Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Roligt/ tokigt om mig

Av D - 4 februari 2015 21:36

... Jahapp. Ska väl försöka knåpa ihop NÅGOT slags inlägg idag också. Innan internetet går ut. Vilket säkert blir vid tolvslaget..

Även om jag skulle kunnat sitta några timmar till, vid mitt korsord. Tror säkert att jag satt idag, med SAMMA korsord i över en timme! Japp. Tålamod är något jag har, när det är något som jag vet att jag kan lösa.. Men detta.. Ja, det var en utmaning(men jag löste det)!

... Jag kan inte det där man ska komma på ord utifrån ett annat(eller vad man nu säger)... Men jag är rätt så bra på dessa med ordlista. Där man själv bygger sitt korsord.. Typ.

 

Ja, ni förstår säkert inte. Då jag inte vet om dessa finns i ALLA korsordsböcker.. Men ändå.

Nu tar vi dagen idag.

 

... Ja, jag kan ju börja med att säga att den huvudsakliga känslan idag, har varit beslutsångest.. VAD jag än kommer att tänka på... VAD jag än VILL eller behöver fixa... Vad jag än SER fram emot eller funderar på att göra... Ja. Beslutsångest.

 

Jag kör fast helt. Tvärnit. Huvudet blir alldeles för stressat och rörigt av alla val. "Tänk om". Eller "varför inte"... "istället", "Rätt och fel", "bra och mindre bra", "Bättre?" ...

Ja. Världen... Tillvaron är FULL av beslut. Och dessa val som jag nu har i vardagen. Enkla val, som att välja en filt till gästsängen eller vardagsrummet. Att bestämma sig för att köpa den där koppen eller inte... Och att välja vilken filt som ska få bli gästfilt till gästsängen och vilken som ska hamna i vardagsrumssoffan...

 

... Ja, DET är vad som har varit idag.

Men grejen är den, att när jag stressar upp och helt plötsligt ser TJUGOTUSEN alternativ. Om och måste. Kanske och istället... Och "VARFÖR"! ... Ja, då blir hjärnan rent utav MOS! Jag kan inte tänka alls och känner mig bara som ett nervöst vrak... Och beslutet blir såå mycket jobbigare och svårare att ta!

 

Idag när jag kom hem från stan och hade fått NOG av att få beslutsångest för precis ALLT som passerade min skalle(!)... Ja, då hörde jag mig själv tänka... en tanke som jag inte tänkt sedan... Ja, LÅNG tid tillbaka iallafall! ... "Jag önskar att jag inte VILLE någonting. Inte HADE några förväntningar, drömmar och visioner.. Då hade jag SLUPPIT allt det här" ...

Ja, jag var trött i hjärnan. MINST sagt.

 

Men vi tar dagen ifrån början.

Igår natt. Minns inte riktigt. Men det blev inget korsord iallafall. Men mig minnerligt, var dagen igår, likaså, en rätt så intensiv dag.. Så jag gick nog och la mig.

... Vaknade imorse.. Någon gång rätt så tidigt. Och klev upp. Började kolla möbler. Lite soffbord och sådär... Men jag åt även frukost. En bra sådan, även idag..

 

Och så fick jag för mig... Eller rättare sagt. Jag tog det kloka beslutet att diska resten av disken IDAG, innan jag åkte till stan. Då jag helst ville ha en dag HELT ledig! Det vill säga. Imorgon ska jag inte göra NÅGONTING. Inga krav. Inga innerliga förväntningar(HOPPAS jag kan hålla mig borta från beslutstagande och grubblande!)... Och INGEN DISK! ... Även duschen tänker jag vänta med tills på fredag!

 

Så. På fredag blir det Dusch och städ. Och så ta disken som blivit idag och imorgon. Imorgon blir det att hämta upp luftmadrassen från bilen när pappa kommer. Inget annat! Såå skönt med fullständig vila! Ser jag fram emot :)

 

Så. Diskade iallafall upp precis ALL disk idag! Såå skönt att bli av med! ... Ett pussel dock, att få allt att få plats på två diskställ :P Och att torka rent diskbänken var nästan omöjligt. Då det stod diskställ ivägen.. Men ska ta det samtidigt som jag städar på fredag, ordentligt. Få bort allt kalk.

 

Sedan höll jag på att missa bussen. Då jag satte mig vid datorn och försökte komma fram till det där beslutet med soffbord... TROTS att jag intalar mig själv gång på gång, att jag VÄNTAR med soffbordet. Skjuter det framför mig, tills jag har fått in alla saker som jag redan VET att jag ska ha. Då kanske det blir ENKLARE att välja..

Men det är svårt att slappna av. Koppla bort.

 

Reagerade när det var en kvart kvar tills bussen skulle gå. Stressad som jag blev, SLÄNGDE jag på mig alla kläder. Och gick med raska, långa steg till busshållsplatsen... Och gissa vad... TIO minuter för tidig! :P

Japp. SÅDAN är jag. Stressar. Men blir tidig. Precis som i skolan. Tio minuter kvar tills lektionen börjar. Bästisen och jag går omkring. Och jag ser klockan. SPRINGER framför bästisen, som säger. "Men det är LUGNT. Vi behöver inte springa. Det är ju tio minuter kvar". ... Och då befann vi oss alltså i en korridor intill den vi skulle ha lektion i :P

 

Ja, jag vet inte om jag har problem med tidsplanering. Eller tidsuppfattning... Eller om jag bara är allmänt orolig och stressad. Konflikträdd.

... Men. Ja, så jag hann iallafall till bussen.

Åkte in. Och promenerade sedan min väg mot ÖoB. Det var där jag tänkte BÖRJA med att leta kudde och täcke till gästsängen... Hittade även lite annat. Köpte, under en del stress, rörig men samtidigt seg hjärna, två koppar... Några småburkar att lägga mat i. Tänkte mig till riven ost eller uppskurna grönsaker... Ja, eller något. Och så köpte jag en plåtburk formad som ett hjärta, med mimmi och musse pigg på. Med choklad i. Tänkte ge den till sambon när han kommer. Bara för att den var så söt :D

 

Ja, och så köpte jag TVÅ olika filtar! Kunde inte besluta för vilken. Och bara att försöka komma fram till DESSA, var en utmaning! Det fanns ju att välja på, om man säger så! ... Ja, och så kudde och täcke.

... När jag kom ut från affären sedan, slog mig en tanke(HÅRT), att "skulle dessa filtar ens passa IN i INREDNINGEN?!" . Det hade jag ju inte ens TÄNKT på innan jag köpte dem! ...Och så en till(tanke alltså)... "Vilken skulle jag nu ha som gästsängsfilt.. Och vilken... Eller VAD skulle jag ha den andra till!? Vart?" ...

 

Ja, dessa funderingar blev en timmarslång fundering. Gnagandes i huvudet, tyngde nu dessa mitt bröst. Jag fick inte ihop NÅGONTING. Och tankarna kändes som gummi..

Något beslut gick inte att ta... Och jag började önska efter att ge upp om all trivsel. Livet och alla drömmar och visioner...

... Bara för att tankarna ger mig träningsvärk i hjärnan... Gör mig trött och kräver vila..

 

... Jag fick ett mail från min jobbcoach idag.. Frågade om jag hade funderat något över ifall vi skulle fortsätta gå på studiebesök..

Och... Nej, det tror jag att skulle kännas ALLDELES för mäktigt just nu! Visst, det kanske kan hjälpa mig att slappna av och koppla bort. Genom att tänka på annat en stund. Men jag vill ju gärna få en chans att klara av livet på hemmaplan först..

 

Det blev ett "nej" sålänge iallafall. Men kanske ändrar jag åsikt när jag väl börjar släppa på allt vad som suger musten ur min hjärna just NU.

 

... Hem iallafall. En konst att bära alla dessa tjocka kassar med stora mjuka kuddar, filtar och täcken i. Än mer att sitta med dem på en nästintill full BUSS sedan!

