Okej. Nu ska jag försöka få ihop ett positivt inlägg, om en positiv dag.. Det är svårare än vad man kanske kan tro. Då det alltid finns problem och bekymmer i vardagen. Alltid osäkerhet eller ångest. Gnagande funderingar, INBAKADE i dessa positiva och mer LÄTTA dagar...

 

... Men jag ska försöka. Såklart kommer jag inte att hoppa ÖVER det negativa. Jag hoppas bara på att det positiva ska VÄGA mer denna gången ;)

 

Ja men..

Jag vaknade. Åt frukost...

... Nej, just det. Det VAR faktiskt annorlunda idag!

Jag tänkte liksom "Ah, vad jobbigt. Rabbla SAMMA sak idag IGEN...".

 

... Men idag klev jag upp till klockan. Åt frukost... och fixade iordning mig..

Funderade på ifall jag skulle hinna DUSCHA innan jag gick iväg till bussen..

Men kom fram till att HÅRET inte hinner torka på tio minuter...

 

Så. Fastän jag kände mig äcklig och ofräsch.. Och därav trött.. Så satte jag mig istället vid tv:n... Eller jag TROR att jag gjorde det iallafall...

Men jag MINNS också att jag höll mig sysselsatt med någonting NÄSTAN hela tiden...

 

Jaja. NÅGONTING gjorde jag iallafall..

Satt vid tv:n en stund. Tills det var dags att gå till bussen. Klockan var strax efter nio...

 

... Nu har skolungdomarna börjat åka igen. Vilket märks på bussarna. Stressigare och inte ALLS lika luftigt och harmoniskt, varken på busstationen eller i bussen...

Men jag KLARAR det. Bara inget jag föredrar..

Det är ju trots allt EN sak nu när jag kan VÄLJA vilka tider jag vill åka och vilka bussar jag vill undvika, varje dag... Det blir ju ANNAT sedan när jag börjar praktisera. Får tider att passa...

 

Väl i stan, hade jag börjat känna mig orolig och nervös...

Jag tyckte inte om tanken på att närma mig huset där Jobbcoach satt. Tyckte inte om tanken på att bli sedd. Känna mig övervakad...

Bara en känsla jag FÅR, när någon väntar mig...

Då vill jag helst bara försvinna. Dra den svarta manteln över mig... och hoppas att de inte SER...

Jag vill varken höras eller synas.. Inte finnas till för någon som känner igen mig...

 

Men det var inte BARA att närma sig den "obehagliga byggnaden", som gjorde mig orolig och nervös... Utan OCKSÅ det faktum att DENNA dag inte skulle bli någonting annat än någon ANNAN dag.. vad gäller mötena med Jobbcoach...

För att inte heller IDAG, hade jag några vidare idéer om vad jag ville göra.. Eller planer på hur jag skulle lyckas...

"Det var ett dödläge"...

 

Jag hade en halvtimme på mig.. Nej, fyrtio minuter. Bussen blev tidig...

Och jag visste inte hur lång tid det skulle ta att promenera igenom stan...

Men jag valde trots det, att gå långsamt.. För att i det HÄR läget var "bättre sen än tidig" min synvinkel...

Jag ville vara så KORT tid som möjligt inom synhåll för "det där huset...".

 

... Men trots att jag gick långsamt, hade jag ungefär tjugo minuter på mig att nervöst sitta och vänta bakom hörnet.. Så att jag INTE blev sedd...

 

Men jag tröttnade. Började gå bortåt.. "Jag går en vända runt huset.. Så är det kanske lagom sedan", tänkte jag..

Började gå... Och så händer det där som jag brukar se på film..

Jag ställs näsa mot näsa, med en kille.. Försöker gå åt det ena hållet. Båda åt samma håll.. Står och tvekar en stund. Båda två... Och försöker sedan igen... Båda åt samma håll!

... Vi stannar upp. Skrattar till, båda två... Och så går vi förbi varandra :P

 

... Jag kan ju säga att, bara att TÄNKA på det.. Att SE bilden FRAMFÖR mig sedan, gjorde att jag skrattade inombords...

Det var en sådan konstig upplevelse :P

 

Jag var ungefär tio minuter tidig, när jag kom fram till "huset"... Jag undvek till 99%, att titta in... Ville inte råka bli sedd. Inte råka möta hennes blick...

Jag kände mig spänd och osäker...

.. Men av att stirra åt ett annat håll eller rakt ner i mobilskärmen, kunde jag ändå känna mig RÄTT så lugn...

 

Ja-a... Lite tidigare än sagt, ropar hon på mig... Och jag går mot dörren. Blir insläppt...

Med en stark obehagskänsla.. Nästan så att jag ville FLY.. Gick jag in och satte mig i fåtöljen...

... Och så började hon prata. Fråga...

Vilka svar jag nästan inte kunde ge... Ja, de var halvdana...

 

Men det bestämdes iallafall att hon skulle kontaka det där slottet som vi var på studiebesök på för några månader sedan... Och att det kanske var enklast att de bara körde förbi mig(de åker tillsammans i en liten minibuss till arbetet) och hämtar upp mig... Och sedan får vi ta det DÄRIFRÅN..

.. För att skulle HON och jag ge det en till chans, så skulle jag nog inte klara av att stanna.

 

... Så hon skulle iallafall höra av sig när hon hade pratat med dem.. och berätta om de hade någon plats kvar till mig...

 

Efter ca tio minuter, var vi klara... Och jag tog mig en relativt långsam.. eller rask.. Vet inte riktigt... promenad... För att få tiden att gå.. "En timme kvar till bussen går"...

 

... Jag var hungrig.. Kände mig kroppsligt svag...

Men jag hade tankar som stoppade mig ifrån att köpa någonting...

Och efter att ha varit inne på butiken och kollat ifall jag ville ha någonting att äta. Kunde KÖPA någonting, gick jag därifrån tomhänt...

 

Men jag funderade på att åka in igen, efter att ha varit hemma och ätit lunch... ".. Så DÅ kanske jag köper något"...

 

... Istället gick jag tillbaka till busstationen. Väntade på bussen. Och åkte hem...

 

Väl hemma.

Jag hade fått post ifrån försäkringskassan.

Ett brev som förklarade att min aktivitetsersättning går ut efter januari 2016.. Och att jag, om jag ansåg att jag av medicinska skäl, inte kunde jobba eller vara arbetssökande, måste göra en ny ansökan och få ett läkarutlåtande av min läkare...

 

... Jag tänkte bara... "Jag TRÄFFAR ju ingen läkare... Klarar inte AV att träffa någon läkare... Är inte säker på att jag BEHÖVER träffa någon läkare...".

Nej, jag tror helt enkelt att det är dags att ta tag i arbetslivet nu... Jag är inte värd ersättning en gång till... "Inte om jag har en chans på MILJONEN, att tvinga mig själv ut i arbetslivet".. Nu måste det gälla...

 

Dock så känner jag mig stressad...

För det första... "Om spärren ALDRIG släpper. Jag ALDRIG tar mig ut i arbetslivet... Och att det skulle hända att jag inte kände mig VÄRD några pengar då... Ja, det osar bara "min tid i H*vetets stad".. Det vill säga... INGA pengar."..

Och för det andra... "Har jag råd att bo KVAR? Vad kommer att KRÄVAS av mig på arbetsmarknaden.. för vilken summa pengar? Och vart KOMMER dessa ifrån?"...

 

... Ja-a.. Jag vet inte..

Men jag kontaktade iallafall Personligt Ombud. För att fråga ifall jag kunde prata med HENNE om det. För att få lite klarhet. En liten förberedande plan för min tid efter aktivitetsersättning. Så att jag vet UNGEFÄR hur det kan komma att se ut...

 

Men vi får se. Annars får hon skicka mig vidare. JAG vet ju inte vem jag bör prata med om sådant...

 

... När jag kom hem och såg det brevet, blev jag först lite deppig. Verkligheten börjar komma ikapp mig. Och den tycks springa fortare och fortare...

Jag har ju alltid varit beredd. Medveten om att det kommer att hända... Men jag fortsätter hela tiden skjuta det framför mig... Och även så nu...

Men det är dags att åtminstone FÖRBEREDA mig för det oundvikliga.

 

... Så jag var lite...

Ja, mina tidigare planer på att åka in till STAN igen efter lunch. De kändes för en stund, inte så lockande längre...

 

Men trots det, hade jag lugnat ner mig tillräckligt när tiden väl var inne, för att ändå åka in en vända till stan..

Alternativet. Att stanna hemma nästan en HEL dag... Nej, DET kändes inte så lockande.

 

... Så jag åkte in igen. Promenerade i solen ett tag... Och gick sedan in på affären igen... För att se om jag ville, kunde.. orkade köpa något litet att äta. "Bara för njutningens skull"...

 

... Jag gick runt, runt, runt i affären. Fram och tillbaka. Kollade och funderade. Tvivlade och ältade... "Ja, men nej".. "Varför inte? Men varför?"...

Men så lyckades jag ändå köpa mig en munk och en Pucko... Gick och satte mig i solen. Stressåt, utan att knappt hinna smaka...

Blev lite missnöjd. Tankar som nästan exploderade. Men ändå på en rätt så LUGN nivå...

 

Och så tillbaka till busstationen..

Vänta på bussen... Och åka hem.

 

Idag fick vi ROPA i bussen. För att chauffören var VÄLDIGT borta, kan man ju säga. Vet inte om han GLÖMDE fort.. Eller ifall han var väldigt ofokuserad och inte ens HÖRDE att det plingade...

