Tänkte bara visa ett par bilder som jag förde över till datorn idag..

De två första är från dagens promenad. Vilket är en historia i sig!

... Japp. Jag tvivlade på ifall jag verkligen orkade bära med mig den stora tunga systemkameran runt min hals. Om jag ändå inte hade lust att fota..

Men jag tog mig i kragen. Har jag köpt kameran, så får jag ju använda den. Riskera att hamna i ännu en "tvångsperiod" där intresset blir ett helvete(dock så hände inte det =)

Så. Jag tog kameran med mig. Fick hålla i den hela tiden. Då jag var rätt att displyen skulle repas om jag lät den slängas mot bröstet. För att väskan orkade jag inte släpa på.

... Och så kommer jag ner till ett ställe där jag känner att jag nog borde knäppa några foton iallafall. Jag hade promenerat två minuter. Till en av granntomterna. Knäpper dessa två foton + ett till. Vilka alla blev för ljusa. Överexponerade. Testade att "sänka" blixten. Igen. Igen. Och igen. Tills jag kom på att jag inte ens hade blixten uppe. Så den påverkade INTE fotot!

... Och PRECIS när jag kom på vad det var, dog kamerans batteri. Typiskt. Så då fick jag släpa på denna kameran UTAN att kunna ta foton. När inte ens medtagandet av den, hade varit en självklarhet!

Jaja. Det var ingenting som störde mitt humör. En extra vikt till min egen, bara, att släpa på ;) Så blir det när man inte kollar batteriet innan man släpar med sig den :P

De andra två bilderna är på en gåva till mina föräldrar. Som jag tog för någon vecka sedan.

Jag fick precis... Eller jag fick den igår, såg jag. Men jag fick en kommentar från en tjej idag. En väldigt trevlig kommentar. Som frågade om jag ville börja chatta med henne. Jättekul att höra lite från de som läser. Från dessa vänliga och förstående själar =) Det tackar vi för!

... Dock så kom en "förfrågan" om chatt, som en ren chock. Vet inte varför. För att jag ÄLSKADE att chatta förr! Då det var det enda(i princip) sättet som jag kände mig trygg i att kommunicera..

Men nu efter flera år "på avstånd", kändes även DET som en helt ny värld!

Träffade Xsambon på det sättet, by the way.

Men kanske. Det vet man ju aldrig. Glad blev jag för den kommentaren iallafall. Visar att någon bryr sig :)

... Men nu till det som jag TÄNKTE skriva. Inte lika positivt.

Jag mår ILLA. Så ÄCKLIGT.

Jag fattar inte det här. Ena dagen, är man JÄTTENOGA. Nästan PERFEKTIONISTISK i vad man äter. Oro och press läggs på hög. Ångest och osäkerhet... Och man bara grubblar och grubblar och grubblar. "Vad är bäst för mig? ..

... Jag menar. Jag vågar ju inte ens äta en TUGGA till, när jag inte längre känner av hungern. Jag vågar inte variera min frukost. På grund av att näringsintaget inte blir det samma. Jag får ÅNGEST om jag äter någonting onyttigt på vardagarna... Och jag gör SCHEMAN efter SCHEMAN för att kunna hålla koll på hur jag lever. Inte bli förvirrad. Känna kontroll...

... Men så plötsligt släpper jag allt. Jag skiter i vilket och kunde inte bry mig MINDRE om vad jag gör mot min kropp och hälsa. Jag äter tills jag mår illa. Bara för ätandets skull. Samtidigt som jag sitter och har ångest, under bristen på kontroll. Fortsätter äta, fastän jag VET att det kommer att få mig att vilja svälta(som även DET, är ICKE hälsosamt!). Inte äta någonting alls. Efter det.

Men jag måste nog ta dagen idag, nu.

Jag har varit tjock i huvudet. Känt mig tung och... Ja, tung.

Men annars har det, förutom långtråkigheten, varit en ralativt bra dag.

Jag har suttit vid datorn, i princip hela dagen. Förutom när jag städade och var ute på promenad...

Dagen började med att jag klev upp efter en LÅNG natt, vid niotiden.. Eller var den halv nio?

Åt frukost, och gick sedan i vanlig ordning, och la mig igen.

.. Min handläggare på försäkringskassan, hade svarat på mitt mail som jag skrev igår under ren frustration. Där jag sa att jag VERKLIGEN behövde börja träna och därför undrade hur lång TID den här utredningen skulle komma att ta.