Men det gick. Och jag kom hem till slut.

 

Väl hemma... Ja, vad har jag GJORT? Jag har ältat och funderat ÄN mer. Jag har kollat lite möbler och sådant, på internet.. Ätit lite grann. Druckit någon kopp te, ur min nya kopp...

Ja-a... Det kanske var det..

Jo, jag har pratat med Xsambon också! Ett relativt kort samtal. Och jag har nog inget mer att säga om det.

 

Och nyss satt jag och löste korsord och drack ännu en kopp te..

Ska nog fortsätta lösa lite korsord nu. Och hoppas på ett förbud(från mig själv) att kolla varken möbler eller något annat till lägenheten imorgon. Inte heller fundera filtar eller lakan.

VILA.

 

God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 25 januari 2015 20:45

... Jag bloggar nu.. Så att jag kan gå och lägga ig. Göra slut på den här dagen.

 

Just nu känner jag mig vilsen. Förvirrad. Svävandes i rymden, utan någonting att greppa tag i. Jag vet inte vart jag befinner mig. Och jag har tappat greppet om vem jag är..

 

Men idag har trots allt varit en bra dag. Jag har känt mig rätt så uppåt. Och jag har ändå varit relativt aktiv. BRA mycket mer än vad jag BRUKAR vara iallafall!

 

... Men jag börjar från gårnatten. För att den var mindre positiv.

Minns inte riktigt vad jag gjorde efter att jag hade bloggat igår kväll. Eftersom att jag inte minns när jag bloggade eller gick och la mig. Men jag minns iallafall att...

 

Ja, jag klev i säng. Bäddade ner mig och sådär... Men på NÅGOT sätt ramlade jag in på min budgetapp på mobilen... Stötte på ett problem. Den hade inte satt mina utgifter på rätt dagar varje månad. Utan utspridda från datum till datum. Från månad till månad... Om ni förstår vad jag menar. Och jag har ju hyran att betala samma dag VARJE månad. För enkelhetens skull.

 

Men det var ett enkelt problem att fixa. När jag väl fattade hur man gjorde. Så inga problem. Flyttade bara mauellt, alla utgifter till sina rätta datum. En efter en.

... Och så samma sak med min inkomst. Flytta till rätta datumen för varje månad.

... Men EFTER det, stötte jag på ett problem som jag INTE kunde få grepp om! Som jag inte fattade ALLS vad det var som var fel. Hur appen "tänkte". Hur den fungererade.

Jag började räkna på olika sätt, för att kunna komma fram till svaret. Sökte på internet... Räknade igen, igen... Och igen!

Men VAD jag än gjorde... HUR jag än räknade... Hur mycket jag än FUNDERADE... Nej, jag KUNDE inte få ihop det!

 

... Tänkte gång på gång. Att, nej det får vara... La undan mobilen... Men hade JÄTTESVÅRT att acceptera det faktum att appen tänkte på ett sätt som jag inte kunde förstå.

... Jo. Problemet. Jag har ju gjort en budget. Där jag ska ha lika mycket pengar för var sak VARJE månad.. Och den här appen har satt UT lika mycket pengar på varje månad i flera ÅR framåt(!)... Förutom i Mars varje år... Då den har satt typ TJUGO kronor MINDRE!

Och grejen var ju inte den att jag inte skulle ha RÅD utan dessa tjugo kronor, eller att jag inte skulle bara kunna slösa tjugo kronor extra ÄNDÅ... Utan grejen var den att jag inte kunde förstå VARFÖR. Det var DET som störde mig.

 

Det drev mig till vansinne. Jag kunde inte koppla av. Inte sluta försöka förstå varför. Hur den "tänkte"... Så jag klev upp igen. Klockan var lite över två på natten. Åt några köttbullar från kylen. Drack lite juice direkt ur flaskan... Och skrev av mig i mitt anteckningsblock, med en färgpenna som nästan inte hade någon udd kvar...

 

Sedan gick jag och la mig igen... Fortfarande frustrerad... Men struntade till slut i det hela och somnade... Klockan var över tre.

 

Men idag.

Jag klev väl upp runt elva. Efter att ha dragit mig i sängen ett bra tag. Men jag vaknade faktiskt inte förrän närmare tio... Så det var skönt.

Åt frukost. Utan något större problem. Inte så jättemycket kanske. Men ändå lite av varje. Så...

Ja. Sedan började jag skriva upp på mobilen. Fylla i handlingslistan lite mer... För att sedan gå vidare till WhiteBoardTavlan för att skriva upp allt där också. Så att jag kan se det utan att gå in på apparna varje gång.

 

En dusch efter det. Vad jag minns.

Det var på tiden... Var bara TVUNGET att göras nu. Då det var ALLTFÖR länge sedan! Och jag länge känt mig skitig och seg.

Vattnet i badkaret, blev som vanligt för varmt... Svårt att justera med de "vridsaker" jag har... Ja, jag tog ett bad.

Men då det kändes så ångande därinne, orkade jag inte sitta så länge... Och för säkerhets skull, satt jag ner och duschade också. Visste ju inte hur min fysiska hälsa är just nu... Vill inte riskera något svimscenario denna gången.

 

Efter duschen, passade jag på att duscha av hela badrummet inklussive handfat och toalett, med hett vatten. Då det var såå ofräscht därinne... Och sedan...

Ja, då bäddade jag rent sängen.. Men då jag inte känner att jag har någon ork att tvätta kläder denna månad och tvättiderna har jag satt i slutet av varje månad(i månadsschemat), så skulle jag alltså inte ha några rena lakan förrän i slutet av FEBRUARI(!)... Och så länge har jag INTE tänkt vänta med renbäddningen av denna ofräscha säng!

 

Jag hade allt rent, förutom underlakan... Så jag tog ett påslakan... Och så PRESSADE jag in den rätt så tjocka madrassen i ett ALLTFÖR litet påslakan med ett ALLDELES för litet hål!

Men det gick till slut. Skam den som ger sig :P Och får se hur det går att SOVA i det! Då madrassen är längre än påslakanet.. Vilket gör att den ligger VÄLDIGT trångt därinne!

 

Ja-a... Nu blir det grumligt. Så jag tar dagen hipp som happ.

Jag har suttit här vid datorn... Druckit en del te och kaffe. Ätit pytt i panna... Vilket gjorde mig mer mätt än vad jag önskade. Då det ville komma ner mer i stekpannan än vad jag hade tänkt mig. Men det störde mig inte så mycket...

 

Läsa lite bloggar. Kolla blocket husdjur... Och se dokumentärer på youtube...

 

Jag har funderat över mitt största... Eller ETT av de största bekymrena i mitt liv just nu... Det vill säga... Vilka SOPTUNNOR jag ska slänga hushållssopor i! Jag får inte riktigt ihop det. Det finns soptunnor vid nästa husnummer... Och även vid nästa efter det.. Men INGA vid detta nummer...Eller numret INNAN! Och jag drar mig för att slänga sopor vid soptunnor där människorna går och bänger ner i soptunnorna och skakar på huvudet... "Slänger någon i fel soptunna?" ..

 

Ja, ett väldigt litet problem kanske. Men numrena INNAN 4, borde väl OCKSÅ ha någonstans att slänga? När nummer fem och sex har varsinna? ...

 

Och så ramlade jag in på bekymret och oron med boendestöd igen.. Minns inte ens VARFÖR längre...

Men det slutade iallafall med ett mail till min kontakt på kommunen...

Nu när jag tänker efter... TROR att det var att jag kände att jag inte riktigt fick grepp om mina listor...

Nej, jag minns inte. Det går inte riktigt ihop...

Men som sagt. Förvirrad. Vilsen. Och flygande just nu. Så jag ska inte ens försöka.

 

Nu gör vi natt. Ska väl orka mig iväg till stan en vända imorgon. Om jag inte väntar tills på tisdag...

