Jag vill ju gärna att man ska kunna följa med mig på min resa... Men för var dag som går, blir det ytterligare lite mindre viktigt.

Jag mår illa. Fysiskt illa. Efter den briljanta idén att börja äta igen... Och det är ju inte heller VAD som helst jag äter. Nej. Fett. Nästan bara fett. Men fett är ju typ det enda jag har hemma. Och kommer så att vara tills åtminstone imorgon.

... Jag har en djup känsla inombords. Tröttnad på situationen. På livet. Mig själv. Tröttnad på hur jag hanterar allt, och vad jag tvingar mig själv och andra att tro...

Trött på att svälta för ingenting. Att gå mot en död som jag iochförsig innerligt välkomnar mer än livet... TRÖTT på att ena sekunden vilja ha hjälp och känna att den behövs... För att nästa, ångra mig. Inte se något behov alls... Ena sekunden vilja svälta till döds... För att nästa, känna mig så illa tvungen att ta tag i situationen(kanske till och med vilja).. Ena sekunden, med bra självförtroende... Nästa...

Ja. Ni förstår.

... Men... Jag jag vet inte... Allt är bara ett stort "men" ... och "jag vet inte" ...

Dagen idag, iallafall.

Om jag nu är tillräckligt klar för att minnas.

Svårt att sova... Inget onormalt. Med tanke på mitt nästan ständiga sängliggande(förutom idag)...

Vaknade tidigt imorse. Men ville BARA somna om. Sova en stund till.

Personligt ombud kom vid halv elvatiden någon gång. Då jag bad henne komma, under natten(per sms), då jag mådde som sämst...

Hon hade med sig en massa godis och yoghurt och sådant till mig... Någonting som jag inte visade det MINSTA tacksamhet för. Dåligt samvete? Ja, lite.

Vi pratade en stund. Om det mesta. Både tråkiga och lite roligare saker...

Och så, innan hon gick, efter sådär en timme, bad jag henne ta med sig grejerna härifrån igen... Jag KUNDE bara inte ta emot det! ... Mådde för dåligt just då.

När hon hade gått, satte jag mig på sängen och funderade lite. Funderade länge...

Gjorde som varje dag.. Raderade alla mina och personligt ombuds sms och hennes nummer... Ville inte tynga henne något mer... Eller behöva riskera att ångra mig mer fram och tillbaka hela tiden. Oroa henne för ingenting...

Sedan tog jag med mig en penna och mina två block, in i köket...

Minns inte. Men jag satte igång ugnen och... Ja, jag skulle nog äta någonting. Och dricka kakao kanske..

Men om det ska stämma, så hade jag redan skrivit i mitt block. Talat allvar med mig själv... och tvingat mig själv att LOVA ett och annat...

Skrev ett sista mess till personligt ombud, där jag säger att allt är okej nu. Och att jag inte kommer att höra av mig igen, om det inte verkligen behövs.. Och avslutade med att jag bara behövde säga det, så att hon slipper oroa sig i onödan...

Ja, jag tänker mycket på de omkring mig, just nu.. På vad jag gör mot dem...

Och det faktum att jag känner att jag bara lever för ANDRAS skull just nu, men egentligen vill ge upp... Ja, det ger mig också dåligt samvete...

När de någon gång får veta...

Så. Jag åt iallafall. Och vid gott mod, gick jag iväg en vända till affären. Den dyra, lilla affären, här bortom hörnet.

Jag skulle inte handla mycket. Men bara några få saker, så att jag kunde frossa i någonting...

Hämtade även ut mitt paket, när jag ändå var där. Mitt bredband.

Och så gick jag hem igen. Paradisask, kladdkaka, ägg, mölk och tejp, var några av de saker som jag fick med mig hem...

Jag åt ett par bitar choklad. Drack lite soyamjölk... Och satte mig sedan och tittade på film på datorn. Två stycken.

Gjorde iordning en kopp kaffe mitti.. Men drack bara halva. Då jag inte fick ner en DROPPE till.

Tog mig efter en stund, en liten kladdkakebit... Började med ens må lite småilla...

Efter filmerna. Eller om det var innan.. gjorde jag iordning några punkter att hålla mig efter. Vad gäller vardagssysslor och ätandet. Fortfarande vid gott mod... Ja, så det borde ha varit innan filmerna... Kanske.

När filmerna var slut, var så även jag. Mådde dåligt. Psykiskt. Fysiskt... Och jag behövde BARA skriva av mig lite.

