13åringen har sovit HELA dagen idag. Från typ tolvtiden någon gång, och han sover än! Blir väl uppe hela natten sedan, skulle jag tro :P Han hade kompisar här över natten. En av dem satt vaken i allsängen(sängen som står i vårt allrum), när jag kom hem idag. De andra två sov. Och sedan åkte den vakne hem. Då han antagligen hade tråkigt där han satt mellan två sovande kompisar. Sedan vaknade den andre kompisen. 13åringen fortsatte sova. Och medans han fortfarande sov, åkte den andra hem. Trött broder idag :P

Jag har precis tagit mig igenom en utmaning som för mig är väldigt tuff. En situation som ger mig ett starkt tryck över bröstet. Ett världans obehag och stelhet i hela kroppen. Vågar knappt andas... Men ändå är det ingen hemsk upplevelse! Inget farligt eller fysiskt smärtsamt... Nej, det borde vara värme och kärlek.

Mamma går bra. Men det är annat med pappa. Båda tillsammans går också bra. Det är ju så det ska vara! ÄLSKAR när de båda är ensamma samtidigt!

Mamma och jag kan sitta i varsin tv:soffa, tysta i timtal. Säga någonting då och då. Skratta till. Kommentera tv:n...

Men med pappa är det inte lika enkelt... Idag har jag iallafall tagit mig igenom en HEL film med bara pappa som sällskap! Jag kände mig stel. Ont i bröstet. Osäker. Visste inte hur jag skulle sitta. Ville inte göra ljud ifrån mig...

Men stelheten försvann efter ett tag. Och trycket över bröstet lättade en aning. Men det var fortfarande obehagligt vid filmens slut... SKÖNT ändå att det är över! Och även DEN utmaningen klarade jag! ;) Yeeey meeee!

Ja. Annars. Dagen idag...

Jag hade ju bestämt mig redan igår, att jag skulle ta bussen in idag. Men osäkerheten kom och jag började tvivla. Vad skulle jag göra i stan(?). Hur skulle jag få tiden att gå(?) Och vad var det för mening(?)... Men jag kunde inte heller stå ut med att svika mig själv. Att känna att jag ÄN en gång backar och tvingar mig själv att känna mig svag... Och ALLRA helst, tvingar mig själv till ÄNNU en tråkig och meningslös dag!

Så klockan 10 slängde jag mig iväg till bussen. Åkte in till stan, som tänkt. Och påbörjade sedan en VÄLDIGT lugn promenad ner till hamnen. Tittade på folket. Kände solen varvas med lite lätt vind och kyla. Vid vindstilla, var vädret underbart och solen brände lite lätt <3

Jag kände mig lite friare än vanligt, men ändå bunden. Som om jag äntligen lyckats med min nagelfil, såga av detta tjocka repet till den grad att det nu bara var en tunn tunn bit kvar att "knäcka". Vilket jag nu BORDE kunna göra, endast med ett litet knyck ;) Osäker på om jag kommer att kunna göra det. Men ändock med en gnutta hopp.

Jag gick iallafall ner till hamnen. Där satte jag mig på en bänk en stund. Solade. Njöt. Kollade på förbigående folk och hundar. Sedan fortsatte jag promenadspåret fram... Och upptäckte att de har en HUNDGÅRD(!) här... LYCKA! Jag har nu funnit mitt ställe att hänga på :D Jag bara satt där och kollade på hundarna som sprang och lekte. Skällde och morrade. Viftade vilt på sina svansar. Lyssnade och iakttog ägarnas ignorerade röster. Vänliga som skrikandes. Satt där och funderade över hur JAG hade hanterat hunden istället. Diskuterade med mig själv, vad jag tyckte att de gjorde fel, och vad hundarnas döva öron kunde bero på...

Ja, jag njöt. ÄLSKAR hundar! Och jag kan ju bara längta ÄNNU mer efter att få börja praktisera bland hundar! Jobba med hundar. DET är vad jag vill göra! Med säkerhet!

Sedan, efter ungefär en halvtimme, fortsatte jag min promenad. Gick in och handlade lite på mataffären och gick sedan till bussarna och åkte hem. Nöjd över vad jag gjort idag...

Väl hemma, har jag suttit här vid datorn. Kollat lite hundar på blocket. Sökt lägenheter. Spelat ännu mer Bejeweled =P Läst lite bloggar... Ja, jag minns inte...

Och så har vi iallafall sett på film, mamma, pappa och jag. Och därefter diskade jag, för att sedan se en ny film, med pappa :)

Och nu blir det sängen. För att klockan är mycket. Och det blir ny dag fortare ifall jag sover ;) Och ju fler nya dagar, desto närmre mitt ack så efterlängtade mål =)

God natt med er <3