Ja-a.. Jag vet inte, jag...

Idag har väl varit... en dag, helt enkelt...

Ingenting särskilt. Utan mest vänta på att saker ska hända. På att dagen ska gå.. Som vanligt, dåda.

Jag klev upp imorse, vid strax innan halv nio. Åt frukost, och gick sedan som vanligt upp till sängen och bäddade ner mig igen.

Låg och vred och vände på mig... Och kollade mailen på mobilen, då och då..

Hade fått svar från personligt ombud, på min fråga som jag messade igår natt. Angående provtagningen på vårdcentralen på tisdag. Samma provtagning som störde mig hela förmiddagen. Och halva eftermiddagen. Jag kände bara att jag inte ville gå på något möte. Inte behöva träffa någon läkare. Och jag försökte intala mig själv att det kommer att gå bra.. Försökte få ihop det faktum att jag bara skulle dit. Säga att jag tappar mycket hår och vill ta blodprov för att kanske få reda på varför. Och sedan var det bara att gå därifrån..

Men jag var ändå orolig. Kanske var det ändå fler frågor än bara blodprovet i sig, som skulle ställas.. Men varför skulle det vara det?

... Unken känsla inombords... Men inte värre än så.

Messade personligt ombud och frågade om vi skulle behöva prata med läkaren. Och att jag bara var intresserad av att ta blodprov. Varpå hon svarade att han kanske skulle ställa lite frågor om varför jag trodde att jag hade blodbrist. Men hon kunde inte tänka sig att någonting om livssituationen i sig, skulle tas upp...

Lite lugnare efter det. Skönt att höra. Då kunde jag släppa det och slappna av.

För övrigt. Jag klev upp klockan tolv igen, iallafall. Åt lite lunch. Inte så att jag blev mätt. För att känslor inombords har stört min vilja att egentligen äta. Någonting som jag väljer att inte ta upp på bloggen idag.

Efter det, blev det lite dator. Orkar inte leta i mitt minne. Så jag kan inte säga vad jag har gjort mer än det vanliga. Läst bloggar. Kollat lägenheter. Spelat BubbleShooter. Och så vidare.

... När mamma hade åkt iväg till affären och utvecklingssamtal med 17åringen, passade jag på att plocka ur diskmaskinen. Och sedan direkt på badrummet på övervåningen. Det är ju tisdag. Och tisdag är badrumsstäddag för mig.

... Jag njuter till fullo när jag städar. Jag har någonting att ägna mig åt. Vilket är lugnande. Och så kan jag samtidigt "gå" i egna tankar. Och göra allt i min egen takt..

Men jag gör det bara när jag är ensam hemma. När det inte finns någon risk att bli störd eller stressad. När det inte kommer att låta och dunsa. Pratas och skrattas, och ha sig. Utanför dörren.

Efter badrummet, satt jag vid datorn en stund till. Och sedan tog jag med mig soppåsarna ut till soptunnorna. En kort promenad dit och hem. Frisk luft.

Jag har haft lite kontakt med Xsambon. Messade med honom om flytten till H*vetets stad... Ja, och sådär..

Pappa kom hem vid fyratiden. Vid det laget, låg jag och tråkade på sängen. Stirrade och funderade. Försökte komma på lösningar till en det ena. Än det andra.. Och väntade på att få höra någonting nytt som kan hjälpa mig komma fram till min eventuella framtid i H*vetets stad.. Men ingenting nytt. Inte idag heller. Varken från Xsambons eller A-K:s sida.

När pappa kom hem, satte han igång kaffet. Och dukade bordet för en liten snabbisfika. Då det blev så tokigt med maten, när mamma åkte iväg på möte utan att förbereda varken pappa eller mig.

Åt fika. Och diskade sedan efter det.

Pappa och mamma åkte iväg för att handla snabbmat. Kebab av olika slag. Till mig, 17åringen och sig själva.

Så åt vi mat. Och sedan blev det datorn i en timme. För att sedan se på film.

Jag började kolla lite grann på mina foton och alla bilder och kort som jag har gjort under den här bloggens gång. Funderade nämligen på att göra om BAKGRUNDEN på bloggen. Då svart känns så mörkt. Men kom sedan fram till att denna bloggens karaktär och "identitet" faktiskt är just svart bakgrund och vit skrivyta. Däremot headern kan se ut PRECIS hur som helst.

Film och fika, tillsammans med mamma och pappa. Och nu innan jag bloggade, körde jag en omgång Colour Chain. Ett spel som jag hittade en massa skärmklipp ifrån, idag. Från tiden då jag spelade det som mest. Hade helt glömt bort det spelet! Och när jag kom in på det igen, mindes jag inte ens hur man gjorde!

Annars. Jag har bloggat ett par gånger...

Och jag har försökt att hitta gnistan. Den där starka känslan av att allt är möjligt. Då det helt plötsligt blir en ren självklarhet vart jag är påväg och vill. När jag känner att jag har öppnat mina ögon för en helt ny värld... och faktiskt för första gången på länge, kan SE livet! ... När man blir sådär hoppfull och entusiastisk!

... Känslan kommer då och då. Men den är svår att hitta, och ännu svårare att greppa och hålla kvar! ... Jag glömmer lätt vad jag kämpar för och varför...

Med det, säger jag god natt.

God natt med er <3

.. Okej. Jag ska se om jag kan komma ihåg dagen idag..

