... OM allt bara inte hade varit så osäkert.. Så mycket... Så rörigt...

OM det bara inte hade funnits så många vägar att gå. Så många val att göra... Så många frågor att besvara...

... DÅ hade allt varit så mycket enklare... DÅ hade jag köpt hem ny mat på en gång...

 

... För att. Grejen är den att, just nu i skrivandets stund, har jag EGENTLIGEN inte så mycket emot att ha maten HEMMA... Och jag litar RÄTT så bra på att jag kommer att KLARA att äta efter rutiner... Och inte tappa kontrollen på ett TAG iallafall.

 

... Det svåra är ju dock att komma på VAD man ska äta varje dag. Vad man ska TILLAGA... Och vad man vill ha TILL "det, det och det"...

... Och det SVÅRA är också att kunna ta beslutet att KÖPA den, den eller den varan. Att prioritera... Och att VETA ifall man kommer att vilja äta, "det, det eller det"... Så att det inte bara ligger i skåpen och blir gammalt...

 

... OCH.. Det svåra är...

Jag har inte körkort.

Jag BOR i en liten stad. En miniliten butik som enda mat...butik... Vilken tar säkert fyra kronor mer, på vissa varor...

 

Och jag är väldigt spänd. Orolig... och känner ofta brist på kontroll...

Vilket gör att.. TROTS att jag för budget efter minsta lilla köp... och brukar ha pengar över i slutet av månaden, så vågar jag inte lita på att pengarna räcker... Inte ens som det är NU, när jag handlar i en butik en bit utanför stan.. med BRA priser!

 

... Och att känna att jag inte riktigt har grepp om vad jag har råd med och inte...

Ja, jag vågar inte handla på någon mindre butik... Någon närbutik...

 

... Och det jobbiga DÅ, är ju stressen.

Att stressa med tunga kassar, i en halvtimmes promenad.. För att hinna med bussen... som inte går ALLTFÖR ofta...

... Och att då antingen köpa rätt så mycket på en gång.. och få det VÄLDIGT tungt... Eller att handla flera gånger varje vecka... Och därmed STRESSA... flera gånger i veckan...

.. Vilket VÄLJER man?..

 

... Men det är ju klart.

Ätandet är ju inte HELLER helt problemfritt... ännu...

Jag har ju FORTFARANDE inte fått kläm på det. Blir FORTFARANDE orolig och tung. Stressad och missnöjd... När jag (tror att jag) har fortsatt ätit utöver mättnad... Och jag blir FORTFARANDE hungrig jättefort(ibland).. och mätt efter första tuggan(ibland)...

.. Och jag är FORTFARANDE lika osäker på när jag är mätt... Och känner därför efter för mycket...

 

... Men.

Dagen idag.

 

... Inatt drömde jag att jag köpte en trisslott av en gammal tant som gick omkring på gatan och försökte bli AV med några stycken...

Jag frågade hur mycket de KOSTADE... Varpå hon svarade "Lika mycket som ett tuggummi"... Det sa mig INGENTING.. "Hur mycket är det?".. "Fyra kronor", säger hon då.. Och jag ger henne n femkrona.. och gå därifrån...

 

JÄTTEKONSTIG dröm... Och jag hann inte ens SKRAPA lotten, innan jag vaknade :P

 

... Imorse...

Jag MINNS inte riktigt...

 

... Jag MINNS verkligen inte riktigt...

Men jag klev iallafall upp så att jag hann se på MalouEfterTio...

.. Men det KÄNNS som om jag var uppe tidigar än så...

 

... Jag såg på alla programmen som jag brukar se på... FÖRUTOM GoodWife... För att.. DEN hade SLUTAT!.. Snopet...

 

Så. Istället för att sitta kvar hemma, åkte rastlösa jag iväg till stan.. För en promenad...

 

... Det började regna när jag satt på bussen...

Och min oro la sig DIREKT på min fleecejacka... Och ångern, på att jag inte tog REGNJACKAN på mig...

... Jag tror att...

Eller rättare sagt. Jag ÄLSKAR min fleecejacka så mycket. Så att jag är rädd att fleecen ska bli sträv om den får regnvatten på sig...

 

... Men jag promenerade ändå... Inte FULLT lika långt. Men ändock.

 

... När jag kom tillbaka till busstationen... Efter att ha suttit i stensalen utanför biblioteket i... kanske fem minuter... Så tog jag första bästa buss hem...

.. Även om jag kände att det var för TIDIGT att åka hem(hungrig) vid två på eftermiddagen... Då det skulle innebära att jag i rastlöshet och hunger, skulle riskera att bryta matrutinerna... Och ja-a...

Jag skulle ha det bättre i stan... Rastlös.. I regnet.

 

... Men ja. Rastlös var det ja.

Så jag åkte hem ändå...

 

... Jag var hungrig. Jättehungrig...

Eller ja.. Inte "jätte..". Men lite hungrig...

... Men jag satt mig vid tv:n.. och såg på programmen som jag brukar följa...

Och så värmde jag middag ur frysen, när klockan blev fyra...

 

... Men jag åt väldigt lite... Eftersom att jag tyckte att det kändes lagom... Och jag TRODDE att jag var mätt...

Men faktum är... Allt jag VET, är att jag inte längre var HUNGRIG...

 

... Strax därefter, var jag dock hungrig igen... Och tiden fram till kvällsmålet, var VÄLDIGT lång...

Jag höll mig "sysselsatt" med att stirra in i tv:n...

.. Iallafall vad jag MINNS.. Men det KÄNNS verkligen som om jag MISSAR någonting idag.

 

... Och när klockan blev kvart över sju, orkade jag inte vänta längre.. Och jag gjorde iordning mitt kvällsmål...

Jag åt EN omgång... Jag blev inte mätt... Jag åt en omgång TILL... Jag blev inte mätt... Jag gick och hämtade något litet TILL...

... Men ingen MÄTTNADSKÄNSLA..!

Så.. Då gick jag och hämtade påsen med naturella fröer och nötter, ur skafferiet... Och så åt jag en efter en...

 

.. Och det tog LÅNG tid.. att känna av någon mättnadskänsla alls...

... Så. Efter ett tag, stoppade jag mig själv ändå...

Och märkte, när jag ställde mig upp.. att jag faktiskt VAR mätt nu... "Men var det för MYCKET?"...

 

Det blev lite osäkert... Men...

Ja-a... Först har man svårt att känna AV någon mättnad... Och sedan blir man osäker på om mättnaden man KÄNNER, är stark eller svag...

... Och... Jag VET inte...

Men kanske ska man inte känna EFTER så mycket...

 

... Jag har förövrigt diskat idag... Och har nu en kastrull kvar att diska.. innan jag lägger mig...

 

... Och eftermiddagen.. Kvällen... Ja i stort sätt hela DAGEN... Har gått åt till att försöka planera inför morgondagens(tvungna) inköpsrunda på mataffären...

.. Jag har skrivit listan... Raderat den... Och jag har skrivit den igen...

Jag har delat upp den på två... Och sedan satt ihop den igen...

 

... Jag har FUNDERAT över VAD jag ska handla... Vad som är nödvändigt... och vad som är onödigt...

Jag har funderat över vad jag VILL ha... Och vad som jag bara TROR att jag kommer vilja ha...

... Vad som är "onödig lyx"... Och vad jag skulle kunna unna mig... "Men om jag unnar mig... Är det ens någonting som jag vill HA?"...

... "Och hur ska jag lägga upp matlagning... matlista... Måltiderna?"

 

... "Hur många GÅNGER ska jag handla i veckan?.. Och hur mycket varje GÅNG?".. "När blir STRESSEN som minst jobbig?.. Osäkerheten och ångesten.. Röran i huvudet, som minst påtagande?"...

... "Och hur ska jag orka fortsätta?.. Orka börja om?.."...

"Är det VÄRT det?"...

