... Jag ska blogga lite grann, innan jag lägger mig.. Med betoning på "lite"...

Jag är helt slut, och dagen har varit både stressig, problematisk, rolig, kärleksfull, och med alldeles för många intryck, på en och samma gång..!

... Jag tar det ifrån början, och borstar sedan tänderna och slänger mig pladask i sängen... -Somnar säkert på en gång.

...

Efter en natt med bara lite sömn, klev jag upp klockan 07.00 och började göra mig iordning för att gå till trafikplatsen. Jag sminkade mig lite lätt med bara mascara och lite kajal(ja, efter att ha letat(och letat) efter sminket som jag hade lyckats trolla bort), och rusade sedan iväg till trafikplatsen.

Det var solsken och vackert väder. Fåglarna kvittrade, luften var frisk och lite bitig, och de enda ljud, förutom naturens brus, var transportfordon i fjärran. Klockan var 07.30, och känslan var harmoni... -Ja, mestadels iallafall...

... När jag kom fram till trafikplatsen efter att ha placerat mina fötter väldigt noga på vägkanten, för varje steg jag tog, i hopp om att kunna undvika läckage och blöta fötter, satte jag mig på bänken och kollade när bussen skulle komma. Tanken var, förutom att jag ville veta om den skulle bli sen eller i tid, att kunna messa mamma och säga att jag kommer tidigare än tänkt. -Jag skulle ju egentligen ha kommit klockan ett, men nu skulle jag istället komma vid halv tio...

... Men det var något fel på buss-appen, så att tiden när den skulle komma, inte stod på samma som den gjorde när jag planerade resan.. -eller innan jag gick, på morgonen..! Nu stod det att den skulle komma en halvtimme tidigare(!), vilket var några minuter innan jag kom! ... Jag blev orolig och nervös, eftersom att jag inte orkade(eller hade någon större lust) att gå tillbaka hem igen... Men jag kunde, efter mycket "om" och "men", lokalisera bussen, och hamnade på busstationen i rätt tid för att ta nästa buss till föräldrarna.

Väl hos mina föräldrar, var 20åringen och hennes kille redan där... Även så, mormor, mamma och pappa(såklart), och 16åringen(inte heller någon konstighet)...

... Det blev lite prat, och efter ett tag, en lunch innan alla andra skulle komma... Jag och 20åringen hade även ett krig mot mammas dator, då jag skulle hjälpa henne att skriva ut några foton på sin lilla son... Det uppkom bara problem på problem, och inga av mammas fotoprogram kunde skriva ut fotona på rätt sätt. Jag har ju liksom aldrig haft problem med det förut, men idag tycktes allt vara mot oss.. Och för att inte vara nog, skulle inte heller det enda fotoprogram som mamma och pappa, själva kunde hantera, fungera på mammas dator..! Men till slut, efter mycket krigande, både ensam och i sällskap av 20åringen.. -i ett ögonblick, med 16åringen.. och stundvis, med mamma och pappa... lyckades pappa, på sin egen dator, få det enda program som de själva klarade av att använda, att fungera.

... Sedan, när alla syskon med sina respektive, hade kommit, åt vi snart middag. Pratade, såklart.

Och efter det, gjorde 24åringen och jag, tårtan. Vi försökte vispa en vaniljkräm som inte alls blev bra. -Kaos..! Och så skar jag jordgubbar, medans 24åringen byggde tårtan.

Det blev kaffe, tårta och kakor. Lite presentöppning, då det var några stycken födelsedagar som skulle firas(inklusive min)... Och sedan löpte 25åringen amok med att bli av med en massa av sina saker, eftersom att hon skulle flytta ifrån sin lägenhet för att bo med sin kille...

... Ja, det blev mycket(mycket!) saker, till slut..! Hon hade en massa hud-och hårvårdsprodukter, och lite kläder och diverse prylar, som hon försökte pranka på oss andra..! Och förutom mina egna presenter, som bland annat var en brödrost och en stor canvastavla, skulle jag konka med mig en hel stor bärkasse med saker som min kära syster gärna såg att jag tog..! Men jag fick skjuts av henne och hennes kille, hem.. Så att det var ju inga problem... Och jag är tacksam för sakerna, även om dessa inger en aning press i mitt sinne.

...

Det blev rörigt i mitt huvud, av dagens dag. Och eftersom att jag inte vill skriva om några familjeproblem- och bekymmer, för tillfället, i respekt till de andra, hoppar jag just den punkten. Men annars, alla saker som jag fick med mig hem, och pratet och instruktionerna kring dessa.. Alla foton jag såg, och allt det pratades om... -Nu känner jag mig bara jätterörig.