Serier igår natt. Small Wonder. Svårt att sova. Ligga vaken och stirra. Vrida och vända på sig.

... Bli lite frustrerad av att vara trött utan sömn...

Men vaknade sedan, imorse runt... Ja, rätt så tidigt. Men jag klev inte upp förrän strax innan åtta.

.. Åt lite frukost, och gick sedan upp hit och bäddade ner mig igen. I en ISKALL säng. Rent ut sagt! Eller rätt ut sagt. Vilket man nu säger.

... Jag frös iallafall som en jag vet inte vad. Och det tog lång tid innan jag "vågade" sträcka ut benen i den kalla sängen..

Kudden var by the way obehaglig hela natten. Ja, båda två. Knöliga och helt fel. Antingen så hamnade huvudet lutat med näsan ner mot madrassen. Vilket är lika med, svårt att andas. Eller så blev det tvärt om. Vilket gjorde att jag inte fick rätt stöd för huvudet...

Låg iallafall kvar i sängen, fram till klockan tolv. Då jag tvingade mig upp för lunch. Åt en lunchmacka. Blev dock inte mätt. Då jag bara hade en tunn ljus macka från helgen kvar framme. Och det var inte ens en rågkuse! Vilket annars mättar ganska så mycket bättre.

Efter lunhen, har det inte hänt mycket. Jag har tråkat mig igenom HELA dagen! Spelat BubbleShooter. Kollat mailen. Läst lite bloggar. Slumpat nya bloggar. Spelat mer BubbleShooter. Kollat lägenheter..

Flyttat ändan till sängen. Sett på lite serier. Small Wonder, såklart.

... Tillbaka till datorn igen. Tråkat, tråkat. Tråkat.

.. Spelat ännu mer BubbleShooter... ...

Ja. Jag vet inte om jag har glömt någonting. Men ska iallafall till Vårdcentralen och träffa en läkare, för provtagning, på tisdag nästa vecka. Personligt ombud ringde dem åt mig. Och hon följer även med mig dit. Såå skönt att hon finns! TROTS att det gör mig even more instängd i mig själv när det väl kommer till sociala situationer.

Jag har väntat hela dagen idag, på att Xsambon skulle höra av sig. Han skulle nämligen prata med A-K idag. Om det här med att han och jag funderar på att flytta ihop igen..

Egentligen är det ju bara att göra. Men grejen är den att jag behöver en trygghet. Någon som kommer att vara ett stöd för oss. Så att allt går rätt till denna gången, och inte rakt åt h*lvetet(!)... Som tidigare gånger!

... Och så känner jag att jag behöver hennes medhåll, för att våga svika mina föräldrar. Och för föräldrarnas skull. Så att de kan känna sig trygga med att jag flyttar 35 mil bort igen. Då är det även bra om DE vet att jag har någon där, som rycker in om det skulle hända något! Om faran åter skulle vara framme.

Väntade och väntade.

... Men ingen Xsambo.

Inte heller någon A-K som skriver och babblar på om hur osmart det vore att flytta dit. Hur jag istället borde stanna nära mina föräldrar och öppna ögonen för den hjälp som finns att få. Här där jag bor nu.. Återberätta för mig, alla de gånger som jag har frustrerat klankt ner på H*vetets stad. Påminna mig om allt det jobbiga som fanns där. Och hur jag har sagt gång på gång, att jag inte längre har några känslor för Xsambon. Hur frustrerad och irriterad. Hur SÅRAD och ensam jag har känt mig med honom..

Ja. Det låter negativt. Men han är min varmaste trygghet. Och min själsfrände i grunden...

När klockan blev... Ja, efter fem. Skrev jag till Xsambon. Och en gång till..

Sedan hörde han äntligen av sig. Han hade mailat A-K. Men inte ännu fått svar. Så vi ska ge henne några dagar. Så hör han av sig igen annars.

.. Jag skulle ju kunna prata med någon annan, för stöd. Då jag har försökt med A-K några gånger tidigare. Men hon är den enda tryggheten(förutom Xsambon) som jag HAR i H*vetets stad... Och det vore ju bra om det var någon just där. Eftersom att det är dit som jag funderar på att flytta.

Nu till kvällen. Tv. Fika. Och film. Tillsammans med mamma och pappa. Delvis 14åringen.

.. Under filmens gång, satt jag och funderade lite grann. Och jag kom fram till att, från och med nu, är jag frisk. Det är ju klart att jag är!

Jag menar. Jag tråkar hela dagarna och jag har inget liv. Men jag kan VÄLJA att ha det! Jag kan VÄLJA att vara frisk! Det är bara att kämpa som F*N, och öppna ögonen för det liv som man har omkring sig.

..För att jag är vid liv. Men jag har valt att inte leva. Jag tittar. Men jag har valt att inte se...

Jag går genom livet med svarta ögonlappar... Ignorerar allt vad livet har att ge. Och önskar hårt att det ska slänga sig över mig. Och servera mig med sig själv.

Jaja. Summan av kardemumman. Nu är jag FRISK. Punkt slut. Öppna ögonen nu, kära D. Åk till H*vetets stad och lev livet. Eller börja ta del av livet här. Utanför din dörr...

God natt med er <3

Nu blir det snabb bloggning, innan jag går och sover.