 

... "Men.. jag vill inte svälta... Så det BORDE vara värt det".

... "Sålänge som jag fortfarande lever"...

 

... Ja-a... Det var nog min dag...

God natt med er <3

 

 

.. Det känns som om det blir VÄRRE varje gång som jag tvättar... Och jag förstår inte ens VARFÖR. Det är det som är grejen... Jag VET inte om det är någonting som jag själv GÖR.. Eller ifall det bara... HÄNDER...

Men faktum ÄR... Att varje gång som jag tvättar, går NÅGONTING fel... Eller INTE fel! Jag VET ju inte. För att jag FÖRSTÅR det inte!

 

... Är det inte det ena.. Så är det det andra, tredje eller fjärde...

Och visst. Det är inte en sådan big deal... Tvätten blev inte torr... Inte ens nära på. Fastän jag ställde in tumlaren på "65grader extra torrt"... Hur nu någonting kan vara "extra torrt". Är det torrt. Så är det väl torrt. Och annars är det "lite fuktigt"...

 

... Och det är ju klart. Jag skulle ju ha kollat fitret först. Ifall att den innan mig, inte rengjort det... Men det är ingenting som jag TÄNKER på. Då det känns som en självklarhet att dra bort allt damm när man är klar...

 

... Och det är ju DET som är så jobbigt.

Jag KOLLADE inte filtret först. Så jag kommer inte att få något SVAR på ifall det var därför tvätten fortfarande var fuktig när jag hämtade den...

Och därmed kan jag inte heller veta om det finns en ANNAN anledning. Till exempel för mycket tvätt... Eller en... dålig torktumlare...

 

... Men nog om det. Jag fick hänga all tvätt i mitt alltför lilla badrum... EFTER att tvätten hade torktumlats och blivit "extra torr"...

Så nu har jag gjort ett konstverk på den lilla plats som ändå FINNS. Och de få linor som hänger över badkaret... Med kläder som hänger i varandra :P Har hängt strumpor och underkläder i byxbenen på alla byxor...

 

Det är vackert, vill jag säga ;D Men extra jobbigt när dessa ska NER igen sedan... Men jag får väl sluta vara lat..

De får hänga tills imorgon, iallafall... För att nu är jag både hungrig och trött.

 

... Ja. Hungrig.

Egentligen hade jag tänkt hoppa bloggningen. Då jag egentligen inte hade några direkta känslor att dela med mig av. En lugn dag... Och...

Ja, det har inte hänt särskilt mycket HELLER. Mest tv.

 

... Men så blev jag frustrerad på tvätten... och ovissheten om "VARFÖR"... Så då fick hungern vänta. Så att fingrarna fick vibrera i en rasande takt mot tangenterna...

Vilket påminner mig. Behöver klippa naglana. Dessa hamnar ALLTID UNDER tangenterna när de blir för långa.

 

Men... Nu när jag ändå skriver, kan jag lika gärna rabbla min dag som varit.

 

... Det blev några lätta styrkeövningar igår också... Och jag TROR att dessa kan få mig att må bättre.. Om jag gör det till en rutin. Men uppenbarligen inte VARJE dag... Eftersom att idag kommer nog inte att bli...

.. Så vi får väl se hur det blir med DEN saken. Behöver nog komma ut på gym, om DET ska fungera...

 

Jag såg på en film, sent inpå natten...

Och vaknade sedan, imorse till klockan...

 

Åt frukost. Och gick sedan och la mig igen...

Jag minns jag drömde väldigt... jobbigt.

Jag drömde om Brorsan(Xsambons bror)... Vi var i deras hus. Eller rättare sagt. Deras pappas hus, som Xsambon och Brorsan bor i just nu...

Och det var i drömmen, stort och konstigt. Med en MASSA små rum, och okända människor som sov i sängarna i varje rum...

Jag minns jag diskade.. i fel ho...

 

... Och ja-a... Egentligen var det nog bara Brorsan och några av de okända personerna, som jag pratade med...

Ja.. och så såg jag Syrran... och även Brosans och Xsambons bästa kompis...

 

Drömmen var jobbig... Och jag mådde inte särskilt bra av den...

 

Men vid halv tolv-tiden.. När jag fortfarande låg i sängen...

Nu har jag återgått till verkligheten..

Då ringde det på dörren härhemma...

 

... Min första reaktion...

Borra ner ansiktet i kudden. Sucka... Och så vända mig om och fortsätta halvsova...

 

... Så.. Jag vet inte vem det var.

 

Sedan har det blivit lunch...

Tv...

 

... Eller jag åt nog lunch EFTER att jag hade duschat..

Ja, jag tvingade mig själv in i duschen idag. Eftersom att jag skulle tvätta kläder. Och ville få ALLT smutsigt, tvättat...

 

Jag kollade dagens schema, flera gånger under dagen...

... Och ja..

Jag orkade INTE städa. Fastän det ligger TRE döda flugor(Varför dör de på GOLVET.. och inte på fönsterbrädan?)... och EN levande spindel på mitt golv...

 

Men jag duschade.

Jag har ätit tre mål mat. Frukost, lunch och middag... Och kvällsmålet är, trots en del brist på lust på grund av ångest, på intåg efter detta inlägg..

Så, DET går ju bra.

Och middagen lagade jag efter mycket om och men, innan jag började tvätta...

 

Jag var nämligen stressad. För att när jag kollade på schemat, var det uppstakat NÅGOT som skulle göras i princip VARENDA timtal!..

Och "laga mat"... "Ja, visst... Men ÄTA den då?.. När ska jag hinna DET?"...

 

Jag hann laga mat...

Jag hann äta den...

Och jag HANN glömma resterna framme. Så att maten hade torkat ut till en grötig KLUMP.. som sedan hamnade i frysen..

... Japp. Inte så kul...

 

... Det har blivit mycket tv, annars...

 

... Och när jag skulle samla tvätt till att tvätta, märkte jag att det var MYCKET mer än vad jag TRODDE att det skulle bli.

Så jag fick inte MED mig sängkläderna som jag hade PLANERAT för...

Vilket gjorde att jag sprang runt i lägenheten och bara grubblade...

"Tvätta mer kläder, bara IDAG?".. "Eller byta ut lite av KLÄDERNA, mot sängkläder?"... "Eller ska jag bara byta lakan i sängen ÄNDÅ..? Och sedan tvätta dessa NÄSTA gång?"...

 

Men det kändes inte bra...

Det ENDA jag hade PLANERAT.. Förutom handdukarna som jag också TVÄTTADE, var lakanen...

 

.. Och så kom ANDRA saker upp, som borde tvättas. Men som jag inte tvättade idag...

 

... Ja, jag skrev helt enkelt upp på vita tavlan, vilka saker som jag behöver tvätta... Och så får jag ta dessa som de kommer..

Idag blev det kläder och handdukar...

 

... Annars har dagen idag, varit långtråkig...

 

... Och förutom att disken fortfarande ligger i hoarna, sedan frukosten... Så har jag känt mig rätt så lugn och harmonisk idag...

 

.. Ja, och så tvätten som svek... Och det faktum att mamma skickade ett mess ikväll, som jag inte orkar svara på...

... Men det hamnar på vita tavlan "svara mamma"...

 

God natt med er <3

 

 

Igår var en mörk dag...

Idag har på vissa sätt, varit en ljusare dag. Inte fullt lika tung...

 

Jag har inte fått gjort allt som skulle göras.. Och disken blev färdigdiskat, efter mycket om och men, nu för ett par minuter sedan...

Hyresvärdarna blev aldrig kontaktade. Då det tar emot... Men måste ju såklart göras SNART...

Sovrummet blev inte heller röjt i idag...

 

... Och duschen blev aldrig använd... Även om jag VET att jag mår sämre när jag tillåter mig själv bli så skitig... Smutsig i håret. Nästan stinkande om hyn...

