... Jag ska blogga lite grann, innan jag lägger mig.. Med betoning på "lite"...

Jag är helt slut, och dagen har varit både stressig, problematisk, rolig, kärleksfull, och med alldeles för många intryck, på en och samma gång..!

... Jag tar det ifrån början, och borstar sedan tänderna och slänger mig pladask i sängen... -Somnar säkert på en gång.

...

Efter en natt med bara lite sömn, klev jag upp klockan 07.00 och började göra mig iordning för att gå till trafikplatsen. Jag sminkade mig lite lätt med bara mascara och lite kajal(ja, efter att ha letat(och letat) efter sminket som jag hade lyckats trolla bort), och rusade sedan iväg till trafikplatsen.

Det var solsken och vackert väder. Fåglarna kvittrade, luften var frisk och lite bitig, och de enda ljud, förutom naturens brus, var transportfordon i fjärran. Klockan var 07.30, och känslan var harmoni... -Ja, mestadels iallafall...

... När jag kom fram till trafikplatsen efter att ha placerat mina fötter väldigt noga på vägkanten, för varje steg jag tog, i hopp om att kunna undvika läckage och blöta fötter, satte jag mig på bänken och kollade när bussen skulle komma. Tanken var, förutom att jag ville veta om den skulle bli sen eller i tid, att kunna messa mamma och säga att jag kommer tidigare än tänkt. -Jag skulle ju egentligen ha kommit klockan ett, men nu skulle jag istället komma vid halv tio...

... Men det var något fel på buss-appen, så att tiden när den skulle komma, inte stod på samma som den gjorde när jag planerade resan.. -eller innan jag gick, på morgonen..! Nu stod det att den skulle komma en halvtimme tidigare(!), vilket var några minuter innan jag kom! ... Jag blev orolig och nervös, eftersom att jag inte orkade(eller hade någon större lust) att gå tillbaka hem igen... Men jag kunde, efter mycket "om" och "men", lokalisera bussen, och hamnade på busstationen i rätt tid för att ta nästa buss till föräldrarna.

Väl hos mina föräldrar, var 20åringen och hennes kille redan där... Även så, mormor, mamma och pappa(såklart), och 16åringen(inte heller någon konstighet)...

... Det blev lite prat, och efter ett tag, en lunch innan alla andra skulle komma... Jag och 20åringen hade även ett krig mot mammas dator, då jag skulle hjälpa henne att skriva ut några foton på sin lilla son... Det uppkom bara problem på problem, och inga av mammas fotoprogram kunde skriva ut fotona på rätt sätt. Jag har ju liksom aldrig haft problem med det förut, men idag tycktes allt vara mot oss.. Och för att inte vara nog, skulle inte heller det enda fotoprogram som mamma och pappa, själva kunde hantera, fungera på mammas dator..! Men till slut, efter mycket krigande, både ensam och i sällskap av 20åringen.. -i ett ögonblick, med 16åringen.. och stundvis, med mamma och pappa... lyckades pappa, på sin egen dator, få det enda program som de själva klarade av att använda, att fungera.

... Sedan, när alla syskon med sina respektive, hade kommit, åt vi snart middag. Pratade, såklart.

Och efter det, gjorde 24åringen och jag, tårtan. Vi försökte vispa en vaniljkräm som inte alls blev bra. -Kaos..! Och så skar jag jordgubbar, medans 24åringen byggde tårtan.

Det blev kaffe, tårta och kakor. Lite presentöppning, då det var några stycken födelsedagar som skulle firas(inklusive min)... Och sedan löpte 25åringen amok med att bli av med en massa av sina saker, eftersom att hon skulle flytta ifrån sin lägenhet för att bo med sin kille...

... Ja, det blev mycket(mycket!) saker, till slut..! Hon hade en massa hud-och hårvårdsprodukter, och lite kläder och diverse prylar, som hon försökte pranka på oss andra..! Och förutom mina egna presenter, som bland annat var en brödrost och en stor canvastavla, skulle jag konka med mig en hel stor bärkasse med saker som min kära syster gärna såg att jag tog..! Men jag fick skjuts av henne och hennes kille, hem.. Så att det var ju inga problem... Och jag är tacksam för sakerna, även om dessa inger en aning press i mitt sinne.

...

Det blev rörigt i mitt huvud, av dagens dag. Och eftersom att jag inte vill skriva om några familjeproblem- och bekymmer, för tillfället, i respekt till de andra, hoppar jag just den punkten. Men annars, alla saker som jag fick med mig hem, och pratet och instruktionerna kring dessa.. Alla foton jag såg, och allt det pratades om... -Nu känner jag mig bara jätterörig.

... När jag kom hem, har jag iallafall proppat i mig de kakor som jag fick med mig hem efter att inte ha orkat äta några på festen... -Bara stressat i mig dessa...