Så. Istället för att skriva på någon av mina tre bloggar, skrev jag idag i min textsamling.. DET var vad jag hade lust med!

... Och efter det, började jag läsa igenom några av texterna, med start på en slumpvis skrollad sida.

Trots iallamående av allt fett, la jag in några köttbullar i ugnen, medans jag proppade i mig chokladbit efter chokladbit... och önskade att jag aldrig behövde äta igen... "Det var ett misstag att äta..."

... Men jag känner mig dock fortfarande tvungen att försöka. Då jag INTE tänker tillåta mig själv att oroa någon igen! Och jag tänker INTE bli inlagd! ... INTE svika och såra min familj!

... Men däremot ska jag försöka äta efter schema. Så att jag inte äter så fel och slumpmässigt...

... Det skrämmer mig en smula... Motviljan inombords... Att riskera att misslyckas igen...

... Morgondagens handling, skrämmer mig inte desto mindre... Men det måste göras...

God natt med er <3

Skönt ändå, att ha skaffat lite mer internet...

Jag tänkte att jag skulle blogga nu... För att det är kallt, och jag vill bara bädda ner mig. Frös typ hela natten. Så hoppas på bättre idag :)

Dagen idag då.

Jag har legat isängen... Såklart. Legat länge och bara inte haft någonting annat för mig. Hungrig och dan. Svag och väldigt, väldigt tom i magen.

Messade lite med personligt ombud...

Men sedan minns jag inte vad klockan var.. Men jag frös och bestämde mig iallafall för att gå och ta ett varmt bad...

Och VARMT blev det, så säg! HETT.

Det var svårt att sätta sig i det. Då JAG var såå kall... Och vattnet var såå varmt.. Men väl i, var det JÄTTEskönt. Verkligen.

Låg i ett tag. Bara var.

Men då det började bli både långtråkigt och varmt, ställde jag mig upp för att duscha.. Håret var ju skitigare än skitigast. Efter dagar utan dusch, nerbäddad i sängen... Timme efter timme.

... Men här började det läskiga! PRECIS samma sak som hände när jag låg inlagd på sjukhuset och åt i princip ingenting... Jag blev svimfärdig... Det blev svart för ögonen. Tungt i huvudet...Och jag fick svårt att andas.. Panik i bröstet... Och jag blev bara tvungen att sätta mig ner igen...

Det hjälpte inget vidare att sitta i badkaret och bara vänta ut svimfärdigheten...

Så jag klev ur badkaret, i hopp om att kunna dricka lite kallt vatten ur handfatet innan jag duschade klart... För att duscha klart, behövde jag göra! Schampo i håret, liksom.

Det blev en liten katastrof, det också. Jag var tvungen att SÄTTA mig ner på VARDAGSRUMSGOLVET och gunga i halvt panik, med tyngden i huvudet, mörkret för ögonen... Se hur allt bara flimrar... Innan jag kunde ställa mig upp, för att försiktigt dricka det där iskalla vattnet som rann ur handfatets kran.

Efter att jag hade druckit, kändes det dock bättre. Jag klev i badkaret igen, och duschade med svalt vatten, ur schampot ur håret... Sittandes såklart. Stå vågade jag inte göra.

Balsamet struntade jag i, efter vad som hänt... Ville BARA ut från duschen... Men så gott jag kunde, sittandes, tvålade jag ändå in mig själv. Så att det inte bara var håret som blev rent.

Efter duschen, satt jag på sängen ett tag.. Tog mig sedan en smörgås. Underdelen av en rågkuse, med smör och ost.. Och så en kopp kakao på kokat vatten och en skvätt grädde...

... Matlusten var nästan borta med ens jag hade tagit första tuggan... Hungern likaså... Men jag kände mig tvungen att äta upp smörgåsen, då jag VÄGRAR slänga mat som jag har köpt...

Lite mer sittandes på sängen.. Liggandes på sängen... Messandes med personligt ombud..

Jag minns inte så mycket...

Men jag har iallafall själv tagit kontakt per sms, med två av mina syskon, och min mamma, idag.. Och DET är ju ovanligt för att vara jag!

