... Inatt drömde jag om Vovven. Jag var ute och gick med honom, i lugnan ro... -Jag saknar honom...

...

Idag har jag diskat, och diskat igen. Och så har jag klippt lite på min växt och tagit fram ett par foton på Vovven, från ett skåp... Och nu innan jag började skriva detta, tvättade jag ur en bh lite snabbt i handfatet, eftersom att jag skulle känna kris imorgon efter att jag hade duschat annars...

... Och så svarade jag på 28åringens mess, och vi bestämde träff i stan på lördag...

Och eventuellt åker vi hem till mig en stund innan hon åker hem... Så att därför har jag börjat diska lite grann... och planerar att duscha, diska och städa lite snabbt imorgon...

... Jag tror att jag har mått rätt så okej idag. Jag har känt mig uppåt. Inte så tung inombords... Och det har känts rätt så lugnt...

Klart det har funnits störningar i själen. Men i det stora hela, bra.

Dock så har jag varit hungrig. Hela dagen idag, har jag varit hungrig.

Det är ju så... Smoothie på en frukt(kanske två) och vatten, är ju inte så många kalorier. Och som jag äter, inte i närheten av att fylla ett helt dagsbehov..!

Men jag har bara känt att jag har ätit hela tiden. Det har blivit minst tre smoothies. En kopp soppa, och en skål havregrynsgröt... Men ja-a... Kalorierna kom inte ens upp i femtio procent(av min energiförbrukning)... Så att det kommer ju inte att vara hållbart att äta enbart frukt och grönsaker. Jag behöver försöka få med nötter, fröer och baljväxter också... -Inte bara för kaloriernas skull! Utan också för proteiner och nyttiga fetter och sådant, såklart.

... Annars har det nog bara blivit tv...

Jag fick svar ifrån JobbCoach... Hon frågade vad jag ville börja jobba med i så fall...

Svår fråga. Men det är ju klart. Utan det svaret, kommer jag ju ingenstans ändå...

Jag kunde inte svara exakt vad jag tänkte mig eller vart. Utan bara att jag ville jobba med djur eller i natur... och gärna med någonting fysiskt tungt...

Jag fick inget svar på mitt svar. Men hon svarar kanske imorgon... Grejen med henne, är ju bara att hon har visat tecken på både att vara förvirrad och rörig, och glömsk, förut... -Så att det känns svårt att veta när det är dags att fråga igen...

Om de bara kunde svara att de återkommer... -Det vore så himla mycket enklare...

...

Ja-a... Var det något mer?

... Orkar inte fundera. Så att jag svarar "nej".

Jag har skrivit av mig såå många gånger i min känslobok idag... och det hjälper inte... -Det hjälper inte..!

Just nu önskar jag bara att det kunde kännas mindre som om marken rasar samman under mina fötter... Att jag kunde få en paus ifrån det. En längre paus än vad jag vanligtvis får...

Jag behöver få hämta andan. Stanna upp för en stund... För att just nu orkar jag inte med den här ångesten. Den här oron och osäkerheten... Att hela tiden känna att tillvaron rasar samman omkring mig... vad jag än gör!

... Och jag äter för mycket. Jag äter för att jag är stressad. För att jag är orolig och känner ångest... Men också för att jag känner mig givmild mot mig själv... Att jag känner för "att tillåta"...

Men det är så jobbigt. För att jag orkar inte få ordning på mig själv, ens om jag hade velat(!), när jag känner sådan här oro, osäkerhet och ångest inför nya saker, på nya saker, på nya saker.. hela tiden! -Det går inte... Jag orkar inte...

...

Idag har jag bara ältat, funderat och oroat mig... hela tiden..! Jag har sökt fakta. Jag har letat lösningar... Och jag har funderat och funderat och funderat. Vridit och vänt på saker och ting...

Och likt som alltid när jag ältar upp mig på någonting, är det ju något som jag inte kan få svar på just nu... -Hur mycket jag än hade velat. Och som vanligt, spelar det ingen roll hur mycket, intensivt eller länge jag söker... Hur mycket jag funderar och ältar... -Jag måste vänta... och se...

...

Jag har tagit en kort promenad idag. Mest för att jag inte kunde sluta älta "skorna" imorse...

Jag bara fortsatte oroa mig för att jag kanske hade köpt för stora skor. Att det kanske skulle glappa när jag går. Att jag kanske därför skulle nöta sönder dem i hälarna... -Och allt vad det var...

Dock så har jag lämnat bakom mig, gårdagens orosdilemma... -Skosprayen, och ifall jag hade gjort på rätt eller inte...

... När jag kom in från min promenad, hade jag redan knutit och knutit upp dessa skor, några gånger om, för att jag var orolig att de glappade för mycket...

Väl hemma, knöt jag och knöt upp dem några gånger till... Fastnade i att försöka finna lösningar, skoinlägg och liknande. Hittade en massa olika alternativ, men kunde inte avgöra vad jag skulle köpa, då jag inte vet hur stora skorna egentligen är. Vilket innermått de har...

Jag har försökt jämföra mina olika skor. Försökt mäta utan rätt verktyg... Och jag har försökt komma fram till ifall "det eller det inlägget" skulle göra att skon istället blev för liten...