Jag har försökt kolla igenom och ta reda på några av de grejer som jag hade med mig hem...

Jag har sett på tv, redigerat och sorterat de foton på 20åringens pojke, som jag tog med mig hem till min dator... Och så har jag messat lite grann med... -Ja, vad ska jag kalla honom? Jag vet inte riktigt, eftersom att jag inte känner honom.. Men det känns omständigt att alltid kalla honom för "killen som 24åringen puschade mig till att börja prata med"... -Haha.

... Och nu blir det sängen...

Det här inlägget blev mycket(mycket) längre än vad jag hade räknat med.

... Jag tror att jag ska börja "behovs"blogga, från och med nu. För att jag har aldrig direkt någon ork eller lust till att skriva, längre, men vill samtidigt kunna skriva när jag har någonting jag vill berätta...

Jag får väl helt enkelt bli mindre hård mot mig själv, och istället börja skriva ett kvällsinlägg om min dag, de dagar som det har hänt någonting speciellt, och då hänga ut ett citat från inlägget, i rampljuset...

... Så får det nog bli.

Men nu när jag ändå skriver. Kan ju skriva någonting kort sammanfattat om den här dagen...

... Idag har jag åkt in till stan en vända, efter mycket om och men, och en egentlig brist på både ork och lust. Vädret var tråkigt och himmelen vit... och jag hade större lust att stanna hemma... -Bara det att mitt 30dagars busskort sa att jag borde åka in även idag...

Jag har även haft lite messkontakt med 24åringen, och börjat läsa lite bloggar och kolla instagram för några gamla bekanta och vänner från skoltiden, efter att 25åringen skickade en länk med en bloggadress som hon trodde ägdes av en gammal klasskamrat till mig.. -Hon hade rätt!

... Och så har jag sett på tv, som vanligt. Ätit lite grann, och sökt en massa(massa!) info om kcal, och försökt räkna ut hur mycket det jag åt, innehöll, utan att veta hur mycket det var av varje ingrediens, i den! -Inte det enklaste!

...

Inatt drömde jag att jag hittade en nästan färdigvirkad tröja i en kartong.. och blev jätteimponerad av mig själv :P

... Jag klev upp när klockan ringde, tror jag, efter att ha börjat läsa min gamla klasskamrats blogg... Och så fort jag klivit upp, satte jag mig vid datorn och läste vidare, eftersom att det kändes enklare än mobilen...

Tv, HemTillGården. Och efter det, en massa funderande fram och tillbaka, då jag egentligen inte alls hade någon lust att åka in till stan. Mest för att det var blött ute och mina skor tar in vatten, och för att jag inte visste vilken jacka jag skulle välja... Men också för att den buss som jag tog igår, från trafikplatsen, var inställd idag, vilket innebar en lång väntan tills jag ens kunde gå iväg till bussen... -Mer tid till tvivel!

... Men till slut, gick jag ändå iväg till bussen. Tog mig i kragen och åkte in till stan.. -men från här i byn, den här gången...

Jag gick till den närmaste affären. Den jag alltid(oftast) handlar på... och köpte mig en ost-och skinkbaguette och ett litet kakpaket(100g).. Och så, eftersom att det var ungefär en halvtimme kvar tills bussen skulle gå, bestämde jag mig för att gå ner till en hållplats längre ner... Det var bara det att bussen som jag planerat att ta, hem, var inställd idag.. så att det var 40minuter kvar tills en buss som jag kunde ta, skulle gå(!)..

... Jag bestämde mig för att ta en omväg tillbaka till busstation istället, och kanske bli där, lagom tills min buss skulle komma...

När jag kom fram, var jag trött och hungrig. Slut i kroppen...

.. Jag satte mig på en bänk och väntade in bussen...

...

... Väl hemma...

Jag har, som sagt var, räknat en massa kalorier och sökt fakta...

Jag har sett på tv, och messat lite med 24åringen.. Bara något mess...

Och så har jag läst bloggar och kollat instagram.

Jag har funderat påskfirandet och känt mig pressad. Och jag har funderat morgondagen, och planerat för inköp den här veckan. Vart jag ska gå och vad jag ska köpa...

På fredag, blir jag nog hemma... Imorgon, ska jag tvinga mig själv iväg... På lördag, åker jag till föräldrarna.. Och på söndag, ska jag nog åka in till stan igen...

...

... Ja, jag har kollat hundar på Blocket, också...

Men något mer, var det nog inte... Mer än att jag har suktat efter morgondagen.. eftersom att jag, hela kvällen, har känt ett sådant behov av att äta...

... Idag har jag laddat mitt busskort med en ny månads resor...

