Vi tar och skriver det där inlägget, nu då. Jag och min icke så samlade hjärna :P

Det var en såå härlig start på dagen idag! När jag satt där i bussen, med solen i fönstret, och bara kände mig så glad. Jag kände mig fri och lättad. Levande på något sätt. Det har nu gått upp för mig... ÄNTLIGEN, kan man väl säga! Att det går att öppna upp en helt ny värld, bara genom att få saker att hända om dagarna.

Jag menar. Det har väckt underbara känslor till liv, nu när jag tar mig tiden och orken att lämna hemmet och trakterna, lite då och då. För att, vad är det egentligen för ett liv, att bara sitta ensam ihoptryckt mot en vägg hela dagarna?

Jag visste det inte då... Men idag gick det upp för mig, hur mycket bättre jag mår av att komma ut bland folk. Även om jag inte så uttrycker ett ORD till andra människor! Men jag SER annat. HÖR annat. Jag UPPLEVER saker!

Ja, jag mådde bra, där jag satt i bussen. Kände mig fri och lycklig. Idag hade jag bara klätt på mig en brun och lila fleecejacka, och min bruna lilla ryggsäck. Och det var alldeles lagom klätt ;) På huvudet hade jag satt en svart keps... Och jag kände mig än en gång, snygg. Jag trivdes med hur jag såg ut och hur jag var klädd. Och det var inte ALLTFÖR obehagligt att se andra människor i ögonen. Liite skiner ju den dåliga självkänslan igenom. Sådär så man slutar andas för några sekunder och inte vet riktigt vart man ska titta, när man upplever att någon stirrar eller så... Men i det stora hela, kändes det helt okej idag ;)

Idag var jag relativt stressad under mitt stadsbesök. Först lämnade jag mammas och pappas hyrfilmer på filmbutiken. Sedan promenerade jag som vanligt, ner mot hamnen. En annan väg än vad jag brukar gå. Men att testa på nya vägar är aldrig fel. Det är någonting som jag mår bra av =)

Jag kände mig orkeslös och tom i magen. Men någon tanke på mat eller annat att äta, fanns inte. Jag satte mig som vanligt på en bänk i hamnen och kollade på hundarna i hagen. Betraktade dem när de lekte... Satt där en stund, med endast strumporna på fötterna, och bara stirrade. Ja, jag är inte rädd för att sitta och bara stirra på ägarna och dess hundar, längre. De får se mig om de vill. För att, vad spelar det för roll om jag iakttar dem? Det är ju hundarna jag är intresserad av! Nej, det är inte jobbigt längre. Jag trivs med att glo =P

Efter en stund, började jag känna mig stressad. Så jag bestämde mig för att gå en lång omväg och komma till bussen lagom tills den skulle gå... Men efter halva omvägen blev jag rädd att jag kanske hade missbedömt tiden. Så stressad och med snabba steg, gick jag på tom mage, tillbaka mot busstationen.

Funderade på att gå in på matbutiken och köpa en glass, men hoppade det och fortsatte gå. För att jag var inte säker på att jag skulle hinna. Men väl på busstationen, var jag 50 minuter tidig! Så jag köpte mig min glass på pressbyrån istället.

Idag har jag tänkt en del på framtiden. Hundar, egna barn... sambo... Ja, mest det. Kommit fram till att jag antagligen aldrig kommer att våga skaffa egna barn. Då jag inte litar tillräckligt på mig själv och min hjärna. Att jag ska klara av att tänka rätt och förtå vad som är viktigast i livet. Att jag inte ska kunna ta hand om det här barnet på bästa sätt. Inte skulle BRY mig om det, när jag kommer in i sådana perioder. Perioder då hjärnan styr mig och jag inte har någon större kontroll...

Men jag har ändå drömt. Det mår jag bara bra av. För att, trots att tilliten till mig själv, är mer än förstörd, är allt möjligt i drömmarnas värld. Där kan jag leva och må bra. Klara allt och lite till. Utan att hjärnan förstör för mig =)

Nej... Livet är underbart. Nu när sommaren är påväg och solen skiner. Folk är glada. Barn som jollrar, leker och tjoar. Hundar som skäller och bugar i lekinviter. Och folk som sitter och dricker kaffe på trästolarna utanför fiken... Ja, det är UNDERBART <3 Och nu när även JAG lever, kan även jag ta del av det ;)

Så. Trots en del tvivel(som jag inte ens tänker NÄMNA idag), har dagen idag, öppnat mina ögon för de dörrar jag nu ställt på glänt :) Kanske klarar jag detta livet. Kanske kan min hjärna börja samarbeta med mig. Eller varför inte lägga sig lite i bakgrunden :P Hur allt ter sig, lär vi få märka. Nu är det iallafall bara två dagar kvar till Tisdagen. Då jag förhoppningsvis får mitt läkarintygintyg ;)

Annars. Jag har spelat Bejeweled. Kollat hundar på blocket. Läst lite bloggar... Och så såg vi på "Candyman", mamma, pappa, 13åringen och jag. Vilket tar mig tillbaka... Mer än så, säger jag inte =)

Det är en jätteläskig nattfjärill härinne, som stör min koncentration. Så jag hoppas att inlägget blev någorlunda läsbart iallafall :P

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...