... Varför jag nu på kvällen, efter att ha planerat att åka och handla mat och förbrukningsartiklar imorgon... Efter att ha sökt efter en bra shoppingväska... OCH efter att helt ha släckt ner i köket.. Stängt dörren om mig, fastän jag är ensam... Och tänt en MASSA ljus... Med en kopp te i mina händer... Ställde mig själv frågan... "Vad håller jag på med? Nu får jag SLUTA vara så dubbel. Jag kan ju inte sitta här och långsamt och medvetet, ta LIVET av mig(!), när jag samtidigt bokar upplevelse efter upplevelse med min familj. Samtidigt som jag planerar för en det ena, en det andra..." ... "Jag mår ju bra...?" .. Jag ser ingen vits med att fortsätta leva... Men jag GLÄDJS ju trots all av de goda stunder som jag får :)

Så. Återigen. Än en gång, skriver jag till Personligt Ombud och avbokar hennes hjälp att ta kontakt med någon som kan hjälpa mig. Skriver att jag måste klara det här själv. Och att jag tror att jag kan klara det denna gången...

Dumt? Eller ej? ... Det vet jag inte än... Men misslyckas jag med min vilja ÄN en gång, vet jag inte VAD jag gör.

Så. Jag tog mig lite mat... Mätt som skjuttsingen... efter att ha ätit en massa ost på det! ... Och så även lite YOGHURT på DET!!! Ja. Nu är jag MÄTT. Men det är meningen att jag ska börja med någon slags matrutin imorgon..

I kökskranen finns bara jummet vatten. Svårt att diska då... Tar det imorgon...

Då ska jag även handla mat m.m Och hämta ut ett paket på posten. Mitt bredband har kommit. Planeras dock inte att bli kopplat av operatör förrän på tisdag nästa vecka... Varav jag fyllde på det mobila internetet istället.

... Nu blir det ännu en lång natt, känns det som...

Men det får jag tåla. God natt med er <3

Och gårdagens:

Jag fryser som en gris. Är hungrig.. Känner hur det trycker på lite lätt i halsen.. Typ luft som vill upp.

Men lite bloggning nu då.

… Nej. Jag fryser för mycket. Jag skiter i det här..

Men lite snabbt i alla fall.. Dagen har ju inte varit så lång.

Svårt att somna inatt.. Sådär som det BLIR när man ligger i sängen hela dagarna och somnar närhest det faller en in…

Idag skulle jag iväg till stan för att gå på möte med jobbcoachen och Personligt ombud…

Gick till bussen… Väntade. Väntade… Väntade.

Men ingen buss kom.

Irriterad och frustrerad. Jag går hem igen.. Lägger mig direkt på sängen och vilar. Sover en sväng… Ligger kvar. Vilar.

Ja. Jag ligger hela dagen. I sängen.. Hade lite kontakt med Personligt ombud.. Men har nu åter kommit fram till att jag inte kan ta emot hjälp för ett problem som antagligen inte ens finns… Nej, jag måste klara det här själv.

Förvirrad. Kluven.. Seg i huvudet.. Vet inte vad jag vill. Vad jag behöver… Och hjärnan bara bråkar.

Men kanske BLIR det någonting av livet, till slut. Allt tycks ju trycka på åt rätt håll, på ett eller annat sätt…

Jag har ätit en underdel av rågkuse. Och druckit en kopp kakao gjort på kokat vatten och en skvätt grädde.. Godare med mjölk. Men mjölken är slut..

Annars har jag bara suttit inne på datorn och läst igenom lite gamla texter ur min textsamling… Och messat lite med 23åringen, som jag nu ska köpa en present till mamma och 21åringen, med…

Med det säger jag god natt… Bädda ner sig och… Ja. VÄÄÄRME!

God natt med er <3

9/12-14 21.25

Fyllde på kontantkortet med en vecka till... Då jag inte får bredbandet förrän tisdag nästa vecka, tidigast.

Så. Här kommer två inlägg:

Jag vill bara vara vaken till imorgon…

Jag vet att jag borde göra ett sådant där kvällsinlägg till DagenMin nu… Men jag vet inte om jag orkar. Har någon lust..

Jag har precis suttit och läst igenom gamla inlägg ur min allra äldsta textsamling här i WordDokument.. Samlingen med 600 dataskrivna..

Och jag kan ju bara säga att… GUUUD vad ÄNNU mycket mer problem med min hjärna, jag hade då! Det var helt otroligt. Och jag kunde inte alls minnas det på det sättet. Det där ständiga kriget.. Den ohanterliga ångesten… Hjärnan som slog volter.. Gråtattackerna.. Och att behöva skriva av sig flera gånger om dagen...