... När jag kom hem, har jag iallafall proppat i mig de kakor som jag fick med mig hem efter att inte ha orkat äta några på festen... -Bara stressat i mig dessa...

Jag har försökt kolla igenom och ta reda på några av de grejer som jag hade med mig hem...

Jag har sett på tv, redigerat och sorterat de foton på 20åringens pojke, som jag tog med mig hem till min dator... Och så har jag messat lite grann med... -Ja, vad ska jag kalla honom? Jag vet inte riktigt, eftersom att jag inte känner honom.. Men det känns omständigt att alltid kalla honom för "killen som 24åringen puschade mig till att börja prata med"... -Haha.

... Och nu blir det sängen...

Det här inlägget blev mycket(mycket) längre än vad jag hade räknat med.

... Jag tror att jag ska börja "behovs"blogga, från och med nu. För att jag har aldrig direkt någon ork eller lust till att skriva, längre, men vill samtidigt kunna skriva när jag har någonting jag vill berätta...

Jag får väl helt enkelt bli mindre hård mot mig själv, och istället börja skriva ett kvällsinlägg om min dag, de dagar som det har hänt någonting speciellt, och då hänga ut ett citat från inlägget, i rampljuset...

... Så får det nog bli.

Men nu när jag ändå skriver. Kan ju skriva någonting kort sammanfattat om den här dagen...

... Idag har jag åkt in till stan en vända, efter mycket om och men, och en egentlig brist på både ork och lust. Vädret var tråkigt och himmelen vit... och jag hade större lust att stanna hemma... -Bara det att mitt 30dagars busskort sa att jag borde åka in även idag...

Jag har även haft lite messkontakt med 24åringen, och börjat läsa lite bloggar och kolla instagram för några gamla bekanta och vänner från skoltiden, efter att 25åringen skickade en länk med en bloggadress som hon trodde ägdes av en gammal klasskamrat till mig.. -Hon hade rätt!

... Och så har jag sett på tv, som vanligt. Ätit lite grann, och sökt en massa(massa!) info om kcal, och försökt räkna ut hur mycket det jag åt, innehöll, utan att veta hur mycket det var av varje ingrediens, i den! -Inte det enklaste!

...

Inatt drömde jag att jag hittade en nästan färdigvirkad tröja i en kartong.. och blev jätteimponerad av mig själv :P

... Jag klev upp när klockan ringde, tror jag, efter att ha börjat läsa min gamla klasskamrats blogg... Och så fort jag klivit upp, satte jag mig vid datorn och läste vidare, eftersom att det kändes enklare än mobilen...

Tv, HemTillGården. Och efter det, en massa funderande fram och tillbaka, då jag egentligen inte alls hade någon lust att åka in till stan. Mest för att det var blött ute och mina skor tar in vatten, och för att jag inte visste vilken jacka jag skulle välja... Men också för att den buss som jag tog igår, från trafikplatsen, var inställd idag, vilket innebar en lång väntan tills jag ens kunde gå iväg till bussen... -Mer tid till tvivel!

... Men till slut, gick jag ändå iväg till bussen. Tog mig i kragen och åkte in till stan.. -men från här i byn, den här gången...

Jag gick till den närmaste affären. Den jag alltid(oftast) handlar på... och köpte mig en ost-och skinkbaguette och ett litet kakpaket(100g).. Och så, eftersom att det var ungefär en halvtimme kvar tills bussen skulle gå, bestämde jag mig för att gå ner till en hållplats längre ner... Det var bara det att bussen som jag planerat att ta, hem, var inställd idag.. så att det var 40minuter kvar tills en buss som jag kunde ta, skulle gå(!)..

... Jag bestämde mig för att ta en omväg tillbaka till busstation istället, och kanske bli där, lagom tills min buss skulle komma...

När jag kom fram, var jag trött och hungrig. Slut i kroppen...

.. Jag satte mig på en bänk och väntade in bussen...

...

... Väl hemma...

Jag har, som sagt var, räknat en massa kalorier och sökt fakta...

Jag har sett på tv, och messat lite med 24åringen.. Bara något mess...

Och så har jag läst bloggar och kollat instagram.

Jag har funderat påskfirandet och känt mig pressad. Och jag har funderat morgondagen, och planerat för inköp den här veckan. Vart jag ska gå och vad jag ska köpa...

På fredag, blir jag nog hemma... Imorgon, ska jag tvinga mig själv iväg... På lördag, åker jag till föräldrarna.. Och på söndag, ska jag nog åka in till stan igen...