Och mina vinterstövlar. Dessa som är så himla för stora! Ja, dem hittade jag lösningar till... Och där oroar jag mig inte så mycket, förutom att de är mycket större än mina övriga skor i samma storlek! -Hur vet man vad man ska köpa för storlek på inläggen?

Jag mailade in till den webbutiken som jag kollade på grejerna hos, och frågade vilka mått de sulor som jag hade kollat på, hade...

Så att nu väntar jag bara på svar.

Jag hittade väldigt mycket som jag funderar på att köpa. Som stressar mig som f*n, just nu! ... Det blir mycket pengar. Är väl därför som jag blir så osäker, eftersom att jag känner att jag måste köpa för att chansa, samtidigt som det blir dyrt om jag inte behöver allt jag köper... -För att, att skicka tillbaka dem, kommer nog inte att hända!

... Jag planerar ju även att köpa tygbindor.. -Vilket lägger till en femhundring på summan!

... Så att det blir runt tusenlappen på bara en dag... Men vi får se...

...

Så att...

Hela dagen, kvällen och... ja, natten, har jag fokuserat "skor". Och det har inte spelat någon roll att jag har skrivit av mig gång på gång... för att jag mår inte bättre!

Jag känner mig tung i själen, och jag önskar att jag inte var någon kämpare. Jag önskar att jag kunde bli deprimerad och ge upp, så att jag slipper fortsätta...

.. Det känns så tungt... Och jag känner mig... utmattad. Trött...

... Jag har ätit, sett på tv... Försökt lösa skofrågan...

Ältat, stressat, ältat... funderat...

... Jag vill bort... Det är ett faktum... Det är sant... Så är det. Så ser det ut... -Snälla...

Det är sådant här som gör att jag vill dra mig undan morgondagen...

... Livet känns bara så tungt, just nu... Sådär så att jag vill klä av mig kläderna, lägga mig raklång på sängen och dra täcket över huvudet... Blunda hårt och sedan... inget mer...

Jag vill inte se omgivningen runt omkring mig... Vill inte se insidan av min lägenhet. Vad som finns och inte finns... Den miljö som så väl beskriver hur min tillvaro, mina känslor och tankar rör sig just nu...

Jag vill inte se kaoset. Inte påminnas om hur rörigt allting känns... Hur hopplöst allt egentligen är...

Jag vill inte påminnas om allt som kan gå fel. Om allt som hänger över mig, som påverkas av vad jag gör och inte gör, och av hur jag gör det...

... Jag vill inte gå på ett minfält, mer nu... Jag vill gömma mig i mörkret. Ignorera allt, och bara... sluta. -Vila.

...

Jag köpte nya skor idag... -Och tårarna har runnit...

Det är så tungt att göra sådana förändringar. Och hade inte mina förra, både läckt in vatten och haft söndertrasade yttersulor, hade jag helt klart inte bytt... Lika väl som jag fortfarande har mina, nu trasiga skors föregångare(med hål, stora som mitt pekfinger), står i hallen för att jag fortfarande tror att jag kommer att vilja byta tillbaka till dem...

... De skor som jag nu ska byta mig ifrån, kommer även dessa, att få stå kvar i hallen. För att som det känns nu, vill jag inte se de nya skorna. Jag vill inte ta i dem en gång till och flytta dem ifrån köksbordet...

Det känns bara så obekvämt. Jag menar. Jag köpte ju skorna för att jag tyckte(och tycker) att det verkar som bra skor och de satt bra på foten... -Och så visade de sig även ha 70% rabatt!

... Men det känns så tungt. Jag är van vid mina gamla skor och jag vet vad jag kan förvänta mig av dem. Men nu känns det som att jag kommer att explodera om jag går utanför dörren med de nya, för att jag inte vet hur dessa kommer att reagera och fungera när de används!

... Jag hade en känslomässigt berg-och dalbana(eller ja, den stupade väl mest bara nedåt)när jag skulle spraya mina skor med sådan där spray som de alltid prackar på en när man köper nya...

Beskrivningen på flaskan, fick mig verkligen att känna att det var såå himla mycket som kunde gå fel, förstöras eller bli fult om man gjorde det på fel sätt eller inte gjorde det alls... Och eftersom att jag bara kunde hitta instruktionerna på engelska till en början och det kändes som om allt behövde gå så himla snabbt, blev jag väldigt, väldigt stressad...

... Det började kännas som jordens undergång att få det där gjort... Och jag var beredd på vilken skorelaterad katastrof som helst...

Jag bröt ihop... Men gick sedan på det igen, då det kändes som om det inte blev väl gjort...

Och jag vet att jag slarvade även andra gången som jag gjorde det. Då jag inte tog ur snörena, fastän om det skulle göras. Men jag har inte orken, och nu får det bli som det blir och gå som det går... -Skorna kanske inte ens blir använda!

...

Jag lyssnade på musik innan jag somnade igår natt...

Vaknade imorse...

... Eftersom att jag inte har betalat för något nytt månadskort för bussen, har jag inte heller, för tillfället som krav att åka in till stan varje dag...

Men idag ville jag åka. Jag ville passa på innan RödaVeckan skulle sätta igång ordentligt.. -Och solen sken ju såå fint!