Idag har varit en lugn dag, rent känslomässigt och psykiskt. Jag kan inte påstå att jag har mått dåligt, i princip alls. Vilket är skönt.

Dagen har gått relativt fort. Och mig vetligt, just nu, har jag inte heller så mycket att berätta idag. Inget gnäll. Inget att säga :P

Jag ska iallafall försöka återberätta min dag. Även om det blir svårt. Då jag inte så mycket minns.

Serie på mobilen igår. Några avsnitt innan jag somnade.

Vaknade imorse vid kvart över nio, och klev upp för att äta frukost..

Och här sprack det lite grann. Men mig vetligt, som jag kommer ihåg just nu, var detta också det enda dåliga som hänt inombords idag.

Jag kom ner på nedervåningen. Började plocka fram en liten färgad plastskål, som varje morgon.. 17åringen och mamma, höll på att ställa iordning borden och stolarna i matrummet igen, efter gårdagens familjemiddag.. Och...

Ja, de ställde fel stol på fel plats. Enligt mig iallafall. Då...

Vi har gula och svarta(fult, jag vet :P) plaststolar runt matbordet. Och dessa ska då egentligen stå varannan, men har stått fel... Ja, sedan jag vet inte HUR länge tillbaka!

... Jag brukar ha svart stol. Men om det skulle bli rätt idag, så fick jag helt plötsligt en GUL stol! Vilket nyvakna jag, inte riktigt kunde acceptera just då. Jag kunde inte bestämma mig för ifall jag skulle sitta på fel stol, på rätt plats... Eller på rätt stol, på FEL plats.

Det är ju inte en sådan big deal.. EGENTLIGEN. Men det var väl just det att det kom så plötsligt. Jag ville ha det som VARJE morgon. Larvigt nog.. (Satt dock på gul stol till både lunchen och middagen, utan problem) ..

Jag ställde mig då vid bordet, EMELLAN de två stolarna. Fel plats och rätt stol. Fel stol och rätt plats.

Hällde upp min yoghurt. Och musli. Mindre än vanligt. Då känslan inomords gjorde mig... 

Ja. Jag vet inte.

Kunde sedan inte sätta mig, utan tog med mig skålen upp på mitt rum istället. Satt en stund(kanske två minuter) med den i handen... Och ställde den sedan, med ett hastigt ryck, på fönsterbrädan... Matlusten var borta.

Bestämde mig sedan för att slänga bort frukosten istället. Där kunde den ju inte stå och bli gammal. 

Ner med den i toaletten. Ja, det var ju bara en decilliter frukost. Så inga problem att spola ner..

... Och sedan in på rummet igen, för lite dator medans jag väntade på att pappa skulle vara redo för att bära upp sakerna från källaren.

Spela BubbleShooter... Och kollade säkert det gamla vanliga. Fortfarande 2:a på kön om lägenheten.

... Och nu när jag kommer ihåg det, passar jag på att nämna att jag har letat julklappar idag. Hittat en väldigt intressant sida på nätet, där jag åtminstone hittade EN eventuell julklapp till 20åringen. Som jag blev "hemlig tomte" till.

Började även kolla till 14åringen och mamma och pappa. Men blev osäker. Då jag inte vet vad som ska avgöra vem jag ska köpa en "extra" julklapp till. Vad som avgör ifall någon annan en den som jag är hemlig tomte till, ska få en julklapp av mig... Minstingen i familjen? Föräldrarna?

... Så. Får fundera mer på det.

Pappa kom upp. Och vi bar ut dessa metallhyllor till släpet.

...Upp till datorn igen.. Mer BubbleShooter. Och sedan var det lunch... Eller låg... Jo, det gjorde jag nog. Jag låg och vilade på sängen en stund också, på förmiddagen...

Ja-a.. Vad har jag MER gjort idag?

... Jag MINNS inte riktigt.

.. Jo. Jag tog iallafall en dusch. Och så har jag mailat Personligt Ombud. För att se om hon kan hjälpa mig att få en tid för blodprov på vårdcentralen. För att jag känner bara att mitt hår är såå ohälsosamt. Det är tunt. Nästan som spindelväv, vissa hårstrån. Och det faller som döda flugor... Allra helst när jag duschat! ...

Jag har slumpat lite bloggar.. Och väntat på att veckan ska börja.. Messat lite med Xsambon. Inte mycket. Men ett par tre sms. Och så har jag fikat och sett på film, tillsammans med 14åringen, mamma och pappa. Första filmen. Och så mamma och jag. Andra filmen.

Ja. Så nu blir det natten. God natt med er <3

Okej. Bloggplatsen krånglar.. Iallafall för mig...
Så jag skriver i ett dokument istället. Och lägger in det så fort som jag kommer in.

Idag har varit en dag av stress. Och inombordsligt obehag. Huvudet har känts mer fullproppat och tjockt än på länge. Och hjärtat har känts så tungt och ihopklämt.. Så pressat, att jag nästan gått genom golvet..
Jag har känt mig instängd i mig själv. Och själen har skrikit gällt efter att få komma ut i frihet...

... Och det var ju såklart PRECIS rätt dag för en familjesammankomst! ...

Serier igår natt. Precis som vanligt. Small Wonder, såklart.
.. Låg kvar länge och drog mig i sängen.. innan jag klev upp för att äta frukost.
Åt min frukost. Plockade undan efter mig. Och gick sedan upp och la mig igen.. Med en GNUTTA dåligt samvete och värdelöshet... för att jag visste att syskonen med de sina, skulle komma idag. Och det fanns säkert saker att förbereda innan! ...