... Och att gå omkring i bara underkläderna halva dagen...

... Ja, det är sådant som jag VET får mig att må ÄNNU SÄMRE... Och jag VET jag känner mig friskare och lite mer.. ny.. om jag tar en snabb dusch...

Det löser inte situationen.. Det löser inte heller allmänhälsan... Men det lyfter upp lite grann :)

 

Nog om det. Det blev iallafall inte av idag...

Och nu när jag tänker efter, var egentligen de ENDA saker som blev avverkade från mitt schema idag, att laga mat.. och säkerhetskopiera lite filer ifrån datorn... Bara ifall ATT den bestämmer sig för att krascha...

 

... Men det duger väl...

... Dock så kan jag inte se hur jag ska lägga upp min dag imorgon. Dagen är tom, rent schemamässigt... Nja. Jag flyttade över "maila hyresvärdarna" till imorgon... Så får vi se om det blir gjort...

 

Men annars. Jag vet inte riktigt... Jag BEHÖVER röja i sovrummet. Bli av med lite kartonger och retursopor...

Jag BEHÖVER(VERKLIGEN) duscha...

... OCH.. jag skulle behöva kontakta hyresnissarna...

 

... Iochförsig så kan jag ju kontakta dem imorgon kväll... Men då måste jag också vara SÄKER på att jag orkar vara borta under dagen, på FREDAG...

 

... Men det jag EGENTLIGEN tänker på, är väl "handla eller INTE handla".. "Stanna HEMMA, eller åka IVÄG..."... "Vad orkar jag?.. Orkar jag INTE?"...

 

... Men det märks väl imorgon.

Orkar jag åka iväg, så måste jag planera morgonen för dusch... Och alltså INTE gå och lägga mig igen efter frukosten...

 

Oj, tjockt i skallen...

Känner mig verkligen JÄTTEÄCKLIG, hela JAG, just nu...

Och tom...

 

... Dagen idag...

... Jag drömde även INATT, väldigt konstigt. Minns ju inte NU, vad det var. Men i mitt huvud har jag såå många gamla nattadrömmar som ligger huller om buller, just nu... Som om bara alla har kommit till minnet just IDAG... Olika platser som jag i drömmarna, befunnit mig på. Där vi har haft våra konflikter. Där jag har sprungit och sprungit. Genom skog och över berg. Långa, flygande steg... Och HELT oövervinnerlig. Alltid jagad av en eller flera personer... Om inte skrikandes och tjafsandes. Utskälld... Anklagad... Utan en egen röst...

 

Det har varit båtar. Och skolor. Förskolor.. och sjukhus. Det har varit i vatten... Och i konstiga, vågiga byggnader... Det har varit familjen... Vänner... Och HELT okända människor... Det har varit både vuxna.. och små små barn...

 

... Ja... Men jag ser helt enkelt rätt så klara bilder ifrån alla mina drömmar, just idag... Vet inte riktigt varför...

Men det var det första jag såg när jag vaknade imorse... Och känslan jag fick, gjorde att...

Vet inte ens om jag vill SÄGA det en gång till... Men jag längtade helt enkelt efter ett avslut...

Och jag vet inte hur allvarligt jag egentligen KÄNNER det... Men det är bara en... känsla...

 

Hmmm. Vart var jag?..

 

... Jo, just det. dagen idag. Hade inte ens BÖRJAT med det.

Jag klev upp till klockan... Tror att jag vaknade ett par minuter... eller mer.. FÖRE den ringde.. Men jag hade inte öppnat ögonen, när den väl ringde..

 

Klev upp. Åt frukost...

Och klev i säng igen...

 

Jag sov inte vidare särskilt länge.. Utan klev istället upp, vid tio.. och såg på tv... MalouEfterTio...

Och när det var dags för lunch, åt jag...

 

Minnet vad gäller känslor och tankar... Det... Jag MINNS inte riktigt, helt enkelt.. Så jag berättar ju.. logiskt nog, det jag minns.

 

... Efter lunchen...

Ja, det har nog BLIVIT väldigt mycket TV idag...

Jag hade säkert i tankarna, vad som måste GÖRAS idag... Men hade samtidigt lite svårt att komma igång.

Så, fram tills klockan två, låg jag bara och degade i soffan... Tittade på tv... och bävade lite inför andra hälften av dagen...

 

... Det var först när klockan blev TVÅ, som jag...

 

Nej, jag vet inte...

Mina program på tv:n, var slut... Och nu var det dags att ta TAG i dagen...

 

.. Det faktum att jag gick omkring i bara t-shirt... Kände mig skitig och unken...

... Ja, jag visste det tyngde mig... Men allt jag orkade göra, efter mycket om och men, var att dra på mig ett par byxor, och vattna mina växter... Så att åtminstone EN punkt kunde suddas från listan...

 

... Det blev lite dator...

Ett mail till min kontakt på kommunen... Mest av rent TRÖTTNAD över livet och situationen...

... Vet inte ens VARFÖR jag brydde mig om att maila... Jag tar ju ÄNDÅ inte tag i saker och ting sedan...

Jag VET bara att jag behöver någonting som jag inte kan FÅ... Av någon som jag inte HAR...

Jag vet inte VEM jag behöver... Och jag tror inte heller att den person som jag BEHÖVER, FINNS..

... Om INTE... den personen är jag själv... Och inte heller DÅ, vet jag hur jag ska finna den!..

 

... Nej, jag är vilsen... I mig själv. I världen... I LIVET...

... Och det ENDA jag kan veta med säkerhet, är att jag sitter fast... Det är liksom det ENDA jag vet... Allt annat är luddigt och tvetydigt... Det FINNS liksom inget rakt svar... Och jag HATAR sådant! Rätt ut sagt... För MIG ska allt vara svart och vitt.. Ja eller nej... Upp eller ner...

... Framåt eller bakåt...

 

Inte som det här... Spreta åt alla HÅLL och kanter...

 

... Jaja. Skit samma...

Vart var jag..?

 

.. Ja, just det. Efter datorn...

Ja, jag började med att ta tag i de saker som jag skulle fixa på datorn. Vilket jag hade varit såå orolig för... Alltid.. Och trots att det tog tid... och jag blev stundvis, nästan olidligt förvirrad... Slarvade mig igenom en hel del.. Och "skit samma" på det mesta.. Bara för att få det GJORT... Så var det såå skönt när det var klart.

 

... Nu var det dags att laga mat... Vilken visade sig bli såå god. Även om det var träligt att stå där och steka, genom rastlöshet... och lätt... ångest...

 

.. Jag gjorde potatisplättar. Eller rättare sagt, pannkakor med morot och potatis i.

JÄTTEGODA! Och jag blev positivt överraskad ;D

 

... Ja, inget mer om DET...

Sedan blev det tv... Och då och då, svaga försök till att beta av disken...

Det tog TID. Jag var slut på energi... Och lusten var inte den bästa...

Och inte heller MÄNGDEN disk, och kladdfaktorn, gjorde ju det hela enklare...

 

... Det blev dock klart till slut... Som sagt...

 

Kvällsmål...

Jag jag blev lite frustrerad när jag märkte att jag inte heller IDAG, blev hungrig till kvällsmålet.. För att nu har jag äntliget HITTAT ett lite nyttigare alternativ till kvällen... Och så vill jag inte ÄTA...

Och som jag sa(skrev) härom dagen... "Jag BEHÖVER kvällsmålet, om jag inte ska bli hungrig till natten"..

 

... Ja, frustrerande. Irriterande...

Och egentligen inget fel ALLS. Vill min kropp inte HA ett kvällsmål. Så okej... "Då äter jag bara lite grann. Knappt märkbart..".

Men när sinnet säger "inte sugen på det... Inte på det, det eller det"... Ja, då blir det svårt.

 

... Jag fick dock i mig rätt så bra idag, ändå...