Hon hade svarat att jag skulle ringa henne, så att vi kunde planera tillsammans..

Efter frukosten, låg jag där i sängen och funderade och funderade. Och funderade. Vågade jag eller vågade jag INTE ringa? Vad skulle hända OM jag gjorde det? Vad var jag RÄDD för?

... Jag kände efter. Gång på gång. Ända ner i benstommen(okej, det lät inte som om man kunde säga så). Och kom fram till att det nog skulle bli ett kaosartat misslyckande i min skalle. Hur skulle jag veta vad jag skulle säga, liksom? Under stressen att tänka klart? Men bad henne tills slut att ringa mig när hon får tid istället.. Och så hoppas jag att jag är redo då... För att VILL jag framåt, så måste jag ju kunna klara av detta enkla steg som kan leda mig dit ;)

En hel del dator. Städning av badrummet här på övervåningen. Läst bloggar. Kollat mailen. Spelat BubbleShooter... Ja, och sedan blev det musik i öronen och en promenad. En RASK sådan. Då jag var kroppsligt stressad. Ja, det verkade som det iallafall. Eftersom att jag inte hade ro att gå långsammare.

Håll i magen... Så saktade ner efter att det började "klämma" lite föör mycket.

Efter två och en halv timme. Kanske. Släpandes på en systemkamera som ändå fick slut på batteri efter bara två minuters promenad. I en nästan gastande sol. Kom jag hem igen.

Mer dator.. Ännu mer dator. Tråk. Tråk. Tråk...

Tv under tystnad. Tillsammans med mamma, som gärna gav några sociala försök under de timmar som var.

Och sedan PROPPA i mig av en massa sötsaker.

Börja må illa...

Ja, och nu bara se fram emot en bättre dag imorgon..

God natt med er <3

Ingen gosig(eller vad jag nu ska kalla det) känsla inombords just nu. Jag vill inte ens skriva HÄLFTEN av vad jag har gjort idag! Halva dagen gick åt till en sak som jag inte vill nämna... Och jag känner mig både tjock i skallen, tung i hjärtat.. Stressad , och instängd i mig själv.

Det är bara för mycket i skallen. För många funderingar.. Och allt blir bara så tungt att bära...

Men kanske ÄR det inte så konstigt. Jag menar. Jag påminns ju ständigt om vem jag är. Vem jag har varit... Ja, hur livet HAR varit och KAN komma att bli... Nu när jag känner att jag hela tiden måste älta mig själv för att ta mig framåt i livet..

Och nu har jag kommit till en punkt där jag ser tillbaka mer och mer. Gräver ner mig i det gamla. Undrar och försöker förstå... Kan jag inte ta mig framåt, så ängnar jag mig åt det förflutna... Eller?

Men dagen idag. Det lilla som jag faktiskt VILL berätta.

Jag minns inte gårnatten. Hur den var och sådär. Minns inte heller ifall jag hade svårt att somna eller ifall jag somnade direkt..

Men jag vaknade iallafall utvilad, imorse klockan tjugo över sju. Klev direkt upp och duschade. Tänkte att det kanske var bra att passa på. Då jag tycker att det är så jobbigt att duscha när det är mycket folk som springer omkring i hemmet. Inte för att vi är fler än högst fem stycken hemma(mig inräknat) om dagarna, i en tiorummare... Men ändå!

Efter duschen, som innehöll mycket av ett litet obehag... En liten "rädsla" för att störa och väcka föräldrarna.. Gick jag och la mig igen.

Låg halvvaken fram tills klockan halv nio, och klev sedan upp till en frukost tillsammans med mamma och pappa.

Frukosten var större än vanligt.. Men mängden mat i sig, var inte så jobbig. Det kändes helt okej. Nej, det var mättnaden som blev, som störde mig lite grann...

Efter frukosten, upp och lägga mig i sängen en stund till. Fram tills halv tolvtiden... eller tolvtiden någon gång.

Slog igång datorn. Och kollade det vanliga. Vid det här laget, hade jag redan börjat ängna mig om den sak som jag inte vill nämna(på grund av de människor som vet vem jag är... Japp därför som det är en GNUTTA jobbigt att ha gett ut den). Fortsatte då att utforska detta, på datorn. Kollade även mailen. Och läste lite bloggar och sådär...

