... Jag är otålig. Uttråkad... Rastlös. Och saker kunde inte gå fort nog.

... Jag känner bara att, när jag sitter såhär och känner att jag VÄNTAR på någonting som komma skall.. Samtidigt som jag inte gör någonting... och allt går såå segt... Ja, då blir min första känsla att jag vill vända håll.. Jag vill testa någonting annat. Ta en annan väg för att nå mitt mål.. Kanske ge upp för en stund... Eller bara testa samma gamla väg som jag så många gånger tidigare testat.. Bara för att "den KAN gå snabbare än det här" ...

Men jag VET att den inte gör det.. Det här kanske går långsamt.. Och jag kanske känner att jag närapå kommer att driva mig själv och mitt liv till VANSINNE om det inte händer någonting snart..

Men nu måste jag AKTA mig för att vända håll.. AKTA mig för att testa någonting annat.. En annan väg.. Jag måste se UPP för att backa nu.. Då varje backsteg för att ta sig framåt fortare, gör att jag har en längre väg att gå..

Jag vet bara inte vad jag ska göra.. För att röra mig framåt. Jag känner mig svag, men samtidigt bara seg.. Jag menar. Det är så enkelt. Om man säger, det jag väntar på nu.. Att få ett liv i det stora hela. Komma utanför dörren. Träffa folk... Göra RÄTT för mig.. Att lyckas äta på ett sätt som jag TRIVS med.. Och att göra roliga saker som förgyller livet.. Att få känna kärlek, och trygghet socialt...

Och ja-a... Att ge livet en MENING! ..

... Egentligen är ju en DEL av dessa saker, saker som jag med enkelhet kan fixa mig redan nu.. Att skaffa mig någon slags aktivitet. Att vistas bland folk... Och att utmana mig själv socialt...

... Ja, jag vet inte.. Vet inte vad jag vill säga...

Men faktum ÄR, att jag bara väntar... Och jag känner mig i skrivandets stund, en smula uttråkad och frustrerad... Det händer INGENTING...

... Och jag vill bara att någon tar tag i mig och sliter mig MED sig. Lär mig att leva livet.. Och ser till så att jag gör RÄTT för mig.. Och MOT mig!

... För att... Att JAG skulle göra det SJÄLV... Ja, det vågar jag inte lita på längre... Det har gått för lång tid...

... Idag... Ja, det har inte hänt NÅGONTING.. Och jag har bara lust att gå och lägga mig... Men då jag inte är TRÖTT, känns det som om DEN "aktiviteten" skulle göra natten VÄLDIGT lång!

... Jag låg och drog mig rätt så länge imorse.. Ja, fram till tolv på dagen kanske. Vaknade klockan nio. På pricken...

Idag förväntade jag mig kuvert på posten. Och jag förväntade mig mess på mobilen..

Då min kontakt på kommunen hade skickat beslutet om boendestöd till mig, i fredags morse. Och JAG hade ställt en fråga per mess, till Jobbcoach, i fredags strax efter lunch...

... Men ja. Jag väntade och väntade... Ingen post kom.. Japp, inte ett enda litet papper... Så, kanske imorgon då...

... Messet kunde jag ju vänta hela dagen på.. Då jag varken visste IFALL hon skulle svara... Ifall hon hade glömt... Eller ifall hon kanske bara trodde att jag ("återigen") hade ställt en fråga som jag INTE ville ha svar på... Vilket människor konstigt nog brukar anta ibland(hmmm?)...

... Jag satte mig vid datorn en stund. Kollade serier på webben. Och läste bloggar. Kollade mailen.. Och kollade blocket husdjur...

... Efter ett tag bestämde jag mig för att bädda ner mig en stund till... Klockan var halv fem... Och jag konstaterade att Jobbcoach inte tänkte svara på mitt mess.. Inte idag iallafall...

Men halvsovandes, väntade jag ett tag till... Att få svar, kändes nu EXTRA viktigt.. Jag kan inte riktigt sätta fingret på just nu, VARFÖR... Men jag var frustrerad.. Och det kändes viktigt...