Men ingen ork. Låg dock PÅ täcket, med kläderna på. Bara ifall ATT de skulle ropa på mig och vilja att jag hjälpte till med någonting.

Satte igång datorn, lagom till lunchen. Vad jag gjorde, minns jag dock inte. Säkert det vanliga. Läsa bloggar. Kolla mailen...
Ja-a. Ojojoj. Undrar vad jag hittar PÅ hela dagarna när jag sitter här framför datorn!

... Men även om det inte blir rätt ordning på dagen nu, så kan jag ju berätta vad jag iallafall MINNS att jag gjort på datorn idag! ... Jag har sökt efter skonsammare schampon. För att det jag har nu. Det ekologiska som jag köpte för några veckor sedan, är det sämsta schampot(för mitt hår) som jag någonsin haft! Har alltid haft problem med mjäll och torr hårbotten, sedan jag var liten... Men detta schampot, både förstärkte det problemet och gav mig ett nytt(!!!)... EXEM.

Så. Jag står inte ut längre. Och började då läsa på lite grann. Vad mjäll berodde på. För att kanske på DET sättet kunna hitta ett schampo som faktiskt skulle fungera. Lyckades då lära mig att om man har torr hårbotten(eller annars också?), bör ph-värdet(schampots) ligga på runt 4,5 och 5,5. För att göra hårbotten i bra balans.
Så. Jag började leta schampon med så lågt ph som möjligt. För att jag kontaterade då, att antagligen innehåller mitt ekologiska schampo ALLDELES för högt ph! Eller så TÅL jag det bara inte!

Men jag hittade ett. Ett som hade fått fem av fem möjliga stjärnor från alla kunder som hade kommenterat och bedömt produkten. Att den hade fungerat bra mot just torr hårbotten, sårskorpor, håravfall... mjäll, och så vidare. Ja, hårbottensproblem, helt enkelt.
... Ska beställa det. Men blev bara osäker på ifall jag bör beställa balsamet av samma märke OCKSÅ. Om jag borde beställa bara schampot... Eller om jag borde beställa bara balsamet..
Så jag skickade iväg en fråga. Vad som är bäst.. Och väntar nu på svar.

Lunch. Och sedan dator en stund.
Syskonen med sambo och flickvän, kom runt två-tretiden.
Ner på nedervåningen. Men ack så osocial jag kände mig. Tyckte INTE att det var en bra dag för folk. Och ju längre tiden gick. Desto mer instängd i mig själv och själsligt tung, blev jag.

Så jag hade inte så mycket social kontakt idag. Jag var med en del. Men höll mig gärna på avstånd. Satt tyst under den mesta delen av tiden. Men skrattade, trots känslor, till några gånger. Och sa några ynka ord under dagens gång.

Middag med familjen. Ja, allihopa. Kräftskiva. Jag åt inte så mycket. Knappt någonting alls. Då jag inte hade någon matlust. Hade lätt kunnat strunta i det helt!
Men skulle jag ändå sitta med, fanns det ingen anledning att inte äta.

Fick snabbt lust att lämna bordet. Men ville samtidigt stanna kvar. Så att jag inte lämnade all disk till mamma och pappa..
"Led" mig igenom det. Och hjälpte till att plocka av. Och passade sedan på att sno åt mig soppåsen med kräftskalen, och ta en promenad till soptunnorna, i den friska luften.

Stannade ute en stund. Och drog in luft. Lugnade ner de värsta känslorna... Bara ställde mig mot ett träd och stirrade... Ville inte gå tillbaka in igen. In bland allt folk och stressen. Höga ljud. Skratt och prat över varandra...

Men in igen.
Satte mig i mitt rum vid datorn, och började blogga lite grann. Men blev snabbt avbruten.
Ner på nedervåningen. För att de skulle förklara någonting för oss. Ja. 21åringen skulle det..
Sitta med en stund. Men några meter ifrån "folkgruppen"..
Och sedan smita upp på övervåningen igen. In på mitt rum.
Sitta en stund till, vid datorn.. Och sedan ner för gófika.

Ja. Jag satt och skrattade tillsammans med dem en stund, och kände mig liiite lättare inombords. Men jag kände mig ändå helt död, och behövde bara vara ifred...
Så. Upp igen. Och lägga mig på sängen och titta på några avsnitt av Small Wonder.
Bli "störd" av 21åringen. Säga hejdå till henne och hennes sambo... Och sedan upp igen, för mer serie.

Resten åkte hem. Och jag trappade ner för att berätta för mamma och pappa, att jag nu ligger på plats 2 av 15 på en av lägenheterna. Så det börjar närma sig en förstaplats! ÄNTLIGEN!!!

Tv och lite PARADIS-choklad, tillsammans med mamma. Gunga fram och tillbaka. Och åt sidan. Och när jag inte längre orkade DET, eller kände mig dum, skaka eller gunga med benen istället..
Ja, jag var nog lite stressad. För att det var svårt att låta bli...
Jag skulle haft en gungstol. Perfekt! ... Eller snurrstol! Jag älskade att snurra runt runt runt på stolarna på sjukhuset!

Ja. Och nu har jag kommit upp hit för att blogga. Men kände mig spänd. Så jag spelade lite BubbleShooter först.