Och sedan blev det att kämpa sig igenom den sista disken.. I en vägran att låta mig själv vakna upp till smutsig disk i diskhoarna... SÅ långt tänker jag aldrig sjunka!

 

... Det fina vädret var iallafall till LITE hjälp idag. Atmosfären utanför mitt fönster, är viktig...

... Hade jag bara tvingat mig själv in i duschen, så kanske jag hade mått ÄNNU lite bättre...

 

Nu blir det tv...

.. Måste komma på hur jag ska lägga upp kommande dagar. Stressad.

 

.. God natt med er <3

 

 

... Jag känner ändå för att blogga...

Jag hade inte TÄNKT blogga idag, ifrån början. För att jag... helt enkelt inte orkar. Bär på för tunga känslor... Käner mig för negativ... Och vardagen för... tom.

... Så jag skrev bara i min textsamling. För dokumentationen av vardagens skull...

 

Men jag försöker mig väl på ett inlägg ändå... Det kan ju inte BLI mer än tungt och negativt.. Kanske till och med lite inslag av positivitet, om jag har tur ;)

 

... Jag minns inte igår natt.. Vilket jag kanske borde göra...

Men jag börjar väl ifrån imorse...

... Det KÄNNS verkligen som om jag har någonting att minnas ifrån igår...

 

Men skit samma.

Dagen idag...

Inatt/tidig morgon, drömde jag jättejobbigt. Det var verkligen HEMSKT. Och jag kände mig så utsatt.. Anklagad.. Och ja, jag kunde aldrig göra NÅGONTING rätt.. i mina föräldrars(mest pappas) ögon...

Ja, det var hemskt. Stress. Bråk... Nedtryckt till marken...

Det handlade om städning. Och jag vet inte. Minns inte riktigt... Men det var tyligen inte tillräckligt bra... Eller inte ALLS gjort, fastän jag städat och städat och städat...

 

Ja, skit samma. Jag vaknade iallafall med en lättnadens suck.. I sällskap av den ständigt, nuför tiden, återkommande tanken "Gud vad skönt det hade varit att vara död nu.."... Inte någon större negativitet i själen. Ingen direkt tyngd över bröstet eller mörker framför ögonen...

Men bara "Skönt", liksom.

 

... Det handlar väl mest om att jag känner mig klar här. Jag är väl inte riktigt säker på att jag har någonting mer att hämta... Eller att ge... Och att mina dagar som dessa. Hur livet hittills varit... Och hur jag tror att det kommer att fortsätta...

Nej, jag ser nog inte anledningen, helt enkelt... Tjusningen med att fortsätta...

 

... Men, bara en känsla...

Det HÄR är verkligheten. Min vardag...

 

Jag klev upp när klockan ringde. Eftersom att det var då jag vaknade...

Åt frukost. Och klev sedan i säng igen. Vilket jag tog med en pust... En lättnadens suck...

Jag ÄLSKAR att gå och lägga mig. Och varje gång jag ska somna, ber jag om att få fortsätta sova...

För att, trots drömmar som ibland kan vara jobbiga, kan inte så mycket gå fel i sovande tillstånd. Inte så mycket att kämpa för eller att uppnå... Ingen social kontakt... förutom det man drömmer :P

 

... Och ja-a... Livet hålls på vänt, på något sätt...

Och faktum är, att i vaket tillstånd, är jag livrädd för att vakna upp en dag och inse att jag har slängt bort hela mitt liv... Aldrig riktigt tagit tillvara på det... Aldrig kämpat för att bli lycklig och finna mening... "TROTS att jag har tjatat på mig själv som F*N!"...

Rädd för att vakna upp och bli missnöjd. Besviken på mig själv... Dö och inte kunna förlåta... Inte få en andra chans...

 

... I vaket tillstånd, har jag kontroll... Men tar inte tag... 

... I vaket tillstånd, lever jag livet i medvetenhet... Utan att riktigt LEVA...

... I vaket tillstånd... Ja, då krigar jag med mig själv... Är aldrig riktigt nöjd...

... Där vet jag inte vem jag ÄR... Vad om är viktigt...

Samtidigt som jag vill och inte vill... Kan och inte kan... Orkar... Orkar inte...

 

... I sovande tillstånd...

Ja, en paus. Stopp... Ett avstånd från medvetenhet och logik...

 

Jag klev väl upp igen... Jag MINNS inte riktigt NÄR... Men jag la mig framför tv:n. Kände mig tung och grå... Antar det var på grund av VÄDRET...

Låg och funderade på allt som skulle GÖRAS idag... Utan att riktigt orka TÄNKA...

 

Jag kände mig bara STRESSAD. Idag skulle vara en HEMMADAG.. Jag skulle röja lite i sovrummet. Pyssla lite med saker som behövde fixas på datorn...

Jag skulle maila fönsternissarna(hyresvärdarna).. och säga till dem att fixa mitt fönster som läcker för TREDJE gången sedan jag flyttade in. Det fönster som för tredje gången, började läcka när... Ja, för några MÅNADER sedan. Men som jag inte har orkat meddela om ännu(har dock kollat då och då, så att det inte börjar mögla av fukten)...

 

Grejen är väl att jag inte vill ha IN någon hit. Jag har ingen ORK att hålla mig borta en hel dag.. Bara för att jag inte VET när de kommer...

... Och jag DRAR mig också för att lyfta ner gardinerna igen. Då jag VET hur jag mår av att det inte ser LIKADANT ut sedan, när jag har hängt UPP dem igen.. Att de inte HÄNGER på samma sätt.. LIGGER på samma sätt mot golvet(har långa gardiner)... Och att de tjocka gardinerna framför de tunna, in har rätt avstånd ifrån varandra...

 

... Jag som inte ens vågar RÖRA vid mina gardiner!

 

... Det blev lunch...

Och den här gången testade jag att mixa en Smoothie med morot, apelsin och banan...

Rätt så smaklös. Vilket förde mig till tanken att jag borde köpa hem KRYDDOR också...

Men att börja med för MÅNGA nya saker samtidigt... Kan väl säga att det blev rörigt i skallen. Osäkerhet.. Vilket ledde till ångest... Som så mycket annat, just nu...

 

... Eftersom att jag kände mig så nere. Stressad... Obekväm med tillvaron...

Eftersom att atmosfären utanför mitt fönster, var kall, blöt och grå...

Eftersom att det faktum att vintern(hösten) är påväg, gör mig dyster i förväg... Orolig för hur jag ska klara nästa årstid...

 

... Så ORKADE jag inte sitta hemma idag... Jag ORKADE inte göra dessa saker som stod på schemat... Rädd för att bli för deppig. För tung... Bära på för mycket ångest... Eller erfara en ALLDELES för lång dag...

 

Så jag bestämde mig för att flytta över dagens punkter, till morgondagen.. Och stanna hemma DÅ istället...

Det passade nästan BÄTTRE. Imorgon var det en dag med matlagning.. Vilket det inte var idag. Då jag hade i frysen...

Imorgon var också min duschdag.. Japp. FÖRSÖKER få till ett PAR duschar i veckan, åtminstone... Men det bukar inte funka så...

... Och på en duschdag, är det ÄNDÅ bra om jag är hemma... Så ökar chanserna att jag känner att jag "hinner" duscha.. Får RO till det... Beroende på hur stressad eller tung jag känner mig, såklart...

 

... Så nu gav jag mig ut i det knappa regnet.. Den gråa, tunga atmosfär, som inomhus bidrog till att göra mig tung och grå, likaså...

 

På bussen, lyssnade jag på musik.. Liksom HELA min raska promenad i regnet, i stan...

Musiklyssnandet fortsatte sedan, halva vägen hem med bussen...

 

... Ja, jag.. kände mig väldigt osocial... Osocial är jag väl till det mesta... Men idag ville jag inte ta av mig lurarna, i känsla för att jag inte ville "veta av" omvärlden. Jag ville inte HÖRA runtomkring mig... Helst inte SE, heller...