Annars har jag spelat lite BubbleShooter idag. Känt mig mer och mer stressad, ju längre jag grävde ner mig i den här "hemliga" aktiviteten... Så jag bestämde mig för att gå ut en stund. Rehabilitering it was ;) Japp. Som vanligt, satte jag musik i öronen. Youtube. Och sjöng ut ordentligt. Det hjälper verkligen! Jag kände mig lugnare och lite lättare i själen. Kände mig fortfarande rätt så proppad i huvudet... Men.. Ja. Gladare.

In och upp till datorn igen. För ÄNNU mer ältande på det förflutna. Mig själv. Omgivningen... Framtiden. Ja, hela situationen! LIVET. "Kommer jag NÅGONSIN att bli kvitt mig själv?" ... "Kommer jag NÅGONSIN att kunna börja leva?" ... "Och VARFÖR är jag så envis?" ...

Annars... Vad har jag MER gjort idag. Jag har ju lärt känna mig själv... Kanske... Eller inte...

Men vad har jag MER gjort?

Vi såg iallafall på en film idag. Jag kände mig stressad. Ofokuserad. Tankspridd... Och ingenting blev bättre av en YNKA liten ANTYDAN till att någon inte tyckte och tänkte som jag. Inte kände som jag(Då kände jag mig missförstådd och osynlig..). Och inte heller att det förekom störande ljud i bakgrunden när jag(vi) skulle se på film. Japp. Lättstött och känslig idag.

... Men det var nog det jag kunde komma på, iallafall.

God natt med er <3

Glömede att säga att jag gjorde iordning en bild på mig, med tillhörande text om situationen som var då. Som jag tänkte lägga ut på bloggen... Men är inte ännu riktigt säker på att denna bloggen NÅGONSIN får bli offentlig... Så den får vänta. 

Mitt huvud är helt tjockt av tankar som jag inte orkar med. Det förflutna har hunnit ikapp mig. Och jag orkar bara inte tänka mer. Jag orkar inte fundera och reflektera. Inte hoppas och tvivla. Jag orkar inte tänka tillbaka på vad som tidigare varit, och undra varför. Hur. Och om...

Samma tankar. Samma slags tankar, virvlar runt därinne, nästan hela dagarna och nätterna. Sålänge som jag är ensam. Och även när folk finns omkring mig, hänger den tunga känslan av ängslan och ångest kvar. Inte särskilt aktiv. Men den FINNS där i bakgrunden... och får mig att känna mig en gnutta mindre lugn och lycklig än vad jag egentligen hade kunnat göra...

Jag vill bara sluta tänka. Lämna allting bakom mig. Men det är svårt att göra. Sålänge som jag inte kan förstå det som tidigare var. Och inte heller kan vara SÄKER på att det förblir det förflutna...

...När jag inte kan nå det självständiga livet...

Men till dagen. Om jag nu kan minnas den..

Jag hade VÄLDIGT svårt att somna inatt. Vilket såklart beror på denna sega process som har tagit närmare ett år, att komma ut på en PRAKTIKPLATS eller någon form av aktivitet. Delvis på grund av mitt egna ständiga backande, och på de myndigheter och liknande som har svårt med kontakten(eller kommunikationen?)..

Jag behöver helt enkelt MER att göra om dagarna!

Jag låg iallafall och vred och vände mig. Stoppade musiken i örat, efter långa vakna timmar. Skrev lite dagbok. Punktlistebok... Och försökte sova.

Blinkandet från tv:n utifrån allrummet. En till som inte kunde sova. 17åringen.

Klockan halv tre på morgonen. Fortfarande vaken. Får jag ett sms. Det var Bästisen som bara sådär, helt plötsligt, utan någon kontakt på flera veckor, skickar en bild på en katt med stora ögon och inga öron. Antagligen från facebook. Den påminde mig om Mästerkatten i stövlar. När han gör den där tiggande blicken :P

Vi sms:ade fram och tillbaka ett tag. Jag blev tröttare och tröttare. Tills jag fick lov att säga. "Nu somnar jag". Och så vände jag mig inåt i sängen, och brydde mig inte om att kolla något svar. Såå trött! Då var klockan halv fyra- fyra någon gång.

Vaknade sedan, imorse klockan nio, tror jag. Klev upp och åt frukost tillsammans med mamma och pappa. Helt jättetrött...