Jag har satt upp en ny(återkommande) regel om hur jag får och inte får äta, och om vad jag får och inte får köpa, hur många gånger i veckan...

Jag har skrivit av mig i min känslobok, tagit en halvlång promenad, och köpt snacks som jag egentligen inte alls borde ha ätit...

Jag har kollat upp och försökt komma underfund med den där sopsorteringen som gör mig så osäker och som stör mig just nu...

Jag har sett på tv, och ätit... bara snacks och kakor...

Och så har jag bävat mig inför påsk-/födelsedagsfirandet med familjen...

...

Jag känner mig fet. Det gör jag verkligen, och det har ju sin anledning. Jag menar. Jag är inte överviktig.. Inte ens i närheten, men min mage är(är) fet.. Så är det bara. Den putar ut, och blir som bilringar när jag sitter med böjd rygg.. Och jag trivs inte alls...

Det här hetsätandet som jag har hållit på med ett tag nu, skrämmer mig. Och jag behöver bara sluta nu... Jag behöver börja röra på mig mer.. och jag behöver hålla mig till de där grönsakerna och frukten.

.. Men det blir bara så svårt att leva enbart på frukt och grönt, när detta gör att jag får i mig för lite...

Jag laddade iallafall på mitt busskort, med 30 nya dagar. Så att nu måste jag åka in till stan.. varje vardag, tänkte jag. Ta en lång promenad, och sedan åka hem igen. Bara hoppas på att kunna(vilja) hålla mig borta ifrån affären. Och bara hoppas på att lyckas leva på råvaror från växtriket och samtidigt orka ta mina dagliga promenader...

... Det går nog bra... Kanske kommer jag ut och får börja jobba snart...

... Och när jag kom hem från min promenad och affären, skrev jag upp min regel(igen) om att jag skulle leva på frukt och grönt... Men denna gången blir det inköp två gånger i veckan, med en färdigmat båda gångerna... -Men absolut inget godis(eller liknande)!

... När ångesten, osäkerheten och oron för sopsorteringen, blev för tung att bära, skrev jag av mig i min känslobok...

Jag menar. Jag har så mycket kartonger, plastpåsar, frigolitbitar.. och skit, i mitt sovrum, efter flytt och diverse köp, som jag inte vet hur jag ska hantera. Att bara låta dem vara, funkar ju.. och det har jag gjort i ett par år nu... Men jag behöver samtidigt ta reda på allt, så att jag blir av med det...

Jag orkar bara inte.. med ångesten som blir av osäkerheten... Det känns för tungt för själen att bära.. och för rörigt för huvudet att orka med...

... Jag har ätit såpass mycket idag, att jag har mått dåligt både fysiskt och psykiskt... Och jag har bara längtat efter att jag ska börja leva på frukt och grönt igen... Jag slängde till och med resten av snackset från påsen, i soporna, eftersom att jag visste att det gjorde mig mer skada, än något annat... -Allra helst eftersom att jag inte ens ville ha det, längre!

...

Jag borde egentligen fortsätta beta av disken. Jag borde fortsätta städa, och boka tvättid...

... På lördag nästa vecka, ska jag på påsk-/födelsedagsfirande med familjen...

Men förövrigt så önskar jag mig bara ett lugnt liv, långt bort ifrån allt och alla... och ett mail från JobbCoach, så att jag kan komma ut på praktik snart(eftersom att livet långt bort, aldrig kommer att ske)...

...

Det har bara blivit tv, tv, tv... Äta... sedan jag klev upp i förmiddags...

... Och nu blir det sängen...

... Det är svårt att skriva om de glada stunderna, när man för stunden, tyngs av ångest, osäkerhet och ängslan...

Men jag ska ändå försöka beskriva de tre dagar(inklussive idag) som jag har missat...

...

... Nej, jag orkar inte...

Jag orkar inte beskriva tre dagar i rad, nu. Jag orkar inte ens beskriva denna dag, och egentligen vill jag bara gå och lägga mig...

... Torsdagens korta inlägg får räcka för den dagen... Så beskriver jag gårdagen i korthet, och denna dag så gott jag orkar...

...

Jag åkte hemifrån, efter en natt helt utan sömn, då jag funderade för mycket och låg och spände mig hela natten, vid halv nio på morgonen... Tog en promenad i stan, medans jag väntade på bussen vidare till 24åringens hemstad... Bussen blev lite sen, och jag var lite nervös för ifall jag skulle lyckas kliva av på rätt hållplats eller inte... Men allt gick bra. Jag träffade syster i stan(hennes "stan"), och vi gick och satte oss på ett fik. Pratade och åt sallad...

Sedan släppte 24åringen en bomb på mig. Hon hade bokat tid hos... Ja, vad det nu hette, och jag skulle få mina ögonbryn plockade och bli sminkad...