Men jag ropade. Högt... Hade nog ALDRIG hänt om det inte hade varit för att det bara var jag och någon till, på bussen. Annars hade jag nog åkt med enda upp till slutstation. Vilket bara blir knappt tio minuters promenad. Men ändå...

 

Klev av...

Och just när jag kommer innanför dörren, plingar min mobil till, två gånger...

Jag blev väldigt fundersam... "Jag har väl ingen påminnelse på IDAG?.."

Kollade... "Tvättid?.."

 

Jag var tvungen att fundera en stund. Jag kunde inte placera att jag hade en tvättid på mitt schema idag.

Kollade WhiteBoardTavlan. För att jag trodde att jag var helt virrig...

OCH.. så kom jag på..

"Ja, just det ja. Jag SKULLE ju ha tvättat idag. Men så kom ju mötet ivägen."..

Snacka mycket i tankarna. Hade HELT glömt bort den. TROTS att jag har försökt tjata på mig själv att jag skulle OMBOKA den :P

 

... Jag kollade på klockan. Tvekade en stund.. "Orkade jag?"...

Och så började jag slänga ihop tvätten i tvättpåsen. Väga den... Och dosera tvättmedel...

Ja, och så tog jag bara tag i det. "Det behövde ju göras"..

.. Började känna mig stressad för att jag använder så mycket kläder utan att tvätta... "Och nu behövde jag inte ens vänta på ledig tvättid ;D"...

 

Ner i tvättstugan. Tvättmaskinen visade ÅTERIGEN en annan vikt på kläder, än vad JAG hade vägt det till!

Grubbel på det. Försöka med minnet av tvätten, i ögonmått, väga tvätten i efterhand. Där jag satt i vardagsrumssoffan och oroade mig för illaluktande kläder igen...

"Men det MÅSTE vara rätt. Jag kan inte ha vägt tvätten till sex kilo.... och att det sedan skulle visa sig vara TOLV!"...

 

... Men när jag slängde över tvätten till torktumlaren sedan, så doftade de gott. Så BLEV nog rätt ändå ;D

 

... Jag hade även glömt en tröja som skulle tvättas skonsamt på trettio grader... Som jag kunde ha lagt i den andra maskinen, istället för hälften av den mörka fyrtiograderstvätten... Vilket gjorde att jag ÄVEN kom på att jag hade kunnat tvätta VIT tvätt(alernativt trettiograders) i den maskinen... FASTÄN det bara var ett plagg...

 

... Så jag började grubbla på DET en stund. Tills jag hade löst kriget... Och kommit på en lösning på trettiograderströjan... "Då jag i princip bara HAR den, så kunde jag lika gärna slänga in den i en extra maskin IDAG, som att låta den vänta flera tvättdagar TILL..".

 

Så jag slängde på en ny maskin med BARA tröjan i... Och trodde IGEN att jag hade doserat tvättmedlet fel. Då maskinen visade mer vikt än vad JAG hade doserat för... Även om jag DENNA gången, tänkte fel när jag doserade. Och inte vägde fel...

 

Men även DEN, blev ren ;)

 

...  Tvätten var helt klar vid halv åtta. Eller det var iallafall då som jag hämtade upp den. Vet dock inte hur länge torktumlaren hade varit klar...

Så dumt när det inte står tid...

 

... Jag har haft lite tankar som har bråkat med mig idag. Sådana som får mig att känna mig dum, och gör mig frustrerad...

... Men annars har det varit bra. Förutom oron för nästa års ekonomi, och arbets-och livssituation, såklart..

 

Men ljust ändå... Och en i stort, lättare dag än på senaste :)

Och för att inte TALA om, PRODUKTIV!

EFTER två vändor i stan. Ett möte.. Tvättning. Vikning av tvätt... Så tog jag även tag i DISKEN som hade legat och växt till sig genom lunch, middag och kvällsmål!.. FASTÄN jag egentligen var helt SLUT!

 

Produktiv dag. Vilket fick mig att undra om jag egentligen skulle orka MED en SCHEMALAGD produktiv dag IMORGON. Idag blev ju lite oförutsett...

 

... ÅTMINSTONE hoppas jag att jag orkar DUSCHA imorgon. Det MÅSTE jag orka. För att på lördag ska jag till föräldrarna. Fira 14åringens 15årsdag.

 

... Just det. Jag planerade veckans... En DEL av dess måltider, idag, också. Så att jag kunde avgöra när jag måste handla nästa gång. Och vad jag ska köpa då...

Var nog mest för att se så att jag inte skulle behöva handla IDAG. Vilket jag INTE orkade...

... Och det gick ihop sig till slut.

Efter mycket funderande fram och tillbaka, verkar jag ha fått pusselbitarna att klaffa. Någorlunda iallafall ;)

 

... God natt med er <3

 

 

3 koppar, 2 teskedar, 1 skål och en assiette(stavning)... Till en kvälls"fika" :P

Blir stressad av bara mängden "redskap" :P Hur lyckas man :D

 

... Men annars. Om vi fortsätter prata mat.

Jag har äntligen gjort en LITEN insats och kollat upp... Småkollat lite recept. Funderade nämligen hela kvällen igår. Sådär stressat och tvångsmässigt. Hur man gör tomatsoppa. Och det var ju inte mer märkvärdigt än vad jag själv hade tänkt mig...

 

... Men mysteriet i MITT huvud, står fortfarande fast...

Men det kanske ÄR så med soppa, helt enkelt.. Att...

... Ja, men grejen är väl den att jag har en liten besatthet av att få med ALLA källor till en och samma maträtt. Iallafall vad gäller middagen..

Jag menar. Protein, kolhydrater och fett...

 

Och jag har iochförsig inte kollat UPP ännu, vad tomater innehåller. Men annars så ÄR det ju nästan bara tomater i den maträtten... Och... Då undrar jag... Blir det en fullständig måltid? Eller brukar man ha någonting TILL?

 

Jag kan ju ha pasta till... Och det är ju kolhydrater, mig vetligt...

... "Men vad är "tomater?"...

 

... Jag har iallafall skrivit en kort lista nu. En inköpslista. Så att jag på söndag, kan göra min tomatsoppa. Då dagens middag, då hamnar på "övrigt"...

 

Vidare.

Min dag idag.

... Det var en MINST sagt VARM natt inatt. Antagligen för att solen hade legat på i sovrummet halva dagen...

 

Upp till klockan, vid åtta... Äta frukost...

Inte diska efter frukosten...

Och sedan gå och lägga mig igen...

 

Jag klev upp igen... Vid kvart över tio ungefär, tror jag..

Såg på tv... Åt lunch vid halvtolv-tiden...

Och gav mig sedan iväg till stan vid ett...

 

Ja, jag valde att åka tidigare idag, och hoppa över andra avsnittet av House. Mest för att jag kände mig stressad.. "Skulle jag orka laga mat, så kan jag inte komma hem vid fem"...

 

... När jag kom in till stan, tog jag mig en kort promenad.

Det var varmt. Jag var lite smått... Rätt så mycket.. hungrig...

Satte mig en stund vid kanalen... Och bestämde mig sedan för att tillåta mig själv köpa en glass. Men med ett villkor... "Jag måste LOVA mig själv att börja äta mig mätt". Det FUNGERAR liksom inte att ständigt vara hungrig... Och att därför börja småäta... Inte för att EN glass blir småätande... Men förstå grejen..

Äter jag mig aldrig mätt, så borde jag inte heller...

 

Nej, jag vet inte. Men ni kanske förstår.

Det kan ju också bli så, att DEN "regeln" gör att jag börjar äta mig mätt...

Men å andra sidan. De veckor nu i sommar, som jag faktiskt ÅT väldigt bra och mådde relativt BRA i det, så hade jag aldrig heller något SUG efter att köpa någonting eller äta någonting när jag var i stan...

Och jag mår nog ändå bäst i att äta dessa "måltider", istället för lite hipp som happ...

 

... Så. Från och med nu. ALLTID äta mig mätt. Och om jag då ändå skulle vilja ha nåonting gott i stan sedan.. så är det helt okej :)

 

... Jag gick iallafall till affären. Tog GOD tid på mig, att med beslutsångest, välja min glass...

Och så gick jag tillbaka till busstationen... Med en... inte så god glass... Tyvärr.

 

... Gick in på pressbyrån för att kanske köpa någonting godare. Kanske en kaffe...

Men ut därifrån igen... Då jag inte var sugen... Var nog rätt så nöjd ändå..

 

Vänta på bussen...

Och åka hem.

 

...Väl hemma...

Ja-a... Klockan var fyra, och...

Ja, strax därinnan..

Och jag hade hela dagen, och även nu, haft svårt att bestämma mig för om jag ska orka laga mat eller inte. Jag var inte sugen... Och glassen kanske räckte väl...

 

Men nej. För det första "glass till middag"... Nej, inte bra..

Och för det andra... Fyra timmar kvar tills kvälls"fikat"... Så länge skulle inte jag orka vänta, nu när jag har hamnat i en period där jag låter mig själv gå hungrig. Aldrig blir mätt..

 

... Så. Jag satte trots allt igång med maten. Gjorde någonting halvdant. Genom att slänga ner en fryst fiskfilé i lite mjölk... Låta det koka.. Och så smaksätta med lite kryddor och citron...

Och jag har lärt mig en ny sak. Eller iallafall fått en ny erfarenhet..

