.. Alltså. Jag kan inte äta med rutiner, om jag inte äter ORDENTLIGT när jag väl äter. Det ÄR bara så. SKA jag äta regelbundet och BARA vid vissa tider, så kan jag ju inte bestå såhär rädd för att bli mätt, och därför vara HUNGRIG vid fel tider... Men ändå inte kunna tillåta mig själv att ÄTA.

... Ja. Om ni förstår hur jag menar. JAG förstår iallafall. Men jag VILL bara inte äta mig MÄTT...

Och jag är inte så säker på VARFÖR. Jag vet bara att jag HATAR känslan.. Och att jag ångrar mig. Får ångest varje gång som jag "ätit för mycket"...

...Kanske ÄR jag rädd att bli tjock, ändå.

Jag menar. Rädd att börja gå upp i vikt, utan kontroll på HUR MYCKET... Ja, det VET jag ju redan att jag är.. Men jag har på senare tiden, trott att jag VILL gå upp dessa fyra till fem kilo, som jag EGENTLIGEN behöver gå upp...

Men kanske inte... Då hade jag väl klarat att äta ORDENTLIGT, utan att må DÅLIGT för det(?!)...

Men vidare.

Igår natt, åt jag en MASSA naturgodis. En muslibars... Och en flaska smoothie... Ja, ALLT för vad jag TRODDE var den anledningen som jag gjorde ett kort om igår..

Åt och åt och åt.. Antagligen för att jag ville passa på när jag väl "fick"... För att, man vet ju inte när jag nästa gång, kommer att tillåta mig själv äta ORDENTLIGT.

Och OJ vad illamående jag blev... Jag tyckte INTE att det var gott... och jag TVINGADE mig själv med varenda tugga, efter hälften ungefär..

Sedan blev det ett till matschema.. Ett som jag ska FÖRSÖKA följa.. Ett med MINDRE krav... Och inte ALLS lika hårda regler... Ja. Ett schema som det fungerade UTMÄRKT att äta efter, under en period i somras.

Men idag, fungerade det dock inte så bra.. Nej, jag tror att hjärnan har hakat upp sig såpass nu..

.. Att jag har styrt in mig så HÅRT på dessa känslor... Att det känns bara.. Ja. Såå jobbigt att bryta det...

Jag brydde mig inte ens om att kliva upp imorse. Jag stängde bara av klockan som ringde vid kvart i åtta... Och så somnade jag bums, om igen..

Jag klev inte upp förräns klockan tjugo över tolv. Då jag hörde lunchstöket nere från kök och matrum..

... Jag satte en snodd i mitt halvskitiga hår... Under lite lätt ångest över att VISA mig efter att inte ha duschat på ett tag... Hand i hand med oron över att inte hitta någon bra lucka att smita in och duscha, i..

Ner för att äta lunch tillsammans med mamma, pappa, 17åringen och 14åringen..

Diskutera lite grann, vad det är som ska göras under dagen. Vad som ska packas. Vilka utrymmen... Och vad man bör börja med..

Diska iordning efter lunchen..

Och sedan direkt upp hit, för att börja packa ner alla vhs-filmer ur bokhyllan... Vidare till alla skåpen och övriga saker i hyllorna...

Ja, det var kämpigt.. Inte så mycket, fysiskt.. Men att jobba med någonting som man inte har någon ANING om vad man ska göra MED. Jag menar. "Vad vill de ha kvar?" ... "Vad ska slängas?" ... "Och vad är vems?" ... "HUR vill de ha det packat?" ... "Och när jag är klar... Vad vill de ha gjort härnäst?" ... "Och när?" ...

Ja. Och sedan. Ju fler och fler grejer som kom fram. Lades på hög.. Desto rörigare och tyngre blev det att titta på... Och ju tröttare man blev i huvudet, desto mindre motivation kände man till att fortsätta... Ja. Men ALLT jag gjorde... Gjorde jag för dem... Så. Jag fortsatte.

Frågade. Frågade. Och frågade.. Ja, det var det enda jag kunde göra.

En timme, kändes som en hel dag... Men efter middagen, sa jag bara att "Nej, nu räcker det. Nu ska jag KISSA och DUSCHA." ... Ja, jag hade inte velat gå på toaletten tidigare. Mitt uppi allt stök. Jag höll mig hellre tills jag var klar... Och SEDAN kunde jag avsluta och koppla av.

Efter duschen, direkt in på mitt rum. Stänga dörren om mig.. Och på med mina favvis-låtar på YouTube, ut genom mobilens högtalare... på låg volym...

Ligga. Slappna av.. Koppla av.

Sedan. Ner på nedervåningen. Se på film och äta fika. Tillsammans med mamma och pappa.. 17åringen och 14åringen satt med vid fikat..

Jag bestämde mig för att ta en munk, trots att jag inte var hungrig. Inte hade någon större matlust... Men i vetskapen om att jag inte skulle få äta onyttigt och sött, förrän nästa helg... Då får man ju passa på!

Mamma åkte till jobbet.. Pappa gick och la sig... Och jag satt kvar en stund vid tv:n..

Jag tog mig en muslibar.. Bara för att jag var hungrig. Och tänkte att.. Det är ju helg. Och på helgen får jag väl tillåta mig själv att frångå rutinerna LITE.. Allra helst, när jag är såå motvillig att NÅGONSIN äta mig mätt! Jag går ju NER i vikt! Inte upp! ... KÄNNS det som iallafall(!)... Men vad vet väl jag(?)... Vågen är ju sedan någon vecka, nerpackad...

Nej, jag måste kämpa. Från och med imorgon... ALLTID MÄTT ;)

.. Då SLIPPER jag äta vid "icke måltider" också ;)

God natt med er <3