...

... Ja, jag har kollat hundar på Blocket, också...

Men något mer, var det nog inte... Mer än att jag har suktat efter morgondagen.. eftersom att jag, hela kvällen, har känt ett sådant behov av att äta...

... Jag känner mig helt slut, och jag vet inte riktigt hur jag ska tolka min kropp, just nu...

...

Idag blev det en promenad till trafikplatsen, i kraftigt blåsväder.

Det blev att köpa sallad ur salladsbaren på Hemköp, och en liten Snickers...

Det har blivit tv... Äta...

Och så har jag vattnat de växter som jag vattnar varje dag.. Men inte de övriga, som egentligen skulle vattnas idag... -Det orkade jag inte...

... Annars har jag nog egentligen inte gjort någonting. Varken diskning eller någonting annat, har orkats med idag...

...

Eftersom att jag såg på GhostWisperer igår innan jag la mig, kände jag mig otrygg när jag skulle sova. Det kändes mörkt och som om det fanns spöken i rummet...

Men jag höll mobillampan tänd en stund, och somnade sedan.. Drömde konstigt, minns jag. Men minns inte vad...

Jag klev upp när klockan ringde. Såg på HemTillGården, båda avsnitten, och kollade sedan bussar ifrån trafikplatsen.

Jag hade ju redan sedan innan, bestämt mig för att det skulle bli en promenad dit idag, eftersom att jag ville motionera lite medans jag fortfarande inte har börjat med mitt nya kost-och inköpsschema.. -Och gärna även efter, såklart! Men då ska jag ju förhoppningsvis praktisera, och jag hoppas på att det ska bli mycket fysiskt arbete...

... Idag blåste det inte så mycket, till en början. Men när jag väl kom ut på bilvägen och gick på vägkanten, gjorde de öppna fälten, att jag fick både ont i öronen och ett rejält motstånd i att ta mig framåt..!

Ja, det var tungt och tog lång tid. Men jag tog mig enda fram, ställde mig och väntade på bussen, och tog sedan den tio minuter långa promenaden till affären.

... Jag köpte en hel del sallad ur deras bar, och tog även en 50grams Snickers.. Och så gick jag tillbaka till busstationen...

Det kom fram en jätteäcklig gubbe till mig när jag stod och väntade. Påträngande och berusad... Han var ju, som tur var, inte för(för) påstridig.. och han förstod, när jag backade ett steg, att han inte skulle ta ett steg emot mig... Jag svarade bara med ett ord, båda gångerna som han kom fram... och när bussen kom, "flydde" jag iväg.

... Sedan jag kom hem, har jag suttit deckad framför tv:n.

Jag åt min sallad, det första jag gjorde efter att ha vägt den och räknat på ungefärliga kalorier... Sedan fortsatte jag se på tv, tills klockan blev runt sju, då jag tog mig min Snickers... -och fortsatte se på tv..!

...

... Jag har känt mig så himla orkeslös, nu till kvällen... Känt att jag behöver äta... men inte kunnat tillåta...

Jag vet ju inte riktigt vad jag ligger på idag, kalorimässigt, eftersom att jag valde att äta sallad, och det snittvärdet kan bli väldigt fel, beroende på vad jag köper...

... Jag har även funderat på morgondagen. Ifall jag ska orka promenera imorgon, också... och vad jag ska äta för någonting...

Jag skulle ju egentligen behöva stanna hemma, så att jag kan fortsätta beta av disken. Jag skulle även behöva boka tvättid... Städa lite grann... Men grejen är ju att jag behöver duscha så sent som möjligt -men innan på lördag. Och jag vill inte stanna hemma för många dagar, då jag har laddat mitt busskort med 30dagar...

... Men jag vet inte, vi får se...

Det viktigaste för mig, just nu, är att få kontroll över ätandet, så att jag inte går upp mer i vikt.. utan snarare ner igen... -Jag behöver kontroll..!

...

... Jag känner mig stressad för att det bara är några dagar kvar till påskfirandet... Men å andra sidan, ju förr det sker, desto tidigare är det avklarat...

... Idag..

Lite diskning, vattna mina växter, maila MinKontaktPåKommunen, äta lite grann.. Och resten tv... Tv, tv, tv...

...

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om dagen... Det känns så blurrigt, hur dagen har sett ut, och jag orkar inte tänka tillbaka särskilt mycket för att minnas...

... Efter att jag hade sett på HemTillGården, och halvgluttat på JudgeRinder medans jag gjorde, jag minns inte vad, fick jag för mig att börja ta tag i en del av disken, under reklampauserna...