God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 14 november 2014 23:12

.. Jag tänker att bilden som jag precis la ut, ska vara det enda viktiga i mitt liv, just nu... Det ska ju inte VARA mer än så.. Alla problem på vägen dit, borde inte få klänga sig FAST såpass mycket som de hittills har gjort... Och rädslan för att göra fel... eller VARA fel, ska ju inte HELLER få stoppa mig på min väg mot "livet som jag vill ha"... på det sättet som de hittills gjort.

 

... Men ÄNDÅ så är det så svårt att slappna av.. ÄNDÅ tillåter jag gång på gång, rädslan och ångesten... Dessa brister på logiska förklaringar... Ja, ALLT vad det nu kan vara(!), stoppa mig...

 

Ja, det är svårt..

Imorse när jag gick på min väg mot bussen. Tog steg efter steg, på denna långa, lite lätt snirkliga grusväg.. Ja, då slogs jag helt plötsligt av känslan... Av TANKEN på hur jag egentligen skulle KÄNNA där jag gick i min egen takt, om jag var ett BARN.. Om livet vore näst intill kravlöst. En lek... Då man inte ens kunde FÖRESTÄLLA sig, hur livet som vuxen, skulle vara... Hur STORT det skulle bli... Hur många livsnödvändiga MÅSTEN som skulle dyka upp framför näsan på en...

 

Ja, jag tror inte att jag... Att NÅGON skulle må såhär dåligt. Vara såhär stressad och osäker. Rädd.. Om livet FORTFARANDE kunde vara lite av en LEK. Om man inte behövde TÄNKA framåt.. Inte behövde bry sig om pengar eller samhällets krav...

 

... Förr ville jag bo på en öde ö... Bortom samhället...

Har alltid känt att jag hör hemma på typ stenåldern eller något... Man dog BRA mycket tidigare... Och fick själv kämpa fysiskt för sin mat... Men det var äkta. Som alla andra djur... i det vilda...

 

Inget vetenskapligt bakom detta... Bara mina egna känslor :)

.. Men nu går vi vidare. Dagen idag.

Vaknade imorse. Bla. Bla. Bla.

Hade drömt om mig och den värsta mobbaren i klassen(när jag gick i grundskolan. Sexårs till nian).. Vi busade(i drömmen) och kramades. Skojjade med varandra. Och umgicks... Ja. Vi TILL OCH MED... HÅNGLADE!

Inget som jag tycker om att göra i VANLIGA fall. Då jag inte ser tjusningen i det. Och har basillskräck.. Xsambon och jag, såklart. Men egentligen ingen större njutning. Och det upphörde rätt så omgående...

Men iallafall. ÄNNU värre när det var just den HÄR killen! Helt osannorlikt!!! :P

 

Konstigt man kan drömma =P

Klev iallafall upp. Åt frukost. Klev i säng igen.. Fick sedan svar från personligt ombud, som jag messade igår natt och frågade ifall hon tyckte att jag borde gå på dagens möte eller inte. Och varför..

... Hon tyckte att jag skulle gå dit. För att det kunde hjälpa mig i min strävan ut i livet..

 

Sov en stund. Men klev sedan upp till klockan, vid tjugo över tio. Då jag skulle äta lunch med mamma och pappa, innan jag skulle dra till bussen och pappa till jobbet.

Traskade sedan iväg. Mamma fick ta disken idag..

 

Nu kom dessa funderingar.. Så jag behöver ju inte berätta mer om det.

Väl i stan, gick jag in på ClasOlsson en vända. Ville bara kolla lite. Få tiden att gå. Tills jag skulle på möte klockan två.

Beslutsångest, som vanligt. Då jag drogs med tanken att jag INTE ville släpa hem någonting nytt, nu när jag snart ska flytta. Bara mer att packa ner och flytta över, då.. Men samtidigt såg jag såå fina saker. Skulle jag passa på... eller bara gå vidare, och antingen hoppas att de finns kvar NÄSTA gång, eller att det finns andra ÄNNU finare saker då?!

 

Gick ut därifrån..

Över en timme kvar till mötet. Så jag gick in i stensalen utanför biblioteket och satte mig. Väntade. Skrev dagbok. Funderade.

... Bestämde mig sedan för, när det var 55 minuter kvar, att ta en LÅNG promenad medans jag väntade. Gå RUNT alltihop och sedan komma FRAM precis vid omsorgsenhetens kontor...

 

... Dumt gjort, D.. Dumt gjort.

Jo, man kan ju säga som så, att jag inte är särskilt bra på att bedöma sträckor och tider.. Inte så konstigt, iockförsig. Eftersom att jag ALLTID går för mig, okända sträckor..

Men så. Jag började långsamt. Tänkte. Jag har gott om tid på mig.. Men ju längre tiden gick, och ju mer jag kände mig borttappad. Ja, inte visste vart jag var... Desto mer stressad började jag känna mig... Och det slog mig plötsligt... Hade jag gjort ett misstag? Skulle jag hinna dit i tid? Till mötet som har varit bokat i en månad...

 

Började ryka under fötterna på mig. Det blev varmt i hela kroppen. Nästan så att det ångade.. Och benen rörde sig BOKSTAVLIGT talat, så fort de kunde bära mig...

Bultande hjärta. Nästan magknip... Och varmt i nacke och ansikte.. allra helst.. Och hela tiden, frågan... Vart ÄR jag? Och, kommer jag att hinna?

 

Men. Jag hann. Och det var PRECIS.

Först så hittade jag inte in i byggnaden. Fel sida om stängslet... Ja, de håller typ på och bygger där...

Jag hade för en stund sedan, tagit av mig jackan, och knäppt upp munkjackan... Och nu försökte jag bara lufta och stressa ner, innan jag gick in på ett kontor med en handläggare.

 

Bara att jag var VARM och kände mig röd i ansiktet, gjorde mig stressad. Så jag hade ett HIMLA problem att stressa ner och slappna av...

Så kom hon... Och precis som alla andra gånger, fick jag ett HELT annat intryck av personen som jag träffade, ANDRA gången, än vad jag gjorde den första. Både till utseendet. Då jag näst intill ALDRIG tittar på personen i fråga, av ren osäkerhet och presskänsla... Men så tar man några snabba tittar, andra gången... och man SER vem det är man har träffat.

Likaså. Rent... Ja-a.. Vad säger man? Ja, men hennes utstrålning. Idag verkade hon MYCKET varmare och mjukare, än vad jag uppfattade henne FÖRRA gången. Hon var jättetrevlig och förstående... Och hon gjorde klart för mig att allt skulle göras på MITT sätt. För att det var viktigt att jag kände mig trygg i det hela..

 

Hon var glad och utstrålade en varm känsla...

Och ja-a... Vi bestämde iallafall att jag inte behövde ta något beslut om kontaktperson IDAG. Utan det var bara att jag skickade in svaren på hennes frågor, per mail... och sedan påbörjar hon utredningen när jag känner mig redo... OM det händer...

Vet inte.. Då måste jag nog träffa henne, i samband med det... Men har hon redan svaren på frågorna, så går det snabbare(vad jag fattade)...

 

... Så gick jag därifrån. Nu skulle jag handla mjölk till mamma, innan jag tog bussen hem. Gick till min standard matbutik. Köpte två mjölkpaket, en smoothie och ett tuggummipaket.

Och så. Till bussen.

Stod och väntade en stund... Kanske föör länge, kändes det som. Mycket folk... Och...

... Ja-a. Hemma.

 

Där fortsatte funderingarna kring kontaktperson. Vilket aldrig kändes särskilt rätt.. Det känns liksom inte som om DET är vad jag behöver... och kanske vill ha..

Det känns liksom som om, ifall JAG vill gå ut och ha kul... Om DET är vad mitt hjärta säger till mig och skriker om... Ja, då har jag ju många syskon..