... "Pressad citron ner i varm mjölk... Det skar sig DIREKT". Rätt så cool effekt :P

 

... Men det gjorde ingenting. Det skär sig på samma sätt när jag häller ner naturell yoghurt i nästan kokande vätska... Och när jag häller i mjöl, brukar det bli klumpar..

Sådana där "småmissar", på grund av otålighet och lättja :)

Smaken blir dock densamma.

 

... Kryddningen idag...

Det blev starkt. Tog nog för mycket citronpeppar... Eller så var det vitpepparn som tog över... Vet inte riktigt..

 

Riset hällde jag sedan, redan färdigkokt, i såsen med nu små fiskbitar i.. Och lät det koka av sig lite vätska...

Såg nästan ut som risgrynsgröt :P

 

Och sedan... Ja, då åt jag.. En liten, liten portion...

Ja, jag har svårt att bryta mönstret... Antagligen för att jag inte riktigt har hittat en bra ANLEDNING ännu... För att, än en gång... MOTIVATION... Den saknas...

Kanske borde jag KÖPA en liten vovve ändå. Någon meningsfull att leva för. Att må BRA för... Att KLARA mig för... Och att KÄMPA för att nå någonstans i LIVET, för...

... Men rädslan.. och att inte få ihop VARDAGENS alla delar... Ja, de stoppar upp mig...

 

Ångest efter maten...

Skriva av mig i textsamlingen.. Någonting som skulle bli lite förnuftigt pepptalk...

... Fast jag råkade glömma själva peppet...

Det BLEV bara gnäll... Uppgivenhet... Och en del frågetecken... om hur jag skulle orka.

 

... Men jag fortsätter såklart.

Plötsligt vänder det. Och jag hoppas väl på att snart komma in i en period då jag vill äta mig mätt, igen.

 

... Det har blivit en hel del diskning. Då jag samlade på mig... Gör det hela TIDEN, så att slasken blir full... Mest på grund av lathet och ångesten efter maten. Alla funderingar... Och för ärligheten skull, även på grund av tv:n. De program jag följer... "SUPERviktigt" :P

 

... Annars har det blivit tv...

Och sedan, när klockan blev halv åtta... Eller lite mer. Minns inte riktigt.. Så blev det kvälls"fika"...

... Där jag, TROTS avsaknad av mättnad efter målet, kände att jag kanske hade ätit för mycket... Antagligen på grund av översvämningen på mitt bord.

Många "redskap"...

Frågetecken...

.. Ja, då känns det väldigt övermäktigt...

 

Men jag måste ju lita till mättnaden.

.. Men DET funkar ju bara om jag också vill ÄTA mig mätt.

 

... Det löser sig nog.

... Kanske borde fokusera på att finna motivationen istället. Och börja i DEN änden. Så kanske viljan kommer av sig själv sedan ;)

 

... God natt med er, iallafall <3

 

 

Jag har precis färdigställt en pannkakstårta, med hjälp av en kastull och plastslev :) Huvva.. Svettigt :P

... Men det var kul. Nervöst. Stressigt. Men jag kände mig för första gången på såå LÄNGE, kreativ ;D

Mer om det, snart.

 

Nu tar vi dagen idag.

Eehmm...

Jag vaknade imorse klockan åtta, av matklockan... Klev upp direkt. Nyvaken och halvyr. Gjorde iordning frukost. Åt...

Diskade efter mig... Kände mig lite sådär förväntat orolig och ängslig. Osäker...

 

Gick och satte mig vid tv:n och väntade på att få gå till bussen...

Nej, förresten. Jag la mig under täcket, på kudden, och tittade på tv. Hallå. Klockan var ju bara halv NIO! :P

 

Där blev jag sedan liggandes. Avslappnad i hela kroppen och halvsov... Nästan iallafall...

Jag minns ju inte så mycket. Men jag låg säkert och finurlade på allt det nya som händer just nu. Funderade... och oroade mig lite grann... Med vid gott mod, såklart ;D

Japp det är en positiv period nu :) Det känner jag på mig.

 

När klockan ÄNTLIGEN...

Nej, nu går jag händelserna i förväg. Det blev, efter en del ältande och en massa väntande, dags för lunch.

Åt en smörgås kvar från frukosten. Och en Brownie med en kopp kaffe..

 

SEDAN blev det dags att gå till bussen..

På denna resan ältade jag rätt så mycket och kände mig stressad över vad jag skulle köpa när jag kom till stan. Både i matväg och "prylväg"... Ältade lite ekonomi... Och funderade lite kring den här almanackan som jag tänkte börja med. Hur den skulle kunna hjälpa mig...

 

... Och sedan messade mamma, när jag satt på bussen.

Hon frågade om de kunde komma över på fika ikväll, pappa och hon... Och det var ju klart att de kunde! Mäkta lägligt att de hör av sig IDAG av alla dagar. När JAG precis har tagit mig ur en VECKOLÅNG... Kanske till och med MÅNADSLÅNG period av... HELVETE! ... Det var ju passande =) Hade de hört av sig några dagar tidigare, kanske jag hade slitits i tusen bitar, av dåligt samvete och dubbla viljor.

 

... Dock så blev jag lite stressad av att en ny punkt för dagen, helt plötsligt kom upp..

Mitt dagsschema hade ju varit. Äta, äta, bussen till stan. Handla, åkta hem, laga mat... Äta... Ja, och sedan bara fokusera på det..

Men nu blev det istället. Iväg till stan. Skynda mig att handla det jag skulle ha. Kolla lite SNABBT efter almanacka... för att sedan RASKA mig iväg till nästa butik för att handla den mat jag skulle ha... Och KÄMPA för att hinna med första bästa buss hem..

- Och när jag kom hem, skulle jag hinna laga mat och äta. Städa och dammsuga... Och helst även DUSCHA! ..

 

Ja. Jag kom iallafall in till stan. På gott humör... Men ständigt och oavbrutet funderandes över VAD jag skulle köpa och VARFÖR. Vad jag borde köpa FÖRST för att hinna med nästa buss... Och vilken BUTIK som var smidigast att gå till..

DET i sällskap med funderingarna kring allt ANNAT som jag behöver köpa och fixa i vardagen... Och ekonomin med det. Hur jag skulle få allt att gå ihop... Och det faktum att jag fortfarande känner mig rädd och osäker... Inte vågar köpa hem vissa matvaror. Då jag har en djupliggande oro för att börja proppa... Och därmed ångra mig... Och ÄNNU VÄRRE... Börja svälta igen!

 

... Ja, när det gäller rädslan och oron, trivs jag inte ALLS med att äta... Känner mig faktiskt rätt så skrumpen... Men jag ska klara det här den här gången... Jag hoppas väl och TROR att detta bara är tillfälligt. Jag behöver bara komma in i det ;)

 

Väl i stan, gick jag iallafall till den närmaste butik som jag trodde att skulle ha en almanacka som passade bra till det som jag skulle använda den till... Men jag gick in... Kollade lite. Konstaterade att de inte HADE det... Struntade i den sak jag behövde, som FANNS där... Eftersom att jag ville köpa båda eller ingen...

 

... Gick ut... Och raskade mig lite halvstressat, iväg till nästa affär. Mataffären..

Jag hade en lista på de saker som jag hade tänkt köpa IDAG... Men... Ja, jag lyckades ändå missa en sak. En rätt så viktig sak för att kunna laga mat... Stekmargarin...

 

... Jaha. Jo, det blev ju ett ältningsmoment i sig... DET, tillsammans med alla ANDRA saker som rörde sig i huvudet. De saker som jag nämnde ovan..

... Men jag satt på busstationen och väntade på bussen, med en viss ro i kropp och sinne... Det var inga jättejobbiga känslor... Lite ängslan bara.. DELS för att mamma och pappa skulle komma...

 

... Och ju närmre deras ankomst jag kom, desto mer nervös blev jag..

Ja, jag tycker inte om att få besök. Jag får en knut i magen och blir orolig och nervös...

... Antagligen för att jag VET att de kommer, men inte EXAKT NÄR det kommer att ringa på dörren. EXAKT när jag kommer att behöva vara social... Och inte heller vad som kommer att hända. Vad som kommer att tyckas om vad... Vad som FÖRVÄNTAS av mig... Och vad som kommer att kännas av vem..

 

... Jag kom hem. Började direkt försöka mig på att steka pannkakor. Inte det enklaste med de redskap som jag hade..

Men jag gjorde det. Lite stressad inombords. Men inte värre än så..

Det gick halvdant.. Vissa gick sönder. Och vilken värme jag skulle ha för att få den textur(om man nu säger så) som jag ville ha, var inte det enklaste att få fram...

Men det jobbigaste var stressen av allt jag skulle hinna med innan föräldrarna eventuellt skulle komma..

 

Japp, de gjorde det igen. Det gör de alltid. Men mitt fel att jag inte säger ifrån..

De säger att det FUNDERAR på att komma...

... Och ja-a... Jag är inget vidare fan av ovisshet.

 

Men iallafall...

Jag åt... Mer stressad idag. HELT klart. Både frukosten, lunchen och middagen åts med stress i sinnet och relativt fort..

 

Sedan diskade jag.. Började städa...

Och pustade sedan ut framför tv:n...

Ja, jag pustade ut.. Men jag kunde inte slappna av. Jag kände mig glad. På bra humör... Och förväntansfull...

