Direktlänk till inlägg 22 juni 2014
Jag mår skitdåligt över vad jag har ätit i helgen. Eller rättare sagt, hur MYCKET! Ja, egentligen både ock.
Men jag tänker nog inte gå in närmare på det idag. Jag har skrivit av mig det på min tredje blogg... och det får räcka. Då jag känner att jag har problem som inte är värda att hänga ut här. Problem som ni redan vet om, och som känns dumma att tjata om...
Det GÅR att "lösa" dem. Men att "lösa" enligt mig, är inte att "lösa" enligt andra. Så därför går jag vidare nu.
Däremot kan jag berätta för er/framtida mig, att jag hade en natt av ren skit, igår. Ja, natten som var. Som ni vet hade jag ett sjujordans sötsug när jag skrev gårkvällens inlägg. Vilket antingen berodde på för mycket snabba kolhydrater(det vill säga onyttigheter) under dagen... Eller någonting helt annat. Psykiskt.
Jag klev iallafall i säng strax efter att jag hade skrivit klart. Men då jag kände som jag kände och mådde som jag mådde... Då det var helg och jag "fick" äta... Ja, jag fick för mig att göra mig av med PRECIS ALLT godis och annat snacks som jag så duktigt låtit ligga i min "walkin closset" i flera veckor. Jag var frustrerad över sötsuget och det faktum att jag egentligen ville svälta mest av allt. Så. Jag ville bara bli av med detta jävulska störningsmoment! Så att jag ALDRIG skulle behöva "möta" det igen...
Jag tog fram ALLT jag hade. La det på sängen och började äta. Jag var redan mätt, och ju fler tuggor jag tuggade, desto mer illamående blev jag. Jag pressade bara på och gjorde vad jag kunde för att få i mig alltihop.
Magen blev hård och putade som en ballong. Jag kände hur varje tugga, förde mer och mer motstånd med sig... Och jag fick till slut lov att erkänna mig, mig själv besegrad... Inte ens hälften av onyttigheterna hade jag fått i mig...
Jag mådde skit. Psykiskt, känslomässigt... Ja, och nu även fysiskt.
... Men så kom jag på hur jag kunde bli av med det, UTAN att behöva slänga det i soporna. Jag ställde ut allt i allrummet. Syskonen får äta upp det.
Bättre mådde jag, psykiskt, och jag kunde lägga mig för att sova.
Så. Dagen idag.
Jag har ätit. Ätit, ätit och ätit. Jag har kollat en del på foton, redigerat en del foton, och jag har planterat tomater och paprikor. Vet att jag är sent ute. Men det är jag alltid. Brukar gå bra ändå...
Ja, det går trögt. För att jag minns inte riktigt vad jag har gjort. Jag vet att jag har suttit här vid datorn, i princip hela dagen... Jo, jag har kollat på bebisfotografier på en blogg också! Jag har försökt påminna mig själv om meningen med livet... Men endast fått en toutch av längtan, innan bilden mot mitt hjärta, återigen försvann...
Jag har däremot INTE räknat några kalorier! Jag har funderat en del, och känt mig lite splittrad vad gäller ätandet. Men ändå känt mig lugn och relativt nöjd, när jag påminner mig själv om att jag har en plan. Någonting att luta mig mot.. Att denna helgens överintag av näring och energi, inte behöver vara någon jättefara... Även om jag inte kan låta bli att ångra..
Ja, och så har jag sett fram emot veckan. Planerat för veckan... Ja-a...
Och nu på kvällen, såg pappa, mamma, jag och delvis 13åringen på tre delar till av "Oskyldigt dömd".
... Det var min dag. Eller iallafall de delar som jag kommer ihåg. Så med det säger jag god natt. God natt med er <3
.. Jo, jag har samlat fakta om GI, GB och snabba och långsamma kolhydrater också. Lärt mig någonting nytt. Igen. Ännu fler planer, försäkringar inför framtiden..
Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...
Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...
Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...
Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera... ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...
Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | |||||||||
|