Nej, det viktigaste för mig, är att känna mig trygg i livet. Att kunna få stöd i de känslor jag har och de tankar jag tänker... Jag behöver tjata ut allt jag bär på, tusen gånger om... Och jag behöver få rätt svar vid rätt tillfälle... Och bloggen gör hälften av det arbetet..

Jag behöver VÅGA, mer än bara en gång i veckan på ett café eller liknande...

 

Kanske funkar en kontaktperson. Men vad skulle det hjälpa att ansöka, när jag faktiskt alltsom oftast vill fly undan social kontakt? ... Om jag bara riskerar att avvisa.. Avvisa... AVVISA?

- Ja, tankarna snurrar... Men vi får se hur jag gör... Det kanske är mer rätt för mig än vad jag tror :)

 

Annars.

Jag har iallafall svarat på NÄSTAN alla frågorna som handläggaren på omsorgsenheten skickade till mig...

... Hmmm.. Jag känner att det är något som jag har glömt.. För att jag vet jag tänkte tanken, flera gånger idag, att just "det här" riskerar jag att glömma...

 

... Nej, jag minns inte..

Det som är glömt, är glömt. Det var nog inte så viktigt.

Middag. Diska efter middagen.. Och sedan upp hit, för att sitta i ett par timmar...

Ja. Jag har läst lite bloggar också!

 

Annars vet jag inte.. Förutom det där som jag glömt. Irriterande när det händer..

Ner till tv:n. Äta rabarberpaj med vaniljsås, tillsammans med mamma och pappa. Tog fram min smoothie. Men den åkte tillbaka in i kylskåpet igen.. Och så blev det IDOL. Mamma åkte till jobbet. Pappa, jag och 14åringen blev kvar i soffan. 

14åringen drog upp, efter en stund. Pappa och jag satt kvar..

Pappa drog till datorn.. Jag satt fortfarande kvar..

 

Såg på utröstningen.. Och sedan gick jag upp hit. Skriver nu detta inlägg. Och går sedan och lägger mig.

God natt med er <3

 

 

Av D - 12 november 2014 22:38

Okej. Nu har jag fått hem 21åringens födelsedagspresent..

Då jag inte kunde komma på vad jag ville ge henne från hennes önskelista... och hon även hade önskat sig pengar, tänkte jag göra det lite roligare ändå... Och ge henne pengar..

MEN. Med en sådan här liten rolig träask från coolstuff. Där man kan lägga sedeln bakom en bit plexiglas... Och sedan får hon sitta och försöka komma på hur man får UT pengen därifrån.

 

Men ja-a.. Det hade ju hjälpt lite om jag SJÄLV hade vetat hur jag får IN den där ifrån BÖRJAN :P

... Ja. Jag känner mig helt lost. Jag vågar ju iockförsig inte FÖRSÖKA just nu. Då folk försöker sova härhemma, och man kanske behöver LÅTA en del... Men det värsta är ju att bruksanvisningen är på TYSKA!

 

... Ja, jag får försöka imorgon. In ska jag nog allt få sedeln till slut ;D Irriterande bara att jag inte vet HUR. Snacka grubbla, tills jag får något annat att grubbla på :P

... Lite uppstressande. Men det löser sig nog. Är bara rädd att den ska gå sönder medans jag FÖRSÖKER.. Trät verkade så skört.. Men det BORDE ju hålla. Vad är det ANNARS för sport att få ut sedeln?!

 

Dagen idag.

Orka "prata", EGENTLIGEN...

Men en LITEN sammanfattning ska jag nog orka med.

Började se på en pjäs eller liknande, på youtube, igår natt.. Såg en timme och en kvart. Sedan orkade jag inte ligga på rygg och hålla i mobilen. Koncentrera mig, något mer...

Ligga vaken en stund till...

För att sedan kliva upp till klockan, vid kvart i åtta.. Efter att ha vaknat till, några gånger...

 

Ja. Jag vaknade någon gång inatt och fick panik, också. Jag hade LEGAT på hela min hand. Och jag vaknade upp och kände att den var HELT bedövad. Myrorna kröp inuti den... Och när jag kände på den med andra handen, så kändes den helt tjock...

Så jag började i panik, slå och slänga med den... Och bli alldeles förskräckt för att jag trodde att den hade dött. Skulle ruttna och falla av xD

 

Ja. Jag ursäktar mig väl med att jag knappt var vaken :P

Ja. Frukost iallafall. Hungrig. Men ville ändå inte äta mer än vad jag brukar. Läskigt det där, vet ni :P

Upp och lägga mig igen. Sova. Halvsova vidare en stund.. Och sedan kliva upp runt tolv... Ner för att äta lunch tillsammans med mamma och pappa..

 

Efter lunchen, gick jag nog upp hit och satte mig vid datorn ett tag. Kollade blocket hundar, lite snabbt... Och säkert något mer som jag inte kommer ihåg...

Jo. Jag kollade lite bussmöjligheter, till och från hunddagiset. Både här jag bor nu, och där jag kommer att bo sedan... Då jag fick mail från min jobbcoach idag. Hon hade nu pratat med den praktikantansvarie. Och fått reda på att tisdagar och torsdagar går bra. Och att han hade föreslagit tiderna 0800 till 1200...

 

Hon ville även träffa mig och planera mig praktik, nu på fredag. Men då jag redan HAR ett möte inbokat på fredag och inte hade någon större lust eller tillit till ork att vara i stan i ÅTTA timmar, för att ha möte i HÖGST två(!)... Så mailade jag, efter mycket om och men. Mycket funderande fram och tillbaka, och frågade om det gick bra någon annan dag...

 

Sedan kom 21åringen på besök. Hade med sig 14åringen hem..

Jag började packa ner lite fler saker som jag kanske inte skulle behöva innan flytten, i en svart säck...

... Och efter det... Nej, just det ja. Det var innan... Jag tog en dusch.. Och jag kan ju säga... Jag har FORTFARANDE hårbottensproblem! Det vill säga. MJÄLL och HÅRAVFALL! Ja, jag blir inte KLOK på det hela! Och det stör mig som F*N.

 

Mamma kom hem från affären... Och 21åringen började baka kakor... Själv gick jag, halvt ovilligt, ut och klippte lite skott. Snart skulle ju huspekulanterna komma... Inte för att jag kände mig särskilt otrygg idag... Nu var det ju så många andra i min familj, hemma. Så jag kände mig inte lika rädd för uppmärksamheten.

 

Men men. Skotten måste ju klippas.

Var väl ute i ungefär en 45minuter... Och de blöta löven, stressade upp mig lite lätt, där de klistrade fast sig på vartenda gren. Likaså dessa långa grenar som bara MEST av ALLT, ville sticka in i mina ögon eller fastna i mitt hår..

 

In igen... Och husspekulanterna hade ännu inte kommit. En halvtimme sena... Och ingen hade hört av sig till oss, med en uppdatering... Suck och stön...

Men så kom de. Visst var det lite jobbigt, men jag undvek bara att möta någons blick... Och det gick bra, förövrigt. Inga problem alls :) JAG behövde ju inte bry mig ;)

 

Låg en del på sängen... Om jag inte minns fel... Vilket jag KAN göra, känner jag(minnas fel).

Så vi går vidare. Kan ju bara säga att minnet strugglar nu, i skrivandets skull...

Middag iallafall... Och jag åt mig ALLDELES för mätt. Fick ÅTERIGEN erfara den obehagliga känslan av mättnad... Svårt det där med att finna en balans. Antingen blir man för mätt... Eller så förblir man hungrig.

 

Tv. Tillsammans med 21åringen, 14åringen och mamma...

Mamma åkte på nattmöte/kvällsmöte. 21åringen åkte hem... 14åringen gick upp på sitt rum... Och JAG satt kvar vid tv:n.