Jag bestämde mig för att köpa skor idag, eftersom att jag inte hade några som både sitter bekvämt utan att skava och som inte läcker in... -Jag skulle ta tjuren vid hornen...

Jag kollade några olika skor. Testade två par innan jag testade de som jag köpte, tror jag. Och sedan var skorna utvalda.

Jag är ju så stressad när jag går i butiker. Så att jag övervägde det inte särskilt länge, utan jag bara ryckte åt mig dem när jag hade känt att foten fick plats.. i princip.

Sedan gick jag en mindre omväg tillbaka till busstationen, och svängde in på affären. Köpte frukt och grönsaker, och en påse godis. En drickyoghurt.

Väntade på bussen. Drack min yoghurt.. Och åkte hem.

...

Jag har ätit alldeles för mycket idag...

Jag har sett på tv. Kollat hundar på Blocket... Sprayat skorna...

Jag har skrivit av mig i min känslobok...

...

Jag blundar hårt och önskar bort mitt liv. Tillvaron...

Jag orkar inte hantera det längre... Jag nästan ryser när jag tänker på att det ska komma ännu en dag imorgon... -Jag vill inte mer...

Jag önskar att jag kunde vara tacksam för det liv som jag har fått... Men det är jag inte... Inte just nu...

Jag vill inte längre. Jag vill inte längre. Ingenting går min väg, och jag vill inte längre...

Tårar på mina kinder. Rödsprängda ögon... Ett huvud som värker... Och ooh, denna ångest... Ooh, dessa bekymmer och problem... -Och jävlar vilken oro!

Man kan liksom inte få en paus. Inte en tillräckligt lång paus för att kunna känna att det är värt alla kamper däremellan...

Jag orkar inte längre...

Vissa saker gör jag mot mig själv. Tvingar mig själv igenom... Och vissa saker blir man attackerad av, av simpla misstag, av missförstånd eller av att inte riktigt veta vad man gör... Hur man gör...

Och jag är så trött på att hela tiden ha minst ett stort bekymmer... Minst en motgång, i mitt sinne... Tyngd över själen...

Jag vill bara ge upp för att slippa misslyckas... För att slippa känna av dessa motgångar...

Och samtidigt som jag ger upp med precis alla bedrifter i vardag och liv, vill jag även sluta äta. Ta distans ifrån hela det problemet...

Jag har förstört för mig själv. Och det känns som att det redan meningslösa livet, nu har tagit ytterligare ett steg tillbaka in i den ännu djupare meninslösheten... -Jag orkar inte med fler motgångar nu...

...

Jag klev upp vid strax efter sju imorse...

Hörde att det både blåste och regnade(eller snöade spetsigt)... Visste inte om jag skulle åka in till stan då. Ifall det var värt två timmars väntan utan att ha någonting att göra, när det var både blött, kallt och blåsigt ute...

Satte mig i soffan. Funderade fram och tillbaka... Ältade... Jag kunde inte riktigt tillåta mig själv att vara hemma, då jag skulle ångra det... Men hade inte heller någon större lust att frysa i stan i två timmar...

... Till slut, skickade jag iväg ett mail till JobbCoach. Struntade i att jag sviker mig själv och kanske ger upp...

Och så gick jag och la mig igen...

Bara någon minut senare, skickar hon mess och skriver att det blir inställt "för att de inte kommer att vara där, på grund av vädret"... -Så att det var ju tur att jag inte åkte!

...

Jag såg på tv...

Funderade fram och tillbaka, på vad jag ville handla idag... Jag hade apelsiner på listan, men jag ville ha någonting mer. Någonting onyttigt...

Nej, grejen var ju att jag inte ville det. Jag var inte sugen, men min hjärna är beroende. Varav jag verkligen försökte tänka ut någonting som jag kunde tänka mig..!

Jag hittade ingenting. Och minutrarna gick, utan att jag tog mig iväg till affären... Men jag var ju stressad.. för att handla, det ville jag..!

... Jag gick iväg till slut. Köpte apelsiner och lite godsaker...

Jag åt smörgås när jag kom hem. Såg på tv...

Jag försökte torka av tv:skärmen, och frustrerade mig som bara den på den... Eftersom att, trots diverse olika microfiberdukar, ville inte skärmen bli fri från damm, eller ränder ifrån ett misstag med att använda fuktig trasa en gång... -Och det syns ju så väl i solljuset!

... Någon gång till eftermiddagen, tvingade jag iallafall mig själv att börja med soppan... Efter att ha skrivit av mig i min känslobok...

Skar morötter. Skar palsternackor. Mixade gul lök, lite lätt...

Ja, soppan blev bra. Bara att den kanske mer blev som puré med bitar, än som soppa... Dock hade jag problem med kryddningen. Den smakade bara sött, eftersom att både grönsakerna och löken, är söta... Den kändes inte tillräckligt salt, hur mycket salt jag än tillsatte. Och den krydda jag använde, kändes inte alls...

Det är jättesvårt, det där med kryddning. Men när jag sedan åt en kopp, smakade den gott. Perfekt med dessa små bitar av lök och grönsaker från mixern, som jag la i på slutet. Men även om den inte smakade för salt, blev jag väldigt törstig av att äta den... -Så att jag vet inte hur jag lyckades med det där!