… För att inte TALA om mina ständiga, brutala sätt att försöka undgå mat! Och alla mina andra ”finurliga” sätt att skada mig själv på…

… Men dagen idag.

Jag vet inte vad jag ska skriva.. Det är såå komplicerat…

Ena stunden känner jag bara att jag inte orkar någonting. Inte klarar någonting.. Att jag behöver hjälp och stöd, om jag alls ska klara av det här… För att nästa, känna att det vore väldigt onödigt att ta emot hjälp, då jag faktiskt inte ens mår dåligt… Allt är enkelt, liksom. Och varför skulle jag INTE klara det själv. Jag menar. Det är ju bara viljan som styr… Och får jag den att rikta sig åt rätt håll, så finns inga problem i världen…

Jag skrev till Personligt Ombud och sa att jag ville ha hjälp nu.. Att jag ville ha ett liv och var beredd att ta emot hjälp från varstans som helst…

… Men efter dagens… Ja, till kvällen, skrev jag igen… Och drog tillbaka det… Då jag inte stod ut med tvivlet på ifall jag ens hade någon anledning till att dra igång någonting, som nötte sönder mig inombords.

Jag har nästan inte… Nej, jag HAR inte diskat någonting idag! Jag har legat en del i sängen.. Ätit. Enligt mig, fööör mycket! Mått dåligt för det. Varit frustrerad på mig själv för att jag mådde dåligt för det…

Och så har jag skrivit på Word, ett par gånger…

Jag har legat i sängen, under filten. Tittat på mina brinnande ljus…

Halvsovit.

Och så har jag haft lite sms-kontakt.

Försökt se på en film på datorn… Men fick inget ljud till filmen… Så. Gav upp och gick och la mig…

Ja-a… Tycks inte finnas något mer att berätta… Inte i mitt minne just nu, i alla fall.

God natt med er <3

8/12-14 23.15

okej. Jag hhar inget internet nu... Men har ett inlägg redo på word sålänge... Lägger in det när bredbandet har kommit. Om jag fortfarande bloggar då.

Kan ju bara säga som så, att jag har ett såå stort krig med mig själv just nu. Jag är frustrerad. Lite smått uppgiven... och jag slits åt minst tre håll samtidigt.

... Jag ångrar mig med ens jag börjar äta... men fortsätter ändå... Vilket resulterar i frustration över mig själv och mina känslor.

Jag önskar jag ville leva. Att jag kunde våga känna att livet, framtiden är värt något... Men allt som innerligt betyder något för mig, är döden. Ensamhet... och att lida.

Ojoj. Men lägger iallafall in det längre inlägget om några dagar.

God natt med er<3 

Jag tänkte att det kanske är dags att blogga nu då. Då det mobila internetet går ut idag... Och hade inte tänkt fylla på den, förrän mitt bredband kommer...

Dock vet jag inte riktigt vad jag ska skriva.. Vet inte hur mycket jag bör berätta.. Eller vad jag bör hålla för mig själ... 

Har ju varit väldigt frispråkig... eller vad man nu ska kalla det, de senaste dagarna... Fast, ja. Det har jag väl alltid varit.

Kan ju berätta lite grann om känslorna och tankarna som gått under dagen, iallafall.. Men vet inte om jag ska "prata" så mycket om mina problem och bekymmer som bara är såå fel...

... Men visst har jag haft mina krig idag.. Ett HERRANS liv har det varit inombords. Och jag har både gjort BRA för mig... Och samtidigt försökt stoppa upp mig själv..

Jag har grubblat på lösningar.. Kommit fram till ett beslut... För att sedan stöta på samma gamla problem som gör beslutet svårt att genomföra..

Grunnat. Tagit ett nytt beslut... Skrivit ner det... För att stunden efter, känna att inte heller DETTA känns bra..

Och så har det gått. Runt, runt och runt.

... Jag planerar storhandling... Eller flera små.. Jag försöker få mina problem att gå ihop med min vardag.. Med livet i övrigt...

Jag vill bara försvinna... Samtidigt som jag vet jag måste få livet att gå ihop... på NÅGOT sätt.

... Jag gör vad jag kan, helt medvetet, för att ta mig dit jag egentligen vill. Dithän själen skriker...

Samtidigt som jag fullt lika medvetet, försöker knuffa mig själv åt det andra hållet, med själen skrikandes än högre... Än gällare.

Men. Det praktiska då.