Åt en kaka som 21åringen hade bakat... Och jag kände bara att jag var så MISSNÖJD med dagens ätande... Och känslan av brist på kontroll, gjorde att jag åt mer än vad jag borde. Av onyttigheter. Socker och sött...

Kände mig mer mätt än någonsin... Okej, överdrift.. Men är beredd på att äta mer lagom imorgon.

 

Oroade mig och ältade lite grann, det här med flytten. Inredning. Vad jag vill ha för saker. BORDE ha för saker... BEHÖVER för saker... Hur jag ska PACKA resten nu, när det tillkommer saker efterhand. När jag inte vill ta FLER kartonger... Men ändå känner att VISSA saker vill jag faktiskt HA, som mamma och pappa ger bort...

 

... Och så har jag oroat mig lite över att packa FAMILJENS saker(!)... För att DET behöver ju OCKSÅ göras... Och jag tycker att det känns såå SVÅRT att packa saker som inte är MINA.. Då andra inte TÄNKER som jag och så vidare... Hur ska JAG veta vad som ska packas vart(?!).. Och vad som ska vara kvar eller slängas? Och så vidare... SKITSVÅRT.

 

Ja. Stressen inför flytten, börjar bli påtaglig igen.. Och jag oroar mig för egentliga struntsaker. Sådant som kommer att lösa sig tids nog ändå.. Som jag inte ens kommer att TÄNKA på sedan! Jag kommer att sitta där i min lägenhet. Nöjd med vad jag har åstadkommit...

Och här sitter JAG... Rädd för att GLÖMMA hur jag vill inreda min lägenhet(!) ... Ja, det är kanske lite överdrivet... Lägenheten formar sig med tiden, kära D. Stressa inte upp dig för DET ;)

 

Prat med mamma.. Och sedan grabba åt mig ugnsformarna som jag ändå till slut beslutade mig för att ta, och gick upp på mitt rum..

Öppnade paketet med 21åringens present i. Kollade på den... Blev orolig för att ha sönder den... Eller för att den ska gå sönder när HON försöker... "misslyckad present"...

 

... Och här är jag nu.

Säger god natt. God natt med er <3

 

 

Av D - 3 november 2014 22:02

... Nu ska jag blogga. För att sedan ska jag försöka orka se klart en video på youtube innan jag bäddar ner mig. David Batra..

...Och LÅNG var den också! ;D

 

Igår natt. StandUp igen.. Såklart. Ingenting ovanligt these days.

... Och efter det, försöka sova.. Men svårt att inte ligga vaken och fundera... När det finns såå mycket att tänka på. Att reflektera över... Och inte minst... Att PLANERA.

 

Jag vet inte om jag vaknade till, tidigt imorse. Men det KÄNNS iallafall som om jag gjorde det..

Somnade iallafall om, och vaknade av klockan..

Klev upp. Åt frukost.. Och ställde sedan klockan på tjugo i nio... Ja, efter att jag hade packat min lilla ryggsäck färdigt. Allt för att kunna få sova ut lite innan det var dags att åka.

 

... Klev upp innan klockan ringde. Då jag ändå låg vaken och bara väntade...

Klädde på mig och gjorde mig iordning. Packade ner lunchen... Och gav mig sedan iväg.

... Väl i stan, var det bara att hitta till rätt ställe. Rätt gata. För att hela tiden kommer det nya ställen att hitta till... Och mitt lokalsinne... Nej då.. Men det är nog ändå helt okej. För att efter att ha pluggat kartan dagen innan, hittar jag ju fram utan några större problem.

 

Jag kände bara att "nu kan jag ta det lugnt. Jag har över en timme på mig. Så jag HINNER hitta. Även om jag skulle gå fel" ... Vädret var regnigt och fuktigt... Och...

Ja. Jag började gå iallafall. Tog den väg, av två, som jag INTE hade tänkt välja. Då den andra kändes enklare på något sätt..

Gick. Och gick... Och gick. Tyckte att det började ta lång tid på samma långa väg... Och gatan som jag skulle in på, borde ha visat sig för länge sedan...

 

... Började känna mig lite stressad... och gick snabbare för vart steg jag tog... För att, var detta fel nu, efter närapå en halvtimme, så kunde det bli tajt att hinna hitta rätt..

Men jag fortsatte gå på samma gata. "För att, om mitt minne inte sviker mig nu, så SKA det vara en sväng ut från denna gata... och sedan framme.

... Men jag var ju inte säker på att jag mindes.

 

Till slut så kom jag fram till rätt gata... Men hittade inte rätt byggnad... Bara en byggnad som jag tyckte att BORDE ligga i närheten av den jag skulle till..

Började gå vidare på samma gata... Men märkte att gatan bytte namn... "Nej, det blev fel"... Vände mig om och skulle gå tillbaka... Och då SER jag rätt byggnad, PRECIS rakt över på andra sidan gatan, där jag hade stått och stirrat precis! Jag hade bara behövt vända mig tvärt om... och... Ja. Där var den :P

 

Det regnade fortfarande. Nu, lite ytterligare..

Men det kändes för tidigt att gå in. Då det var nästan en timme kvar tills jag hade avtalad tid.. Och inte heller vågade jag befinna mig i närheten av byggnaden. Av alla dessa fönster som stirrade på mig.. Än mindre stå utanför eller gå IN för tidigt!

 

Nej, jag vet inte varför. Men varje gång som jag ska på möte på ett ställe, så känner jag mig övervakad av dem... Och det är obehagligt. Jag vill inte bli sedd eller hörd. Inte dra till mig uppmärksamhet... Och jag vill inte att folk ska undra varför jag står där... Eller varför jag kommer så tidigt(!)...

 

Så. Jag gick iallafall en bit bort. Satte mig på närmaste bänk, men utanför en annan byggnad... DET kändes okej.

Satt där i regnet. Och bara väntade. Kollade på klockan då och då. Och önskade att jag snart skulle kunna gå in.. Att det inte längre skulle kännas fel eller konstigt.. Obehagligt.

 

När det var en kvart kvar till mötet, tillät jag mig själv att gå in.. Nu kunde jag skriva det där kontraket för tidigt... Utan att det skulle vara något speciellt med det.

Jag gick in. Visste inte riktigt vilken våning jag skulle till.. Men chansade på den som verkade mest logisk..

Gick fram till disken och sa att jag skulle träffa någon klockan elva "för att jag har fått en lägenhet".. Kvinnan tycktes inte förstå vad jag menade.. Och jag fick testa några olika sätt att säga det på.. Då jag inte vågade säga rakt ut, vad det var jag "trodde" att jag var där för... Då jag inte var säker..

Hon frågade vem jag skulle träffa... "Ingen aning"... Frågade om det var för att skriva kontrakt... "Jag antar det..."... Frågade efter mitt namn... "Kunde hon inte sagt DET från början :P Det är ju faktiskt någonting som jag vet och är tillräckligt säker på, för att våga yttra mig OM".

 

Fick vänta i några minuter. Och så kom kvinnan som jag skulle träffa. Vi gick igenom lite papper. Lite information.. Och sedan så skrev jag på. Fick med mig papper hem i en blank pappersmapp...

Ja, anledningen till att jag säger "blank pappersmapp", är att det fortfarande REGNADE ute. Och jag hade varken påse eller väska att lägga dessa VIKTIGA papper i(!)...

Så. In med mappen innanför jackan... Och så fick jag gå och STÖDJA denna mapp, med händerna... och jackan EMELLAN... Där jag gick i regnet...

 

Ja, det var inte så lätt. Och jag fick svårt att slappna av.. Men det fungerade..

Bestämde mig för att gå till biblioteket... Och av en ren tillfällighet, råkade jag "krocka med biblioteket", utan att veta att jag var såpass nära. Japp, ingen koll på vart vägarna jag går på, leder. Bara att jag var påväg mot torget ;P

 

Där skulle jag sätta mig, tänkte jag. I salen utanför biblioteket, och äta min lunch.. För att det var den enda platsen som jag kunde tänka mig att jag fick äta något sånär ifred... Utan att känna mig iakttagen.