Och om jag verkligen försöker att ta lite varje dag nu, kanske jag snart kan få det helt färdigt, trots att det ständigt fylls på med nytt...

Jag har velat koka en till soppa, av grönsakerna i frysen.. Men jag har känt mig alldeles för spänd och stressad.. över.. bara allt.. Så att jag har inte orkat...

... Jag har skrivit av mig i min känslobok, om socialt tunga känslor, om framtida orosmoment, och om hur jag inte får grepp om min tillvaro just nu...

Jag har känt mig dragen till att köpa någonting färdigt att äta, då jag har varit hungrig och.. seg.. Men jag har samtidigt undvikit att göra det, eftersom att jag vill ha ordning och stabilitet, och helt hålla mig till det schema som jag har satt upp...

Eller ja, halvt. Funderar på att kanske köpa någonting färdigt att äta, på torsdag när jag ändå ska in till stan för ett planeringsmöte med JobbCoach... Men vi får se. En tillåtelse.. Ett avvikande från planen, kan leda till så många(många) fler...

...

... Jag tror inte att jag vill skriva om mina funderingar och min osäkerhet kring boendestöd, idag... Så att jag hoppar det. Jag känner ingen energi till någon vidare diskussion med mig själv, just nu...

... Men en positiv sak. Min paprikaplanta har fått hela fem(!) paprikor nu! Och den har endast haft en(en!), vid ett(ett!) tillfälle, tidigare!

...

Imorgon behöver jag duscha. -Verkligen! Diska lite grann, om jag orkar...

Och på torsdag ska jag på möte på Brukshundklubben...

... På fredag ska jag sedan träffa 24åringen i hennes hemstad, äta lunch ute på stan, och åka hem till henne och baka lite... Sedan får vi se om jag tar mig hem samma dag. Det beror ju helt på bussarna! Men jag hoppas ju på det..

...

Det känns som om det kommer att bli en tung dag imorgon, vad gäller energin på grund av näringsbristen...

Jag menar. Jag känner att jag måste hålla ut. Iallafall till på fredag, måste jag klara mig... För att alternativet blir att känna sig svag och uppgiven, och det orkar jag inte igen...

... Men nu blir det nog mer tv, innan jag går och lägger mig...

Jag behöver bli av med den röriga ängslan som jag känner inombords just nu, eller bli för trött för att den ska kunna hålla mig vaken.

...

Ja, just det.

Budgeten. Jag har färdigställt mars månads utgifter och inkomster(inkomst), och sett hur jag ligger(låg) till... Och så har jag betalat mamma för 22åringens 23årspresent...

... Men icke har jag varit utanför lägenheten.

... Den här lägenheten kommer att ta livet av mig till slut. För att i stort sett varje dag, är det någonting som indikerar på att det snart ska gå sönder, braka samman eller bete sig dumt till... och jag orkar inte hantera det. Jag orkar inte hantera risken för att det ska ske. Orkar inte hantera faktumet när det väl sker... Jag orkar inte förbereda hemmet, gång på gång, för någon snubbe som ska komma hit och fixa diverse problem... -Samma problem, igen och igen! Och jag orkar inte med alla tunga känslor som ligger i oron... -Känslan av att jag kommer att gå under... "när som helst nu"...

... Han var tvungen att spola vatten i sitt kök, mitt på dagen... Han var tvungen att få det att låta konstigt och visa på stopp i rören, redan på början av dagen... Han var bara tvungen att göra mig orolig, ängslig och tung, med flera timmar kvar av min dag...

... Ja, imorse började han diska eller något, och det är ju klart att han ska göra det... Men det började återigen låta på samma gurgliga sätt som det har gjort övriga gånger som det har blivit översvämning i mina diskhoar... Jag vet ju med mig att det kommer där uppifrån, med tanke på att jag själv knappt använder min kökskran, när jag inte fyller på vattenflaskan till kylen! Och jag kan ju tänka mig att det fortfarande är det där rostet eller vad nu reparatören/rörmokaren sa att det var den gången som han var här efter städfirman på övervåningen, hade härjat hos grannen... -Men fortfarande(?!), liksom! ... Eller vad sköljer han ner för något?

... Vilket fall, gör det mig orolig och nervös. Lika orolig som borrljudet i badrummet, och ljudet av en mjuk fontän i rören, efteråt...

... Jag vet inte vad det är som händer, och att det har hänt så mycket skit och de har fått komma hit så många gånger på de här två åren... -Jag känner mig bara så... ängslig. Det kommer aldrig att ta slut, kaoset, oron över framtida katastrofer...