God natt med er <3

Jag är illamående.. Kanske hungrig(?)...

Men jag ska försöka rabbla dagen idag. Även om jag har svårt att minnas vad jag har gjort. Vet att jag har bloggat en hel del. Städat nedervåningen.. Ja, eller dammsugit iallafall. Och jag har pratat med Xsambon i telefon, typ tre timmar sammanlagt. Uppdelat på två gånger.

Ja.

Jag ger det ett försök.

Igår natt, såg jag på ytterligare några avsnitt av Small Wonder. Och låg sedan vaken och bara stirrade en stund...

Vaknade sedan, idag morse runt niotiden... och klev upp vid halv tio(tror jag att den var) för att äta frukost. Trots att jag till en början tvivlade på det. "Jag åt ju såå mycket igår natt"...

Klev iallafall upp och åt min frukost. Och gick sedan som vanligt, upp för att lägga mig igen...

Minns inte om jag sov... eller ens om jag gick och la mig! Men det gjorde jag nog..

Planen var iallafall att jag skulle kliva upp igen vid kvart över elva, för att äta lunch(mellanmål för min del) tillsammans med mamma och pappa. Eftersom att det är fredag idag. Och pappa jobbar tidigare kvällspass.

Tog ett mandarin(eller vilken citrusfrukt det nu kan ha varit)... och kaffe. Även en nybakad kanelbulle gick ner. Som mamma hade bakat tidigare på dagen. Hon har förövrigt bakat en hel del idag. Både småkakor och bullar.

Efter lunchen, gick jag upp till datorn. Kollade säkert det vanliga. Läste bloggar. Kollade lägenheter.. Ja, och så sökte jag nya bloggar. "Slumpa blogg" här på bloggplatsen.

... Jag har även sökt lite nya bloggar genom Google. Men ingen större framgång...

När klockan blev ett, åt jag iallafall lunch. Där jag fick ta en paus mitti ett personlighetstest som jag höll på att göra.. Ja, jag har fastnat lite för tester just nu. Det är så spännande att se vart man hamnar i skalan, i förhållande till andra... Och vad man passar till för jobb och så vidare..

Jag är nog rätt så beroende av det också, för att jag känner mig så flygande och osäker på vem jag är just nu. Jag befinner mig i en slags identitetskris... som ständigt orsakas av att jag kämpar utan att röra mig. Vill framåt, men inte finner vägar. Och så vidare.

... Men iallafall. Lunch klockan ett. Och sedan upp för att fortsätta. Efter att testet blev klart, var det dags för dammsugning av nedervåningen. Då syskonen med sambos och flickvänner kommer imorgon. Ja, det blir 20åringen och hans flickvän. 21åringen och hennes sambo. Och så blir det 23åringen. Ja, och så vi som bor hemma, såklart. 17åringen. 14åringen. Mamma. Pappa. Och så jag.

Jag ser INTE fram emot det. Fullt hus är ju inte riktigt min grej. För att inte TALA om alla förberedelserna! Hur ska jag veta vad som ska göras? Vad JAG ska göra? Och vad som förväntas att hinnas med? När de är så dåliga på att prata(föräldrarna mina)... Jag är ju inte den som ställer mig framför dem och frågar.

Mer dator, efter dammsugningen. Vad jag minns. Minns dock inte vad jag gjorde...

... Så vi kanske kan låta det vara osagt. Gå vidare.

Ringde iallafall Xsambon och pratade lite. Är HELT säkra på att vi vill flytta ihop igen! Och förutom det, att jag vill bo i H*vetets stad igen! Jag menar. Jag kan SE mitt liv. Min framtid. Där. Men inte här! Jag kan SE möjligheterna och min framgång. Där. Inte här.. Och jag har folk som vill och kan hjälpa mig där... Inte så mycket här.

Efter det. Ut för att hämta posten. Mötte 14åringen på vägen. Och la då på luren. Gick med honom hem. Och läste mitt beslut från kommunen, som hade kommit.

... Middag tillsammans med 14åringen och mamma.. Och sedan(säkert) dator igen.. Minns fortfarande inte vad. Har ju bloggat en hel del, iochförsig.

Kvällsfika och tv tillsammans med mamma, pappa och 14åringen, i ca 15minuter. Krossade känslor och maktlöshet. Känna sig värdelös. Liten och svag. Och upp för att sätta mig vid datorn istället.

Bloggar ett inlägg. Ett frustrerat och krossat sådant. Och ringer sedan Xsambon igen. Behövde prata av mig..

Skrattade så att jag fick ONT i magen. Skämtade och skojade. Ja, larvade mig helt enkelt. Han likaså.

Vilket fick mig att bli ÄNNU säkrare! Det är med HONOM, i H*vetets stad, som jag vill vara! Och jag kan ju inte lyssna till alla andras känslor och intellekt när det gäller mitt liv och mina drömmar! Inte när det gäller något som hjärtat verkligen SKRIKER efter. Och som verkligen KÄNNS såpass RÄTT som detta ändå GÖR...

Pratade lite om ifall jag kanske skulle prata med en kurator eller något. Och bara bolla lite funderingar. Och få lite styrka i att faktiskt TA det här steget mot livet som jag vill ha. TROTS att mina föräldrar och alla jag känner(förutom Xsambon med familj) tycker att det är ett urdumt beslut!