...

Soppan fick stå och svalna i sina koppar och matlådor, för att sedan läggas i frys och kylskåp.

Jag satte mig vid tv:n. Åt lite till, efter en stund...

Jag plockade lite i köket. Torkade av bordet och vissa bänkytor...

Och nu precis, har jag brutit ihop. Då en sida som jag var registrerad på, hade byggts om, så att man behövde registrera sig på nytt... -Vilket inte funkade för mig!

Någonting blev fel, och alla mina tidigare uppgifter gick förlorade! Och då denna sida var någonting som man ständigt tar sig framåt i, känns det bara som ett stort bakslag...

... Och jag orkar inte bry mig längre...

... Men å andra sidan, börjar det kännas så vardagligt att allt går fel. Att det alltid finns en motgång, ett bakslag eller eventuellt bakslag, nu, att det inte känns värt att reagera lika starkt längre...

Jag menar. -Tillåt allt att gå åt helvete. Hantera det när det händer...

... Egentligen vill jag bara bli lycklig. Men för att orka leva, måste jag acceptera att saker händer och inte händer, och att jag inte orkar eller vill det jag önskar att jag orkade eller ville...

... Jag får acceptera livet och tillvaron för vad den är, eller fly undan och försvinna föralltid...

... Jag orkar inte kämpa längre, för någonting som jag antingen inte vill eller orkar nå...

... Borde sluta överväga och drömma hund, också... Eftersom att det aldrig kommer att hända i mitt liv... Inte i detta livet...

... Och egentligen kanske jag bara ska ge upp om sysselsättning också, när jag ändå håller på... Bara ge upp om allt... -Och vadå?

... Men jag vill inte prata med er om det...

Ska bädda ner mig i soffan nu...

... Jag är supertrött.

Har svårt att hålla ögonen öppna, där jag ligger i min soffa och försöker titta på tv...

.. Därför har jag dragit mig för att blogga ikväll... Men.. jag vill...

...

Kortkort, kan jag beskriva min dag...

... Igår, efter att jag hade bloggat, fortsatte ångesten. Jag kunde inte slappna av, och att gå och lägga mig istället för att se på tv, var inget alternativ...

Mycket berodde det nog också på att boxen fortsatte låsa sig och att jag envist ville se att det löste sig, innan jag gav upp för kvällen... Orolig för att behöva försöka sova med ångest och oro...

... Idag när jag klev upp, vid strax efter elva, och satte igång tv:n, upptäckte jag att problemet fortfarande var kvar... Började söka info, fortsatt från igår, om vad som kunde vara fel... Och såg sedan på HemTillGården, innan jag gick iväg till bussen...

Idag skulle jag bara in till stan för att handla. Godsaker och ekologiskt frukt och grönt...

... Medans jag stod och väntade på bussen, här i byn, skickade jag iväg ett mail till KanalNissarna och beskrev mitt problem och frågade vad det kunde vara för fel...

...

... Jag klev av bussen på en busshållsplats i närheten av den affär jag tänkte gå till, som någon passagerare stoppade den på...

Promenerade den bit som var. Lite smått stressad, då jag egentligen önskade hinna med nästa buss hem... -Vilket jag visste att antagligen inte skulle ske!

... Började tyda prisskyltar, och försöka avgöra vilka varor som vilken skylt egentligen tillhörde... Och gick omkring lite halvt stressad i mina beslut och sökanden...

Ja, vissa varor hade jag ju skrivit upp i min inköpslista, och dessa skulle ju hittas. -Vilket nästan uppnåddes.

... Hade ingen lust att fråga någon, idag. Inte ens när det gällde osäkerhet i vilken vara som erbjudandet faktiskt gällde, då "det är något som inte stämmer"... -Vilket försvårade en del!

... Jag fick iallafall ihop en del varor. Även om jag nu i efterhand, känner att det var dumt av mig att tillåta köp av onyttiga varor också.. eftersom att jag hetsar så lätt på dem!

Jag bar den tunga kassen till busstation. Väntade på bussen, och åkte hem...

...

Det stora bekymret med eftermiddagen, kvällen och natten sedan, har varit butikerna.

Jag känner att allt känns så otydligt och det är alltför ofta som det händer att en viss vara inte registrerar rabatten, även om skylten tydligt beskriver precis den produkten... -Antagligen för att de har lagt en likvärdig vara på den hyllan istället, eller något!

Och det händer lika många gånger att man väljer fel produkt av samma märke, för att beskrivningen av vad erbjudandet gäller, är ofullbordad eller utydlig...

Egentligen har det väl inte så jättestor betydelse för mig just nu, men jag vill ha kontroll. Jag vill känna att jag vet vad jag gör, och att det jag gör, också blir vad jag förväntade mig att det skulle bli...

Idag var det en vara som jag skulle köpa till Bonuserbjudande.

Skylten beskrev exakt samma sak som texten på förpackningen gjorde. Och jag dubbelkollade flera gånger om, så att skylten skulle vara placerad under varan och inte över... Och jag kollade de liknande varorna runtomkring...

Sedan, efter mycket övervägande då det ändå kändes som om något inte stämde, köpte jag den... -Chansade...