Och jag vet inte heller om jag vill bli av med min rädsla och oro för katastrofer... Det skulle kanske bara gör mig... oförsiktig, så att jag släpper garden... och bara låter allt hända...

...

Jag mailade MinKontaktPåKommunen...

... Ja, det borde vara enklare än vad det är, och inte alls lika komplicerat... Men så är inte fallet...

Jag känner att jag behöver prata med någon och även få lite stöd i hemmet... Men samtidigt finns det ingenting som skulle fungera för mig, då jag inte alls kan ta emot hjälp eller prata om hur jag mår, när jag inte är mitt uppi mina kaotiska känslor... Jag känner att jag behöver ha någon att skriva av mig mina känslor till och kasta mina problem och bekymmer på, varje gång som jag inte längre känner att jag orkar leva. Att jag, när jag känner att någonting verkligen inte fungerar, och när någonting känns så konkret och självklart det bara kan göra, kan förmedla det till någon...

För att det är svårt att förmedla diffusa saker som man inte kan ta på... Som känslor och själsliga ting... Jag har liksom ingenting att komma med, om vad det egentligen är som är fel och vart jag vill komma... -För mig, mår jag både bra och dåligt på en gång. Jag är både stark och svag. Både glad och nedstämd... och jag är både vuxen och helt oansvarig... Klarar allt och klarar ingenting. Har mycket energi, samtidigt som jag bara orkar dega...

... Så att jag vet inte. Det känns så rörigt, och sådana här saker kan jag inte förmedla... om det ska vara på inbokat möte... eller när någon förväntar sig det... -Det blir bara "Jag vet inte. Ingenting. Jag mår bra. Jag vill inte ha någon hjälp"... som svar på alla frågor... Och så backar jag, avslutar kontakten och fortsätter må dåligt.

...

Okej.

Annars har det blivit tv idag.

Jag passade på att slänga lite skräp ifrån köket...

Jag känner ingen energi till att diska just nu, även fast jag vet att det måste göras snabbare nu än vad jag hade planer på, eftersom att det antagligen bara är en tidsfråga till översvämning.. igen! Men jag tog några tag med soppåsen, iallafall... -Bättre än ingenting.

... Jag har stirrat på mina Avokadoodlingar... Fotat dessa lite grann, och sedan även fotat alla dessa blommor som min paprikaplanta har fått nu! Vet inte om jag har sett så många blommor på den förut, som dessutom inte har ramlat av i knoppstadiet..!

... Jag har kollat lite bilder på datorn...

Och så har jag ätit min ingefära,-morots -och jordärtskockssoppa, en färdig lasagne som jag köpte igår... och lite smoothie/juise som inte heller idag, blev särskilt god... -Hoppas på bättre kombolycka nästa gång..! 

...

... Imorse gick jag och la mig klockan... fem eller så... och så klev jag väl upp klockan tio igen... Men ingen YouTube denna natt, för att jag hade inte sett på någonting obehagligt på tv:n, så att föreställningarna i huvudet, var inte lika intensiva...

... När jag kom upp och skulle i vanlig ordning, sätta mig vid tv:n, blev jag skrämd av en nyckelpiga på min soffa... -Väldigt obehagligt. Jag höll på att ta i den, då jag trodde att det var en smula, och jag stelnade till när jag insåg vad det var...

Jag är livrädd för nyckelpigor(!) och allt annat som är närgånget och kan flyga! Så det tog ett tag innan jag kom fram till hur jag kunde få bort den ifrån soffan, så att jag kunde sätta mig... Men jag lyckades till slut komma tillräckligt nära för att se att den var halv och alltså död(vilket fick mig att undra hur den hade hamnat i min soffa och vart den andra delen fanns!) ... Och när jag insett det, lyckades jag trots allt, samla mod till mig och ta bort den med en tjock(!) bit papper...

Efter det, mådde jag väldigt dåligt över min vardagsrumsmatta...

Snart är det sommar igen och småkrypen kommer tillbaka, vilket betyder att det kan ligga en massa(eller iallafall ett) småkryp i min matta , utan att jag vet om det! Och jag har ingen dammsugare som jag litar på, då den låter för mycket och ger mig känslan av att den är påväg att explodera..! Inte heller vill jag mosa in en massa småkryp i mattan, med en nylonborste, eller mina strumpor när jag går på den!

... Jag lämnade dock småkrypbekymret, ett tag efter att jag hade skrivit om det i min känslobok...

... Jag såg på tv, åt snacks...

...

Ja, just det ja.