Jag vill ha medhåll från NÅGON. Ett stöd. Och någon att diskutera för-och nackdelar med.. Att diskutera min situation här och där, med...

... Då kanske jag vågar ta steget NÅGONSTANS.. Hur ska jag ANNARS finna styrkan att trotsa mina föräldrar? Vilket jag inte BÖR behöva göra(!). Då jag faktiskt är vuxen. Närmare 25år gammal.

La iallafall på luren, med gott humör...

Började må illa. Eller vara hungrig(?)...

Och nu ska jag se på serier innan jag sover. God natt med er <3

... Nej, jag vill inte ha något stopp i bloggen. Någon lucka. På grund av att jag har ångrat mig... Så jag får helt enkelt blogga idag också..

*Suck*

... Jag sitter här och funderar. Eller jag försöker iallafall. Hjärnan jobbar. Men tankarna känns tröga. Vet inte om jag får fram så mycket mer än en mening... som då istället, går runt, om och om igen.

.. Jag har bara haft en rätt så jobbig kväll... Men jag vill nog inte "prata" om det, när jag tänker efter. Det har handlat om ätandet. Svälten. Om bekymmer och problem hit och dit. Diskussioner med Bästisen, per sms... Äta, äta. Äta. Bara för ätandets skull. Jag ska ju ändå börja svälta *då*...

Men så bestämde jag mig för att åtminstone försöka hålla på matrutinerna FRAM tills jag inte längre klarar av det eller orkar med det. Vilket i och för sig har kommit ur denna munnen, minst TJUGO gånger tidigare! Utan att lyckas upprätthållas.

Men ändå. Jag ska ge det en till chans. MÅSTE hitta rutinerna!

... Jag har även messat med Xsambon idag. Vi har verkligen en önskan, båda två, att flytta ihop igen, och ge vårt liv tillsammans, en ny chans. Men problemet är, att det ligger hos mig. Det är JAG som måste flytta! Det är JAG som måste lämna min familj här, både svikna och oroliga... Det är JAG som kommer att få känna mig korkad och dum(!), för att jag vill ge ett ständigt brakande liv, en typ femte chans!

... Men jag skulle göra det. Utan att tveka. Om jag bara hade haft NÅGON förutom Xsambon, som stöttade mig i det. Och gav mig ynka litet medhåll om att det är en bra idé. Att jag borde ge det en chans om det verkligen är vad jag vill. Vad som känns rätt...

Så. Jag TROR att det slutade med att Xsambon ska försöka prata med A-K och se om hon skulle stötta oss i detta, om vi bestämde oss för att ge det ett försök. För att själv orkar jag inte dra upp det en gång till med henne. Då hennes åsikt står klar. Och låter på PRECIS samma sätt, varje gång som jag nämner det.

Men mina föräldrar vill att jag har ett uppbyggt skyddsnät där, för att de ska känna sig liiite tryggare.. Så åtminstone A-K, vill jag ha på min sida, inför eventuell flytt!

H*vetets stad är det stället som jag känner med hela kroppen, att kan ge mig vad jag behöver. Här tycks ingenting fungera...

Annars. Vad har jag gjort idag?

Jag har PROPPAT i mig ätbart. Redan från igår kväll, och sedan över hela dagen idag.

Jag somnade efter några fler avsnitt av Small Wonder.. Och klev sedan inte upp idag, förrän vid halv tio. Då jag tvingade upp mig själv, för att jag skulle hjälpa pappa att flytta ut saker som ska slängas, från källaren till släpet.

Någon frukost skulle jag inte äta. För att den ansåg jag att jag redan hade proppat i mig(+mycket mer) igår natt!

... Klädde iallafall på mig kläderna, och trappade ner på nedervåningen. Visade mig, och frågade om vi skulle göra någonting idag. Och mer exakt vad det var han ville ha hjälp med. Då jag inte orkade ligga spänd i sängen... och bara undra OM det ska ske... När och VAD som ska ske!

Sedan upp igen, för att vänta på att pappa skulle bli redo.

Dator medans jag väntade. Det gamla vanliga. Såsom. Bloggar. Letade lite nya(om det nu var idag). Spelade BubbleShooter...

Ja, och så har jag sökt lägenheter. Kollat blocket efter lägenheter... Och så har jag läst ett mail från personligt ombud. Hon hade ringt det här hyresbolaget, men skulle ringa dem på Måndag istället. Och ville nu ha lite frågor skickade till sin mail, som jag vill att hon ställer till dem..

Men problem. Problem. Jag HAR inga frågor! Vet inte vad jag själv skulle ha velat veta ifall jag skulle prata med dem SJÄLV, HELLER!

Väntade på pappa. Men han kom sedan upp och sa att vi tar det på Söndag istället. Då det var för mycket småplock kvar i källaren..

Av med kläderna. Och bädda ner mig i sängen igen. Klockan var kvart i elva..

Upp för lunch, klockan halv tolv...

Och sedan. Tråka, tråka. Tråka.

Lite mer BubbleShooter. Mer serie på mobilen... Och sedan bara ligga på sängen och vänta på posten. Hoppades på att beslutet från kommunen, angående aktivitet, skulle komma idag... Men det gjorde det inte. Det är klart. Beslutet alltså. Men tydligen inte redo att skickas(?)...