Och med musiken i mina öron, kändes det som på film... Där man får se människor promenera och röra på sig. Socialisera...

Men det enda man själv HÖR, är musik... Som nästan SAMSPELAR med vyens(vyns?) rörelse...

 

.. Det ger på något sätt, en LUGN och... lite SORGSEN känsla...

Men jag tycker OM den... Och allt känns lite mindre verkligt. Lite längre bort... Och jag får känslan av att jag inte DELTAR i livet... Utan bara INSPEKTERAR det från håll...

 

Hem igen, efter en kort promenad...

Äta middag ur frysen.. Bli PROPPMÄTT...

Jobbigt...

Och sedan, inte känna att jag orkar kvällsmålet... "ÄVEN om det gått fyra timmar!"..

 

... Jag antar att jag antingen äter för MYCKET till middagen... Eller så BEHÖVER jag inget kvällsmål, helt enkelt. Men GREJEN om jag hoppar ÖVER det, är ju att jag blir HUNGRIG igen, till natten... Och eftersom att jag känner mig svag i alla HÅLL och kanter just nu.. och det inte FINNS något som "nattmål" på schemat... Så skulle det innebära en hel del skräpätande för mig... Vilket leder till ångest... Osäkerhet... Och en känsla av kontrollbrist... Och i VÄRSTA fall, hetsätande!

 

... Nej, jag vet inte. Men det fick iallafall bli en deciliter(kanske) vaniljyoghurt... en halv näve av de där honungsflingorna... Och en liten chokladtopp ur godispåsen... Bara för att ändå äta NÅGONTING... Då KANSKE jag klarar mig utan att falla dit, tills frukosten imorgon!

 

Nu blir det mer tv, resten av kvällen...

Ska väl försöka hinna kategorisera detta inlägg(vilket tar längre tid än att skriva det), innan EttJobbFörBerg börjar...

 

Och imorgon räknar jag med en TUNG dag.. Men hoppas att jag mr bättre då.. Så kanske jag både får FIXAT lite.. OCH duschat ;D

 

God natt med er <3

 

 

Trött...

Jag blir ALTID trött runt nio på kvällen, nuför tiden.

Vet inte vad det beror på... Men.

 

... Ehhmm... Om jag ska försöka sammanfatta min dag då.

Börjar med den HEMSKA drömmen jag drömde i natt..

Minns den inte så väl. Men ungefär.

 

... Det var ren tortyr. Och för första gången... Jag vet inte... NÅGONSIN!.. Så blev jag lättad och GLAD av att vakna!

... För att denna drömmen var inte som mina andra drömmar. Mina drömmar brukar vara konstiga. Jobbiga... Och ALLTID handla, mer eller mindre, om flykt.. eller konflikter..

 

... Men denna drömmen. Den var obehaglig. Mörk. Elak. Och jag fruktade för mitt liv... Eller iallafall för att bli misshandlad..

Uppe i luften, på en planka mot en vägg, stod vi. Jag och flera andra. Rörde vi oss. Börjde på huvudet... eller krökte med ryggen(eller heter det så?)... Ja, då... HEMSKT!

 

Det var ELAKA snubbar. Och på något sätt, kändes det som ett koncentrationsläger... Eller något..

Men när jag vaknade och drömmen slutade, tog misshandeln slut... Och jag pustade ut. Kastade mig upp ur sängen... och LOG...

 

Jag åt frukost. Diskade efter mig... Och la mig sedan framför tv:n. Ingen extra sömn idag. För att snart skulle mina föräldrar komma, och jag skulle kanske behöva småfixa lite innan.. Eller åtminstone vara vaken och redo!

 

Ju närmre tio, klockan blev. Desto mer otålig och nervös BLEV jag.

Jag hade ju ÖNSKAT att tv-bänksnissarna skulle ringa eller messa om en lite mer EXAKT TID, INNAN mina föräldrar hade behövt lämna hemmet. Och jag kan ju säga att jag hade lite dåligt samvete när jag tvngades inse att detta inte skulle bli fallet...

 

Mina föräldrar kom där vid tio någon gång. Pappa började med att hjälpa mig få upp min fönsterlampa i köket. Borrade och sådär...

Och sedan kom vi fram till att det nog vore klokt om jag försökte RINGA tv-bänksnissarna för att se om jag kunde få veta ungefär när de skulle komma..

 

Så jag tog fram block och penna. Ringde numret som stod i sms:et, som man skulle ringa ifall man hade portkod... Och så frågade jag om min leverans...

... Men sändningsnummer behövdes för att knunna finna beställningen...

Och jag blev stressad... VÄLDIGT stressad...

 

Där satt kvinnan i luren. Väntade medans jag sökte förjäves efter rätt mail, under en stress som gjorde att jag knappt kunde SE...

Men då tanten säkert inte hade TID att sitta i luren och vänta, la vi på sålänge. Och så ringde jag upp igen, när jag hade hittat numret..

 

Hon kunde inte säga när leveransen skulle ske. Men hon kunde fixa så att chauffören skulle ringa en kvart innan han kom...

"NU kunde vi lämna huset för en promenad och handla lite fika. Skönt".

 

Vi gick först upp till mammas kusin och tittade på deras nybyggda altan. Dock ringde vi aldrig på. Då vi inte var säkra på om han hade jobbat natt.. och då sov...

... På vägen dit, var jag lite smått stressad. Spänd... Orolig. Men inte sådär så att det gjorde ONT..

Nej, jag kände bara att... "En KVART ifrån huset, får vi gå... Hur långt är detta?".. Lite orolig att de skulle komma när vi inte var hemma...

 

Efter det, gick vi till affären. Pappa och mamma köpte lite fika. Och så gick vi hem till mig och drack kaffe. Pratade.. Och åt bulle och kaka...

 

... Och så ÄNTLIGEN ringer Nissen.

Jag svarar.

"Han kommer om två till tre minuter"...

"En kort kvart, detta :P"

Men det gjorde ingenting. Vi var ju hemma.

 

Vi gick ut. Mötte upp Nissen. Som för den delen, inte var ALLS lika trevlig och gó som de ibland kan vara..

Rätt så tystlåten och med korta svar.. Typ.

Men jag fick min tv-bänk. Fick skriva under två gånger...

Och sedan bar pappa och jag in bänken.

 

Den var inte så jättetung. Den skulle enligt kartongen, väga 40kilo...

Och GUD vad stor den var när den kom ur kartongen! Så J*VLA STOR!

... Men inget fel med det. Snygg färg. Underbart utseende... Men OJ vad stor. Hög.. och kraftig...

 

Mamma och pappa lämnade mig direkt. Och då klockan var halv ett redan, kunde jag inte VARA mer tacksam för deras tid. Och förstod att de ville lämna mig och fara hem till sitt eget projekt så fort som möjligt.

 

... Själv började jag diska efter fikat... Och bestämde mig sedan för att dra iväg till stan..

Fast först var jag tvungen att städa bort kartongresterna från vardagsrummet... Och därmed röra till lite extra i sovrummet igen... Det kommer då ALDRIG bli klart därinne, om jag hela tiden fyller PÅ vartefter jag har fått bort lite grann :P

 

... Iväg till bussen. Och då jag var sen, blev det busshållsplatsen här uppe på gatan idag...

 

Planen var att jag bara skulle åka till stan för att njuta. Göra ingenting... Bara STRUNTA i rutiner och sådant. Lära mig att det finns annat BORTOM dessa strikta regler. Och att, att bryta dessa ibland, inte kommer att göra att allting spricker. Går åt helvete... Jag är STARKARE än så, nu.. Eller?

