... När man ÄR så stressad, att man glömmer att kissa fast man är kissnödig, i FEMTON timmar... Japp. Ingen överdrift..

Och här sitter jag nu igen, och känner av blåsan.. Men idag ska jag väl inte gå och lägga mig, utan att besöka toaletten först... Får man väl hoppas.

Igår natt... Eller kanske närmare bestämt.. Kväll.

Ja, det var inte helt jättelätt.. Men det blev inte heller lika illa som det ibland kan bli..

Jag hade beslutsångest. Prestationsångest... Eller ja. NÅGON ångest byggd på osäkerhet och perfektionism.

... Jag bytte nämligen namn på en inläggskategori här på bloggen.. Då jag kände att jag alltför ofta blev osäker på ifall inläggen som jag skriver, skulle höra dit eller inte.. Så jag ville göra den tydligare. Så att dessa inlägg som både passar in och inte gör det, nu ska kunna kännas HELT rätt.. Om man nu säger så.

... Men det tog lång tid för mig att kunna komma fram till ifall kategorin ALLS kunde heta så. Ifall det bara skulle röra till saker och ting, så att inlägg som tidigare inte hört dit, nu helt plötsligt kommer att göra det. Och "blir kategorin av helt fel syfte mot vad den var innan, om jag nu ger den DETTA namnet istället?" ... "Vad BETYDER dessa orden? Detta namnet?" ...

Ja. Hjärnan snurrade för fullt. Jobbade på så att det nästan började lukta bränt.. Stressen smög sig på... Och.. Ja. Ångest. Det gnagde inom mig...

Men lyckades till slut bli vän med mig själv. Känna mig säker och klar i huvudet.. "Det var ju klart att det var SÅ" ...

Och så stängde jag av datorn och fortsatte älta.. Och undra. Fundera. Rätt och fel. Försöka förstå. Oroa mig lite grann över hur klar i huvudet och säker jag skulle känna mig, nästa gång som jag ska kategorisera ett inlägg i denna kategorin..

Men blev säker och klar i huvudet, några gånger till... Och så när stressen la sig, såg jag på lite StandUp på mobilen. Nerbäddad i sängen..

Vaknade imorse... Ja, jag sov oroligt.. Vaknade tidigt. Säkert några gånger. Men klev sedan upp när klockan ringde, vid kvart i åtta.

Åt frukost. Mer än jag brukar. Säkert en decilliter yoghurt med nötter, russin och frön.. Istället för en halv.

Eftersom att yoghurten var NÄSTAN slut. Det skulle bara gå att få ur mer om man lossade på flärparna och PRESSADE ur resten.. Och SÅ LÄMNAR man inte en tetra, tycker JAG.

Men det gick ner.

Upp och lägga sig igen. Somna om, snabbt som ögat. Märkte inte ens när mamma åkte iväg till affären och en halvtimmes massage..

För att, här hade jag suttit vid frukosten, och planerat att duscha klockan elva.. För att mamma ändå skulle handla först. Så att "Jag hinner innan hon kommer hem, om jag kliver upp senast elva"...

Men nej. Här kliver jag upp. Börjar klä på mig och leta fram kläder och duschhandduk och sådär.. Och så KOMMER hon... Klockan ELVA!

Men ingen fara. Jag kunde ju duscha ändå. Det var bara det, att jag känner mig tryggare och mindre stressad, om jag får duscha när jag är ensam hemma... Och nu på senaste, har jag haft väldig tur med det :)

Efter duschen, blev det upp hit. Sätta på datorn... För att göra typ ingenting.. Nej datorn får bara mindre och mindre tid. Jag stirrar på den. Ger en blick åt bokmärkesfältet, och konstaterar direkt, att det inte finns någonting intressant eller av värde, att göra på min dator just nu.

Ingenting av det som jag tidigare gjorde, orkar jag med eller har lust med, längre..

På talan om dator.. Fick mail från arbetsförmedlingen idag.. Och för femtioelfte gången, har jag fått en ny handläggare! ... Och jag har inte träffat en ENDA av dem!

... Men nu måste jag ju svara på detta mailet. Då jag faktiskt ska ut på praktik via kommunen snart. Antagligen.

...Sedan blev det lunch.. Se på tv en stund tillsammans med mamma. Fram tills klockan ett... Då "packa i kartonger" stod på schemat.. Japp. Idag har jag satt ut tider på alla dagars "att göra"punkter.. Då jag känner att motivationen och orken tryter.. Och då får jag nog mer vilja, om jag har en viss tid jag ska börja... Och ett visst antal minuter som jag ska hålla på..

Och idag hann jag långt. Är nöjd med min insats. Men däremot så blev det inte som jag hade tänkt mig. Då byrålådorna som jag höll på att plocka ur, sortera och... Ja, det tog längre tid än vad jag trodde. Inte bara en timme. Utan två! Och då blev jag inte ens klar..

Så. Att klippa skott, som jag hade tänkt göra efter en timmes kartongjobb, var ingenting som jag orkade med sedan. Utan kartongerna fick ta lite extra tid istället. För att, två timmar är typ det jag orkar med för tillfället..

Men arbetstatus.

Nu har jag bara EN kartong här i rummet, som INTE är iordninggjord. EN överfull kartong som ska sorteras och förhoppningsvis delas upp i alla dessa halvfulla kartonger i rummet... Sedan är jag HELT klar härinne, tills det är dags för flytt ;D

... Ja. Men arbetet fortsätter ju iockförsig i allrummet och alla allmäna förråd.

Efter att jag blivit klar.. Ner på nedervåningen. Sätta mig en stund i soffan, och invänta middagen..

Äta tillsammans med mamma och pappa..

Diska ALL denna disk som var idag. Tog säkert närmare en timme..

Och sedan upp till datorn. Direkt konstatera... TRÅKIGT.

Ner igen. Sätta mig vid tv:n och glo..

Och blev där sittandes, resten av kvällen.

Dagens ältande..

Lite kort sådär..

Det blir mycket folk nu de närmaste dagarna. Vilket jag INTE trivs särskilt mycket med, just nu.. Imorgon kommer antagligen två syskon hit. Utspritt över dagens timmar. Varav 23åringen antagligen stannar tills på torsdag... Och det är ju NOG med jobbigt att behöva känna att man måste vara SOCIAL tillsammans med sina SYSKON som man inte längre träffar så ofta... Men jag är även orolig och har ångest för att behöva AVVISA ett av mina syskon(23åringen), ifall hon vill komma och BO hos mig ibland, för att få närmare till jobbet, när jag har flyttat.. För att det har hon nämnt förut.. Och jag har alltid mått lika dåligt AV det.. Då jag inte vill känna att jag måste vara social när jag inte känner för det.. Jag vill inte ha några förväntningar på mig... Och jag vill inte behöva lyssna eller prata.. Ha någon som klanker ner på det jag gör(eller inte gör)... och känna självkänslan vibrera hårt...

Men jag vill inte verka som om jag inte tycker OM dem, HELLER.

För att, samma sak med 17åringen... Fick veta IDAG, att hon har studiedag imorgon, och alltså kommer att vara hemma... Och kände DIREKT ångesten komma som en KLUMP till bröstet... Nedstämdheten besökte mig för en stund...

Jag hade ju inte RÄKNAT med att hon skulle vara hemma, liksom.. Men jag har börjat trösta mig själv med att jag snart får vara helt ifred. Då jag kommer att bo själv snart. Bara ta emot besök när jag själv känner för det.

... Okej. Kort och kort. Det blev det väl inte..

Men med detta inlägg, säger jag iallafall god natt.

God natt med er <3