Men jag var samtidigt nervös. Och orolig... Jag satt rak i ryggen och lutade mig inte tillbaka i soffan. Ja, jag kände mig som en pinne. En nervös pinne.

 

... Men så kom de.

Vi pratade. Drack kaffe. Och åt fika...

Och jag... Ja, jag mådde bra... En LITEN hint av ängslan inombords, där vi satt vid köksbordet och umgicks.. Men jag pratade på, precis som de själva gjorde.. Och leendet. Ja, det fanns där, as well :)

 

... När de hade åkt igen, kände jag mig... Ja, jag hade ångest. Det hade inte hänt något negativt. Men vi hade pratat. Dagen hade varit stressig och händelsefull... Alla förändringar som jag skapar mig i vardagen. Allt som planeras tillsammans med familjen... Det där lilla som pappa ska fixa åt mig... Allt som JAG ska fixa. BEHÖVER fixa... Och det faktum att jag har bestämt träff med mamma och pappa... "En bokad dag" ...

 

... Ja, det blev för mycket...

Men förstå mig rätt. Detta var ängslan. Ångest. Inget annat.

Jag var på bra humör. Var SUPERTACKSAM för att föräldrarna ville komma över och göra mig lite sällskap. Bara umgås... Och ÄNNU mer tacksam och glad att de vill träffa mig för en filmkväll på fredag nästa vecka ;D

... Det är bara lite mycket på en gång. That´s all :)

 

Ja. Det blev diskning efter fikat. Och sedan sjönk jag ner framför tv:n och tittade på bakningsprogram... Medans tanken att jag ville steka upp den sista pannkakssmeten som inte hanns med tidigare, störde mig en aning. GNAGANDE tanke.

 

.. Den här gången skulle jag steka tjocka pannkakor. Små, som jag sedan staplar i lager, med fyllning emellan.

Och så blev det.

Jag använde en liten kastrull och stekte i. Men bara på ena sidan. Så får se hur de smakar i konsistensen imorgon. Smakade den nämligen inte idag. Då mina måltider är över för dagen. Men har ju fyra chanser imorgon ;)

 

... En sista notering.

Något som stör mig och ger mig ångest vad gäller ätandet. Som gör det lite tungt att fortsätta, är VAD jag ska äta. Att försöka laga till någonting av det jag har hemma, när jag är så rädd för att köpa hem matvaror... Ja, det känns lite kärvt(stavning)..

... Jag menar. Jag vågar ju köpa hem sådant som man kan köpa i minipack... Så att det inte gör någonting om man råkar hetsäta. Och som jag inte behöver slänga, om allt spricker... Men jag vill ju inte LEVA på snabbmat...

 

... Men det löser sig nog. Ger jag mig själv tid, så får jag nog hem både den ena och andra varan. Till slut vågar jag äta och köpa precis vad jag vill... Till och med sådant som OFTAST proppas av mig!

 

... Men det känns ändock som om jag kommer att lyckas HÅLLA på rutinerna den här gången.. Sålänge som jag inte tappar tron och den starka viljan. Tvivlar jag, så spricker det.. Ägnar jag en FUNDERING till svälten, så kommer jag att vräka...

Så.. VILJAN.

 

Därför så är det bra om jag får hem en sådan där "pepp-almanacka" snart. Tänkte till och med köra med stjärnor eller liknande för saker som jag uppnår och klarar av i vardagen. Så kanske det gynnar även städning och tvätt :) ... Och jag har även funderat på om en hund kan vara en belöning efter ett antal månader av success ;D

 

God natt med er iallafall <3

 

 

Ja, jag KANSKE har vänt på dygnet. Vi får se...

Jag TRIVS bara med att gå upp vid ett på dagen... Det känns som om dagarna blir kortare då. FASTÄN man sitter vaken halva natten sedan.

 

Men nu ska jag, trots sedan någon timme, trötthet, försöka blogga några rader.

 

... Jag VILL minnas hur dagen började. Hur dagen har sett ut... Och hur den slutade... Ja, DET är ju inte så svårt. För att det är ju NU :P

 

... Men jag klev iallafall upp någon gång... Ja, vid halv ett eller ett. Med en HELT annan känsla i kroppen... Ja, jag kände mig inte längre sådär tung och mätt. Förstoppad... Nej, nu hade ÄNTLIGEN kroppen kommit ikapp sig lite och reaktionen av det hastiga kostbytet, hade nu lagt sig... Det var skönt.

 

... Jag åt frukost...

Och så blev det... Ja, jag TROR att jag...

Nej, just det ja. Jag satte mig i tv:soffan och bara stirrade ut genom fönstret. På pilträdet mot himlabakgrunden... Och bara NJÖT. Bilden var så fin. Men tyvärr hade INGEN av mina bättre kameror något batteri... Typiskt.

 

Slog igång tv:n när det var ungefär tjugo minuter kvar tills jag skulle gå till busen... Och avbröt sedan mitt tv:tittande, under ett väldigt intresseväckande program... Men det gjorde ingenting. Det betydde mer för mig att komma ut en stund. Hemifrån...

 

... Jag kollade min väderapp innan jag lämnade lägenheten... "Övervägande molnigt" ... Och så drog jag på mig mina vanliga "ut-och-gå-i-vårvädret-kläder" ...

Och det fungerar jättebra till en början... Men precis när jag lämnar bussbåset för att kliva på bussen, så börjar det REGNA... HELT fel kläder alltså!

 

... Men jag stressade mig på bussen... och funderade sedan, hela resan, på ifall jag skulle använda paraplyt när jag kom fram eller inte... Japp. Det GNAGDE i mig. Då jag inte tycker om tanken på att sedan ha ett blött paraply som jag inte vet vart jag ska göra av. Hur jag ska hålla det när det inte längre används...

Visst för ett torrt... Men hur... med ett blött?

... Så. Det ligger alltid fint i botten av ryggsäcken... Och själv oroar jag mig för blöta kläder när det regnar :P

 

... Väl i stan... Ja, jag hade inga planer. Tänkte bara ta en kort promenad. Och sedan ta nästa buss hem igen...

... Men i samma veva som jag kom fram, kom jag också på vad jag kunde göra istället... In på ClasOlssons och köpa mig en konservburksöppnare... Och om de hade, en kapsylöppnare...

Jag fick en del beslutsångest och därmed stressade känslor, när jag kollade bland alla de prylar som kunde vara bra att ha, men som ändå inte är livsnödvändiga...

... Och med MIN ekonomi...

 

... Några saker fick jag trots allt med mig hem... En konservöppnare... En kapsylöppnare... Och så någon sak som skulle vispa grädden väldigt enkelt... Vet inte vad det var och har inte testat den... Men...

Ja. Visst. Den var väl inte "nödvändig".. Men den kändes rätt... Och för att undvika ångest, köper jag helt enkelt allt som känns "rätt"... Har ju stenkoll på ekonomin... Så det går nog bra ;)

 

... Sedan gick jag tillbaka till busstationen... Väntade på den buss som skulle gå om en... Ja, tjugo minuter kanske... Och så åkte jag hem...

Musik i mina öron. Som DÅNADE i huvudet... Med gammelgubbarnas höga prat, några säten bakåt...

 

Egentligen hade jag inte så HÖG musik... Men jag var bara extra känslig... Jag ÄR det nuför tiden... Har inget direkt svar på VARFÖR... Men det spelar nog inte så stor roll, HELLER... Bara att acceptera ju...

 

Väl hemma...

Ja, ätandet går relativt bra just nu... Och jag börjar känna av fett(hälsosamt) på kroppen, som jag inte har kunnat känna på... Ja, jag vet inte... LÅNG tid iallafall...

Jag får liksom i mig flera mål om dagen, och att hålla på tiderna går relativt bra... VAD jag äter, är väl det som jag känner mig som mest osäker på... Det enda som jag skulle vilja ändra på...

Och vad jag behöver göra för ytterligare inköp i matväg, är en annan sak...

 

Men annars går det relativt bra... Helt enkelt.

... Ekonomin, och ifall jag kommer att ha RÅD att leva såhär, är ju fortfarande ett ältande orosmoment... Men det kommer det ju också att FÖRBLI tills jag får svar. Inga konstigheter liksom.

 

... När jag nu talar om mat och inköp... Jag tror att jag har hittat en butik som kommer att passa mig bra, vad gäller både pris och gångavstånd... Nu behöver jag bara köpa en "dra-maten". Så kan jag försöka våga mig dit snart... Men den vagnen jag ska köpa, kostar en del... Så vet inte när jag kommer att släppa loss på DEN... Och så vet jag inte heller hur stora...

Eller jo förresten. Ska jag leva på mycket mejeriprodukter och liknande... Det väger ju en del.

... Men vi får se. Dyr, som sagt.

 

.. Men jag har på min nya "mål"lista på WhiteBoarden, att jag ska våga besöka den matbutiken snart... Det känns bara ovisst att gå av bussen på en helt ny busshållsplats.. Ett HELT nytt ställe... Och sedan gå på en HELT ny väg... Mot ett HELT nytt mål...

Ja, men ni kanske förstår... Det finns en liten spärr... En spärr av emotionell och psykiskt lathet...

 

Ja-a... Sedan jag kom hem... Äta. Diska. Äta... Diska. Och äta...

Tv. Dator...

Jag har betalat elräkningen, och så har jag mailat Vattenfall. Då jag vill veta mer om det där med "Mitt pris", som de skickade ut info om... KORT tidsgräns(eller vad man nu säger) som jag har på mig att anmäla intresse!