Bankkortet kom iallafall på posten idag ;D Så nu kan jag säkert känna mig trygg, när bankkortet fungerar när jag ska använda det ;)

Annars.. Vad har jag MER gjort idag?

Orkar ju inte tänka efter. Så jag säger. Tv. Tv. Tv...

Det är nog det som har hänt nu till kvällen. Jag har skrivit dagbok och punktlistebok. Irriterat mig på bläckpennan som bara strular... Och messat med Bästisen, på både gott och ont.. längtat mig till H*vetets stad. Framtiden...

Ja, det var nog det.

God natt med er <3

Nu MÅSTE jag blogga, känner jag..

Min värld håller på att rasa samman.. Och ALLT innanför mitt pannben!

... Jag känner mig bara så hjälplös. Så handfallen... Så MAKTLÖS över mitt eget liv. Min egen situation..

Jag kan inte låta bli att undra, här jag sitter och gräver ner mig allt djupare i mitt eget missnöje... "Hur hade livet sett ut nu, om jag aldrig hade flyttat till H*vetets stad ifrån första början?" ... Det får jag aldrig veta... Och det kan jag inte heller göra någonting åt nu...

Men... Ja, jag önskar bara att jag visste HUR. Att jag hade alla svaren. Att jag bara VISSTE att då, då och då, kommer det, det och det att hända.. För att som det ser ut just nu, känns det inte som om jag kommer att ta mig någonstans alls. Och när jag väl GÖR det, kan jag inte heller varken TRO eller LITA på att jag kommer att kunna hantera det liv som jag såå kämpat för att skapa..

Vill ha barn. Vill kunna jobba. Vill våga kommunicera med folk.. Jag vill att folk förstår mig. Vill känna mig stark och självständig... Och jag vill TÄNKA normalt.

Men jag litar inte på att jag kommer att orka med eller klara av NÅGOT av det! Det känns bara för stort. Och som min hjärna fungerar nu, skulle det säkert inte ens tillåtas...

Men. Till dagen.

Igår natt eller kväll, när jag skulle sova, mådde jag rent utav, skit.. Jag kom på, direkt efter att jag hade skrivit mitt kvällsinlägg, att jag hade glömt en för mig, stor händelse. Något som gjorde att jag inte kunde låta bli att känna att jag hade frånhållit mig själv och alla andra, en del av min dag, mig själv och mitt liv.

Och det kändes bara som om jag inte skulle kunna leva med att veta att, lite här och där i mina inlägg, har saker glömts bort... och så kan jag inte längre minnas vilka saker dessa var, när jag sedan kollar tillbaka om sådär 20år!

SKANDAL! Kände jag. Och fick väldigt svårt att slappna av. Önskade att jag kunde sluta blogga. Men visste med mig att jag inte kunde. Att det inte skulle tillåtas, från min egen sida.. Jag VILL ju blogga!

... Ja, ibland. När saker känns som jobbigast, önskar man bara att man kunde lita på det... Börja med någon medicinering. Kanske terapi.. Och bara SLIPPA det hela...

Men men.

Nu. Dagen idag.

Jag klev upp klockan nio imorse. Efter en natt av "flykt" till "Small Wonder".

Åt min frukost. Sköljde av och la in i diskmaskinen.

Upp för att sova en stund till. Vilket jag gjorde! Drömde väldigt konstigt. Och halvsov oroligt. Minns jag vaknade med ett ryck, efter en mardröm någon gång också.

Fick svar från kommunen, på min fråga om tiden för en utredning om aktivitet. Där hon hade svarat att det kan ta allt mellan två veckor och två MÅNADER! Ett STORT spann! Och jag började grubbla. "Hur skulle jag veta?" ... Ville bara fly till H*vetets stad. Bosätta mig hos Xsambon igen. Och bygga upp ett nytt liv för oss.. Ja, det har kommit att bli en dröm för mig. Jag VILL dit. Men vad som stoppar mig, är mina föräldrars känslor i det hela.

I H*vetets stad, skulle jag nämligen KOMMA någonstans. De arbetar så annorlunda där. Alla myndigheter och sådant. Och A-K skulle kunna hjälpa mig..

Upp för att sätta mig vid datorn en stund, innan lunch..

Lunch på det.. Och så dator igen. BubbleShooter. Bloggar.. Lägenheter.

Ja, och ett mail från stället som ska hjälpa mig med aktivitet. Vad SKÖNT att det gick så fort! På Fredag nästa vecka, ska jag dit och träffa min coach.

Minns inte riktigt. Men jag skickade iallafall iväg ett mess till Personligt ombud. Då jag känner att jag bara behöver flytta nu. Både för min egen och mina föräldrars skull.. Och jag undrade om hon kunde ringa till ett av hyresbolagen åt mig.. Men vi får se...

Sedan blev det städa badrummet. Bra. För att jag behövde lite aktivitet.

Och så dator igen..

Just det. En dusch också. Efter badrummet.

Men dator efter det. Spelade mer BubbleShooter. BubbleShooter... BubbleShooter.

Sedan av ren desperation i allt det jobbiga inombords, blev det lite mer Small Wonder på mobilen.

Middag. Och sedan mer dator. Antagligen BubbleShooter igen. Annars minns jag inte vad jag kan ha gjort! Jo. Jag kollade lite kläder på internet också. Då jag behöver eller vill ha lite nya varma kläder...