Direkt upp igen för att sova. Minns jag kände mig lite tyngd inombords för något, men minns inte vad det var...

Sov fram till elva- halv tolv någon gång...

Och som vanligt sviktar minnet här.

Men jag kan ju rabbla UNGEFÄR vad jag har gjort idag!

Jag har suttit och kollat en massa sängar på google. Samlat inspiration. I TIMMAR satt jag där, och bara glodde på bild efter bild. Blev tröttare och tröttare. "Men sidan är ju inte slut ännu. Lite till". Kollade mer och mer och mer. Men så fort som den sidan var slut, fanns det ju en till att kolla.

Trött i huvudet. Stressad på grund av alla bilder jag gick igenom fastän jag egentligen inte orkade mer..

Och ångestbetyngd(om det nu är ett ord) på grund av mammas och pappas vilda diskussioner från nedervåningen.

Japp. Det gamla vanliga. Mamma var orolig för allt och alla. Sina barn. Sin man. Sig själv.. Och det gick utöver pappa, i form av en tjatig irritation. Vilket antagligen gjorde att pappa började känna sig illa berörd och därför till slut sa ifrån... På sitt eget lilla överdrivna och lite smått elaka sätt.

Mamma säger förlåt, på förlåt. Och förklarar sig. Försöker övertala honom om att hon jobbar på det och att hon ska göra vad hon kan för att inte utsätta honom för det. Och han fortsätter tjafsa ifrån...

Tjafs och obehaglig atmosfär... Och iväg jag for, på en promenad i den lite friskare luften. Musik i öronen. Ångest i bröstet. Tyngd av egna tankar och problem med det förflutna, liksom nutiden... och framtiden. Gick jag där med raska ben.

Småsjöng lite grann. Men inte mer än så...

Stannade på bron nere vid ån(eller vad det nu är för något). Stod i ett par minuter och bara stirrade ner i vattnet. För att sedan vända hemåt. För att middagen snart var redo att inta tallrikarna.

När jag kom hem, var stämningen lite bättre. De småtjafsade fortfarande lite grann. Men mamma gav mig ett leende och någon minut senare, hade allt lugnat ner sig till sin normala nivå.

Lite mer dator för mig. Läsa lite bloggar...

Ja-a. Vad har jag GJORT idag, vid datorn? Det måste ju ha varit mer än så? ...

Nej, kanske inte. För att efter middagen, åkte pappa, mamma, 14åringen och jag, iväg för att handla lördagsgodis. Efter att jag hade tagit hand om disken, med extra stress i sinnet. Så att mamma kunde följa med oss, och inte behöva stanna hemma och diska. För att det är ju alltid trevligare när "alla" följer med =)

Efter affären, blev det en halvtimmes dator. Vilket jag inte minns vad jag gjorde av... Och efter det, en fika, godis, snacks och Wallander. Två avsnitt. Idag fick jag i mig en hel liten rulltårtbit, en halv sådan där stor Cookie, och en ostbåge :)

Mitt eget godis fick vänta...

Lite BubbleShooter nu på kvällen...

Ja, jag glömde nästan. Då jag har blivit så fast vid det förflutna, har jag även läst igenom lite gamla inlägg här på bloggen... Är dock fast längre bak än så. Men ändå. Ville väl se hur långt jag har kommit sedan jag började.

... Och jag säger bara EN sak(!)... Vad DÅLIGT jag skrev då :D

Så. God natt med er <3

Just nu..

I ensamma tider, så saknar jag min trogna följeslagare Linus Riddarsporre <3

Han är inte död... Hoppas jag! Bara inte hos den här familjen längre. Såldes ett tag efter att jag hade flyttat till Xsambon :(

Nu hade jag behövt honom här. Älskade promenadkompis. Tränings-och lekvän <3

Hmm.. Vart ska jag börja? ...

Gårnatten...? Minns inte vad det var med den...

Jo. Jag låg och lyssnade på lugn musik. Sång. Och naturljud. På youtube. På mobilen dåda. Och den laddade ju i typ fem minuter innan den satte igång. VARJE gång som jag bytte video!

Men annars. Bytte "låt" efter "låt" efter "låt". Eftersom att jag tyckte att varenda en utav dem, verkade mer stressande än lugnande på mig. Men hittade några bra, som jag också sparade i favoriter. Ska lära mig lyssna på avslappningsljud =)

Vaknade många gånger imorse. Sov väldigt oroligt. Men varje gång jag kollade klockan, var den ALLDELES för lite för att kliva upp och äta frukost..

