Direktlänk till inlägg 19 juni 2014
Ja, jag ska väl blogga nu då. För att 17åringen en vägg bort, hör när jag knappar på tangenterna. Kanske bäst att få det överstökat innan det stör hennes sömn för mycket :)
Hmm... Och suck. Ja, stön.
Nej, men vad har jag gjort idag? Hur har min dag varit? Några nyheter? ...
Nej, nu babblar jag bara. Men vi tar dagen från början. Så får vi se vart vi hamnar :)
Jag klev upp imorse, efter en rätt så vaken och orolig natt. Jag vet jag vaknar väldigt tidigt nuför tiden. Sover väldigt lätt, och går nästan alltid upp innan klockan ringer..
Igår kväll ställde jag fram vågen innan jag la mig. Ville komma ihåg att ta en morgonvikt innan jag åt "frukosten" idag. Sagt och gjort. Åt sedan den "frukost" som jag igår fixade iordning så att det bara var att äta den. Gjorde nämligen iordning den i förväg, när mamma och pappa gått och lagt sig. För att undvika att de skulle se vad jag gjorde iordning till frukost. Då det inte var någon egentlig näring att leva på...
Så idag när jag vaknade, smög jag ner och åt den, innan mamma hade klivit upp... Ja, det börjar bli svårt att dölja det här lilla problemet nu. Jag känner bara att jag håller på att avslöja mig själv hela tiden, och nervositeten växer i mig, för varje gång jag tror att de misstänker något...
Sedan gick jag iväg till bussen. Efter att återigen ha "räddat" situationen, eller gett mina "lögner" ännu en spricka.. Vet inte vilket.
Gick direkt till min standard matbutik och köpte den lilla "matbit" som jag sedan skulle leva på fram till middagen.
När jag gick omkring där i butiken och undersökte varor, stötte jag på en ur "personalen" på det där stället som jag får komma och gå för att jobba/aktivera mig, få gemenskap, när jag vill... Då blev jag stressad, och drog bara åt mig vad jag skulle ha. Betalade och gick därifrån. Ja, jag hade ingen som helst lust att riskera att behöva vara social. Ville inte behöva öppna munnen alls. Inte idag...
Åt min "mat" och gick sedan och satte mig i min favoritgalleria på torget. Där satt jag sedan och tittade på folk. Väntade ut tiden till jag kunde ta bussen hem igen. Klockan tolv.
Gick sedan tillbaka till busstationen och tog mig tre dextrotabletter. Och åkte sedan hem. Ja, så fort som bussen kom :P
Väl hemma, sov jag INTE den här gången. Nej, jag satte mig vid datorn och räknade lite. Kollade info... Ja, ni vet. Som varje dag. Beroende. Japp. Kollade in en snabbis på favvobloggen. Den enda intressanta just nu. Och spelade lite Bejeweled.
Drack en kopp kaffe, innan maten. Och väntade sedan hungrigt och otåligt, på att det skulle vara dags för middag. Fläskpannkaka.
Jag åt en bit, under osäkerhet. Störde mig rejält på att jag inte kunde räkna kalorier på den. Då jag inte visste hur mycket den vägde. Blev orolig. Försökte i mitt huvud, med hjälp av ögonen, förstå, komma fram till vad en sådan bit kunde väga... Men det var svårt. Och en ljus "Äsch. Spela roll. Det skadar inte"-stund, infann sig för ett ögonblick. Och jag tog en till bit. Det var ju gott. Och att räkna kalorier för dagens mat, var ju ändå helt kört. Två bitar pannkaka och två matskedar äppelmos. Japp. Så fick det bli :)
Efter middagen, förde jag loggbok, och lugnade ner mig själv lite. Spelade lite mer Bejeweled, och tog fram tallriksmodellen. Började räkna på hur mycket av vardera område, jag skulle börja äta när jag har flyttat hemifrån och får mer kontroll. La upp lite exempel över frukost, lunch och middag... Ja, och så vidare.
Annars har jag nog inte gjort så mycket... Om jag inte har glömt något.
Vi såg på film, nu på kvällen. Pappa, mamma, jag och 13åringen. Första och andra delen av "Oskyldigt dömd"... Helt klart sevärd serie, och jag tycker om skådespelarna i gruppen.
Nu blir det natten. God natt med er <3
Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...
Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...
Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...
Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera... ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...
Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | |||||||||
|