... Och ja. Jag tror inte att det drogs av något.

Jag tar ju inte emot kvitton, längre. Eftersom att dessa ger mig ångest, då jag får svart på vitt, vilka prissänkningar som faktiskt inte går igenom. Och att jag då får besluts-och prestationsångest av att jag inte orkar gå till kassan en gång till för att åtgärda problemet..!

... Så att, jag vet inte...

Men jag kollade veckobladet för butiken i fråga, när jag kom hem. Och bilden på varan, motsvarade inte den jag hade köpt... -Men allt annat stämde! Och då kan man ju undra hur många som inte kollar veckobladet, som har blivit lurade av dessa skyltar! Och hur många skyltar man egentligen blir lurad av, som bara finns i butiken!

Ja, jag skrev in till butikskedjan, och gav min synpunkt...

Och sedan, önskar jag att jag kunde säga att jag släppte det och kopplade av... Men det gjorde jag inte...

Jag har funderat och räknat på det där. Försökt komma fram till, utan kvittot, vilka rabatter som kan ha blivit avdragna och inte... Och detta är inte för att jag har dåligt med pengar och har kris(jag kan ju inte heller kalla mig rik, -har ju bara aktivitetsersättning). Utan mer för att min hjärna kräver att få veta. Att få ett avslut i frågan...

...

... Jag har sett på tv...

Funderat grönsaker och soppor...

Funderat digitalbox(vilken tycks funka, för tillfället). Vilket energisparläge jag vill ha inställt...

Och jag har ätit..! -Som jag har ätit!

Det blev bara så. Men idag när jag köpte en massa frukt och grönsaker, tror jag att det ska bli enklare att vänja av allt skräp sedan. Då jag har grönsakerna tillgängliga...

... Min digitalbox fortsätter bara haka upp sig hela tiden, så att bilden fryser i några sekunder, kanske en minut... Inte alltid, utan just ikväll. Och det är bara så frustrerande..!

Det ska ju inte vara så. Och att inte veta när eller om det kommer att försvinna, gör mig lite tung över bröstet... Lite smått förtvivlad...

Jag har startat om boxen. Gjort den strömlös... Men den bara fryser...

Iochförsig så har det hänt förut. Minns bara inte när det var, men sedan dess har det ju ordnat sig igen, lika många gånger som det har börjat.

... Får hoppas på det bästa...

Det känns bara så dumt just nu, eftersom att jag inte känner ro till att gå och lägga mig. Men att sitta kvar uppe och försöka titta på en bild som då och då, stannar... Det skulle bara göra mig frustrerad...

...

Idag klev jag upp vid strax efter elva.

Satte mig vid tv:n... Såg på HemTillGården. Lite skidåkning medans jag inte orkade göra någonting annat...

Och sedan tvingade jag mig själv in i duschen "Ifall att jag ska träffa 24åringen imorgon"...

... Efter duschen, satte jag mig vid tv:n igen...

Tanken var ju att jag skulle stanna hemma idag. Duscha och diska... Men efter duschen, kände jag mer för att åka in till stan en vända... Vädret var tråkigt, men jag ville hemifrån. Hade ingen ro till att sitta hemma...

... Jag fick för mig att "Nu när jag har duschat", messa mamma och se vad de gör "i eftermiddag/kväll"...

De hade ingenting särskilt för sig, så att jag bestämde mig för att åka dit en stund. Prata lite och bara vara... Komma bort ett tag ifrån min egen vardag... -Vi har ju inte setts sedan nyår!

...

Mamma och jag satt och pratade... Pratade och pratade...

Vid sextiden blev det middag. Hajmal, ris och sås...

Sedan blev det film(fika och kaffe) tillsammans med mamma, pappa och 16åringen. En film som jag inte var särskilt intresserad av, men som ändå var någonting att vila ögonen på medans jag satt och funderade till och från...

Vid kvart över nio, gick jag sedan till bussen. Den busshållplats som jag inte visste fanns, då de har bytt hållplatser i deras by...

Jag hade ett nervöst bekymmer på vägen till mamma och pappa, eftersom att jag inte visste vart jag skulle kliva av och hur många hållplatser som där fanns. Vilket gjorde att jag inte heller var säker på att inte missa byn... -Ja, den är liten!

... Sedan satt jag iallafall och väntade på busstation, på min buss tillbaka hem...

Tog en kort promenad i mörkret, runt stan. Då bussen skulle komma först om 40minuter...

Lite smått paranoid till slutet. Men musiken i mina öron, lugnade en del...

På bussen hem, messade jag med 24åringen.

Vi hoppar Ikea imorgon, då hon är utmattad efter att ha jobbat så mycket...

Så att imorgon blir det en bussresa in till stan, och så handlar jag nog lite grann... En blandning mellan nyttigt, onyttigt och nödvändigt, tror jag...

... Ja, och nu till kvällen har jag skrivit upp lite olika erbjudanden från butiken jag ska till imorgon.. Och frustrerat mig över en film på tv:n, som hela tiden frös i både bild och ljud... Vilket berodde på boxen, eftersom att det löste sig varje gång som jag stängde av och satte på den... *Suck*...