Jag måste ju utgå ifrån det iallafall. Spricker det, så spricker det. Men jag måste ju våga FÖRSÖKA :)

 

... Så jag åkte in till stan. Gick sedan ifrån busstationen... till köpcentret där jag brukar handla. Förbi det, och vidare till köpcentret ännu ett steg bort..

Jag gick långsamt. Långsamt. Och nu fick jag chansen att se hur lång tid det tar att gå DIT..

 

Jag...

Ja, jag kände bara för att kolla runt lite idag. Kolla växter. Kolla i lite olika butiker... Bara vara.. UTAN att känna mig tvungen att handla MAT för det..

 

Dock så var jag hungrig. Jag hade inte ätit lunch än. Och klockan var, efter ett par timmars långsam promenad, redan runt halv tre-tre, när jag kom fram till mitt mål..

 

Jag kollade lite i de olika butikerna. Och gick sedan in på affären. Jag fick med mig en smoothie att dricka. Och så även lite städartiklar och naturgodis... Ja, och hushållspapper. Vilket jag ALDRIG förut har köpt.

Vad jag minns, hade aldrig jag och Xsambon det hemma, heller..

Men jag tänkte, mamma och pappa vill ju ha det... Lika bra att ha hemma. Iallafall till de gånger det kommer gäster :)

 

Sedan åt jag lite ute i solen. På busshållsplatsen... Men bestämde mig efter det, för att chansa på en PROMENAD därifrån. Då jag kanske hade en CHANS att hinna med kvart över fyra-bussen hem..

Jag gick raskt. VÄLDIGT raskt.

Och till första bästa busshållsplats, tog det ungefär... mellan en kvart och tjugo minuter...

 

Sedan blev det tio minuters väntan i HETTAN. SOL. Japp.

.. Och så hem.

 

... Väl hemma...

Ja-a...

Förutom att ha känt ett tryck över bröstet... Ja, iochförsig hela dagen... så har jag funderat en del över ifall tv-bänken och de övriga möblerna verkligen passar ihop. Stirrat mig blind... Men samtidigt varit nöjd. "Det är snyggt".

Jag flyttade dock soffan och bordet lite längre ifrån väggen. Närmare tv-bänken...

 

... Jag har även haft ont i ansiktet. Ältat medlet som jag använder... Och funderat på om det kommer att FÖRVÄRRA symtomen.. Eller ifall jag använder det fel... "Eller kanske har det inte hunnit göra verkan ännu?"...

 

... Men förutom det, har jag mått bra idag. Faktiskt. Jag har känt mig levande. Fått en paus ifrån de värsta och mest intensiva funderingarna i min vardag... Och det absolut ENDA som stört, har varit en nätt ängslan. Ett litet tryck över bröstet... Och en KÄNSLA av att jag har funderingar påväg.

 

... Så det har varit skönt.

 

Nu, efter att ha tvingat mig själv att vara vaken i ett par timmar extra, på grund av en serie, så ska jag gå och lägga mig...

 

..Jag måste fundera på ifall jag måste handla mat imorgon, också...

 

... Men god natt med er sålänge <3

 

 

 

Jag skriver nu på en gång.. För att jag är såå trött! Såå trött.

 

Jag klev upp till klockan, imorse. Åt frukost. Diskade.. Och gick och la mig igen.

Somnade om, och drömde jättekonstigt. Jag var på en förskola. Och så blev jag utskälld av ett par barns mamma, för att jag inte visste vad barnen hette. Hon frågade och frågade. Hon nämde namn och ville att jag skulle peka barn..

Hon blev frustrerad. JAG blev frustrerad. Skällde på henne...

 

Och sedan MINNS jag inte. Men det blev ett hopp i drömmen...

Och så försvann min chihuahua... Någon random kille, började packa en massa mat till mig... och min lillebror(14åringen. Men då var han bara toddlare). För att vi skulle ut och leta efter hunden...

Och så slog det mig. Och under panik. Med ett skutt, kom jag på att det var den där MAMMAN som hade tagit hunden. Och sökandet efter henne, började.

 

Japp. Konstig dröm.

Men så vaknade jag igen. Klev upp.. Och satte mig vid tv:n.

 

... Minnet finns typ inte... Men jag åt iallafall lunch. Som jag inte kan minnas nu.. men ändå VET att jag gjorde. Då jag iallafall ÄN sålänge håller mina rutiner.

 

... Vid ett, gick jag iväg till bussen. Idag gick jag SENARE än vad jag brukar. Då det känns som...

Eller EGENTLIGEN beror det väl mest på att DrHouse slutar inte förrän dess.. Och jag vill ju se klart avsnittet.

Så att jag halvstressar till bussen. Och så kommer den ca fem minuter efter att jag kommit dit... Rätt så lagom ändå.

 

Idag på min bussresa, var jag inte under gott mod.

Jag hade ångest och kände mig osäker. Kluven och tyngd... Och egentligen orkade jag inte handla ALLS...

Grejen var egentligen att jag körde fast på det faktum att jag nu har tappat greppet HELT om matlagningen. Om att föra matlista... Och om att orka göra någonting ALLS som är matrelaterat.. Förutom att äta.

 

Jag VILL ju fortsätta äta... Men det känns så tungt, när jag inte orkar alla dessa saker runtomkring. Jag orkar inte laga mat. Orkar inte kolla recept. Jag orkar inte vara kreativ och försöka komma fram till en maträtt för varje dag... Orkar inte heller KÖPA för många ingredienser till matlagning...

Och även om det känns SKÖNT nu, när jag har matlådor i frysen fortfarande... Så VET jag ju att dessa kommer att ta slut... Och jag vill inte börja äta snabbmat eller snacks och godis på heltid...

 

Så att... Visst. Jag åkte till affären idag, för att jag skulle handla andra saker OCKSÅ. Som INTE är matrelaterade. Men det faktum att jag även hade yoghurt och sådant på listan, gjorde att jag blev väldigt kluven... Jag ville handla hälften av sakerna på listan... Men den andra hälften gav mig ångest för att det inte kändes BRA att handla hem snabbmat och frukost, när jag inte längre såg någon riktig matlagning framför mig...

 

... Men jag ville inte ge upp... Jag kände mig helt enkelt TVUNGEN att köpa allt som stod på listan. Så att jag åtminstone hade MÖJLIGHETEN hemma, att äta fyra gånger om dagen, enligt rutinerna.. MÖJLIGHETEN att inte svika mig själv och att bestå stark... Ja-a... Möjligheten att undvika hets och svält...

 

... Så maten måste helt enkelt FINNAS hemma iallafall.. Även om det så må vara bara yoghurt och liknande till slut.

... Men jag hade trots det beslutet, ångestrelaterade funderingar under HELA min långsamma promenad till affären i hettan, idag...

 

Jag handlade det jag skulle ha, och sprang sedan omkring en stund under beslutsångest i affären, innan jag betalade och gick därifrån.

Tog apoteket på vägen ut också. Då jag ville ha någonting till mitt ansikte... Jag brukar ju använda idomin.. Eftersom att jag bara vill mjuka upp och undvika att riva sönder såren...

Men under mina stressigaste och mest ångestfyllda perioder, får jag så ONT i ansiktet... att jag ibland får huvudvärk eller blir på dåligt humör... Just för att jag pillar upp och infekterar dessa sår hela tiden...

 

... Efter det, gick jag till bussen. Väntade på den... Och åkte sedan hem...

Jag minns att jag funderade väldigt ältande över något, på busshållplatsen... Men jag minns inte VAD...

Så jag går vidare...

 

... Jag hade fått ett mail ifrån min kontakt på kommunen idag. Hon är tillbaka från semestern. Dock har jag inte svarat ännu.

.. Det HÄNDER ju inte bara. Svaret kommer TILL mig när jag minst anar det... Det är inte så svårt att svara PÅ... Men det har låst sig lite.

Vi tar det senare :)

 

Jag kom hem. Slängde in en matlåda i mikron...

Och sedan har det bara blivit tv...