... Ett blogginlägg. Innan jag tillslut gick ner på nedervåningen.

21åringen hade kommit på besök. Så, otrevligt att inte ens hälsa.

Däremot hade jag ingen som HELST lust till social kontakt idag. Jag orkade knappt säga ja eller nej. Blev typ väldigt kortfattat. Och ofta svar som "U-um"... Ångest tryckandes mot bröstet... Och alldeles tung, i det stora hela. Men men...

När hon till slut åkt hem, åt jag lite vindruvor, bara för ätandets skull.. Och tog även med mig en sådan där onyttig mellanmålsbars upp hit. Har ju bara lust att "knarka" någonting.. Få ångesten att domna bort lite grann. Få hjärnans muskler att lätta(om man nu kan säga så)...

... Längtar efter en sömntablett. Bara så att jag slipper fortsätta denna dag... Egentligen detta livet..

Men jag släcker ner datorn. Och ser på lite mer serie istället =)

God natt med er <3

Tänker inte ursäkta negativiteten. SKULLE vilja göra det! Men nu har jag äntligen lärt mig en sak... Jag skriver för MIN skull. Bara MIN skull. Men välkomna att läsa ändå ;) 

... Det kanske inte blir något riktigt inlägg idag. Något inlägg där jag beskriver hela min dag. Alla tankar som jag rullat. Alla känslor som jag burit..

För att jag finner inga ord. Jag vet inte vad jag ska skriva. Och att blogga, känns lite smått meningslöst. Men att inte blogga, vågar jag inte. Eftersom att jag VET att jag kommer att ångra mig! Och jag vill inte ha någon lucka i bloggen!

Men skit samma.

Jag rabblar dagen. Det blir väl något liknande ett inlägg iallafall.

Jag vaknade imorse efter att ha sett på några fler avsnitt av den där serien, på mobilen.

Åt frukost. Och gick sedan och la mig igen. Japp, det där med att inte gå och lägga sig igen efter frukosten... Ja, det krävs nog mer av livet i övrigt, för att jag ska känna att det är viktigt.

Jag minns inte ifall jag sov efter frukosten. Men jag TROR det. Kan även tänka mig att jag såg på lite fler serier efter det.. Men minnet är svart. Och hela dagen är typ utsuddad.

Lunch. Diskussion med mamma och pappa. Lite datorhäng. Bubbleshooter. Läsa bloggar. Mail från försäkringskassan. Och även svar från personligt ombud... OCH beslut på posten! Angående bidrag till gymkort.

Jag har känt mig väldigt tung idag. Tjock i huvudet. Pressad under jord. Psykiskt svårt att andas. Uppgiven och seg i huvudet. Förvirrad.

Jag har försökt att se. Men vägarna har varit dimmiga. Grumliga. Utsuddade... Borta. Det har bara känts som om jag har befunnit mig i ett litet litet rum. Ett mörkt rum. Tät eller knapp på luft. Svårt att andas. Ett rum vars väggar, sakta pressar sig närmre och närmre mig. Hjälplös och handfallen, kryper jag ihop i ett hörn...

... Det GÅR att ta sig ut. Men jag KAN inte.

Ringde Xsambon, för att få prata av mig lite. Det är BARA HONOM jag behöver just nu. Jag behöver tillbaka dit. Men det som stoppar mig, är mina föräldrar. De stoppar mig inte fysiskt. Men emotionellt. För att jag VET hur dåligt de kommer att må. Hur rädda de kommer att vara... Hur besvikna de kommer att bli... Och hur dum och korkad jag kommer att känna mig!

För att, ett faktum ÄR ju... Allt gick åt helvete gång på gång. På gång. I H*vetets stad. Jag klarade mig inte själv. Och jag tillät ingen att hjälpa mig...

Och mina föräldrars oro, blev besvarad gång på gång... Utan att ha någon möjlighet att hjälpa sin dotter... som bodde 35mil bort.

Jag och Xsambon pratade iallafall en stund. Närmare en och en halv timme. Om allt och ingenting. Mest tjatade jag av mig om hur gärna jag ville dit. Om hur lite jag visste hur jag skulle bära mig åt för att komma vidare i livet. Hur hjälplös jag kände mig utan svar. Utan att veta vilket håll jag skulle ta det första steget... Utan att veta om det NÅGONSIN kommer att ske!

Mer dator. Sedan middag.

Och efter det, ännu mer dator, kan jag tro... Eller kanske inte. Det blev nog lite mer serie på mobilen.

Sedan svarade jag även på Personligt ombuds mail. Hade inte tänkt göra det. Då det oftast känns bättre att bara ignorera allt...

Jag vill ju slita mig loss. Det går ju inte så bra, kan jag säga. Men jag känner mig bara så handfallen. Som en stor och blöt pöl på golvet.. Krälar. Men kan inte samla ihop mig själv till en helhet...

Ja. Sedan blev det lite tv, tillsammans med mamma. Rulltårtbit och en kopp varm kakaomjölk. 14åringen kom hem.

Proppade i mig lite kakor. Ett äpple... Ja. Ville proppa tills jag inte kunde få i någonting mer. Bara för att döva mina hjälplösa känslor. Men nej. Är det NÅGONTING som jag KAN kontrollera och göra för mig själv just nu, så ska jag GÖRA det!

Så nu säger jag god natt.

God natt med er <3

Blev visst ett helt inlägg ändå.