Jag vaknade imorse... Ja, vid en tid jag inte minns...

Klev upp... Vid en annan tid jag inte minns.. Men någon gång efter tolv, kanske.

Hade då fått för mig att jag skulle laga mat. Jag ville inte äta... Men visst var jag sugen på att laga mat... Jag ville göra en makaronipudding... Men den slutade istället som en spaghettipuddin... Eller gratäng... Vet faktiskt inte riktigt skillnaden... Om det nu ÄR någon!

Så. Jag har lagat den där puddingen.. Fyllt min mage med en liten ruta av den.. En sådan där smakruta.. Gjorde varken till eller från...

Men den var god. Helt okej, faktiskt. Dock inte lätt att laga bra mat, när man knappt har något hemma.. Blir lite samma sak varje dag.. Bara i olika utföranden.

Sedan har jag diskat. Diskat.. Och diskat. Gång på gång.. FÖRSTÅR inte hur mycket saker jag använder... För att knappt ÄTA någonting! Men det kanske är ett gott tecken. Jag får ju iallafall I mig någonting!

Jag har rengjort bänk och spis, grundligt. Dock bara med vatten. Då jag tycker att diskmedel löddrar för mycket och blir näst intill OMÖJLIG att få ur trasan sedan! Och jag har inget annat medel hemma för tillfället.

Men gick lika bra det. Har ju inte hunnit BLI så skitigt, på en vecka. Då jag torkar av det varje dag.

Jag frös in resten av puddingen, i små matlådor...

Annars så har jag suttit och sett halva filmer, efter halva filmer, på Dreamfilm... Ja, idag TOG det ett tag att hitta någonting som jag tyckte att var intressant att titta på. Men fastnade sedan på en jättehemsk film som jag höll för ögonen och kved till, flera gånger om... Rest Stop. Tror jag att den hette.

Sevärd.. Men såå hemsk och läskig!

Var egentligen ute efter en psykologisk thriller eller något.. Då DET är min genre. Men detta fick duga :)

Sedan har jag legat i sängen en del.. Bara vilat. Grubblat... Somnat till...

Väntat på att dagen ska ta slut..

Jag har planerat... Eller ja. Lagt ut några FÖRSLAG på när jag kan handla och sådär.. Bra vore ju om jag kunde ta hem mamma och pappa... Eller iallafall pappa hit, nu under veckan... Och mamma skulle nog bli glad om jag ville ta med henne och kolla gardiner och lampor, och sådär.. På onsdag. Då hon var ledig då...

... Men iallafall.. Då kan ju inte skåpen vara tomma på mat.

Gjorde även iordning resten av brödet ur påsen. Bredde dem och la ost på.. Och så in i en gammal kakburk.. I kylen.

För att jag kände bara att snart går alla datum ut.. Både på yoghurten och brödet... Och jag ÄTER det inte!

Så. Nu har jag gjort iordning det. Så har jag ett hum om hur mycket som måste gå åt... Typ.

... Ja-a... Det var nog min dag. Så gott som..

Nu ska jag gå och lägga mig. God natt med er <3

Nu börjar jag bli trött...

Jag har iallafall fått en del gjort idag.

Jag låg kvar till... Ja, runt tolvtiden någon gång, och drog mig. Struntade i frukosten. Trots gårdagens starka beslut.. Men hade inte lust. Ingen ork.. "Det var inte så viktigt"..

Klev upp. Och började direkt packa upp saker ur kartonger. Då det var därför som jag ens lämnade sängen. Nu skulle fanjemig(eller hur det nu stavas... Om det nu ens är ett ord :P) alla tallrikar och bestick med mera, komma upp på sina rätta plaster.

... Men jag orkade inte diska upp allt. Hade ingen energi till att stå upp längre stunder.. Inte för att röra mig när jag packade upp iallafall. Men jag hade ju en stol i köket. Så, där satt jag och drog fram tallrik efter tallrik. Kopp efter kopp, ur sina silkespappersbitar..

Vissa saker hamnade på diskbänken för att senare diskas... Andra hamnade i skåpen, för att istället diskas när energi fanns... ALLT kunde ju inte stå på diskbänken!

Höll på ett bra tag... Började känna av hungern... Men jag kan ju säga att jag har varit FÖRSIKTIG med att äta.. Jo. Motviljan sitter i... Och jag känner bara att, varje gång jag tänker på det, kommer uppgivenheten åter.. För att min vilja går inte åt det hållet som JAG borde gå. Min vilja går mot omöjligheternas land. Mot svälten.. Försvinnandet... Mot döden...