... Skrev lite dagbok... Minns inte om vad... Men var väl något om jag kände att jag ville ventilera..

 

Sedan gick jag till bussen. Med ingen ork för NÅGONTING annat! Skulle egentligen ha köpt sodavatten för mammas skull. Som hon bad om igår. Nu när jag ändå skulle in till stan.. Men "det glömde jag"... Det var ju ändå bara om jag kom ihåg det.. Och nu ville jag BARA hem med dessa papper, och vila..

 

Satt en stund på busstationen och väntade.. Väntade. Och väntade. Det var för kort tid för att hinna handla till mamma, om jag skulle hinna med första bussen... Men ALLDELES för lång tid för att orka vänta(!)... Ja, kändes det som. Men det gick ingen nöd på mig..

 

Hem. Sätta på datorn... Börja kolla upp bostadstillägg. Hur man ansöker om det... Hittade blanketten på försäkringskassans hemsida, och började fylla i den... Men märkte ganska snart, hur SVÅRT det var. Hur mycket information som krävdes... Hur många PAPPER som skulle skickas(!), och av mig, kännas igen... Och ja... Jag fattade inte mycket.

 

Försökte kolla upp de olika papprena som skulle in. Kolla upp vad det var för något... Men det slutade istället med att jag skrev ner dessa papper som skulle med, i punkter... Så att jag iallafall hade koll på DET... Och sedan gav jag upp..

Skrev till personligt ombud och frågade om HON kunde hjälpa mig.. Och så bokade vi möte tills på torsdag.

 

Ner till mamma. Mest för att se om det var något av sakerna på frysen... De saker som mamma och pappa ville bli av med... som jag ville ha... Men det slutade med en HIMLA beslutsångest, med en STRESSAD och förvirrad... Kluven hjärna... Och jag gick istället in till mamma och pratade lite om kontraktskrivningen idag... Om bostadstillägg... Och om mitt nya boende, i det stora hela..

 

Upp hit. För att skriva lite mer i min punktlistebok. En liten planering över hur jag ska sortera upp alla mina miljoner papper sedan när jag har flyttat. Alla viktiga papper i en hög. Alla "dagboksinlägg" i en hög... Och så teckningar och andra onödiga papper, i en annan..

Och sedan ska jag sortera upp alla viktiga papper, i olika grupper... och in i en pärm med flikar.

 

... Satt... Eller låg. Det minns jag inte... På sängen. Och funderade lite grann. Kom på att jag hade andra saker som också måste fixas innan jag har flyttat... Eller TILLS jag flyttar... Som jag inte har tänkt på, bland alla andra viktiga saker...

Och började därmed skriva ÄNNU en liten punktlisteplanering..

 

... Och allt som händer just nu.. Alla tankar.. Allt som måste göras.. Allt som jag KÄMPAR med att hinna och orka med... Och det faktum att arbetet inte slutar när jag väl har flyttat... Utan FORTSÄTTER tills allt är i sin ordning... Och DÄREFTER slutar med att jag ska orka börja LEVA också(!)... Ja, det känns både rörigt och stressigt!

 

... Men det löser sig nog =) Mitt liv börjar här ;D

 

Efter det... Minns jag inte riktigt...

... Men jag har egentligen inte gjort någonting på datorn idag...

Jag har som sagt börjat se på en föreställning av David Batra(Det här var ju tråkigt 2012)... Blivit störd av 17åringen och henns kille med kompis, som väsnades som ATTANS i allrummet utanför min dörr. Försökt koncentrerat mig på videon... men sedan gett upp, efter ett tag.. Och istället gått ner på nedervåningen och ätit fika och sett på film tillsammans med mamma och pappa... Och 14åringen... Vilket jag iockförsig skulle ha gjort ändå :) ... Så ingen skada skedd ;)

 

... Tvivlat lite på det här med bostadstillägg... Hur det fungerar.. och om jag i och över huvud taget, kommer att ha RÄTT till det... Men...

Ja-a.. Annars blev det iallafall film till kvällen. Blade2... Lite sodavattendusch i vardagsrummet xD... Ja, GUD vad det sprutade ur den där flaskan =P

 

Dicte tillsammans med mamma.. GLAD att jag inte missade det! Hade ingen ANING om att det var idag! Men var ju tvungen att se andra delen av förra avsnittet! ÄLSKAR danska kriminalare!

 

... Och nu blir det natten... Ja, efter att jag har kämpat mig igenom de sista minuterna av David Batras show ;P

God natt med er <3

 

 

Av D - 25 oktober 2014 22:03

Jag vaknade imorse. Tidigt. Och var väldigt förvirrad.. Efter en lång natt.

Beredd att kliva upp. Låg och drog mig som jag brukar göra. Drog ut på tiden lite extra.. Trodde jag..

Hade ändå KOLLAT klockan. Den var halv fem. Men på något sätt, fick jag för mig att den var närmare åtta, och det var dags att kliva upp. Nyvaken och ovillig att kliva upp, drog jag ut på det hela, extra mycket...

Tills jag kom på att det var timmar kvar tills jag behövde kliva upp. Suckade. Kände en ynka irritation.. Och somnade sedan om.

 

Igår natt spenderade jag framför mobilen. Nerbäddad i sängen. Och kollade på StandUpKomedi med Betnér. Tror jag att han hette.

Och så klev jag som vanligt upp när klockan ringde, vid kvart i åtta.

Ner på nedervåningen för att börja koka gröt. Som vanligt...

Mamma och pappa, var även DE, vakna. Vilket gjorde mig lite stressad, där jag stod vid spisen och långsamt lät min gröt tjockna till. Rörde om... Och bara väntade...

 

Åt. Men den var fortfarande ingen större njutning. Jag tycker inte att jag får till det lika bra som jag gjorde när jag var liten. Men jag är nog bara för kräsen och känner efter för mycket, just nu..

 

Efter frukosten hade jag lovat mamma att dra lakanen ur sängen. Då hon ville tvätta allas lakan på en gång. Vilket gjorde att jag idag inte bara kunde krypa ner i sängen igen. Som jag BRUKAR göra. Stress och missnöjdhet. Man är väl lite bortskämd nu..

Men jag accepterade såklart och humöret påverkades inte alls :)

 

Upp för att dra lakanen ur sängen. Och sedan ner för att duscha. Det var ju DET som var det jobbigaste! Jag kunde ju inte BARA bädda rent och sedan gå och lägga mig igen... Nej, jag var ju tvungen att DUSCHA först. Så att jag lägger mig ren och fräsch i sängen, sedan..

Och inte heller DÅ, ville jag bädda ner mig. "Man lägger sig ju inte i en nyrenbäddad säng, mitt på ljusa dagen"...

 

Jag duschade ju med mitt nya schampo idag.. Det som skulle motverka och förebygga hårbottensproblem... Och DET var väl helt okej i sig.. Men jag tyckte att det var svårt att applicera..

Fast precis som med alla andra saker, så är det jobbigt första gången. Tills man vet hur det funkar.

Jag menar. Jag visste ju inte hur MYCKET jag behövde. Eller hur mycket det skulle löddra. Hur mycket jag behövde massera in det... Ja, ingenting.

Och så är jag ju såå rädd om mitt hår. Jag TAPPAR så mycket. Och jag är rädd att förlora allt hår jag har...

 

Idag tappade jag iallafall MASSOR. Verkligen MASSOR! ... Och det kändes såklart jobbigt. Gick upp hit och la mig på sängen, med det blöta håret. Drog morgonrocken över mig... Och frös. Kände den knappa ångesten borra ett djupare och djupare hål inom mig. Samtidigt som jag med spänd kropp, av kylan.. Halvsovandes, lät minuterna gå.. Funderade lite frånvarande på hur det skulle se ut om jag tappade allt håret. Vad jag skulle sätta på huvudet..