Vad jag gjorde innan jag la mig igår... Jag fastnade vid min systemkamera. Blev fast besluten och fixerad vid att lära mig hur de olika funktionerna fungerar vid foto i mörker utan blixt.. -Utan att ha orken till att läsa mig fram till det!

Jag testade och testade, och testade... I säkert över två, tre timmar...

... Men iallafall.

Även tidigare idag, började dagen med, efter och emellan ätandet och tv:n, att jag fotade omkring i lägenheten... Men idag, mestadels bara på autoläge, då jag inte orkade stressa igång och fixera idag också...

... Mamma messade efter ett tag... Hon efterfrågade foton på familjen, till en pekbok hon sätter ihop till 20åringens nyfödde son...

Hon frågade även om jag hade något foto på 28åringen(de har inte kontakt)... -Vilket jag inte hade... Så att jag fick messa henne och fråga efter ett foto... Varpå hon föreslog att komma hit i helgen, så att vi kunde ta ett nytt..!

...

... Jag vet inte riktigt hur jag ska få ut mina ord, tankar och känslor på papper idag, känner jag...

Men dagen blev iallafalla väldigt tung, giv och med allt detta med foton, 28åringen, prestationsångest, social press... och en massa tunga känslor av otillräcklighet, svek och hopplöshet...

Att känna press i att få fram tillräckligt bra foton. Att ha 28åringens ständigt återkommande önskan om att få sova här fastän jag inte orkar...

Det blev bara jättejobbigt och tungt... Och jag orkar inte skriva mer om det...

.. Det blev skickat foton, till slut, iallafall... Och syster och jag ska inte träffas i helgen...

...

Under mina bra stunder idag, diskade jag iallafall lite grann... Eller ja, under "en" bra stund...

Men kvällen har varit jättetung och jag har cravat efter att få proppa, utan att ha haft möjlighet, i flera, flera timmar nu... Affären har varit stängd sedan jag fick min första hetsätartunga ångest... Och istället för att kunna äta mig lugnare, har jag sprungit runt nervöst och satt mig på golven. Lagt mig på sängen... och bara inte vetat vart jag ska ta vägen...

Jag har skrivit av mig i min känslobok, ett antal gånger. Men det har inte hjälpt. Och nu ser jag väl bara fram emot att sova, så att jag kan köpa någonting att proppa på, imorgon.

... 20åringen fick en son som på söndag, fyller 2 veckor... Hon har, enligt 24åringen, nu fått flytta in på ett familjehem.

Jag vet inte vilken planen är, men jag tycker att det känns tryggare och lite mer hoppfullt nu än innan... Dock så känns chansen nästan än mindre än innan, att hon kommer att resa hit i april... Fast jag har ju i och för sig tvivlat på hur hon ska klara en flera mils lång resa, ensam med en liten sex veckors bebis, redan från första början när jag hörde att hon beställt resa... Jag har tvivlat på ifall hon verkligen kommer att få myndigheternas tillit i den frågan...

... Kanske kommer de. Kanske inte. Det återstår ju att se.

... Jag har lite svårt att acceptera hela den här familjehändelsen. Jag menar. Jag älskar ju barn, och alla tillskott till familjen, är välkomna. Men samtidigt mår jag väldigt dåligt av det, vilket antagligen beror mest på avundsjuka. Det känns bara som om det nu finns någonting underbart i närheten men ändå så himla långt bort. Och förutom att jag känner att jag missar sådant som jag hade kunnat ta del av, på grund av mina svårigheter att ta initiativ(allra helst på den sociala fronten!), påminns jag också ständigt om vad jag själv aldrig tror mig kunna uppnå! Vad jag själv inte har och aldrig kommer att få. Vad jag går miste om, och hur meningslöst mitt eget liv är...

Jag menar. Just nu, känns det som om vem som helst kommer att uppnå allt som jag önskar... Och att då veta att även jag har den möjligheten men inte tar den och aldrig kommer att göra... känns tungt. Och den förändringen i familjen... kommer att kännas lika tung, varje gång som någon tar sig dit..!

... Japp, avundsjuka. Och jag borde skämmas, att innerst inne, vilja att hon inte klarar det "så att allt känns ogjort"... Men sålänge som jag håller just den delen av mina känslor, för mig själv, sårar jag ju ingen...

Jag får fortsätta uttrycka alla dessa känslor som innebär glädje och fascination(stavning?) inför det nya tillskottet, istället... Även om vi kanske aldrig får chansen att träffas... Min ångest och otillräcklighet, får jag hålla för mig själv och bara acceptera...

...