... Jag blev väldigt orolig och kände ett visst obehag, då jag inte tycker om att folk rör vid mig eller "behandlar" mig... Men jag gick med på det, och blev positivt överraskad. Vi hade ju även världens underbaraste tjej som behandlade mig. Hon var pratglad, informativ, och hon var väldigt berömmande... -Så det blev ingen obahaglig upplevelse.

... Efter det, tog 24åringen lite foton på mig, som vi skulle skicka till mamma...

Vi åkte hem till henne. Bakade, pratade ännu mer, tog fler foton, och såg på två filmer. Och sedan skjutsade hennes sambo och hon själv, hem mig...

... När jag kom hem, åt jag. Proppade i mig muffins. Mådde dåligt, men minns inte varför... och somnade sedan på soffan...

Jag var så himla trött, efter ingen sömn natten innan och sedan en heldag med syster..! Och när jag vaknade till, orkade jag varken blogga eller borsta tänderna. Jag kände mig dock tvungen att dokumentera att jag hade ätit muffins, så att jag kunde sammanställa dagens(ungefärliga) kaloriintag, nästa dag... Så att jag skrev bara "muffins", och så stängde jag av datorn och stapplade in i sovrummet. Bäddade ner mig i sängen och somnade bums.

... När jag vaknade idag, såg jag att jag hade skrivit "mfuufins" istället för "muffins" under "dagens intag"... och konstaterade hur trött jag verkligen måste ha varit igår när jag gick och la mig vid tvåtiden(kanske) :P

...

Dagen idag.

Idag har jag bara hållit mig inomhus. Jag har sett på nyheterna. Jag har ätit alldeles för mycket, och tvingat mig själv att fortsätta äta...

Jag har sorterat lite retursopor från sovrummet. Lagt i olika svarta sopsäckar. Jag har messat pappa, för att höra efter om, hur vad ska sorteras... Och jag har försökt söka info om källsorteringen, för att få en klarare bild... Men allt har bara gjort mig väldigt stressad, trött och osäker...

... Jag har skrivit av mig i min känslobok...

... Ja, just det, ja. Jag gick till affären en vända och köpte bullar och kakor, och en färdigmat... -Fastän det var allt annat än nödvändigt!

... Och just nu i skrivandets stund, känner jag mig såpass tung, att jag bara vill gå och lägga mig... och blunda.. länge... Släppa ut min stentunga själ.

... Jag mailade KanalNissarna om det nyuppstådda problemet med min digitalbox. Mest för att fråga vad det kunde vara för fel, och struntade helt i de andra två problemen som trots allt hade varit så himla länge...

... De svarade att boxen kunde behöva en systemåterställning, och skickade mig en länk till en beskrivning av hur det går till... -Och ne-ej... Aldrig att jag kommer att våga mig på det där..! Det finns så mycket bokstäver och siffror i de där inställningarna som sedan ska göras, som jag inte ens vet vad de betyder..!

Det var ju liksom pappa som gjorde alla inställningar, när han hjälpte mig att istallera boxen... Och jag skulle ju såklart kunna ta hit honom igen, så att han kan hjälpa mig. Men orken finns liksom inte. Lägenheten känns för stökig, och jag känner mig alldeles för stressad och obekväm i hemmet... -Och så orkar jag inte ens ta en dusch! Än mindre, städa badrummet och köket!

... Nej, det är frustrerande.. att det aldrig är någonting som kan fungera som det ska... Men jag orkar inte riktigt bry mig, samtidigt som jag verkligen bryr mig supermycket, såpass att jag mår dåligt av det... -Inte problemet i sig, men principen att det faktiskt ska fungera på ett sätt som det inte gör, eller förut har gjort.

... Idag har jag iallafall ätit lite mer än de senaste dagarna. Ungefär 1400-1500kcal... Jag vet inte om jag borde känna mig piggare av det.. men just nu, känner jag mig rätt så sliten... Mest tung över bröstet, iochförsig, och trött...

...

Igår, efter att ha skrivit mitt inlägg, satte jag mig vid tv:n igen för att varva ner innan jag skulle sova... trodde jag... Men jag blev istället väldigt spänd och frustrerad på grund av digitalboxen, och kunde därför inte koppla av.. på fler timmar än vad det borde ha tagit...

... Jag gick iallafall och la mig till slut, och...

Jag mindes vad jag hade drömt, när jag vaknade imorse. Men nu är det borta, så att jag börjar direkt med att beskriva min dag... om jag kommer ihåg den..!

... Jag låg kvar ganska länge och drog mig i sängen, innan jag klev upp...

Såg på HemTillGården, ett avsnitt, och började sedan göra mig klar för att gå iväg till bussen... -Ja, jag åt en kopp soppa, också...