 

... Jag har läst bloggar. Kollat blocket husdjur...

Och jag har känt mig konstig i huvudet. Nästan så att jag hade ont. Konstig i hela kroppen... Men jag kollade mot pilträdet utanför mitt fönster, och såg en svart himmel... Så jag skyller på vädret :P .. Alltid så enkelt att skylla på det :P

 

... Ja-a. Jag har FÖRSÖKT planera lite inför ytterligare inköp av mat.

Jag har fört över siffror i budgeten... Och jag har... Ja, låtit hjärnan älta.. älta... och ÄLTA.

... Det har känts bra. Samtidigt som jag inte har kunnat släppa alla funderingar... Vilket leder till oro, osäkerhet och ångest. Stress.

 

Men jag mår bra. Bättre idag än tidigare dagar.

... Handlar jag imorgon, så hoppas jag på en smärtfri... eller näst därtill smärtfri, process.

.. Och så hoppas jag att jag på något sätt kan utveckla detta sättet att äta. Så att jag orkar fortsätta. Just nu är det bara smörgås och yoghurt. Fruktdrycker och havre/sojadrycker...

 

God natt med er <3

 

 

... Idag har fokus legat på gardinerna, härhemma. Helt klart.. Och jag TROR mig nyss ha kommit över en beslutsångest"attack"...

Idag har jag nämligen jobbat och slitit för att få upp åtminstone TVÅ av de åtta längderna som ska upp i vardagsrummet.. Klippt och knutit.. Klippt upp och gjort om...

 

Ja, jag fick mig ju en liten känslomässig chock tidigare idag. När jag upptäckte att jag hade köpt SKJORTDYRA gardiner, som saknade hängen! ... Japp. Dessa skulle jag INTE ha råd att köpa NU!

... Tårar i ögonen.. Lite smått panik.. Ångest... Nu fick det väl RÄCKA med problem och negativa överraskningar!

 

Och så messade 22åringen precis då också.. Vilket gjorde mig stressad.. Och så en gång till, sekunden efter... *ÄNNU mer stressad*!

... Men jag ignorerade dessa glada sms med frågor i, tills jag hade kommit på en åtminstone TILLFÄLLIG lösning på mitt problem..

 

Nu åkte det gamla hederliga resårbandet fram.. Ja, jag kan ju säga att DET och garn, hamnar lite här och var, när JAG stöter på problem.. När jag var liten, STICKADE jag till och med med ett tunt vitt snöre och två färgpennor :P I brist på annat så.

 

Jag klippte till dessa resårbitar och knöt det med jämna mellanrum runt gardinstången och genom gardinens "flärpar"... Tog LÅNG tid. Och det var svårt att göra så att alla band var knutna varken för hårt eller för löst runt stången.. Och efter att jag har kommit HALVVÄGS, så kommer jag på ett bättre sätt att göra det på! ... Bara att klippa bort alla band och börja om från början igen... Och ändå var jag HELT ovetandes om ifall det ens skulle se KLOKT ut med dessa banden i gardinen! ... Och att resårbanden höll på att ta slut, gjorde ju inte oron mindre!

 

... En längd färdig.. Upp i fönstret med gardinstången och den färdiga längden.. För att mer orkar jag inte idag...

Men då jag, när jag har kommit igång med någonting eller gjort en förändring, får svårt att slappna av och koppla bort.. Bara stirrar, funderar och ältar... Ja, jag började med nästa längd också..

 

... Sedan blev det till att stresshandla lite... Ja, jag tror att jag precis hade satt upp en av de röda "tjockgardinerna" i dörröppningen mellan hallen och vardagsrummet... Och blev såå NÖJD! ... Ja, det är verkligen URSNYGGT!

... Men att sätta upp gardiner i fönstren och att få dessa nya intryck av mitt vardagsrum.. Kanske lite nya ideér, och att sedan BEARBETA vad jag nyss har åstadkommit... Ja, jag behövde gå hemifrån en stund... Och jag behövde ÄTA!

 

Handlade mig något litet att äta och en havredryck.. Och så gick jag hem igen.. Fortfarande lika glad över gardinen i dörröppningen... Och nu även tillfreds med hur mina "skogsgardiner" såg ut utifrån..

Jag satte mig på datastolen mot väggen, och under stress, funderade och ältade dessa gardiner... Upphängningen av de tjocka gardinerna... Ja, och vad det nu var min hjärna rullade... Medans jag stirrade stint på dem.. Halvtsom nöjd.. Halvtsom osäker.. Och åt. Drack.

 

... Annars har jag suttit en del vid datorn idag.. Jag har försökt koppla av framför lite serier.. Jag har kollat blocket. Läst bloggar. Kollat mailen. Och sådär..

Jag skickade ju även, under upprördhetens stund, iväg ett mail till BonPrix och frågade om hur jag ska hänga upp gardinerna. Och blev då visad till deras upphängen.. 

Så jag antar att det blir till att köpa till sådana till "tjockisgardinerna", och de två övriga tunna "skogisarna" tar jag resårband till.. För att det FUNGERADE! Mer jobb... Men billigare.

... Dock så tror jag att jag köper dessa i fysisk butik istället. Om jag kan hitta.. Vill inte ha hit fler paket nu!

 

Jag satte mig i köket ett stund, för att försöka slappna av.. Ja, trots att jag är nöjd, så stör dessa gardiner mitt sinne. Och jag får ångest och blir orolig.. Antagligen en viss osäkerhet, för att "det kanske KAN bli BÄTTRE"... "Är jag NÖJD med det jag gjort?" ...

 

Och så är det ju så mycket ANNAT inom mig också, som stör. Men eftersom att jag har skrivit om det VARJE dag nu, så hoppar jag den biten idag.

... Satte mig iallafall med en kopp te och tända ljus... Stirrade en stund... Och gick sedan in till datorn igen.. Och för att undvika att stirra på gardinerna och älta, så började jag se på lite komikserier..

 

.. Och kom helt plötsligt att tänka på något som för en stund raserade mitt lugn... "Borde jag ha TVÅ "tjockisgardiner" i fönstret ändå?" ... Jag satte ju nämligen en av de röda tjocka, i dörröppningen, idag.. Bara för att testa.. Då jag kände att jag inte ville dölja för mycket av skogisgardinerna i det lite mindre fönstret... Och så tyckte jag att det var såå SNYGGT..

... Men nu när jag börjar(började) tvivla på ifall två stycken i fönstret kanske ändå BLIR snyggast.. Ja, jag har ju inte råd med en TILL! Och vill inte heller "sno" den ifrån dörröppningen...

 

Kunde inte längre koncentrera mig på serien som jag såg... Ville bara stirra på gardinen.. För att försöka se.. Se vad som skulle se mindre dåligt eller mer bra ut... Och kom till slut fram till att det nog skulle fungera med bara en.. Och om inte. Så får jag köpa till en till, senare..

Men ångest. Japp. Fortfarande, känner jag...

... Men det BORDE funka med en ;)

 

Ja-a... Det var nog MIN dag...

God natt med er <3

 

 

Jag behöver, känner jag, blogga nu... Då det VAR ett tag sedan sist..

Men jag vet bara inte vart jag ska börja.. Vad jag ska skriva...

 

Men. Sist jag skrev, var alltså torsdag kväll.. Vilket betyder att dagarna som nu ska sammanfattas är fredag, lördag... Och så idag.

 

Hmm..

Efter inlägget i torsdags...

Det är ju DET som är det negativa med att hoppa över någon kvälls bloggning... Mycket att komma ihåg när man väl tar sig FÖR sedan...

 

Jag vet att jag hade en jobbig kväll iallafall.. Det var då till att bli sista bloggningen.. Kändes det som DÅ. Men jag tror att jag, trots att det känns jobbigt att blogga... Jobbigt att tjata... Jobbigt att försöka minnas, och ibland även att öppna upp sig för omvärlden såpass mycket som JAG ändå gör...

... Men jag tror ändå att jag skulle SAKNA någonting om jag inte skrev... ALLRA helst eftersom att detta nu är den enda tiden.. Det enda tillfället på dygnet, som jag får UR mig allt vad som rör sig inom mig!

 

... Minns iallafall inte vad jag gjorde efter torsdagens inlägg...

Men jag klev väl i säng någon gång därefter..

... Och vaknade sedan... Ja, någon gång..

 

.. Kan nog inte förvänta mig att minnas sådana saker, nu när några dagar har gått...

Men jag minns iallafall att jag diskade den lilla disk som blivit.. Mest för att jag ville vara förberedd ifall det skulle råka komma hem någon till mig, efter födelsedagsfirandet..

 

Så. Diska all disk.. Och göra rent bord och golv... Från flingorna som jag rasade över hela golvet häromdagen!

... Och sedan så tror jag att jag duschade den dagen också? Men det KAN ha varit dagen innan..

 

När pappa snart skulle komma.. Fick jag för mig att måla mina naglar.. Jag har ett sådant där franskt manikyr-set... Vilket jag ALLTID brukade måla mina naglar med när jag gick i skolan! Ja, under gymnasietiden..

 

Men när JAG målar naglarna, BLIR det aldrig särskilt bra.. Allra helst på höger hand.. Då det är svårt att "måla innanför strecken".. Men det brukar ändå bli FINT. Jag brukar inte störa mig på det.. Och det brukar, om man inte stirrar SUPERNÄRA, ändå se någorlunda "proffsigt" ut...