Imorse när jag satt och såg på HemTillGården(ja, så det var ju inte "imorse"), konstaterade jag för andra gången på bara några dagar, att det återigen har börjat låta konstigt i rören i köket. Sådär som det låter när det börjar proppas igen av någonting... -Och jag blir bara så.. trött!

... Jag menar. Jag förstår inte vad som händer! De har varit här för så många problem, så många gånger, på bara ett par år.. Och många av dessa gånger, har det varit på grund av igenproppade rör och översvämningar i toalett och kökssinkar! -Är det någonting gubben på övervåningen gör? För att jag själv använder ju knappt diskhoarna, för tillfället..!
... Xsambon och jag, när vi bodde tillsammans i H*vetetsStad, bodde i en och samma 2:a i fyra år(!), och vi hade inte någon hemma hos oss för att fixa fel och problem en endaste j*vla gång! Vad är det här för ett skithus?!

... Jag orkar liksom inte ta hem någon en.. gång.. till...

Jag menar. Jag ska ju försöka beta av disken i köket. Städa lite, och tvätta kläder... Men jag orkar inte stressa på någonting(även om jag vet att det får mig att kämpa för att få det klart)... Och jag orkar inte be någon att komma, igen, när både jag och han vet att de snart kommer att komma tillbaka för samma problem än en gång..!

... Dagen då jag fick hem blommorna från 25åringen och jag inte ännu visste vem som hade ringt, trodde jag först att det var hyresvärdarna som ringde... Jag bävade för att de skulle vilja komma in i lägeheten och göra någon renovering eller något... Och jag började med ens, känna mig stressad, och tung inombords... Jag ville verkligen inte ha in dem hit.. Behöva städa, plocka undan saker som kan tänkas vara i vägen... och ha lägenheten tillgänglig för dem samtidigt som jag själv inte skulle våga vara hemma..! -Och ännu värre om det skulle bli tillfälligt boende, som för mormor!! ... Men det var ju som tur var, blommogram.

...

Idag, allra helst första halvan av dagen, har jag haft magknip i små stötar, då och då...

Vet inte varför, eftersom att jag... ändå tycker att jag äter bättre nu än för några veckor sedan... Men det är ju i och för sig, samma sak med håret... Det rasar jättemycket, just nu..!

... Jag åkte iallafall iväg till stan, efter HemTillGården.

Hade tänkt ta en promenad innan jag gick och handlade. Men jag kände mig stressad, och att jag nästan lyfte från marken på grund av blåsten, gjorde väl att jag bara ville få handligen gjord och ta första bästa buss hem...

... Jag handlade. Messade ett par mess fram och tilllbaka, med 24åringen... Och så tog jag nästa buss hem igen...

... Jag har ätit en massa...

Alltså det började rätt så lugnt, och jag kände inte alls behov av att äta mer än vad jag kände för... Men vid ungefär 23-tiden, började jag ändå, på grund av ångest, ängslan och stress, att äta jordnötsringar trots att jag egentligen inte kände något behov...

... Jag har planterat... Eller ja. Inte planterat. Men jag har satt avokadokärnor i vatten, mest för att utforska vad som händer... -Och jag hoppas på grodd! Det känns spännande...

Det var ju som jag skrev, en av tre gånger, i min känslobok idag.. -Jag behöver någon eller något att ta hand om. Att rå om, att vårda och älska... Och växter ger mig en viss tillfredställelse och glädje, men jag behöver någonting mer levade på mitt eget plan. Jag behöver en hund eller bebis...

... Jag är olycklig...

... Annars har jag... nog bara sett på tv.. och väntat på mer info från 24åringen, om 20åringens situation. Jag menar. Jag skulle ju kunna kontakta 20åringen, själv, och höra efter vad som händer och hur hon mår... Men... det sitter en spärr ivägen... Antagligen för att jag aldrig har varit intresserad av att ta kontakt med henne, innan, och att det finns en risk för att hon ska dra slutsatsen att jag börjar intressera mig för henne nu "bara för att hon har en bebis"... Men jag har ju blivit rätt så socialt svag nu... och tar inte riktigt initiativ till att.. ens messa... Mer än med 24åringen..! -Känner mig nog ivägen...

Jag menar. Jag har ju aldrig varit speciellt intresserad av att ta initiativ till social kontakt, och har alltid hållit mig för mig själv tills någon annan räcker sig ut. Tyckt att det varit skönt när någon är långsint sur efter tjafs och bråk... Men även de gånger som jag har lust nu, känner jag att jag inte.. orkar... -Men jag svarar på mess, om andra messar!

... Hmm... Något mer?