... Så till slut messar jag henne igen.. Efter att ha försökt formulera ett bra mess i mitt huvud, halva dagen... Ville ju inte låta tjatig... och inte heller oförstående... eller dum...

Jag skrev till henne att jag antog att hon inte hade hört någonting(från samtalskontaken som hon skulle fixa) och att hon inte visste(ifall denne även skulle kunna stötta mig i mina ätarbekymmer)... Och så frågade jag om jag istället borde be Personligt ombud att hjälpa mig hitta rätt...

... Efter någon timme.. klockan sex, messar hon tillbaka ett kort och i mina känslor, bärskt(stavning) mess... Det är ju så svårt att VETA i text, hur en person känner.. och vad de egentligen TÄNKER.. Men på hennes korta mening, med en punkt i slutet, fick jag intrycket av att hon var... vet inte om man kan säga... "sur"... Men väldigt rak...

... Hon svarade "Jag håller på och jagar rätt person." ... Ingenting om hur det går.. Ingenting om vad hon redan hört... Och ingen som helst förklaring till hur... Ja men, vart vi står..

... För att.. Sist JAG hörde någonting, väntade hon på att någon skulle återkomma till henne... Så får väl anta att DET aldrig gick vägen...

... Jag förstår liksom inte... Är det här saker som JAG inte ska veta? ... Som JAG inte ska vara inblandad i? ... Eller ÄR det så att folk på fullaste allvar TROR att jag kan läsa tankar? .. Att jag helt utan vidare, redan VET vad folk känner? ... Och NÄR blev frågor som man ställer till... Ja, personer som ska stötta en och hjälpa en... RETORISKA?

... Ja, jag messade iallafall tillbaka, efter att ha låtit rätt svar komma TILL mig, att "okej, det är lugnt... Jag uppskattar bara att få svar.. Även om det så bara är ett "jag återkommer". Men då vet jag".

... Ja, jag kan ju inte byta jobbcoach eller flytta mig tillbaka till arbetsförmedlingen ÄNNU en gång.. Utan nu får jag ta mig igenom det här och verkligen försöka få folk att se mig lite mindre som en "onödig-fråga-are" eller tankeläsare.. "När JAG frågar, vill jag ha SVAR" ... När någon jobbar med mig, vill jag veta.. och FÖRSTÅ vad som händer" ...

Sedan, att det går långsamt... Ja, det kan man ju inte göra så mycket åt... Som jobbcoach menar jag.

... Ja-a.. Efter det, har jag ätit. Ett par portioner pytt i panna.. Ja, det är svårt att hitta någonting att få i sig just nu.. Då jag bokstavligt talat håller på och äter mig själv ur huset.. Och jag drar mig för att handla... För att göra en HALV.. En OFULLBORDAD handling av mat.. Jag vill liksom inte GÅ till affären och handla bröd och smör.. Sedan knarka bröd med pålägg till frukost, lunch och middag.. Fastna i någonting.. Så att jag äter mig BLÅ, och sprängspänd i magen! ...

... Nej, när jag väl handlar, vill jag på riktigt handla frukost, lunch och middag. Så att jag kan variera mig och få till något slags rutinellt ätande...

Jag skulle äta frukost, lunch, middag och kvällsmål inom strikta tidsramar, från och med i fredags eller när det nu var jag började... Men nej. Idag blev det inte så.. Endast två portioner pytt i panna nu till kvällen. Och sedan ungefär en näve nötter och frön...

... Men vi får se hur det blir imorgon.. Måste ju såklart ta tag i handlingen så snart som möjligt.

... Annars. Ja, jag har känt mig stressad... För någonting som jag inte orkar gräva fram i mitt huvud just NU... (Antagligen för allt som ska göras... Vilket påminner mig. Ska nog skriva upp allt på tavlan.. Så blir det enklare) ...

... Så jag säger nog god natt, där.. Ny dag imorgon..

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...