... Idag skulle jag in till stan och handla veckans frukt och grönt...

Jag fick med mig bananer och kiwi.. men inga grönsaker, då dessa var otydliga med sina prisskyltar.. och jag hade helt enkelt inte orken att dra på mig någon ångest för otydlighet och osäkerhet, just idag... Så att jag lämnade affären med de två saker som kändes tydliga och självklara, och som inte drog med sig någon beslutsångest eller osäkerhet...

... Sedan tog jag en promenad till en hållplats lite längre bort, och väntade på nästa buss hem.. som var tio minuter sen..! Och jag var en kvart tidig... så att det blev en viss väntan...

...

Hemma, har jag... ätit en färdig baguette.. och senare, även lite naturgodis...

Jag har sett på tv, och jag har diskat lite grann...

Jag har skrivit av mig i min känslobok, då jag kände mig gråtfärdig på grund av brist på psykisk och emotionell energi... Känt mig stressad på grund av att jag inte har varken duschat, tvättat eller fått det trivsamt rent i lägenheten, på jätte(jätte)länge... Känt mig orolig inför fredagens träff med 24åringen. Inte så mycket träffen i sig, utan mer resan dit och ovissheten med resan hem... Och så, frustrationen över problemet med boxen, såklart.. bredvid alla dessa problem med lägenheten...

... Inatt viskade jag tyst för mig själv, att jag inte ville vakna igen. Bad om det, flera, flera gånger.. och hoppades ganska så hårt på att det skulle slå in...

Det är bara för tungt, och jag orkar inte bära alla bekymmer med tekniska prylar, läckande fönster, brummande avloppsrör, och sinkar som kan översvämmas när som helst.. -när jag samtidigt ska.. leva med mig själv och mina egna inre.. demoner...

...

Ja-a... Vad kan jag mer ha gjort idag?

... Imorgon ska jag iallafall försöka beta av lite mer disk, innan det blir.. mycket mer...

Och jag ska vattna mina växter, då det var en vecka sedan sist...

...

Ja, jag skickade in min deklaration, också.

Så enkelt just nu, när jag bara får inkomst från ett håll(försäkringskassan)... Men så kanske det alltid är.. Vad vet jag? Jag har ju aldrig jobbat...

...

Ja... Det får räcka... -Nu, soffan.

... Min digitalbox har hittat ännu ett sätt att krångla på... Det är det tredje problemet nu, som jag väljer att bara acceptera och stå ut med. Att leva med... Men som egentligen ska fungera, då jag ju betalar för dessa saker... Jag orkar bara inte bry mig. Det är så tungt att bry sig, och därför får allt bara vara som det är och bli som det blir.

Egentligen vill jag bli helt oberoende. Jag vill flytta iväg, lång, långt bort, och bara klippa banden till samhället. Till alla de tjänster som man köper eller hyr från andra människor. Och sedan bara göra så gott jag kan, själv, utan någonting som kan gå sönder eller fortsätta påverka och förändra min vardag, med en massa problem...

... Men, men. Här är jag nu, och jag känner mig inte tillräckligt stark för att varken göra den förändringen eller åtgärda(eller få åtgärdade) alla dessa problem och krångel som dyker upp framför näsan på mig och får golvet att rasa under mina fötter hela tiden...

...

Dagens nyckelord, trots krångel från tekninska prylar, och soppkok, är "energilös"... Och det är ju inte så konstigt, heller... Det var ju liksom några dagar sedan som jag åt såpass mycket som jag äta bör, och de senaste två dagarna har jag levt på ca 300... Så att energin har jag inga frågetecken om...

...

Även inatt, drömde jag konstigt. Verkligt och jobbigt... Jag flydde. Även idag, jagad. Inte jagad av monster eller konstiga ting, utan av vanliga människor...

Inatt befann jag mig på en skola...

...

... Jag klev upp någon gång efter att klockan hade ringt. Satte mig vid tv:n och upptäckte att boxen "fortfarande" inte vill fungera som den ska...

... Började ganska så per omgående med soppan, istället. Den soppa som jag hade bestämt att måste göras idag, så att jag kan stressa ner över grönsakerna sedan....

Att göra soppan, gick rätt så smärtfritt idag. Men eftersom att jag bara lägger i lite vad jag känner för, och går på känsla när det gäller hur mycket, blev den inte alls som jag hade tänkt mig, som jag hoppades på och förväntade mig... Den blev tunnare än vad jag hade önskat och fick inte reduceras tillräckligt länge. Vissa av de grönsaker och liknande, som jag hade i, märktes inte alls i soppan. Och när jag åt en kopp av den, kunde jag inte komma fram till ifall jag hade tillsatt lagom med extra salt till just den koppen, eller ifall det var för lite eller till och med för mycket...