Och omöjligheten ligger i kärleken. Respekten.. I empatin... Jag KAN bara inte göra så! ...

... Men samtidigt är det hårt att gå mot någonstans dit man inte vill. Dit där hela SJÄLEN, och kroppen dras med, drar sig åt precis det motsatta hållet..

... Jo. Men jag har ätit. Det har jag.. För att jag har ju trots allt viljan. NÅGONSTANS därinne. Hand i hand med förståndet.. Har jag en liten vilja att faktiskt klara det här... Ingen som HELST vilja eller lust till livet.. Men en vilja till det sätt att det andra inte är något alternativ. Och där jag är nu, är skit.

Jag minns inte NÄR jag åt idag.

Men jag minns ungefär vad jag har gjort. Och jag minns hur många GÅNGER jag har ätit.

Jag har diskat en hel del. Rengjort diskbänken grundligt.. Jag har använt mig av det diskställ som jag egentligen ville göra rent först. Då det kändes så fett och äckligt. Eller något.. Men det orkade jag inte. Och behövde bli av med grejerna från diskbänken.. Så det fick vara.

Och så har jag som sagt ätit. Inte mycket. Och bara två gånger.. Men jag har också druckit den MYSIGASTE koppen med spisvärmd varm kakaomjölk. SUPERGOTT, och den härligt varma muggen i mina händer... Ja, i den här ruggiga lägenheten.. Ja, det var mysigt. Jag njöt.. Tittade ut genom fönstret. Tittade på mina ljustakar med alla varmt och fridfullt brinnande lågor. Lågor av färg och doft..

Bara satt där i sängen. Tog en paus. Njöt.

Maten jag har pressat i mig idag. Lite smått motvilligt... Var iallafall lite yoghurt med nötter och frön. Efter diskningen och uppackningen av... Ja, vi kallar det "köket".

Och sedan till kvällen, åt jag lite makaroner med köttbullar. Och ett stekt ägg. Plus två körsbärstomater.

... Inte så illa, egentligen.. Men faktum är att jag fortfarande kände mig tom efter det... Och ÄNDÅ var missnöjd och hade lite ångerkänslor! Funderingarna började komma. Tvivel och skit... Precis som VARJE gång! "Detta är inte vad jag vill" ... Kriget inombords..

Funderade på om jag HAR anorexia ändå! ...

... Jag har legat och sovit på sängen. Under filtarna... Och jag har suttit och stirrat på mina ljus... Varvat med att springa ut i köket och diska disk. Plocka iordning m.m

Och så har jag sett på lite videos på kanal play...

Japp, det var min dag.. Har även gjort en lista över ALLT som man kan tänkas köpa på en matbutik när man väl ska handla.. Bara att välja ut de saker som man behöver varje gång som man ska in för att handla.

Däremot har frågetecknet varit hur jag ska få HEM varorna tills nästa vecka. Då mamma och pappa kommer. Då det inte finns så JÄTTESTORA möjligheter att åka såpass många rundor innan på... Ja, typ... Jag vet inte..

Det går säkert... Vi får se.

God natt med er <3 iallafall.

Kanske lämnar jag er, by the way.. Med bloggandet alltså... Har inte bestämt mig ännu.. Men så kan bli fallet... 

Sådär.. Nu har internet vilat. Och jag har ätit och druckit te.

Jag kan ju säga att det känns hårt.. Just nu är jag inne i en period då allt jag vill är att svälta. Inte äta någonting alls... Och helt enkelt sluta leva..

Ja, jag har kommit in i en period då den enda anledningen för mig att fortsätta kämpa.. Go on with the life, är min familj.. Min respekt, kärlek och hänsyn till dem... Att såra dem på vilket sätt som, är det jag fruktar... avvaktar mest här i livet...

Och för dem, måste jag kämpa. Göra mitt yttersta. Och när jag har kommit tillräckligt långt, kanske det också är någonting som jag ser som lönsamt. Ett bra val...

Men just nu, känns det tyvärr inte så.. Framtiden jag ser, är tung och grå... Och även en bra sådan... med alla drömmar jag haft, uppfyllda... Ja, den känns tung.. Och ingenting som jag har energi till... Ingenting som jag har lust att prova..