Så vaknade jag vid halv åtta. Klev upp. Började som vanligt, äta frukost vid matbordet.. Men då mamma skulle komma hem ifrån jobbet när som helst, och jag som vanligt ville undvika kontakt, så tog jag med mig resten av frukosten, upp på övervåningen.

La mig sedan för att sova vidare. Halvsov och kollade på mobilen, titt som tätt..

Och klev sedan upp vid elva- halvtolv- tiden.

Satte igång datorn, och vattnade växterna..

Nu börjar jag rabbla. Då jag inte minns ordningen.

Jag har iallafall kollat en hel del möbler idag. På nätet. Kollat lite soffor och bord. Ja, mestadels det...

... Jag har haft kontakt med arbetsförmedlingen.. Ja, vilket inlägget nedan, skvallrar om. Och efter att det inlägget skrevs, hade jag alltså kontakt med min handläggare, som då bestämde att vi skulle ta ett möte, hon och jag, istället. Och kartlägga vad jag klarar av och vill. För att hon inte ville få mig att känna mig otrygg.

Så då kändes det bättre ;)

Jag har spelat en del BubbleShooter, och lyssnat på lite av den här "lugnande musiken". Inte särskilt lugnande, dock. Men det kanske kommer =)

... Jo. Och så har lägenheten som jag var på visning på häromveckan, tagits bort från hyresbolagets sida nu. Utan ens ett litet meddelande om ja eller nej. Jag menar. En liten uppdatering om vad som händer... eller ett "tyvärr", borde man väl kunna få iallafall(?)... Men "poff" borta...

Jaja, jag skrev iallafall till dem och ifrågasatte. Får väl se om de svarar mig. Annars får jag ju skriva igen. Ett svar borde jag ju åtminstone kunna få!

Annars. Vad har jag MER gjort idag?

Jag glömmer nog en massa nu. Men kan ju nämna att jag har kollat det vanliga på datorn. Såsom mailen. Läst lite bloggar... Ja, det var nog det.

Till kvällen, åkte pappa, jag och 14åringen, iväg till Max och åt middag. Och GUUUD vad jag inte gillar deras(ja, just den här's iallafall) menyplansher som de har på väggen! Såå svåra att förstå. Såå krångliga och röriga. Och såå många och utspridda bilder och texter. Och inte kan man se vad de olika målen innehåller eller innebär, HELLER.

Ja, det var svårt. Och stressad som jag blev. "Isärdragen" som hjärnan blev, var det svårt att få klarhet i någonting alls. Och så när jag väl väljer någonting(fortfarande utan någon aning om vad), så frågar den unga tjejen i kassan, "är du säker?"... Osäkerheten kom som en bomb från ovan. Vadå, är du säker? Vad menade hon med det? Varför skulle jag INTE vara det?

Då skulle hon iallafall försöka förklara vad de olika menyerna innebar... Vilket hon själv inte var säker på!

En ung tjej i "kassan bredvid", ryckte in och förklarade allt på ett JÄTTETREVLIGT sätt. Hon var glad och framåt. Väldigt folkkär. Men hon pratade såå fort! Så jag hann inte med att förstå någonting. Jag HÖRDE vad hon sa. Jag hörde orden som kom ut ur hennes mun... Men jag kunde inte få ihop det.

... SÅ jag satsade bara på en meny. Utan en aning om vad det var... Men det var gott ;D

Hem igen. Och direkt på kaffet och fikat, i hemmasoffan framför tv:n. Jo, förståeligt nog, blev det inget fikabröd för mig. Utan bara ett halv kopp kaffe. Och en Wallanderfilm tillsammans med mamma och pappa.

Efter filmen, gick pappa och spelade lite musik i "hobbyrummet".. Och mamma och jag blev kvar framför "Parlamentet". ÄLSKAR serien! Man skrattar verkligen så att man får ont ibland! De är JÄTTEBRA och så himla fiffiga. Misstagen deras, är inte heller helt fel att skratta ner sig i xP

Ja, och nu blir det sängen. Får se om jag har glömt någonting. Men men. Glömt är glömt.

God natt med er <3

Ja-a... Så kan det gå.. Rädslan är mäktig!