 

... Klev iallafall upp, vid strax efter... Eller ja. Närmare halv tolv. Fortfarande frusen..

Gick ner på nedervåningen. För att äta lunch tillsammans med 20åringen som var på besök. Kom igår natt. Mamma, 17åringen, 14åringen och pappa.

 

Och sedan, om jag inte missminner mig, började jag direkt packa i kartonger. Sortera, och göra dessa möjliga att lyfta sedan.

Höll på i ca två till tre timmar. Packade. Packade.. Och packade.

Jag hann med mycket på dessa timmar. Men till slut kände jag bara att jag behövde avsluta. Hungrig och trött.. Jag behövde en paus för dagen. Nu när jag ändå fann ett stopp. Ett bra "ställe" för paus.

 

Ner på nedervåningen. Då mamma ropar att de tänkte fika. Och undrade om jag ville ha kaffe.

Klart jag ville!

Drack kaffe, och åt kanelbulle och äppelpaj.. Gott. Välbehövt. Hungrig och trött som jag var..

Satt länge kvar på stolen och orkade inte röra på mig. Bara satt där och stirrade blint. Skulle ut och klippa lite skott, tänkte jag. "Bara jag orkar resa på mig"...

 

Tänkt och gjort.

På med mammas fleecejacka. Eller slit- och släng, som jag kallar den. Och så ut i fukt och blåst.

Jag var trött. Ja, det märktes. Men det var skönt ute.

Jag hade bestämt mig för att klippa klart det trädet som jag hade påbörjat. Och även om jag kände att jag fick kämpa på som f*n, för att orka klart med de sista skotten, klarade jag det. Jag GJORDE det!

 

Jag hade nu avverkat TVÅ "arbeten" idag. Två arbeten som jag kommer alltnärmre att avsluta nu ;D Även om det känns som om det inte FINNS något stopp... Men. Men. Ja, det är bara en tidsfråga. Tufft...

 

In igen. Sätta mig vid datorn en stund. Kolla det vanliga. Ja, förutom bloggar. För att jag har inte orkat med att läsa några bloggar idag. Har inte haft någon ork till att se all text och försöka läsa den... Eller rättare sagt... KONCENTRERA mig på den!

 

Har iallafall kollat blocket hundar.. Jag har kollat mailen. Varit inne på lägenheten som jag var på visning på härom dagen. Men nu konstaterat att den antagligen redan blivit utlovad...

 

... Det KÄNNS som om jag har gjort såå mycket vid datorn idag.. Men antagligen har jag bara gjort samma sak flera gånger om.. För att jag kan inte minnas något mer..

 

Ner för middag.. Diska efter middagen. Och sedan upp hit igen...

Minns inte vad jag gjorde. Kollade kanske blocket hundar, för femtioelfte gången! ...

Annars minns jag inte.. Känner mig alldeles SEG i skallen.

 

Ner för film och snacks, tillsammans med mamma, pappa och 14åringen.. Dock åt jag själv bara ett par ostbågar. Då jag var såå mätt efter middagen!

Hjärnan ville ha. Och var nästan som besatt av det ett tag. Såg hur alla andra bara VRÄKTE i sig... Och där satt JAG. Mätt. Rädd att det skulle ta slut innan jag ens hann smaka.. Så tog ett par ändå. Och sedan var jag nöjd =)

 

Trött som en jag vet inte vad. Så nu blir det sängen. Lite mer StandUpKomedi. Och sedan. SOVA.

God natt med er <3

 

 

Av D - 20 oktober 2014 22:51

... Ja. Nu får det nog vara bra..

Jag blir så beroende. Vill veta mer, mer, mer. Suga åt mig kunskap. Och anteckna idéer. Skissa. Och bara komma fram till någonting bra. Det BÄSTA!

... Men NÅGON gång måste man ju ta en paus. Släppa det hela, för en stund. Och bara vila. Tänka på annat... Och i det här fallet... SOVA!

 

Jo, jag sitter här, och har efter att ha börjat längta EXTRA mycket efter en hund.. Att få börja träna och socialisera med hundar igen... Ramlat in på att sy eget hundsele. Ett ergonomiskt och skönt sele för hunden att bära. Även när den drar i kopplet. Gärna ett sele(eller säger man "en"?) där man har kombinerat drag-och promenadsele.

Jag slipar på olika idéer. Men jag kan ju aldrig veta vad som fungerar och inte. Eller hur den ska sitta på hunden, förrän jag HAR en hund och lägga tyget mot! Ja, och TYG, såklart :P

 

Paintbilden som jag målade, blev ju bara jätterörig, med en massa olika ideér hit och dit. Frågetecken, och små funderingstexter. Anteckningar med hur jag tänker... Ja, och en massa prickar, streck och ringar, här och där...

Jag vill att den ska vara RÄTT, RÄTT, RÄTT! Min perfektionisthjärna har åter talat :P Och än en gång... Jobbigt att inte kunna testa.

 

Men men. Till dagen.

Ja. Imorse vaknade jag på ett ytterst konstigt sätt.. Mobilen började larma högt som självaste F*N. Ja, TRODDE jag iallafall!

Så det första jag fick i tanken, var att stänga av larmet. Vilket jag direkt gjorde. Även här... "TRODDE jag!" ... Jag kunde inte förstå vad som hände på mobilen. Nyvaken som jag var. Låg bara och stirrade på den, tills jag upptäckte att det tickade tid på skärmen. Och den röda telefonluren! .. 0.11, 0.12 ..

 

"Ahaaa".

*Lur*, och så telenfonen till örat.

Min läkare från vårdcentralen, svarade på andra sidan.

Provsvaren hade nu kommit. Han pratade på, enligt mig, lääänge. Lugnt och sansat. Och talade om för mig, hur allt låg till. Och vad han ville att jag nu gjorde...

 

Värdena såg bra ut. Lite för små vita blodkroppar. Vilket kunde bero på att de tog så mycket blod på en gång, vid förra blodprovet. Och sedan, lite väl lite järn.

... Så. Han skrev ut Duroferon, som jag ska ta en tablett dagligen, i sex veckor. Då jag ska ta ett nytt blodprov.

Och så ville han även att jag tog ett blodprov nu i veckan. För att kontrollera de för små vita blodkropparna...

Ja. Och så ses vi även den 7:e... Om jag nu bestämmer mig för att gå dit. Nu såg ju allt rätt så bra ut. Och något annat har jag ju inte att ta upp med honom =)

 

Klev upp ur sängen vid tolvtiden. Kanske.

Åt lunch. Och satte mig sedan vid datorn.

Kollade det vanliga. Blocket hundar. Lägenheten. Läste bloggarna som jag alltid läser... Och funderade sedan, i princip resten av dagen. En MASSA framtidsdrömmar. Visioner. Planer. Och föreställningar.

En del funderingar om hur jag borde göra. NÄR jag ska åka till stan... Och VAD jag borde göra och INTE göra, av alla de saker som nu har blivit eller MÖJLIGTVIS ska bli aktuellt!

 

Skulle jag börja äta mellanmål... Ja, då blir det ju en vända till affären, för att handla keso, kvarg, frysta bär, och så vidare... Skulle jag än en gång åka och ta ett blodprov, bara ifall ATT det faktiskt är någonting med de där blodkropparna(?) ...

Och så var det ju Duroferon. Apoteket. Ja, det SKA jag ju fixa! För att det var ju DÄRFÖR som jag TOG blodprovet till att BÖRJA med!

... Och sedan så var det. Aktivitet. Gym... Skulle jag passa på att ta DET på en gång?

.. Och NÄR skulle allt detta ske?! ...

"Den här veckan", sa läkaren..

 

Ältande, ältande. Ältande. Frustration åt att inte kunna sätta just det som jag ser fram emot mest, i verket, just nu..

... Men trots alla dessa funderingar, gick jag ut och klippte lite skott, vid halv två.