... Jo, jag har målat en till nagel, också. Den blev jättefin. Så att nu har jag två målade naglar :) i olika färger och mönster.

Jag är så trött att ögonen inte orkar vara öppna längre...

Jag gick inte och la mig förren strax efter tre imorse, efter att ha tvingat mig själv till att se film efter serie efter serie på tv:n...

Låg sedan och lyssnade på musik, då jag såg läskiga ansikten framför mig och inte skulle kunna känna mig trygg i mörkret annars...

.. Och så gick jag igenom en kris eller ett smärre katastroftänk i eftermiddags/kväll, vilket antagligen tog en del på krafterna...

...

Jag klev iallafall upp imorse klockan kvart i tio, efter att ha drömt en mardröm om att jag råkade lägga min tygpåse som jag alltid tar med mig till affären när jag ska handla, på rullbandet i affären... Det blev nämligen ett stort missförstånd, då jag inte alls skulle ha betalat för påsen. Men kassörskan skällde bara ifrån och frågade hur hon skulle kunnat veta det...

... Jag tror att mardrömmen kom sig av en sådan enkel sak som att jag igår, rullade ihop tygpåsen och höll den som en knycklad boll i handen, istället för att ha den hängandes runt armen, som jag brukar ha... -Antagligen.

... Men iallafall...

Jag satte mig nog vid tv:n. Såg på MalouEfterTio, tills HemTillGården började... Såg på den, och...

... Ja, just det, ja... Efter det, gick jag iväg till bussen. Skulle ju in till stan idag och handla, tänkte jag...

... Köpte mig en färdig baguette och en liten godispåse, och tog sedan en liten omväg tillbaka till busstationen... Och eftersom att promenaden bara tog ungefär en kvart(kanske tjugo minuter) ändå, bestämde jag mig för att stå upp och vänta på bussen, den kvarten som var. Även fast det fanns sittplats ledig...

... När jag kom hem...

Jag satte mig nog rätt så direkt och åt min baguette... framför tv:n...

...

Jag har kollat BlocketHusdjur, ett antal gånger. Funderat hund... Grubblat över kartongerna i mitt sovrum, och känt att jag verkligen behöver bli av med alla dessa retursopor därinne, så att jag kan få in skrivbordet där och en gästsäng i vardagsrummet... Jag har funderat på ifall jag ska ställa in min gamla säng härinne som gästsäng och sedan köpa en ny till mig själv istället... Och jag har funderat fåtöljer, och nästan stressat upp mig själv vad gäller dessa, igen...

Och så har jag gått in i ett tungt och stressat katastroftänk, för några jobbiga timmar...

... Jag skrev ett inlägg om det, i hettans stund, i min känslobok. Texten blev bra och jag hade gärna velat dela den, då det måste finnas fler än jag, som känner sig oroliga och rädda för vårt samhälle och att leva bland människor som ofta helt utan fullgod anledning, vill andra människor illa... Fler än jag som, förutom alla onda och hänsynslösa människor som vill varandra onödigt ont eller skadar andra för egen vinning, också kan känna en viss rädsla för diverse naturkatastrofer och liknande... Ja men, egentligen rädsla och oro för det mesta som man inte själv kan kontrollera...

Jag hade en sådan stund idag, då dessa känslor var extra överväldigande...

Jag menar. Jag känner ju alltid när jag tänker på det, att jag är rädd, osäker och orolig. Men ibland får jag pauser ifrån att nervöst gnaga sönder min själ på det...

... Men jag valde iallafall att inte dela inlägget, då jag känner mig osäker på vem som kan komma att, på något sätt använda det emot mig... -Ja, jag litar inte till 1% på mänskligheten... Det finns jättebra och goá människor... men alldeles för många som... inte är det... Så att...

...

Annars har jag nog inte gjort så mycket idag...

Jag har ätit. Både choklad och baguette... Och druckit en jättegod egenmixad smoothie på en kiwi, en liten klyfta apelsin och några småbitar ananas.. Och så vatten.

Jag har sett på tv... Kollat husdjur...

... Och så har jag planerat att jag ska, som nummer ett, diska. Som nummer två, handla/äta... Och som nummer tre, skära upp morötterna och lägga i frysen, imorgon...

Jag skulle verkligen behöva tvätta kläder och få ordning i sovrummet, också... Men...

...

Jag fick svar från JobbCoach, imorse...

Hon frågade hur långt jag kunde cykla eller promenera ifall hon hittade en gård i mitt område, som jag kunde vara på... -Ja, cykel har jag ingen. Men promenera kan jag göra ganska långt.