 

Men inte idag(i lördags)! ... Nej. Jag börjar måla.. Det går extra bra.. Det första lacket är ju enkelt. Bara på med det.. Det andra. Ja, då måste man vara lite mer precis.. Det gick också bra.. Bättre än det BRUKAR, faktiskt...

 

... Men så ska jag på med det sista.. Det helt genomskinliga... Och jag tror att det var för TORRT eller något.. Dessa ÄR ju ändå över fem år gamla!

... Så det smetade bara ut sig, och drog då med sig det ännu inte HELT torra nagelacket... Men inte så att det var tvunget att göras om..

 

Men EFTER att ha blivit klar.. Bytte nagellack till ett nyare.. Så började jag ju göra mig klar för att gå.. Saker att packa.. Plocka iordning... Och ja.. LÅNGSAMT torkande nagellack, tydligen! ... För att det smetades VAD jag än gjorde.. Även om jag med mina fingrar, tippade på tå.. Superduperförsiktig.. Och jag kände mig såå handikappad! ...

 

Målade på några gånger till. Med det vita lacket... Och även med det genomskinliga... Räddas vad som räddas kunde..

Men.. Ja. Det blev inte bra.. Ser MINST sagt amatörmässiga ut! ... Men orkade aldrig måla om dem igen... Så det fick vara.. Vitt är iallafall snyggare än GULT, som mina naglar ANNAR är i spetsarna! ... I jämförelse.

 

Pappa hämtade... Och vi pratade en del.. Smalltalk. På vägen hem till dem..

Åt lunch är vi kom hem... Och sedan... Ja-a.. Det blev rätt så mycket små-och ströprat mellan mig och mamma, under dagen.. Då pappa oftast sysslade med annat.. Ja, DE har ju OCKSÅ precis flyttat(men skillnaden är att DE får ordning :P)!

 

... Det blev middag framför tv:n. Pappa, mamma och jag.. Vi gjorde varma mackor... Enkelt och bra.

 

Tv resten av kvällen... Och sedan gick vi för att lägga oss..

Jag var vaken.. Vaken. Vaken.. Trippade upp och hämtade en chokladbit vid tvåtiden någon gång... Och låg sedan vaken ytterligare några timmar.. VILLE verkligen sova! ... Men det där RUMMET.. Det ÄR någonting med det där RUMMET! Och funderingarna i huvudet, bara snurrade. Snurrade... Och SNURRADE!

 

Somnade sedan till, någon gång efter fyra.. Och vaknade igen, av mammas och pappas prat, vid halv åtta..

Klev upp... SPRANG ner på toaletten! Då jag hade hållit mig HELA natten! ... Ja, jag var trött..

Och sedan blev det frukost...

 

Efter frukosten..

Ja, pappa började fixa och dona igen... Och mamma och jag, pratade lite om allt och ingenting.. Glodde på tv:n... Eller, ibland, när jag var ensam, satt jag och stirrade på elden i den öppna brasan...

 

Hmm... Inget mer att säga om DET..

Resten av familjen, kom klockan tre.. Eller ja.. 22åringen och hennes sambo var lite sena.. Men annars.

Det blev lite smalltalk i soffan.. Inte så mycket JAG.. Trött efter natten... Och egentligen inte särskilt sugen på social kontakt och sällskap..

 

Sedan blev det smörgåstårta... Jag kände mig väl lite... Ja, jag vet inte... ENSAM mitt bland allt folk.. Inte så att jag LED av det.. Men jag VAR lite osäker.. Kände att saker jag gjorde eller sa, bara blev fel.. Men jag njöt ändå till stor DEL av att ha alla samlade.

 

Det blev en timmes paus mellan smörgåstårtan och fikat... Och 20åringen och hans sambo, lämnade oss för att gå på annat födelsedagsfirande...

 

Fika.. TRE tårtor hade 22åringen med sig! .. 14åringen och 18åringen hade nämligen OCKSÅ önskat sig tårtor :P

... De var goda allihopa... Men man blev ju en ANINGEN mätt! Och när mamma hade samlat ihop alla rester från tallrikarna, var det ett BERG av tårta på fatet! :P

 

Presenter. Japp. Nu blev det en del presenter.

Från 14åringen fick jag ett tusenbitarspussel med en söt uggla på. Av 18åringen... Ja, den får jag vänta lite på. Den hade nämligen inte kommit ännu.. Av 20åringen, 23åringen, mamma och pappa fick jag en korgfåtölj till min hall.. En vit.. Jag hade ju sagt att jag ville HA en sådan.. Kanske inte just VIT, men... Nu känns det ju som om min FAMILJ ineder mitt hem!

 

... Men inga problem SÅ. Eftersom att det enda som HÄNDER, är att mina planer förändras.. Jag tänker om.. och får nya idéer.. Lite jobbigt dock, de första... timmarna, dagarna.. Men när jag väl VANT mig vid det nya... Ja, då funkar det..

 

Jag blev glad. Och nu när jag har ställt fåtöljen tillrätta.. Rullat ut den vit-beiga-randiga mattan i hallen... Ja... Nu efter att ha sprungit omkring som en galning mellan hall och kök. Hall och vardagsrum... Tycker jag nu att det ser riktigt hemtrevligt ut.. Utmaningen är bara att acceptera att det inte är EXAKT som jag hade tänkt mig, och sedan komma fram till hur jag ska inreda RESTEN av hallen ;)

 

... Vidare.

Av 22åringen och hennes sambo, fick jag... Ehhmm.. Vad heter det? Ett set(?)... med tallrikar, djupa tallrikar, assietter, koppar och bestick... TOLV stycken av VARJE! ... Jag menar. Jag är ENSAM! ... Hon har nog tänkt att jag ska bjuda hem hela tjocka släkten till min lilla tvåa :P

 

... Ja-a... Kvällen fortsatte... Och när man hade varit trött på det hela och bara ville hem, i typ en timme eller två, åkte vi ÄNTLIGEN.. 22åringen och hennes kille, köre hem mig och 23åringen, på vägen..

Och när jag kom hem... Jag åt lite mer tårta :O ... Och så satte jag mig vid datorn en stund... Lite ångest... Rätt så mycket... Men annars lugnt.. Jag var mest trött..

 

Satt här, och bara stirrade på datorn.. Slog upp sidan "bloggplatsen" och försökte mana mig själv till att blogga.. Kände REDAN att det var jobbigt att jag inte hade bloggat i FREDAGS!

... Men jag konstaterade ändå att jag var för trött.. "Jag gör det imorgon istället..."

 

Klev i säng...

Och somnade... någon gång..

 

Idag.. Ja, jag stördes lite grann. Blev stressad över att mamma och pappa skulle komma idag.. De skulle komma förbi och lämna min korgstol.. Korgfåtölj. Och jag ville bara ha en ledig, ostörd dag... Orkade INTE riktigt träffa någon eller ha någonting inplanerat idag OCKSÅ!

 

På morgonen.. Ja, jag åt tårta till frukost... Måste nämligen bli av med den... Och den var ju såå god!

... Sedan började jag packa upp alla tallrikar och koppar som jag fick av 22åringen..

Upptäcker, efter lugnet, att jag har repat BORDET! En STOR repa! Precis där JAG brukar sitta och äta! Störde mig på det, till den grad att jag fick ÅNGEST av att titta på det! Av att vara i det RUMMET!

 

Jag hade förstört ett riktigt gammalt bord i en JÄTTESNYGG färg(!)... Och nu var det tvunget att både slipas och målas om! "Och jag vill att det ska se PRECIS likadant ut!" ..!

 

Jag kunde inte sluta stirra på det... Och att plocka ur kartongen... Nej, jag tröttnade.. Gick bara runt, runt, runt. Med ångest.. Misslyckandekänslor... Och nu efter att ha LÄRT mig TVÅ gånger, att kartonger repar trä... Ja, nu borde det sitta...

 

Jag minns inte... Jag la mig nog på sängen en stund... Men bestämde mig sedan för att packa upp RESTEN av tallrikarna m.m Medans jag väntade på föräldrarna..

 

De kom. De småpratade lite.. Och de gick..

Och sedan dess har jag... Ätit.. Suttit vid datorn... Kollat i hallen.. Kollat i halllen... Kollat i HALLEN!

Jag har sökt efter passande dörrmattor och andra textilier till hallen, på datorn... Funderat inredning... Dock BARA till hallen idag! .. Och känt mig lite stressad och osäker angående det... För mycket i huvudet på en gång, helt enkelt..

 

Jag har legat på sängen. Halvsovit.. TRÖTT. ... Och så har jag betalat plåttavlan som jag vann från tradera för några dagar sedan.. Tyvärr vann jag inte den andra... De hade BÅDA så bra budskap.. Som jag tror att skulle hjälpa mig en del.. Men det var någon som behövde den lika bra som jag..

 

Ja-a... Och så har jag sett på några Vloggs-avsnitt... Jag har druckit te... Och jag har ätit smörgås...

 

... Ja-a.. Det var nog min helg. Kort och gott.. Nu fortsätter vardagen.

God natt med er <3

 

 

... Om jag ska sammanfatta dagen i bara några få ord, så har den till mestadel bestått av att jag har berättat historia efter historia för mig själv. Saker som tidigare hänt. Erfarenheter och minnen. Vem jag är. Berättelser om min person. Mina känslor.. Likt som hur allt har förändrats..

