Jag sitter här och spelar "Bejeweled" på datorn. Har precis slagit mitt rekord... Ja, "Bejeweled" och tv:n har varit i princip det enda jag har haft ro till idag efter mötet med persomligt ombud. Har inte ens känt för att BLOGGA(!). Vilket jag annars aldrig har haft problem med.

Nej men jag känner mig bara tjock i huvudet. Jag har en orolig känsla inombords, och det känns som om min hjärna hela tiden gräver efter något... Gräver efter svar, omöjliga att hitta. Och det ÄR kanske inte så konstigt, egentligen. För att det ÄR psykiskt jobbigt för mig att ha kontakt med psykiatrin. Jag VET redan hur jag mår av det... Och jag VET att mitt sinne fungerar bättre om det bara får sköta sig själv. Det är tidigare bevisat...

Och TROTS att jag VET att jag bara ska dit en enda gång för att få en arbetsbedömning, känns det rätt så jobbigt. Osäkert och oroligt. Någonting som jag helst skulle slippa. Och eftersom att jag klarar mig såpass bra själv, med den här bloggen och min käraste bloggvän T som stöd, så BEHÖVER jag ju egentligen inte gå dit på Torsdag, HELLER. Men jag känner ändå att det bästa är att bara få det överstökat. Jag behöver ju min arbetsbedömning. Kanske kan läkaren ge mig en friskbedömning eller liknande, så att jag kan gå vidare och lämna allt bakom mig förgott sedan...

Så jag behöver bara stå ut nu. Stå ut tills på Torsdag och ta mig igenom det mötet. Hoppas på att han inte tjafsar för mycket med mig och att jag har bra svar på alla hans frågor... Sedan börjar jag praktisera och jobba mot ett bättre liv. Snart kommer lägenheten och jag kan flytta och skaffa mig mitt egna liv på nytt. Ja, jag får se det positivt. Jag är påväg nu... och saker kommer BARA att bli bättre, desto mer kamp jag utstår ;)

Ja, dagen idag, då.

Den har inte varit helt förj*vlig :) Jag klev upp när jag vaknade vid halv tio. Åt frukost tillsammans med mamma och pappa. Och började sedan städa allrummet på övervåningen och även mitt eget rum. Ville ju inte släppa in personligt ombud till VAD som helst! :P Skönt att få städat. Och sedan tog jag en kort och lugn promenad. Kom på mig själv med att gå för långsamt, då hon kunde komma när som helst. Skyndade tillbaka hem och hann precis stänga dörren bakom mig, och där kommer hon inkörandes på gårdsplan.

Ja. Vi ringer mottagningen några gånger. Pratar lite mellan försöken... Och får sedan tag på en sekreterare. Får höra att de redan har skickat ut en tid till mig, på psykiatrin. Ska få prata med en överläkare på Torsdag nästa vecka. Snabbt jobbat och det kändes skönt att jag nu officiellt kommit ett steg närmre mitt mål.

Efter att personligt ombud gått... Ja, eller åkt. Så åt jag lite lunch. En mackhalva kvar från frukosten. Sedan gick jag på en liten promenad till. Solen sken ju! Men även den, en väldigt kort promenad. Ingen mysfaktor alls. Inga härliga känslor. Saknade dock min lilla stora vovve... som jag inte längre har hos mig. Ville såå gärna ha honom med mig på promenaden, som sällskap! Härliga vovve <3

Ja-a... Annars har jag läst lite bloggar. Jag har kollat blocket. Lyssnat på lite musik... Ja, och så har jag först in lite besökarsiffror i sina diagram. Eller typ. Jag har gjort steget som kommer före det :) Har iallafall kommit på ett sätt som går såå mycket fortare nu! Frågan är bara ifall man verkligen orkar med ens DÅ, när siffrorna börjar öka på bloggen!

Annars så vet jag inte... Har typ bara suttit. Funderat och föreställt mig... Men säkert en bättre dag imorgon! Måtte denna veckan gå fort.

God natt med er <3 Nu blir det sängen.

 

T :)

3 april 2014 09:20

Naw ja :) Stort lycka till på torsdag :))

Kramar från din bloggvän

http://lev-i-nuet.bloggplatsen.se

D

3 april 2014 09:50

Tack så mycket! Stor kram tillbaka =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...