Ätit... Men samtidigt känt mig otillräcklig... Som om jag snart ska SLUTA äta... "Så varför inte sluta nu på en gång?"... Men det som tynger, är svaret.. "Jag vill ALDRIG sluta... Ser bara inte hur jag ska orka...".

... Dilemma.

 

Imorgon kommer mina föräldrar, och förhoppningsvis min tv:bänk rätt så tidigt...

Och nu ska jag se på tv tills jag ska sova...

God natt med er <3

 

 

Dagen idag..

Gud vad jag DRÖMMER konstigt om nätterna nuför tiden, förresten. Eller jag vet inte om det är nätterna, eller när jag somnar om efter frukosten..

Men jättekonstigt iallafall. HEMSKA drömmar. En massa bråk och konflikter. Jag känner mig ALLTID så avvisad och... HATAD...

... Det är mina syskon. Det är lärare. Okända människor... BARN... Ofta dagisbarn... Kanske inte just när det gäller bråk. Men de är ofta med i dessa drömmar...

Och inte alltför sällan, befinner vi oss på en kryssningsbåt... Mixat med någon skolaktig miljö..

 

Jag vet inte om det var igår natt eller idag. Men då var ALLA emot mig. Pappa var jättearg. Något som jag hade gjort mot 14åringen eller något. Ofta i dessa drömmar, bråkar 23åringen och jag...

Och den här gången, minns jag att jag satt hukad på golvet. Blev utskälld. Hatad... mobbad... av dessa unga tjejer. En hel DRÖSE av dem. Jag kände mig trängd... Och jag tror inte riktigt att jag FÖRSTOD... VARFÖR de var på mig...

 

... Och så det konstigaste. När jag sitter där, kommer min tvilling(som jag inte har).. Jag blev paff... Fundersam... Förvånad... Jag såg "mig själv?" framför mig. Och får veta att vi är syskon!

... Hon hade två.. eller tre kompisar med sig...

.. Och dessa var de ENDA som inte hatade mig. Och som stöttade mig...

 

... Okej. Skitkonstigt.

Men nu ska jag beskriva dagen idag.

Jag klev som vanligt upp till klockan imorse. Vid åtta.

Åt frukost. Diskade efter mig... Och klev sedan i säng igen...

Vaknade väl i ungefär samma tid som jag BRUKAR göra... Eller halv tio kanske jag vaknade första gången efter frukosten...

 

Jag tror att jag satte mig vid tv:n.. Eller om jag la mig...

Och när tiden blev inne, gjorde jag iordning lunch... Någonting däremellan MINNS jag inte... Så det låter jag vara osagt...

 

Jag åt min lunch. Medans jag såg på mitt program som jag alltid ser på...

... Och... så ringer det på dörren...

Lite stressad och med byxorna fortfarande uppknäppta, går jag mot dörren. Funderandes kring vem det kunde vara som ville MIG någonting NU... Jag får ju ALDRIG besök...

 

Jag funderade på mina föräldrar. Vilket i skrivandets stund, inses att är omöjligt... De är ju på Gotland nu..

Jag tog GOD tid på mig att öppna dörren. Då jag kände att jag behövde samla mig först.. Och knäppa BYXORNA!..

Och när jag öppnar, står där en ung kille, ny på sitt jobb, med ett leende på läpparna och mitt SOFFBORD bredvid sig!..

 

Jag blev paff. Förvånad... Lite smått fundersam... Jag har inte hört någonting om att det skulle komma idag... Sist JAG hörde något, skulle kvinnan i kundtjänst, lägga till på min order att jag ville ha det levererat om två VECKOR...

 

Killen var trevlig. Med ett ständigt leende på läpparna. Och väldigt lugn, trygg och avslappnad. Skämtade lite grann...

Ja, man hann med MYCKET på fem minuter :P

 

Jag fick skriva PÅ pappret...

Och så var man helt plötsligt, ett buckligt och halvsmutsigt, lite trasigt paket rikare. I hallen. Uppställt på kortsidan i min lilla hall, stod den likt lutande tornet... Den balanserade, rent ut sagt.

 

... Men jag lät det stå en stund. Och gick istället tillbaka till min serie som jag följer. Och i pauserna, prioriterade jag nu att öppna detta jättelika paket och få det till vardagsrummet helskinnat, före att ta hand om disken efter lunchen..

 

Det TOG sin lilla tid att få in detta rätt så tunga och såklart otympliga bord, in till vardagsrummet... Och DET utan att förstöra trägolvet!..

Jag trixade och joxade. Lät bordet VANDRA fram över golvet. En sida i taget. Ett ben åt gången...

.. Och till SLUT.. Till SLUT var det på plats... Och jag bara ÄLSKAR det! PERFEKT.

 

... Ja. Känslorna jag hade på förmiddagen.. och fortfarande till viss del HAR, skrev jag ju om tidigare idag. Så nu går jag vidare...

 

... Efter att jag hade lagt in det förra inlägget, var det dags att börja med middagen.

Idag skulle jag laga kokt potatis med stekt fläsk och spenatstuvning...

Stressad... Osäker... Och frustrerad över att inte lyckas synka de olika momenten... Det blir ju ALDRIG som man tänkt sig!

 

Men det blev MAT iallafall..

Stuvningen lite för tunn... Och trots salt i potatisen, och både salt och kryddor i spenaten, smakade det i princip INGENTING. Saltning är svårt... Kryddning lite enklare...

Fläsket blev iallafall bra...

 

Diska efter mig... Och sedan...

Jag minns inte riktigt...

Men det blev nog tv, i väntan på att få börja tvätta kläder...

 

Ner i tvättstugan. Upp igen... Tv.. Kanske lite dator. Kolla bloggar och sådär...

Ner i tvättstugan igen. Upp.. Och sedan försöka få tiden att gå, framför tv:n...

 

... Och så ner en sista gång..

Hämta upp tvätten. Och sedan äta lite kvällsfika... Och därefter börja vika min rena, härligt doftande tvätt... Halvt disträ framför tv:n såklart...

 

Jag kom även att tänka på soffbordet... som jag inte vågar ställa någonting på.. Inte ens lägga tv-kontrollen.. eller ett PAPPER :P .. Nej INGENTING, just nu..

... Jag kände ständigt med mina fingrar på bordsskivan... Jag hade kommit på det faktum att ytan var skrovlig.. och att det därmed kunde bli svårt att både torka AV det och att borsta bort damm.. Jag menar. Det händer nog lätt att ludd och damm... om det nu skulle råka hamna på bordet, borrar sig IN i trät.. Och att fiber från trasor och liknande skulle flisa sig in om jag försöker torka AV det...

 

Men det löser sig nog. Ska iallafall klippa till fina tabletter av antingen vaxduk eller något annat gummiaktigt någon dag framöver...

 

Men tvätten var det ja..

Jag.. Det gick ju såklart smärtfritt att vika TVÄTT.. Det är ju sådant jag kan göra i lugnan ro.. och bara drömma mig bort...

Men så kommer jag till mina jeanshängselbyxor... De hade trasslat ihop sig på något konstigt vis... och jag förstod inte hur jag skulle göra för att få dem rätt...

Jag snurrade dem.. och snurrade dem... och SNURRADE dem. Åt det ena hållet.. Och det andra... Men det blev aldrig BRA...

 

... Säkert i TJUGO minuter försökte jag. Lite smått frustrerad.

Men tur att man bor ENSAM i sådana här situationer. Jag menar. Hade någon varit i närheten. ANDATS vid sidan om mig... Eller försökt ge mig en hjälpande hand.. Eller TIPS!..

Ja, Xsambon vet nog vad jag pratar om. Jag blir JÄTTESTRESSAD, irriterad och frustrerad.. Det problem jag försöker lösa, behöver min FULLA uppmärksamhet. Och det finns inget utrymme för andras "förstörande" hjälp... Eller att någon "stör mig med att andas för nära"...