... Ja, fast i mitt huvud, har jag ju inte berättat det för mig själv.. Nej, jag är en bloggerska ut i fingerspetsarna.. Jag berättar det för någon annan... Men det är bara jag som kan höra det.. Såklart :P Eftersom att jag egentligen bara sitter och funderar..

 

Men nog om det.. Kan vara rätt så roande att leva sitt liv innanför pannbenet ibland :)

 

... Men. Jag tar dagen ifrån början.

Mer korsord igår innan jag gick och la mig... Men eftersom att jag gör nästan SAMMA sak varje dag, så minns jag inte gårnatten så klart som jag önskar..

 

Klev väl i säng till slut... Och somnade säkert. Jo, självfallet. Eftersom att jag vaknade imorse...

Vilket jag inte HELLER minns så mycket om!

... Jag minns dock att jag klev upp "någon gång" för att sätta mobilen på laddning. Jag åt lite frukost. Och drack äckligt te.. Ja, de där teerna med smaker av kakor och shit... De var inte riktigt min grej..

 

Efter det, klädde jag nog på mig kläderna, och drog upp rullgardinen i sovrummet... Vilket är LIKA jobbigt VARENDA gång.. Då jag inte vill NUDDA vid gardinlängderna på sidan om... Men samtidigt får väldigt svårt att komma åt rullgardinsnöret annars... Och att sedan "veva" upp gardinen.. Då den tenderar att trassla in sig i sitt eget snöre, om jag inte har min arm PRECIS trasslandes med en av gardinlängderna!

... De gardinlängder som jag är RÄDD för att röra vid. Snudda.. Råka "piska till"... Då jag inte har fotografiskt minne... Och samtidigt vill att dessa ska ligga EXAKT som de gjorde innan! ... Annars blir jag orolig, nervös... oh får ångest(fråga mig inte varför)...

 

Men iallafall. Har ju tjatat om det så mycket tidigare.. Så nu lämnar jag det. Går vidare.

 

... Efter det...

Ja, jag minns inte riktigt vad jag kände... Jag är så seg i skallen nu... Så har svårt att minnas någonting alls. Vilken dag jag har känt vad... Har nog varit för mycket tankar och känslor på sistone, helt enkelt.

... Men jag minns jag satte mig på golvet i hallen. Var nog lite deppig och uppgiven.. Ville framåt. Ta mig NÅGONSTNS i livet. Uppleva. Uppnå... Ville ha kärlek.. Kände BEHOV av kärlek... Och trivdes inte ALLS med det faktum att "det här är mitt liv" ... Och sedan det att min personlighet går emot vad jag egentligen behöver. Vad gäller social kontakt.. Mina dubbla viljor stoppar upp mig och gör hoppet.. Tron, rätt så liten, på att NÅGONSIN uppnå något mer än just "det här"...

 

Men jag satte mig iallafall på golvet i hallen. Med ryggen mot väggen... Visste inte riktigt vad jag skulle GÖRA medans jag väntade på att få gå till bussen.. Visste inte heller ifall jag skulle åka idag eller imorgon..

Men orkade inte vara hemma en hel dag till.. Och inte heller skulle det finnas någonting att göra i stan IMORGON, om jag hade fått "akut lust" till DET...

 

... Började iallafall lyssna på en pod(vad det nu är för något) som två bloggerskor vars bloggar jag läser, gör.. Heter tvillingpodden(.se) ... Jag tycker att de är underhållande. Roliga.. Och ja... Jag har nog fastnat..

 

Men när det var en timme kvar tills bussen skulle gå, och min mobil inte ville spela upp nästa avsnitt av podden, utan bara tuggade... Och tuggade.. Och tuggade...

... Ja, då bestämde jag mig för att gå till bussen ändå.. Det var fint väder. Solsken och en plusgrad.. Så. På med ytterkläderna. Mössa, halsduk, vantar... OCH tjockjacka! ... Och så var det att BORSTA TÄNDERNA också... *Suck* ... Skulle jag ju ha gjort INNAN jag klädde på mig allt.. Orkade inte klä av mig igen.. Så tog tandborsten, och om än lite klumpigare än vanligt, borstade mina tänder med ALLA kläder på..

 

Sedan bar det av.. Gick en liten omväg till busshållplatsen.. Och satt sedan i ca... Ja, lite drygt... Kanske 45 minuter, och degade i solen i bussbåset... Funderade på allt och ingenting. Berättade mina historier för mig själv. Saker som hänt, denna gången..

Ibland är det rena fantasier som rabblas och diskuteras i mitt huvud... Men idag bearbetade jag sjukhustiden... Att berätta det för andra, även om det bara är "jag själv" som hör... Ja, det känns faktiskt givande på något sätt.. För att detta är någonting som alltid kommer att hänga med mig i mitt bagage, och jag känner att jag nu det senaste, har börjat acceptera det faktum att det faktiskt har hänt.. Hur jag mådde.. Och vad folk gjorde FÖR mig, MOT mig.

 

... Men jag mår inte DÅLIGT(oftast inte) när jag berättar dessa historier. Varken när jag gör det i mitt eget huvud.. Eller ut på "papper" som andra kan läsa... Utan det är bara en del av mig, av mitt liv... av min historia... Och ingenting som jag, mig vetligt, lever med och lider av idag..

 

Klev på bussen när DEN kom. Var dock en kvart försenad... Och tog sedan direkt en promenad ner till hamnen. Funderade på att handla något litet.. Det är ju lördag. Funderade på att ta ut pengar.. Men "varför då?" ... Och rent praktiskt/fysiskt blev jag sittandes på en parkbänk. Med mina ögon strikt fästa på denna jättelika, urvackra grand danoisen som lekte med denna i jämförelse, pyttelilla golden retrievern.. Såg så roligt ut.. Man fick härliga känslor.. Saknade ÅTERIGEN att ha hund. Och man blev bara GLAD innombords!

 

... Men när vovvarna lämnade hagen, satt jag bara kvar en stund till.. Hade några timmar kvar att slå ihjäl, tills bussen tillbaka hem, skulle gå...

.. Men det blev kallt, och jag KUNDE bara inte bestämma mig för ifall jag skulle ta ut pengar, ifall jag skulle handla något... Eller ifall jag bara skulle vänta in bussen och åka hem...

 

... Jag började med att gå tillbaka till busstationen..

Satte mig i väntrumnmet.. Ville som alltid när det är kallt, ha en kopp varmt kaffe och en bulle eller något... Men kände som VANLIGT ingen lust till att varken öppna min mun eller på annat sätt socialisera(vilket krävs om man ska köpa kaffe).. Idag har jag känt lite ytterligare sociala besvär. Att inte vilja titta upp från marken. Möta någons blickar... Inte vilja säga hej... Eller egentligen göra något ljud ALLS ifrån mig...

 

Men till slut, gick jag iallafall in på pressbyrån och köpte mig några chokladbitar.. Alltså kexchoklad, Snickers och Mars, tror jag att det blev.. Åt kexchokladen så fort som jag fick en stund ensam i väntsalen.. Och de andra, förutom en, har gått åt efterhand..

 

Efter JÄTTELÅNG tid(jättelång) hade jag iallafall lyckas slå ihjäl dessa timmar.. Väntsalen stängde. Låste. Och jag spenderade min sista kvart, i ett bussbås.. Inte mig emot. Det var skönt ute. Och mörkret var harmoniskt.. Då det var knappa folk ute..

 

Hem. In. Och så blev det dator, tror jag..

Jag läste igenom bloggarna. Kollade blocket husdjur... Och lyssnade sedan på några avsnitt av tvillingpodden..

Sedan blev det en paus för korsord i köket... Vilket var trögt och gick inte alls bra.. Jag bara skriver något ord här och var, från korsord till korsord...

Och nu vet jag inte varför... Men jag har en jobbig känsla i huvudet...

 

... Jag ska iallafall försöka komma fram till(och sedan göra upp en plan) vad jag behöver för att få ett liv som jag känner är värt något. Som jag klarar av och vill ha.. Sedan ska jag försöka göra vad jag kan för att TA mig dit! ... För att vad gör jag här? ... Kanske lever jag... Men jag KÄNNER det inte..

 

God natt med er <3

 

 

.. Oj. SOM jag har ÄTIT idag!

... Men jag ska blogga lite snabbt och halvdant nudå.. Då jag verkligen tycker att det EKAR när jag "slår" på tangenterna! Obehagligt. Då jag är rädd att störa grannarna.. Men borde de höra DET?

 

... Jag börjar från igår.. Efter att ha bloggat, tror jag mig minnas att jag satte mig vid köksbordet och löste lite korsord... Kanske med en kopp te(?)..

... Minns inte så mycket AV det... Jo, just det ja. Jag försökte mig på ett NYTT sorts korsord. Kom på hur jag skulle tänka för att lösa ett av de korsord  som jag alltid hoppat över i boken jag har...

... Och efter sådär... Ja, minst en timme, så var jag klar! ... Jag löste hela! ... Vet man bara hur man ska tänka, så går det ;)

 

... Klev sedan i säng... Men efter mycket snurr, stirr och vridande... Klev jag istället upp igen. Och satte mig på golvet i hallen, där min mobil lades på laddning... och började söka lite bloggar. Letade upp en bloggerska som jag brukar följa... och FÖRSÖKER följa! Men som hela tiden har en tendens att flytta på sig... Och jag lyckades hänga med ganska länge... men så tappade jag henne för några månader sedan... Och lyckades nu ÄNTLIGEN finna henne igen!