... Ja. Jag åt havregrynsgröt när jag kom hem, också.

Jag är trött och jag ska gå och lägga mig.

Känns som att jag har mycket i huvudet just nu, som får mig att känna mig uppe i varv... Jag kan liksom inte sluta tänka. Släppa taget... Men jag ska ändå skriva några rader om hur min dag har varit...

...

Klev upp när klockan ringde, vid kvart i tolv. Satte på tv:n och såg att det var skidåkning igen, istället för HemTillGården, och kollade bussar från trafikplatsen...

Det var vår ute, så att det skulle vara skönt att promenera den där extra biten, efter gårdagens hetsätande...

... Hela natten, dock, låg jag och funderade på det här med ätandet. Och jag kom på hur jag skulle göra...

Jag tänker, från och med imorgon, byta ut allt skräp som jag köper, mot frukt och grönt. Från och med nu, ska jag bara köpa ekologiska råvaror från växtriket. Och jag ska så gott som, undvika all mat som på något sätt är malet, reducerat eller processat... Med vissa undantag, antagligen...

Jag kände bara att det inte ska behöva vara så svårt att sluta äta skit... Att det inte ska behöva krävas så himla mycket av mig. Jag menar. Lever jag på bara frukt och grönt, behöver jag egentligen inte göra mer med dessa saker, än vad jag gör med kakor och godis... Bara att stoppa i mun.

Planen inatt, var väl att jag skulle äta en frukt några gånger om dagen, så att jag kunde svälta på det...

Idag är väl tanken densamma. Men jag ser faktiskt fram emot att få någonting att förhålla mig till. En slags guide i ätandet och inköpen... En trygghet och stabilitet...

Jag ser fram emot den variation jag kan uppnå när jag väl kommer in i vad som ska gälla framöver...

... Men vi får se... Det kan ju bli pannkaka av alltihop, också...

... Jag gick iallafall iväg till trafikplatsen, några minuter senare...

Promenerade i lugn takt idag. Riktigt lugnt. Och då jag inte hade något större begär av att ta den första av de två bussarna med femton minuters mellanrum, kände jag mig inte stressad alls... Förhållandevis. Inte så att jag märkbart tog ut mig själv, iallafall...

... När jag satt och väntade på bussen, på trafikplatsen, började jag försöka räkna ut hur mycket frukt och grönt, jag skulle ställa in mig på att äta per dag och måltid. Och hur många måltider jag egentigen ska äta...

Jag menar. Det måste ju funka med mitt sinne. Med de symtom jag kommer att få om eller när jag börjar äta för lite...

Jag måste äta tillräckligt många måltider, för att orka stå ut. Och jag måste äta tillräckligt mycket, för att inte känna att det blir olidligt att vänta mellan måltiderna... Men så måste jag också äta tillräckligt lite för att göra min hjärna nöjd och trygg...

... Ja-a... Men det där visar sig väl med tiden...

...

Väl i stan.

Jag klev av vid busstationen och började gå min långpromenad. Den som tar ungefär en och en halv timme...

Det var härligt väder, men återigen kändes det mer tungt att gå, än vad det egentligen borde göra.

Det kändes som om jag gick så fort jag orkade. Men stegen var korta och jag kom knappt framåt alls... Det var många människor. Unga som gamla. Med och utan rullatorer, som gick förbi mig. Och fastän de inte såg ut att gå särskilt snabbt därframme, försvann de bara längre och längre ifrån mig...

... Men jag brydde mig inte om att stressa upp som jag annars brukar göra när folk försvinner bort i horisonten... Jag hade ingen energi till att försöka komma förbi och ikapp... Utan jag gick i min lugna takt tills jag kom fram till en busshållplats som min buss skulle gå ifrån om bara tio minuter...

... Jag hade då promenerat i en timme, plus halvtimmen till trafikplatsen, och jag kände bara att det fick vara nog för idag. Jag hade promenerat tillräckligt och kunde tillåta mig själv att ta bussen hem därifrån och strunta i den sista halvtimmens promenad.

... Jag ställde mig och väntade. Kollade bussen, gång på gång. Och den blev bara mer och mer sen...

Men när den var ungefär tio minuter försenad, kom den. Och jag åkte hem.

...

Väl hemma.

Direkt jag kom innanför dörren och satte mig vid datorn för att... kolla någonting. Minns inte vad, slog det mig att det var AllaHjärtansDag...

Fastän mormor skickade en hälsning per mess imorse, slog det mig inte ordentligt förrän jag kom hem...

Jag hade fått mail från Coop med några personliga erbjudanden. Och fastän jag inte ville köpa någon av de sakerna som erbjudandet gällde, bestämde jag mig för att köpa min sista godsak idag, eftersom att det kändes fel att vända på kosten "på en speciell dag"...

Egentligen borde jag inte vika för speciella dagar hela tiden, eftersom att det bara ger ursäkter på ursäkter att få äta skräp. -En massa skräp! Och det finns ju alldeles(!) för många olika dagar som människan har hittat på för att ha en anledning att äta gott..! Vilket gör att chansen till en hälsosam vardag, försvinner nästan helt.. om man nu ska fira alla dessa..!

Men just idag, kändes det ändå okej. Ett okej avslut på dessa hetsätarperioder. Och en bra nystart imorgon.