Efter att ha blivit klar med soppan, gick jag in hit till datorn och skrev av mig i min känslobok. Diskuterade med mig själv...

Jag räknade även ut vad soppan hamnade på i kalorier...

... Och sedan så har jag nog i princip bara suttit vid tv:n, och ätit lite mer frukt och grönt. En till portion soppa.. fast min ingefärssoppa, denna gång...

...

Imorgon ska jag väl egentligen iväg till stan och handla, igen.

Men jag vet inte. Det fanns inte så mycket erbjudanden på ekologiska frukter och grönsaker, denna vecka(på den butik som jag brukar handla på). Antagligen åker jag väl iväg ändå, men jag har väl lite svårt att tänka mig en omgång grönsaker till, nu när jag precis har tillagat den förra... -Fast annars kan det bli svårt att ha någonting att leva på, istället!

...

... Jag har inte duschat, idag heller... Inte heller bokat tvättid, diskat, eller alls varit utanför lägenheten...

... Och det börjar verkligen kännas jättetungt och.. psykiskt kvavt, livet, just nu... -Tänk om jag faktiskt kunde, orkade... och vågade.. sticka härifrån. Fly bort. Långt, långt bort...

...

Jag behöver diska, vattna växterna, boka tvättid... Egentligen städa... -Stort behov av att duscha..!

... Men just nu, vill jag bara gå och lägga mig i soffan och vänta på att bli tillräckligt trött för att kunna somna för natten...

... Jag tror inte att det var någonting mer idag...

... Idag har jag åkt in till stan och handlat den där frukten och grönsakerna som jag tidigare bara skjutit framför mig...

Jag har stämt träff med 24åringen på fredag nästa vecka...

Jag har fått svar från MinKontaktPåKommunen, om de svar jag skickade in för min ansökan om boendestöd...

Jag har ätit godis och tittat på tv. Funderat och luskat en del... Känt press. Ängslan... men också ett litet inre lugn...

...

Jag har suttit här och stirrat på min elektroniska skärm i några minuter nu, då jag inte minns så mycket om hur min dag har fortlöpt, och inte heller har några direkta klarheter om tankar och känslor, i mitt huvud, just nu... Så att jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig. Vad jag ska skriva om dagen...

... Det regnar ute, och jag har lite lätt ont i huvudet. Men humöret har idag, varit bättre än igår, och jag har inte känt mig precis lika tung inombords. Det har varit en del ängslan, en del ångest, och vissa problem och bekymmer att lösa... Men.. ja-a...

...

Jag tänker väl beskriva inläggets första meningar, en efter en, så att jag iallafall får ihop någon slags sammanfattning av dagen... Men sedan går jag nog och lägger mig framför tv:n igen...

... Igår natt, var jag väldigt på det klara med att jag skulle in och handla idag. Att jag nu var tvungen att få hem dessa varor som ska vara min enda näringskälla. För att jag skulle aldrig kunna acceptera att gå på helsvält just nu, när jag har levt på hetsätandet under så många månader... Ett hetsätande som i och för sig inte har kunnat ses som något överflöd i näring, på några veckor...

... Nej, jag behövde ha hem någonting. Annars skulle jag inte ha någon chans att kunna uppnå mina egna mål och lyda mina stränga regler...

... Så att så fick det bli.

Idag var jag lika på det klara med att jag skulle åka. Ta tjuren vid hornen och få hem denna frukt och dessa grönsaker som jag visste skulle innebära både ångest, oro, och inre stress och osäkerhet...

... Efter HemTillGården, ett av avsnitten, började jag göra mig klar. Packade ner ett isblock(eller vad det nu heter) i tygpåsen, och gick iväg till bussen, tjugo minuter innan den skulle gå... -Jag var otålig och spänd, idag...

... När jag kom till affären...

Jag hade inte mycket till tid. Eller det kändes inte som om jag hade mycket till tid, och jag var stressad... Tog fram mina bilder på de varor som jag skulle ha eller eventuellt skulle ha, och började söka bland hyllorna...

Jag hade redan innan, bestämt mig för och tjatat inom mig själv.. Diskuterat om att jag skulle tillåta mig själv att köpa en färdigrätt för dagen, varje gång som jag är och handlar. Och att det skulle funka bra för att jag ju bara ska handla en gång i veckan.. "Och en färdigrätt i veckan är ju inte mycket, om jag bara äter enligt reglerna för övrigt"... Jag skulle även tillåta mig själv lite godis, eftersom att det var fredag... Och det skulle bara vara en engångsföreteelse, då jag ju skulle handla enbart på måndagar hädanefter.. "Det står ju på schemat".