 

... Men ensam.. Ja, då bubblar jag inte upp.. Jag löser mitt problem. Finner svar. Klurar tills jag förstår...

 

.. Och så till slut, RÅKADE jag bara göra rätt.. och förstod då byxornas gåta. Vad som hade hänt ;P

 

... Sedan blev det tv... Och film.. på tv:n...

 

God natt med er <3

 

 

... Jag är trött... Har känt mig stressad hela dagen. Dribblat fram och tillbaka, ifall jag ens skulle orka GÖRA de två saker som stod på listan idag.. Eller om jag bara skulle strunta i det...

Känt mig TVUNGEN att ändå hålla mig till rutinerna. Till mitt schema...

 

... Och ja... Allt blir gjort. Det är så det ser ut just nu... Allt blir gjort... Problemet ligger inte i det praktiska. När jag har bestämt mig och.. Ja. Kommit UR den där jobbiga perioden då jag inte fick någonting ALLS GJORT... Då KAN jag faktiskt saker.. Och får dessa gjorda... Och ofta med väldigt noggrannhet och en toutch av entusiasm...

 

Men det ligger i det psykiska... Och det emotionella... Jag är ständigt stressad eller osäker... Och skulle det vara så att jag inte ÄR det för en stund.. Mår BRA... Ja, då är det någonting ANNAT som nöter inombords... Och... ger mig ångest...

... Det faktum... att jag inte är nöjd.. Kräver MER...

 

Jag vaknade imorse, till klockan. Klev upp och åt frukost.. Och gick sedan och la mig igen..

Fick ett mess från 22åringen.. som sa att de tänkte grilla tillsammans med mamma och pappa någon helg framöver. Och om jag var intresserad... Ja-a...

 

... Drömde konstigt. Minns jag gick omkring på en båt eller något. En STOR båt. Såg en massa människor... Och blev jagad och retad. Nerbrottad av ett gäng killar. Eller män.

Jag minns att jag letade efter mitt rum. Hittade det många gånger. Men varje gång som jag lämnade det igen, så... Ja, till slut så HITTADE jag det inte. Sprang bara omkring och ryckte i handtag efter handtag.. HELT vilse.

 

Jag brukar kunna drömma LIKNANDE drömmar som då utspelar sig på skola eller sjukhus. Och detta var nog en blandning mellan skola och båt.. För att där fanns lärare..

... Men iallafall.. Det slutade iallafall med att jag blev attackerad av en av dessa killar, med kniv. Vilken jag, under ren panik, lyckades rycka ur hans hand och hugga honom fyra gånger i ryggen. Väl utspritt och bara ytliga jack. Medvetet ytliga. Då jag inte ville göra honom illa...

 

... Och ja-a.. Efter det, sprang jag bara omkring, paranoid.. Med en lärare och många andra människor efter mig... Jag, med en kniv i högsta hugg...

 

Ja-a.. Vad konstigt man kan drömma..

Klev iallafall upp för andra gången, vid... Ja, det minns jag inte. Men mellan tio och elva, kanske...

Och nu blir det grumligt. Men jag satte mig nog vid tv:n. Och framför tv:n, rullade jag tankar om ifall jag bara skulle STRUNTA i matlagningen idag. Då jag inte visste vad jag skulle GÖRA av kycklingen och potatisen. Jag visste bara att det var dags för dessa två matkällor idag...

 

... Jag funderade och funderade.. Men jag ORKADE bara inte försöka komma PÅ hur jag skulle tillaga dessa, för att vilja ÄTA dem... Kändes såå ointressant...

... Men att äta någonting annat. Något lätt... Ja, det kändes inte HELLER bra. Rädsla för att tappa greppet som jag nu har funnit. Greppet kring mig själv, som gör att jag inte längre varken hetsar eller svälter. Självkontrollen och... Ja, att det helt plötsligt har blivit så ENKELT att äta regelbundet och lagom mycket..

 

Jag var rädd att, om jag började slarva med VAD jag åt... Slarva med att ANSTRÄNGA mig lite för maten... Ja, så skulle jag snart tappa rutinerna.. Då man aldrig mår lika BRA av att äta näringsfattig- eller snabbmat varje dag...

 

... Och så var jag också orolig för att det skulle bli DYRARE för mig om jag åter började slarva med matlagning. Då det man TILLAGAR, oftast är BILLIGARE än... Ja, allt det där snabba...

Och ja-a... Ekonomin blir ju OCKSÅ lidande, om jag...

 

... Nej, jag vet inte. Jag går vidare.

Jag låg iallafall där på soffan och funderade. Gruvade mig även en del över dagens tvättning. Jag hade ju bokat tid i tvättstugan... Sett fram emot det de flesta av dagar... Men INTE idag..

Det känns bara som om jag blir tröttare och tröttare.. Och samtidigt som jag VILL mycket... och känner att jag blir STARKARE. Mer VUXEN.. Så känner jag också att ju fler dagar som går, desto närmare att ge upp av brist på ork, KOMMER jag...

 

... Men att fundera på att strunta i matlagningen. Att skjuta UPP på tvättningen. Nej, rädslan för att börja slarva... Känslan av att svika mig själv... Perfektionismen och de höga kraven inom mig själv... "Jag MÅSTE utföra detta!"..

 

Så när tiden blev inne... Efter att ha tvivlat... och känt mig LITE mer uppgiven än på länge och en GNUTTA frustrerad... Så satte jag ändå igång med maten. Fram med potatis och kyckling. Skära lite grann. Och sedan steka dessa. Fram med pulversåsen och göra iordning den... Och sedan avnjuta en fet men ändå relativt god middag...

Kände mig lite...

Jo, det var nog ångest, över känslan av att äta skräp.. Men det var ju iallafall halvt hemlagat.. Och det var ju dagens mål...

 

Sedan blev det att lägga in en massa mat och sådant i frysen. Diska all disk. Göra rent den fett-sprätta spisen...

Och så blev det tv igen...

 

Klockan fem, gick jag ner i tvättstugan med all tvätt. Hällde i det redan för flera dagar sedan, färdiguppmätta tvättmedlet i maskinerna. Satte igång dessa.. Och gick sedan upp till tv:n igen och otåligt väntade på att alarmet om att tvätten var klar, skulle ringa...

 

... Och SÅ fortsatte det sedan. Ner i tvättstugan. Över med tvätten till torktumlaren... Upp för att otåligt vänta... Och sedan till sist, ner för att hämta tvätten..

Äta kvällsfika framför tv:n. Ångest och ängslan... En unken känsla... Och stress som kom av regnet som smattrade mot rutan, och det faktum att jag nu känner STOR social press, på grund av alla som jag ska till att träffa inom den närmaste tiden... Och så maten såklart..

 

... Efter en stund, fick jag för mig att börja vika tvätten, framför tv:n...

Och efter det, blev det bara mer tv...

 

... Imorgon ska jag laga egna köttbullar och stuvade makaroner. Och så ska jag svara på 22åringens mess... Annars har jag inget annat på listan...

 

... EFTER imorgon, vet jag dock inte vad jag ska äta för mat. Matlistan tar slut efter det.

Och i skrivandets stund, vet jag inte ens om jag vill "plåga" mig själv något mer genom att köpa hem ÄNNU mer mat.. Mat som ska smärta varje gång som jag TÄNKER på hur många DAGAR jag måste hålla på rutiner och ständigt grubbla. När allt blir som jobbigast..

 

Så jag vet inte... Jag kan ju inte ge UPP, HELLER... Kan ju inte ens TILLÅTA mig själv att sluta laga mat NU.. Att backa när jag nu äntligen funnit min styrka... och hamnat i något slags vuxet "kämpar-spår"...

 

Ska snart försöka koppla av i sängen. Men först bli RIKTIGT trött framför tv:n..

God natt med er <3