... Jag gick iväg till affären, efter att ha kollat om det fanns några erbjudanden på ekologiskt frukt och grönt på butiken här i byn...

Jag ska nämligen hålla mig till erbjudanden, eftersom det ger mig en tydlig linje och ram att hålla mig till och inom. Så att det ska kännas så tryggt och stabilt som möjligt... -Kanske lite mindre beslutsångest bland alla miljoner varor i butiken..!

... Dock så har jag haft svårt att komma fram till, idag, den tydlighet i "vad" jag får köpa, som jag söker. "Vad gäller angående hur "behandlade" varorna får vara?" ... "Hur hård ska jag vara med att maten ska vara färsk? Att den inte ska vara malen eller "borttaget" något ifrån?"... Jag menar. Jag vet ju att jag inte vill ha några tillsatser i den. Att det ska vara en antingen färsk eller fryst råvara från växtriket. Jag vet att den ska vara ekologisk...

Men om man tänker till exempel kakao eller havregryn... Ingen av dessa saker är ju i den "form" som de var när de fortfarande befann sig där de växte...

... Ja, jag vet inte. Det är nog någonting som kommer att växa fram...

Men till en början, kommer jag nog att göra det enkelt för mig. -Bara frukt och grönt från "grönsakshörnan" eller frysdisken. Och utan några övriga ingredienser tillsatta... De ska vara så "bara plockade" som möjligt.

... Det är svårt. För att jag får ju inte vara för hård mot mig själv, heller. Eftersom att det skulle leda till att jag inte orkar fortsätta... -Kraven blir för höga...

...

Annars...

Jag kollade lite kläder, lite snabbt... Bara en sida på en webbutik...

Jag har kollat hundar på blocket, gång på gång...

Funderat hundar... Känt att jag måste skaffa hund. Att det är dags. Samtidigt som jag vill börja jobba, men inte vet hur jag någonsin ska ta mig ut någonstans...

... Grejen var att jag såg på Gray's Anatomy(är stavningen rätt?) idag. Och där sa de att vi många gånger inte kan påverka hur eller när vi dör, men att alla kan påverka hur man lever...

Och det skriver jag ju iochförsig i stort sätt vare dag, att jag kan påverka det men inte gör det... Men att höra det sådär. Det bara påminner.. Får en att haja till...

... Jag fick lust att göra någonting som gör mig lycklig. Vad det än skulle innebära för mitt liv och min vardag i övrigt... Bara satsa, liksom...

Men jag, och att våga någonting alls..! Önskar bara att jag gjorde det, men vi får se...

... Så att det har bara virvlat runt i min hjärna idag. Gett mig svårt att koppla av och koppla bort...

Förväntningar. Förhoppningar.. Fastän brist på tro...

Och den där praktikplatsen... Även fast jag aldrig tycks ta mig ut någonstans.. trots att jag verkligen skulle vilja vara på "just den praktikplatsen". Jobba med "just det", så håller jag allt på vänt..

Jag vill inte satsa på någonting annat, sålänge som jag hela tiden dras med att "egentligen skulla vara ute och jobba för min inkomst"... Och det gör att jag går både sysslolös och olycklig utan mening... och ändå inte kommer ut och jobbar! -Bara för att jag "egentligen" ska ut nu! ... Men jag har skullat "egentligen ut nu" i flera, flera år..!

...

Jaja...

Det har blivit mycket tv...

Och så har jag ätit choklad. Jag köpte nämligen en ParadisAsk som sista godsak innan min nya koststil börjar...

Så att jag har ätit en del, men samtidigt inte överdrivet mycket. Och att jag har promenerat i en och en halv timme, gjorde nog att det har gått på jämnt ut idag, som det gjorde igår.

... Hmm... Annars...

Jag har planerat morgondagen..

Än sålänge har jag ju inte hört någonting från 24åringen, om ifall vi ska åka till Ikea på fredag. Men jag har bestämt att jag ska stanna hemma imorgon. Duscha, diska, kanske städa lite grann... Och så ska jag ta timmespromenaden här i byn. Mest för att jag känner att jag kommer att sakna att promenera, nu när våren börjar komma.

... Hur det blir med "mängden" mat nu de närmaste dagarna, vet jag inte. Men jag ska försöka äta ganska många gånger om dagen, iallafall. Eftersom att morötterna, som är den enda grönsak jag har hemma just nu, ger ju inte särskilt mycket näring...

Dock så har jag ju fortfarande havregryn och sådant hemma. Och pasta. Och på något sätt, måste jag ju bli av med dem, fastän jag inte längre ska köpa hem sådana saker...

Så att tills dessa tar slut, kan jag ju äta även dem... Jag vet dock inte vad som är gjort med havregrynen. Måste läsa på om detta, så att jag vet om de är "tillåtna" eller inte... Jag vet ju iallafall att sådana "bahandlade" varor, som mjöl, är strikt förbjudna. Då får jag hellre köpa hela korn och "mala" själv.

.. Allt från växtriket, är ju annars tillåtet.. -Bara det är så.. "nära jorden" som möjligt...

... Nog om det.

Det kanske var allt.

.. Nu blir det sängen...