Men det är ju bara nu. För tillfället. Kanske om jag kunde föreställa mig lättare, hur det skulle kännas. Att må bra. Att klara av livets svängar. Och att trivas med tillvaron. GLÄDJAS åt den!

... Men trots att livet inte är någonting som jag vill SE åt. Ge en CHANS, just NU.. Så är det vad jag ska göra. Och om det visar sig att jag är beredd att ge ALLT, för ett BRA liv, då döden "inte finns"... Ja, då ska jag dra in vilken sjukvård eller insats som än kommer i min väg!

... Annars får jag klara det själv. Om jag ska sega mig fram...

Men. Dagen idag.

Jag minns inte om jag åt en gång till igår, efter inlägget här på bloggen.. Men det tror jag att jag gjorde.

Sedan gick jag iallafall och la mig.. Segade tills jag somnade. Kände mig småtung i huvudet. Lite smått illamående av tomheten som näst intill ekade i magen. Ont runt bröstkorg... Och... Kan det har varit ryggen(?)...

Vaknade sedan imorse. Vid tretiden.. Ville somna om... Men då jag sovit för mycket, fick jag bara ont i ögon och huvud, av att blunda..

Somnade trots allt om en stund.. Och vaknade till, flera gånger till... Innan jag klockan kvart över åtta, fick ett mess från personligt ombud, som frågade om hon skulle komma över..

Lite smått skeptisk... Men ja, det kunde hon väl..

Tog en dusch.. Kombinerat bad.. Ja, tänkte ta en snabbdusch. Men då personligt ombud skulle komma någon timme senare istället, så satt jag och badade en stund först... DET var avslappnande! Länge sedan sist. Badade typ varannan dag när jag bodde med Xsambon.

Duschade. Drog upp värsta KLUMPEN av hår ur badkarets "avlopp" eller vad det nu heter. Usch. Och knappast att det var JAG som hade gjort det, på två duschar!

Efter duschen, la jag mig på sängen en stund.. Men bäddade till slut ner mig under filten. Och inväntade att hon skulle komma.

Hon kom. Pratade. Ja, jag pratade lite grann också.. Men jag mådde ju inte speciellt bra just då.. Näst intill ingen energi.. Oro över dagens storhandling. Att dölja för föräldrarna att man inte äter... Och att orka sig utanför lägenheten. Träffa folk.. Ja, och så bristen på sug att leva(om man nu kan kalla det så :P) ...

Efter ungefär en timme, gick hon.. Och jag kände mig nästan ÄNNU mer utpumpad och uppgiven.. ÄNNU mer less på mig själv och mitt bekymmer att komma på en utväg ur livet... som HELT klart inte existerar!

Klev i säng igen.. Och sov. Halvsov. I några timmar till.. Ja, jag minns inte när jag klev upp.. Men jag hade länge försökt komma på ett sätt att övertala mig själv att... När jag uppenbarligen inte kan dö, så måste jag ju ändå kunna leva.. Vilket alternativ HAR jag? Med tanke på omöjligheten i det här med att svälta ihjäl och samtidigt finnas där för sin familj(!)...

Jag hade redan messat pappa och ställt in dagens storhandling och upphängning av lampor... Mamma hade ringt och undrat hur det var med mig... Ett tre minuters samtal... Så var HON lugn och tillfreds ;)

... Och nu hade jag en gång för alla, tagit mig i kragen, och tvingat ner mig själv i underläge... Okej, det låter sjukt. Men det är ju typ så det är..

Annars. Jag har diskat en del under dagen. Svårt att minnas dagsordningen.. Då det varit så rörigt..

Men så har jag ätit. Två gånger, nu på kvällen. Första gången, vid halv fem... Eller om det var sex(?)..

Och jag har sett på några avsnitt av Svensson Svensson, här på youtube, i hopp om att göra av med så mycket surftid som möjligt, nu de sista två dagarna... Och jag har runt nio gb kvar! Känns svårt. Om jag inte ska sitta HELA tiden! Men det är väl skit samma.

Ja-a.. Det var nog allt. Oroar mig lite över hur jag ska lyckas köpa hem allt jag behöver, i mat och förbrukningsväg, nu nästa vecka. Då jag vill att det finns hemma när mamma och pappa väl kommer över till veckan... För att jag sa att det var fixat, för att slippa idag...

Men tänkte försöka ta så mycket som möjligt nu på tisdag. Då jag, vad jag vet, ska ha möte med jobbcoachen och personligt ombud då.

God natt med er <3