Även denna gång, en timme.

ÄNNU blötare ute! Regn och rusk. ÄNNU mer småkryp! Och DUBBELT så j*vligt att försöka sprätta bort alla löv som låg i vägen för grenarnas nedre ände!

 

Men det var skönt. Trots att jag var lite mer stressad idag.

Det är ändå en stund att få koncentrera sig på annat. Få fundera utan att riktigt ha någonting att fundera PÅ. Ett tillfälle att få känna att man inte har NÅGRA som helst tankar i huvudet(!), och att det är okej.

 

In igen, för lite dator. Efter ETT färdigt träd.

... Samma funderande. Samma funderingar, igen.

... Något annat minns jag inte om jag gjorde vid datorn.

Gick och la mig på sängen, efter en stund. Jag frös och kände mig lite skrumpen... Antagligen av alla funderingarna.

 

Ner för middag.

Och sedan upp hit...

Det var NU som jag kom in på selar igen! Och SOM jag tänker. Söker info. Funderar. Planerar. Målar och skriver. vårt att slappna av. Och man vill bara, återigen glömma... Släcka intresset och glöden, igen.. Det är lugnare så... Nu när jag ändå inte kan testa. Få utlopp. Mer än inuti mitt huvud...

 

Ner för film tillsammans med mamma och pappa... När jag ÄNTLIGEN lyckades slita mig loss för en stund!

14åringen var med också. Ett till avsnitt av Rapport till himmelen.

... Lite tv tillsammans med mamma. Och sedan ta hand om disken efter fikat, när mamma åkte till jobbet..

Upp hit för att fortsätta försöka komma fram till ett mönster på min sele...

Och nu när jag ÄNTLIGEN, än en gång, lyckades slita mig...(och hoppas ta minst ett års paus) ska jag bädda ner mig och se om jag kan slappna av...

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 19 oktober 2014 23:13

Ja, det är med lite tvivel, men ändå styrka. Som jag kliver i säng idag..

 

Men vi börjar med en sammanfattning ifrån dagens början.

Gårnatten minns jag inte mycket av. Mer än att jag låg och lyssnade på musik innan jag somnade...

Så jag går vidare till morgonen.

 

Jag vet inte riktigt när jag vaknade. Men jag klev iallafall inte upp ur sängen förrän vid halv tolv. Då 17åringen knackade på och öppnade min sovrumsdörr. Det var dags för lunch..

Jag ville nämligen inte kliva upp tidigare, idag. Då jag visste att 17åringen skulle komma hem runt halv elva. Och jag ville helst inte höra hennes långa berättelser om alla jobbigheter hon har upplevt både här och där.. Ja. Hon kan gnälla en del. Och det är sådant prat, i hennes höga volym, som lätt ger mig ångest. Och gör mig orolig och missnöjd...

 

Men här uppifrån sängen, hörde jag inte vad de sa. Jag hörde ATT de pratade... Inte lätt att unvika. Då hon har såå hög volym i rösten.

Klev upp iallafall, och åt lunch, tillsammans med 14åringen, 17åringen, mamma och pappa. En tunnbrödrulle med smör, skinka och ost... Och så någon matsked räksallad på det. Det var alldeles lagom.

Kaffe. Och sedan blev det till att börja diska och plocka ordning efter lunchen.

 

Upp hit till datorn. Kolla det vanliga. Blocket hundar. Mailen. Läste lite bloggar. Och kollade in på lägenheten, ifall det hade blivit några förändringar i köplats. Men nej. Fortfarande plats 3 av 17(eller om det var 18)...

 

... Sedan började funderingarna. Det dåliga självförtroendet bubblade upp... Frågetecknet om ifall jag skulle klara det, det eller det. HUR jag i så fall skulle göra det. Om det skulle fungera att göra på det sättet som jag varannan minut, litar fullständigt på... Varannan minut, ser det som en omöjlig lösning...

Fundera, planera. Punkt efter punkt. Argumentera för VARFÖR det skulle fungera...

... Varannan fundering, tro på mig själv.. För att nästa, känna mig liten och misslyckad...

 

Sitta här och känna med hela mitt hjärta, att jag har ett kall. Någonting som jag vill göra NU, NU, NU! Men varken ha möjlighet eller mod att ta mig dit, för tillfället...

Ja, det var en frustration i sig. Att tro på sig själv, bara för någon minut. Att tvivla för nästa... Och att samtidigt inte kunna testa och se.. Få svar.

 

.. Ja, jag vet inte om jag vill berätta vad jag pratar om, HÄR...

... Så. Jag tror jag hoppar det.

... Japp. Så få det bli. Det måste ju kännas bra att dela med sig. Av sig själv. Okej, liksom.

 

La mig på sängen och funderade ytterligare. Försökte finna inre frid. Men det var svårt. Jag kunde inte sluta fundera. Jag behövde svar...

... Men till slut, bestämde jag mig ändå för att gå ut och klippa lite skott på träden i allén. Som jag hade skrivit på min WhiteBoardTavla.

 

Sagt och gjort.

Blött och fuktigt. Jordigt. Och fullt med bärfisar som vilade under de blöta löven. Gren efter gren. Knopp efter knopp... Ja, små grenar som bara var millimeterlånga, med en liten knopp i toppen... Med denna extra stora sekratör.. Ja, jag använder en större. Då jag förra hösten, hade sönder en sekratör i flera bitar. Då jag klippte för tjocka grenar med den xP

 

Det var skönt ute idag. Och förutom det faktum att det var en MASSA småkryp som vaknade till liv! Bärfisar, larver, skalbaggar, och maskar... Så var det jättefint väder. Jag satt därute på huk, med bara jeans och munkjacka på kroppen. En perfekt höstdag =)

 

In igen, efter en timme. Lite ont i handen.

20åringen hade kommit på besök igen. Han kom när jag höll på att klippa skott.

Själv gick jag direkt in på mitt rum. Minns inte vad jag gjorde. Men jag satt iallafall här vid datorn...

Hmmm. Undrar vad jag gjorde...

 

... Eller så... Jo, det gjorde jag nog!

Jag la mig på sängen en stund till. Väntade på att mamma och pappa skulle komma hem, så att vi kunde äta. Saknade min hund jättemycket. Önskade att hans nya ägare kunde säga att de inte kunde ha honom kvar. Så att jag kunde ta första bästa resa till H*vetets stad och börja ta hand om honom igen. Få en andra chans att ge honom det liv som jag alltid ville ge honom. Få en andra chans till hans ovillkorliga kärlek... Att få ge honom den trygghet som han förtjänar...

Men han har någon annan som gör det nu... :)

 

Det tog för lång tid för mamma och pappa att komma hem. Och jag var både hungrig, frusen och trött...

Klockan var... Ja, runt halv fem, fem, kanske. Och nu blev det lite tv medans jag väntade...

En timme senare, kom de hem. Och 20åringen och 14åringen intog vardagsrumssoffan, de också, i väntan på maten...

 

Middag, efter mycket om och men..

Och sedan blev det direkt tv för mig. Mig och mamma.

För att sedan bli joinade av pappa, 14åringen... och även för en stund, 20åringen.

Så såg vi ett avsnitt av "Rapport till himmelen" tillsammans..

 

Efter det, Fjällbackamorden, tillsammans med mamma. Då jag även blev attckerad av en tanke. Vet inte vart ifrån den kom... "Lev som om du skulle dö imorgon"... Ja, den har man ju hört förut. Men den slog mig först nu. Kan det hjälpa mig, att bara rabbla den meningen varje gång som jag känner att jag vill men inte vågar? "Livet är inte långt. Imorgon kan det vara över... Så vad har jag att förlora på en satsning?" ... Jag vill ju hinna leva och NJUTA av livet! Vad spelar det för roll vart det hela slutar? Det viktiga är ju hur man mår på vägen dit ;)

 

Med det, säger jag god natt. God natt med er <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se