... Så att jag letade upp allt jag skulle ha. Lyckades inte finna bland annat en av de varor som jag hade sett mest fram emot.. Men på grund av stressen, struntade jag bara i dessa saker...

När jag hade hittat det mesta och även plockat på mig lite godis och en färdig baguette, betalade jag varorna och hann med första bussen hem igen... -Tur det, för mina frysta bärs skull!

... När jag kom hem, skulle jag ju börja försöka komma fram till hur jag skulle hantera dessa frukter och grönsaker, och hur jag skulle förvara dem... Efterföljt av ångesten och pressen i att jag nu måste få till en matlagning i någon av de närmaste dagarna... -Och för det krävs att jag orkar diska först!

... Jag bestämde mig iallafall till slut för hur jag skulle förvara dem, och bearbetade det i mitt huvud och försökte börja lita på att det kommer att bli bra.. -Är bra...

...

24åringen och jag har messat med varandra, bara några mess. Vi har bestämt att träffas på fredag nästa vecka, då jag och JobbCoach har planeringsmöte på sysselsättningsplatsen på torsdag nästa vecka, och 24åringen jobbar många andra av dagarna. -Fredagen blir bra.

Efter att det var bestämt, började jag kolla upp bussar. Vilka bussar som fanns, vad dessa skulle kosta och på vilke sätt jag skulle betala... -Hur fungerar det att åka på övergång?

Jag började kolla upp info på länstrafikens hemsida. Kolla upp, hur vilken betalning fungerar...

... Jag vet inte ens när jag ska åka hem, men jag tror att det blir för lång tid mellan bussarna, för att kunna åka på övergång... Tror dock att jag har hittat ett sätt som det kommer att fungera på... Så att vi får se.

... Tycker inte om att resa till, för mig okända platser... och det kommer att kosta mig en hel del... Men jag ser fram emot våran träff, även fast jag inte vet ännu, hur eller när jag ska ta mig hem igen... -Vore ju skönt med samma dag...

...

Ja, jag fick ju svar från MinKontaktPÅKommunen imorse, om mina svar till boendestödsansökan... Hon sa att hon kunde påbörja ansökan med dessa svar, men att hon kanske behövde skicka fler frågor sedan...

Ingenting jag tänker på särskilt, just nu. Eftersom att jag är mer ängslig och osäker i ifall jag ens kommer att lyckas ta emot stödet, eller ifall det är helt fel av mig att ansöka... Jag menar. Jag vet inte ifall behovet egentligen finns. Jag vet inte hur min vardagssituation kommer att se ut nu när jag antagligen börjar praktisera...

... Men samtidigt känns det som om det vore dumt att inte ge det ett försök. För att anledningen till att jag säger upp det, är ju osäkerheten i ifall jag verkligen har behov av det. Men under alla dessa år, har jag på samma gång känt att jag inte får grepp på egen hand...

... Så att jag låter ansökan stå kvar tills vidare.

Bara jag säger upp det innan hon har verkställt beslutet, denna gång! Annars får jag faktiskt ge det en bättre(längre) chans än vad jag hittills gjort... För att jag har sagt upp det alldeles för många gånger.. utan att försöka, nu, känner jag..!

...

Jag åt mitt godis, alltihop, efter att ha räknat på kalorier och haft mig. Sökt info, och räknat om igen på grund av ångest och osäkerhet i någonting som kändes som slarv...

... Jag har sett på tv... Bara suttit vid tv:n. Legat och halvsovit vid tv:n... Funderat på matlagningen, på träffen med 24åringen, på boendestödet, på sysselsättningen, på grönsakerna och på kosten.. vid tv:n...

... Och trots den inre ängslan, nervositeten, ångesten och oron, som får mig att vilja lägga mig under ett mörkt skynke och ignorera omvärlden, har det här varit en ljusare dag än gårdagen... Jag har inte haft fullt lika mycket ångest, och även fast grönsakerna, det sociala tillfället framöver, familjesituationen, vardagssysslorna(m.m. m.m m.m), gnager mig inombords i själen, har jag känt mig mindre påttagligt uppgiven idag...

... Men nu behöver jag avsluta den här dagen.

Imorgon måste jag diska, städa lite i köket... och göra iordning så att det blir möjligt att koka soppa av mina grönsaker på söndag... -Och egentligen behöver jag promenera också!

... Hmmm.. Har jag några få ord att skriva om dagen, iallafall?

Jag vet inte. Jag sitter här och stirrar in i min elektroniska skärm och har inte alls någon större lust att lätta mina tankar idag... Men plikttrogen min blogg, som jag tvingar mig själv att vara, ska jag ändå skriva några rader. -Intressant eller ointressant...

...

Jag funderar på att ansöka än en gång, om boendestöd, eftersom att jag kräver en förändring för att orka fortsätta.. vara... Så att jag mailade MinKontaktPåKommunen, igår.. och fick svar idag morse...

