Jag känner mig rätt så uppgiven. Men ändå vid gott mod. Trött på mig själv. Men ändå stark nog att göra om samma sak igen och igen och igen... Kämpa åt det ena hållet, och sedan byta riktning åt det andra... Jag försöker finna en väg. Komma fram till vad som är rätt och fel...

..Nej, jag vet inte. Jag har ingen aning om vad jag håller på med. Och att beskriva det med ord, blir bara svårare, dag för dag... Jag vet inte vilka vägar jag testar. Vilka vägar som fungerar. Jag ser bara två möjliga vägar. Men inga av dem, enkla att gå. Ingen av dem, gör mig nöjd... Får mig att må bra. Ingen av dem känns rätt...

Och nu snurrar jag bara in mig i ett hörn. Blir virrigare och virrigare, och går in i väggen, gång på gång. Jag känner mig dum och onödig. Svag, för att jag inte tycks klara av NÅGON av de vägar som jag vill gå. Jag bara byter håll. Byter håll... Byter håll. Kommer ingenstans..

Vore enklare att tillkalla döden. Slippa allt det här. Men inte heller den vägen, känns tillräckligt lockande för min inre styrka att blomma upp.. Nej, jag vill LEVA. Men frågan är hur länge jag orkar..

Tänker inte gå in på ätandet idag. Kan bara tillägga att det fortfarande gör mitt liv "struggligt" att leva... Att det fortfarande inte fungerar särskilt bra. Varken att svälta eller att äta utan ånger och en explossiv kommande attack med viljan att aldrig äta igen..

Så. Vi tar dagen idag.

Jag klev aldrig upp när klockan ringde. Tror att jag ställde den igen kanske.. Jag klev iallafall inte upp förräns vid halv elva - elvatiden. Åt ingen frukost. Och hade nog inga planer på det, heller. Då gårkvällen eller gårnatten, förde med sig en ny.. Eller ny och ny - regel. Jag skulle börja svälta igen. Men som sagt. Vi går inte in närmare på det.

Jag åt iallafall en näve ostbågar, ett havreflarn och en mellanmålsbars(chockladkaka)... Ja, jag minns inte varför. Men så bestämde jag mig för att börja räkna kalorier. Så jag räknade ut vad jag låg på och vad jag skulle ha kvar att äta idag, i Kcal. Och så åt jag lunch. Bakade kladdkakor till mig och 13åringen. Bara vi hemma idag.

Såg på tv en hel del. Jag typ hela dagen. Det har inte blivit så mycket annat. Minns inte ens om jag har gjort någonting mer vid datorn, än att söka kcal för olika näringskällor, och kolla recept för kladdkakan.

Vi såg på film. En jättebra med Jim Carrey(stavning). "The Truman show" eller någonting liknande hette den. ÄLSKADE den! Och det var en av de intressantaste och mest spännande film med honom, som jag någonsin har sett. Den var så konstigt men ändå så medslitande... Ja, den var underbar. Både jag och 13åringen, var stormförtjusta(stavning)..

En till film efter det. Även den med Jim Carrey. "Ace Ventura" eller ja. Så.

Åt micropizza och sedan en hel del kladdkaka.

Jag tror att jag kom upp i ca 1800 kcal idag. Och jag mår bara så dåligt rent fysiskt nu. Varav jag känner att jag behöver en fastare gräns över hur mycket jag ska äta... Och ALDRIG mer sådär mycket sötsaker under en dag! Sådana känslor som får mig att aldrig vilja äta igen. Bara ge upp liksom.

Och att räkna kalorier.. Nej tack. Det var väldigt stressande och invecklat. Det hoppar vi.

Och nu har jag spelat lite Bejeweled. Så det är dags att sova. Får se om morgondagen känns bättre.

God natt med er <3

Dagen idag kändes bra iockförsig. Så kanske var fel att skriva så. Men nu till kvällen känns allt lika jobbigt som vanligt. Så. Morgonkvällen kanske blir bättre, om man säger så :) 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...