Trött, trött, trött...

Ja, de senaste dagarna har jag bara varit såå trött. Vet inte varför. Men kanske är det vädret? Kanske är det, det faktum att jag har för första gången på länge, umgåtts med kompisar. Och det under flera dagar(?). Ja, jag vet inte. Men jag vet att jag går omkring trött på dagarna, och bara vill ligga ner. Vila. Sova. Och att jag sedan, till kvällen, sover RIKTIGT gott när jag har lagt mig. Att jag ligger kvar och drar mig lääänge i sängen, i varken ork eller lust att kliva upp. Jag vet också att jag inte är särskilt pepp på att umgås med folk. Att jag tycker att det är jobbigt, och att jag alltsom oftast gör det för DERAS skull, för våran VÄNSKAPS skull, än att jag tycker att det är kul...

Men egentligen TYCKER jag ju att det ÄR kul. Jag menar. Vi har våra roliga stunder. Vissa stunder som är mer betydelsefulla och minnesvärda än andra. Men lusten och orken att faktiskt se till att träffa någon, DEN finns sällan.

Idag har jag iallafall varit i stan för att möta upp min förra sambo som kom med tåget (och bussen). Jag åkte iväg med pappa imorse klockan... Ja, runt tio. Efter en jobbig natt med funderingar, oro och ältande. Men ändå när jag väl somnade, VÄLDIGT god sömn.

Sedan gick jag omkring lite och letade saker som jag har tänkt köpa. Hittade det jag skulle ha. TRE gånger under dagen! Så köpte en av varje :) Tre paket fiberdukar. Hoppas bara att jag fått tag i bra sådana, som inte repar. Ska sy en mobilväska av dem. Då jag inte hittar någon tillräckligt stor väska ;)

Sedan gick jag en vända. Tänkte att jag kanske skulle hitta arbetsförmedlingen som jag aldrig hittade förra gången jag letade efter den. Har ju läst på kartan sedan dess, och idag hittade jag dit utan problem ;)

När fd sambon kom, gick vi raka vägen till Mc Donalds för att äta. Tog en Mac-Wrap (eller hur de nu stavas). Pratade lite. Men jag kände mig inte särskilt pigg. Inte sådär glad som jag trodde att jag skulle vara. Men har man levt det liv som VI gjorde tillsammans, så kanske relationen ÄR lite förstörd. Jag känner liksom ångesten drypa över mig. Blir som fången i situationen. Undrar om man NÅGONSIN ska kunna umgås igen, UTAN att känna sig liten, missnöjd och misslyckad. Utan att känna att någonting är fel...

Vi åkte iallafall hem, efter att ha gått i ett par butiker tillsammans och köpt två paket mjölk till mamma och pappa. Och när vi kom hem, somnade fd sambon i min sng. Vi lyssnade på musik. Jag sjöng en del. Eller försökte iallafall :P

Och ja-a. Sedan har vi suttit vid tv:n en del. Sett på "Farmen" och "Familjen annorlunda" bland annat, för att få tiden att rulla. Sedan gick vi upp på övervåningen och såg på "Mr Bean" i allrummet. Och nu ska vi sova. Hoppas på en bättre dag imorgon. Utan ångest, och med glada miner. Vänskapskärlek är väl det minsta jag kan be om?

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...