 

Klockan var väl runt två... Och jag gick och la mig igen... Låg vaken en stund.. Och somnade sedan..

... Vaknade runt tio. Strax därinnan. Och klev upp rätt så direkt. Åt frukost... Och drog sedan upp rullgardinen i sovrummet. Vilket väckte nervositeten och oron inom mig. Då jag var tvungen att RÖRA en av mina gardinlängder för att komma åt snöret till rullgardinen(!) ... Och det gjorde att gardinlängden RÖRDE på sig... Och jag var tvungen att piffa lite grann. Och kolla så att det fortfarande såg okej ut.

 

... Larvigt. Japp. Men egentligen ÄR jag inte såå pedant. Det handlade mer om(denna gången) att jag ville att den skulle ligga PRECIS som den gjorde INNAN jag var tvungen att ta i den! Vet inte riktigt varför.. Kanske för att jag är orolig att den låg bättre då än nu(?) ...

 

... Men det blev inte så jobbigt. Inte denna gången... Bara känslan av att inte vilja röra gardinen igen... Måste fixa så att snöret hänger mer åtkomligt.. För att det där kommer jag INTE att orka med VARJE morgon!

 

... Gick och åt frukost.. Och började sedan mitt "arbete" med gardinstängerna. Nu skulle jag först och främst sätta ihop dessa så att det blev FEM stycken av dem! Och så att alla fick varsina lagom långa "pinnar/rör", för att bli så långa som respektive fönster kräver...

... Att ÖPPNA dessa små "plastfickor" ... Eller rättare sagt "plastskinn" som dessa låg i... Ja, DET var en konst i sig! Än mer än att sedan pussla ihop alla i rätt längd, och sedan, med tejp, täta inuti rören, så att de satt ihop ordentligt utan att åka isär eller ändra längd! .. För att jag skulle ha drivit mig själv till vansinne varje gång som jag skulle byta gardiner, om stängerna försökte åka isär hela tiden!

 

... Hoppas det blev bra nu...

... När det var femton minuter kvar tills bussen skulle gå. Och solen sken så härligt utanför mitt fönster. Snön glittrade och det såg sådär harmoniskt härligt ut...

Ja, jag bestämde mig för att sådär förvånande inpulsivt, dra på mig ytterkläderna och ta en LUGN promenad till bussen..

 

Ja, för en gångs skull, tänkte jag inte stressa.. Nej, faktum var att jag inte tänkte BRY mig om ifall jag missade bussen. Jag behövde inte till stan. Kunde ta en promenad annars :)

... Så. Jag gick långsamt. I lagom takt.. Och kom till bussen, tio minuter innan den skulle gå..

Satte mig på bänken och väntade...

 

Och in till stan, bar det av!

... När jag gick där längs gågatan och min enda plan för dagen, var att promenera i solen och titta på hundar... Så funderade jag i förbifarten, på om jag kanske skulle ta en runda in på ClasOlssons... Då jag hade lust med det.. Att titta om DE hade några gardiner eller liknande.. Man vet ju aldrig..

 

... Men nej. Det tänkte jag INTE göra! Idag skulle min hjärna få ta en paus från ALLT vad inredning och beslut innebar! ... Idag skulle det bli avkoppling och njutning till fullo ;)

.. Dock rullade ju fortfarande HJÄRNA själv, gardiner och fönsterlampor och så vidare, idag... Men inte alls på stressnivå... Och det mesta som fyllde min hjärna under promenadens gång, var hund.. Ja, jag föreställde mig att jag var ute med en hund... Och även om jag fick KÄMPA lite grann för att SE denna hunden vid min sida, den här gången, så kändes det nästan som på den gamla goda tiden, när visionerna var starkt tydliga..

 

Dock lite tråkigt att fantisera om någonting som med största sannorlikhet aldrig kommer att inträffa... Är nog TILLOCHMED större chans att jag uppnår att bli MAMMA, än att bli hundägare igen! ...

 

... Efter ungefär en timmes promenad på delvis nya vägar, i den härligt våriga solen, började jag känna mig trött... Än så länge, mest fysiskt... Trodde att jag hade promenerat i MINST en och en halv timme! Och blev förvånad när klockan visade EN timme(sedan jag klev av bussen)! ... Min tanke blev.. "Man är inte den man en gång var" ... Och jag menade på... Att jag promenerade med LÄTTO, två och en halv till tre timmars promenad, utan trötthet, för något år sedan! ...

 

... Efter en och en halv timme i stan, i ständig men ändock lätt rörelse, började även PSYKET säga ifrån.. Jag hade skoskav och var tött.. Och hela jag längtade till att få lägga mig hemma på sängen, med en kopp varmt kaffe och en munk i min hand...

Ja, jag var FÄRDIG med stan. Klar med promenerandet... Och TRÖTT på att fantisera hundar! ...

 

Jag satte mig en stund på bänken i hamnen. Solen speglade sig så fint i vattnet, och isen som låg platt på delar av sjön... Ja, det var vackert vintrigt. Med en toutch att vår =)

... Satte mig. Tog kort med mobilkameran... Och gick sedan vidare..

 

Funderade till och från, på ifall jag skulle gå in och handla något litet att äta, innan jag åkte hem... Beslutsångest. Stressat funderande... Och så gick jag in. Handlade en del.. Med en del tvivel bland hyllorna. In i korgen, för att sedan hamna på hyllorna igen... Hjärnan seg som gummi, där för ett tag...

 

Och så kom jag ut och hade trots allt fått med mig en del..

När jag kom till busstationen, hade precis min buss gått... Och nästa ville jag INTE ta. Då den skulle kräva ett byte, fem minuters bussresa från mitt hem! ...

 

.. Så jag bestämde mig istället för att vänta på nästa, som skulle gå om en timme..

Satt utomhus. Då jag hade köpt glass för en gång skull. Köper aldrig det. Då jag egentligen inte ser njutningen eller tjusningen med det.. Tycker nog helt enkelt inte om det.. Går an.. Men ingen mening att köpa.. Helt enkelt.

 

Men idag ville jag passa på att smaka Ben&Jerrys.. Då jag aldrig har smakat dessa... "Var de så speciella?" ...

Så. Jag satte mig i ett bussbås.. Och åt lite russin med överdrag av mörk choklad, som jag OCKSÅ köpte..

 

Och så väntade jag. Väntade... Och väntade..

Mörkret hade börjat lägga sig. Händerna börjat bli kalla.. Ja, det hade säkert blivit åtminstone nollgradigt... Och jag var nu MER än redo att åka hem... För länge sedan!

... När det var fem minuter kvar till bussen skulle gå, sökte jag mig till rätt busshållsplats och väntade vidare...

 

... Bussen var sen... Inte mycket... Men något gjorde ändå att, när bussen kom, knöt sig någontig i skallen...

Jag tar SAMMA bussar VARJE gång jag åkte ifrån stan! SAMMA bussnummer... Och SAMMA "bussnamn" .. Men ÄNDÅ, när bussen kommer, så blir min tanke att "Nej, det där är fel. Det kommer nog en EFTER denna.." ... Men numret var rätt... och utan att jag mindes det efter alla dessa gånger, var även namnet det rätta!

 

... Och bussen åker iväg... Kvar står JAG, och inser att jag precis låtit den buss som jag väntat på i en TIMME, resa hem UTAN mig! ...

Japp. Gråtfärdig. Förstörd. Uppgiven.. Och beredd att börja GÅ mot hemmet, för att vänta på en busshållsplats längre bort, går jag istället in i väntsalen och STRUNTAR i ifall glassen smälter! ... Visste inte vad annars jag skulle göra... Jag var trött. Sliten.. Jag frös... Och jag hade LÄNGE velat HEM! ... Jag är INTE van att vara såhär länge i stan! ... Och har inget intresse av det HELLER!

 

... Satt jag DÄR... Åt godis som jag egentligen inte ville ha.. Inte var sugen å... Bara för att jag hade ÄNNU en timme att slå ihjäl! ...

 

... Och så gick timmen... Och jag går ut för att vänta de sista fem minuterarna på bussen... Men som TUR är, reagerar hjärnan i TID den här gången! ... För att det var nära att jag missade den här bussen OCKSÅ! Och då vet jag inte VAD jag hade gjort! ...

För att nämligen reagerade jag först inte på att det var det numret jag skulle med... Och min första tanke blev... "Min hjärna tog nog inte bara en paus från inredningen idag... Den tog nog en paus från allt annat OCKSÅ!" ..

 

Kom hem till slut iallafall. Håvade i mig halvsmält glass... Glass som jag egentligen inte orkade äta... Men som jag inte heller kunde frysa in.. Då den inte hade blivit god som "återfryst" ...

Och sedan drog jag på mig morgonrocken över kläderna, och satte mig vid datorn. Började läsa ikapp lite hos den här bloggerskan som jag återfann igår natt... Och sedan tog jag mig lite smoothie och resten av russinen... Fastän jag var MER än mätt... Och ÄN mindre sugen! ... Men... Ja. Jag gjorde det ändå..

 

... Och nu ANTAR jag väl att det ska bli sängen.. Imorgon blir det INGEN stan, även om solen skiner lockande härligt! ... Ska köpa hem mig en plaststol(eller annan vattentålig) stol till balkongen.. Men mycket jag ska köpa just nu.. Först gardiner, fönsterlampor, vardagsrumslampa, soffa, soffbord, tv-bänk och tv.. Sedan får vi se vad från listan som jag köper härnäst!

 

God natt med er <3