Det är ju alltid de där frågorna som kommer. De där jättejobbiga frågorna som är nästan omöjliga att svara på när man inte riktigt vet vem man är eller vart man befinner sig. När allt i livet och inom en själv, är mer abstrakt än konkret...

Jag vet liksom inte. Jag vet inte riktigt vad jag behöver. Vad som kommer att fungera för mig, och vad som inte kommer att fungera. Jag vet inte vad som redan fungerar, eller vad som skulle ha fungerat "om jag bara tog tag i det"... Och jag har inte heller någon aning om ifall det kommer att fungera att ta emot stödet alls denna gång till skillnad från andra. Jag menar. -Det har ju aldrig fungerat förut... Varför skulle det vara annorlunda denna gång?

... Så att jag har inte svarat på MinKontaktPåKommunens mail ännu... Jag har försökt färdigställa svaren... men ifall dessa någonsin blir skickade, det vet jag inte...

Däremot svarade jag på JobbCoachs mail. Hennes svar på mitt "Strunta i det istället", om den där praktikplatsen som jag tänkte ge en(kort och ytterst tillfällig) chans... Hon tyckte ändå att jag skulle ge den ett försök, då jag ju "kunde gilla det"... Jag svarade iallafall att jag kanske kan ge det en chans...

...

Idag har jag inte varit utanför lägenheten. Inte alls...

Jag såg på HemTillGården och JudgeRinder, som jag gör varje dag. Och sedan satt jag och försökte komma fram till ifall jag skulle behöva tvinga iväg mig själv till stan och handla de där varorna som jag behöver få köpta denna vecka, idag. Eller ifall jag skulle orka mig iväg någon annan dag...

Det började kännas väldigt tungt inom mig, att bara skjuta på det hela tiden. Att bara skjuta på precis allt... Så att jag skrev upp "Handla", på morgondagens schema, och "Boka tvättid", på lördagens...

Får jag dessa två saker uträttade på sina dagar nu, kanske jag kan känna mig lite mindre svag och menlös... Dum, sedan... Men jag känner liksom ingen motivation. Ingen större anledning att orka med alla dessa saker som ingen annan än jag själv lider av att de inte blir gjorda... Inte när jag är så himla bra på att vara dum mot mig själv i det stora hela... -Jag betyder liksom ingenting...

...

Det har blivit tv... Jag har ätit några kalorier. Sådär 300...

... Det känns som ett sådant litet intag.. Men rent kroppsligt, känner jag inte alls av skillnaden. Jag kan tänka mig att jag klarar några dagar i streck, med knappt näringsintag, nu, på grund av att jag ändå har en del "fettgömmor" eller vad man nu ska kalla det, och att det därför inte känns så tungt. För att jag vet ju att när jag svälte mig själv som värst under långa perioder, kändes det som om jag skulle dö, efter bara ett par dagar av.. svält...

... Men det kanske har lite att göra med att jag äter frukt och grönt nu, också. Och att det godis eller vad jag nu åt under mina ständigt långa svältperioder, gjorde sitt med hungerkänslan...

...

Jag har suttit på sängen... Bara suttit...

...

Jag måste få ordning på mig själv och livet, nu... För att jag kan inte gå igenom hela livet och känna att jag egentligen hellre vill lämna för att det inte finns någonting för mig här att göra... Inte när jag känner mig tvungen att stanna för andras skull...

Vet inte hur jag ska orka det...

... Eftersom att proppandet börjar dra sig tillbaka nu och jag börjar på att lyckas äta frukt och grönt, mer och mer, finns ju risken eller chansen att jag lyckas återgå till svälten igen. Och svälten skrämmer mig lite grann, med tanke på alla inre skador och sådant, man kan dra på sig om man låter det gå för långt... Och när väl mina värsta farhågor är uppnådda("uppnådda" låter som fel ord), kommer jag att känna mig tvungen att dö! Att svika mina föräldrar och syskon...

... Nej, helst vill jag ju inte börja svälta aktivt igen. Men faktum är ändå att det beroendet fortfarande finns kvar, och så fort som det blir möjligt, är det ju den vägen jag går. Det märks ju på mina 500kaloriersdagar som ploppar upp under varje dag utan "svaga stunder"... Och även under de dagar som blir "svaga", äter jag egentligen inte över vad jag borde få i mig. Utan då äter jag bara "fel" enligt mig själv...

Det är så det ser ut just nu... Och trots faran jag känner i svälten, känns det som om det vore väldigt "jag" att ändå tvinga mig själv in i det...

...

Nog om det.

Nu ska jag lägga mig framför tv:n och vänta på att jag känner mig tillräckligt lugn för att kunna sova...