Hmm.. Ja-a...

När man har lust till att kvällsblogga om sin dag, men samtidigt inte vill TILLÅTA sig själv det, för att man då känner sig tvungen till att fortsätta med det VARJE dag... Antagligen på grund av stabilitetsbehov... "Varför bloggar jag idag men inte imorgon?" ...

Ja, då får det bli SÅHÄR halvdant..

Det jag ville berätta var nog mest hur bra dagens började just på grund av att jag slutat med "dagens mat". Jag kände mig så FRI imorse.. (ja, klockan var ett när jag klev upp.. Men ändå..) när jag bestämde mig för att åka in till stan "bara för att vara"..

Anledningen till att jag skulle åka in, hade jag ju nu tagit bort. Vilket innebar att stressen att hinna med första bussen hem igen, då syftet hade varit "till affären, "dagens mat" och så hem igen", hade försvunnit... Jag kunde vara borta hela dagen om jag ville. Inga planer.

... Så jag gick till köpcentret. Såg hur lång tid det tog. Och kom sedan även underfund med hur jag hittade till närmaste busshållplats...

Hem igen... Och ja-a. Sedan behöver jag inte säga något mer...

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...