... Dagen idag, har varit.. blandad, kan jag ju säga...

Jag har känt mig uppgiven och... krossad... Skrivit texter om hur jag vill ge upp... Om hur det bara är så kört för mig...

Och jag har känt en viss entusiasm... En styrka bakom svagheten... Någonting bra som skyms bakom det dåliga... Något lätt under det tunga...

Och jag har bara blivit mer och mer övertygad om... "Jag vill ingenting och jag litar inte på mig själv"...

Förkrossad... Uppgiven... Viljestark utan vilja...

...

Jag har precis suttit och kollat igenom en massa Crosstrainers, då jag känner mig desperat och behöver någonting att träna på, för att väga upp mot proppandet... Eller kanske få det att upphöra! Någonting fysiskt tungt att göra med min tid...

... Men det är svårt. Det finns så många, och det är inte alla som man kan hitta kundrecensioner på... -Och man kan inte alltid lita på BästITestTester..!

... Och så blir det ju jobbigt att få hem den, också. Att vänta på att den ska komma, och oroa sig över hur det ska gå. Ifall det ska bli bökigt, och om hur det kommer att kännas att ha den här...

... Annars har jag även skrivit av mig i min känslobok, och gjort ett frustrerat "hjälplöshetskort".. En bild på paint, där jag gnällde av mig och bad om att få försvinna och bli bortglömd...

Ja, jag är trött... Utmattad... Och jag har inte lust längre...

... Jag har sett på tv. Ätit en massa. Ätit ännu mer... Och tvingat mig själv att äta lite till!

Jag har längtat efter att "maten" skulle vara slut. Längtat ut på en sysselsättning. Ett jobb... Ett tidsfördriv... Tungt arbete. Kroppsarbete.

... Det har inte blivit någon diskning. Inte heller någonting annat "viktigt" uträttat...

Däremot har jag varit iväg på det där studiemötet på brukshundklubben, idag...

... Ja, jag tyckte om vad jag hörde. Arbetsuppgifterna. Och det kändes som om det träffade rätt så rätt, med tanke på hur jag vill ha det just nu... Uteuppgifter. Relativt tungt fysiskt... Blir ju dock mer till våren.

... Men... Tryggheten. Det sociala faktumet... Jag känner mig så otrygg, och det känns inte som om jag...

Jag vet inte. Jag har redan skrivit om det här idag. Så att jag håller det nog för mig själv, tills vidare.

Men jag vet iallafall inte hur jag någonsin ska klara av att ta mig ut. Och även om jag skulle börja känna mig trygg socialt, så finns det andra saker som riskerar att förstöra för mig.

Och på något plan, vet jag att jag skulle få ut så mycket mer av mig själv, om jag försökte mig ut på ett riktigt arbete med "normala" människor... Och "höga" förväntningar på mig, från allmänheten... -Fast det klarar jag ju inte istället! ... Vågar inte. Orkar inte...

... Ja, faktum är ju trots allt... "Jag har nog inte den starka viljan som krävs, för att någonsin lyckas ta mig ut på sysselsättning... Oavsett kravnivå!"...

Och det känns så... tungt. För att nu har jag varit på ett ställe som får mig att känna att jag sumpar... en "kärlek" om jag inte tar den chansen... Men när det känns såhär omöjligt och alternativet är att försvinna helt för att jag inte orkar med vardagen längre, vill jag bara lägga mig under en stor sten och aldrig komma fram igen... -Jag vill bort...

...

Efter mötet, kände jag mig iallafall stressad. Hade mixade känslor om hur jag kände för sysselsättningsplatsen och hur det skulle gå... Och jag kunde inte sluta fundera...

Jag kände mig rätt så.. lätt inombords, ändå... Men det gnagde på...

Jag kände att jag hade för lång tid(30minuter) att vänta på bussen, för att orka stå ut. Så att jag gick in på affären och köpte mig både en stor ost-och skinbaguette och en sallad från salladsbaren...

Det var inte så bra gjort, och det visste jag. Med tanke på propparmaten som jag redan hade hemma och kände mig stressad av från innan..!

Men jag var stressad... och kände mig förvirrad... Så att jag behövde "avreagera" mig genom att köpa... propparmat..!

... Sedan åkte jag hem.

...

Jag skickade iallafall iväg ett kort mail(tre rader) till JobbCoach, där jag beskrev vad jag tyckte om platsen och vad för bekymmer jag kände...

... Ja-a. Och resten har jag nog berättat om dagen redan. Bara att det blev i fel ordning, lite grann...

Imorgon ska jag väl försöka ta mig iväg till stan, tror jag. Även om jag verkligen(verkligen) skulle behöva både duscha, diska, städa, boka tvättid och hämta ut paket...

Ja, ingenting blir gjort om jag åker iväg, om så bara för några timmar! Men jag behöver röra på mig. Promenera. Och jag tror inte att jag kommer att känna ro till att bara ta en promenad här i byn...

... På fredag nästa vecka, blir det nog Ikea med 24åringen... Och på onsdag om två veckor(näst-nästa vecka) blir det studiebesök på.. ett stall(hör samman med dagens sysselsättningsplats)...

Men annars har jag nog inget mer, mer än påsken, inbokat, just nu...