Jag skriver mycket till mig själv, fortfarande. Diskuterar fram och tillbaka. Diskuterar omöjliga lösningar på rad... Och försöker finna trygghet i... mig själv...

... Men då jag känner att jag tjatar om samma saker hela tiden... och texterna känns så tunga(och kanske lite dumma)... så har jag ingen lust att dela, just nu...

Men det brukar ju vända ganska fort.

...

"Det är ju inte hälsosamt. Hur jag hanterar det.

Men det är ju en anpassning... Ett val jag gör"...

... Och kanske orkar jag och hinner med livet nu, också :)

... Ja, det är klart att jag funderar... och känner av en del ängslan och ångest...

Men släpper jag tankarna på matlagning idag, kanske jag kan ta tag i lite av disken.

Om jag orkar, duscha...

Och om jag har tur, slappna av och må lite bättre för en stund. 

Jag har köpt saker idag, som jag inte brukar köpa. Saker som inte förut(i regel) har ingått i min kost. I något av målen. Något för mig som ensamstående, helt nytt...

Vilket gör att huvudet bara snurrar. Det känns så osäkert vad jag ska göra med denna mat. Hur jag ska äta den, och när...

Och möjligheterna. Alternativen som ändå finns, gör mig osäker... Då jag inte riktigt orkar komma fram till hur jag vill göra. Eller hur jag vill variera det. Då det räcker till flera måltider...

.. Det som också gör mig stressad, är hur mycket mat jag nu har hemma. Då jag inte orkar ta kontroll... och äta någorlunda regelbundet. Orkar inte komma fram till vad jag ska äta när...

.. Och om jag inte orkar med stressen och oron som blir... Vart gör jag av all denna mat?

... Och att orka handla...

Idag listvägrade jag. Jag blir stressad av handlingslistan. Jag tänker strunta i matlistan...

Men även utan listor, blir det rörigt i huvudet. Jag kan inte "bara vara", när det är någonting i vardagen som behöver fungera och gå ihop hela tiden...

...

... Jag kommer inte att kunna äta lagom mycket, om jag är ständigt stressad... Och jag kommer inte att orka äta tre till fyra gånger om dagen, när det kräver såhär mycket tankemöda, ångest och osäkerhet av mig...

Och så handling och diskning på det, som också tillkommer om det hela ska kunna fortgå...

...

Jag vet inte hur man kombinerar att leva och må bra, med ätandet. Än mindre hur man kombinerar att leva och må bra, att arbeta och att äta! .. Hur hinner man? Hur orkar man?

Jag undrar ju hur jag ska orka stanna kvar i livet. För att jag vet att den enda förutsättningen för att orka leva, är att kroppen slutar kräva näring... Och det kommer ju aldrig att ske!

... En sak är säker iallafall...

Trots en del djävulskap i barndomen, längtar jag tillbaka till att vara barn...

Då hade jag förutsättningar...

Nu känns varje dag som ännu ett steg i det omöjliga. Ännu en dags övertid i livet.

... Jag kan känna att jag är dum ibland(ofta). Att jag tänker fel...

Men nu är inte så fallet. Nu vill jag rätt. Även om jag har gett upp om livet och bara vill vara. Låta saker bli...

Nu vet jag bara inte hur...

...

... Jag har aktiverat alla mina matklockor.

Nu hoppas jag bara på att inte överäta under dessa måltider. Att orka äta något tillagat mål om dagen...

Och att orka diska all disk... För att imorgon blir frukosten en utmaning. Då köket är en enda röra. Och det mesta i disken...

... Men det känns inte bra... Det känns som om det kommer att sluta med blytung ångest. Ett huvud som håller på att explodera... Och en massa mat som blir slängd, proppad på, eller undanlagd i frysen. Följd av tvungen svält...

Jag vet verkligen inte hur jag ska hantera det här!

... Jag vill flytta hem till mina föräldrar...

Jag är trött... Uppgiven och orolig...

Känner mig så handfallen i en alldeles för stor värld...

...

Och att bara leva.. Bara vara...

Det kommer inte att funka alls...

... Hade jag inte behövt äta, hade det nog funkat... Men för att få mat på bordet, måste jag tänka... Och jag blir orolig av att tänka...

..................................................
..................................................

... Min mage mår inte bra av det här...

Åter känner jag av någon slags influensaliknande känsla i magen... Som jag än en gång, tror att har att göra med mitt sätt att äta och inte äta...

...

Men.

Jag har iallafall bestämt mig för att bara leva nu.

Jag kommer förhoppningsvis att skriva mindre. Kriga mindre med mig själv.

Förhoppningsvis klarar jag av att strunta i alla dessa förklaringar som jag alltd söker på allting. Kan acceptera att inte förstå mig på allt...

Jag tänker inte längre bry mig om hur jag mår. Hur livet går...

Jag tänker inte bry mig om ifall jag kan hantera vardagen eller inte... Ifall jag uppnår någonting eller ej...

Jag vill bara testa att leva, nu...

... Och det är allt jag vill bry mig om...

...

Det mesta av det jag skriver, kommer nog att hamna i min textsamling nu. Där jag kommer att fortsätta diskutera livet med mig själv... Diskutera mina tankar och känslor på min resa...

Så jag vet inte ifall jag kommer att hålla bloggen vid liv.

... Men kanske funkar det bra att fortsätta dela med mig, om jag bara delar vad jag gör om dagarna. Mer positivt än negativt.

.. Och inte alls längre, hur vilsen jag är i livet... För att det är bara tungt och rörigt.

...

Jag vet inte hur jag ska göra.

Men faktum är att jag vill ge upp om allt i livet, nu. Förutom att försöka ha så kul och känna så mycket kärlek som möjligt.

...

... Det blev stan, fika, mat och bio med 27åringen igår.

Sedan följde jag med dem hem. Då hennes sambo skulle på bio idag. Så jag skule hålla henne, hundarna och katterna sällskap under dagen...

Idag blev det hundpromenad, tv..

.. Och att äta en hel del. Vilket min mage inte tyckt om...

... Och nu har jag precis kommit hem och ska sova.

Men det blir nog först lite tv... Och en förhoppningsvis klargörande diskussion i min textsamling.

... Har ju egentligen boendestöd imorgon. Men måste komma fram till någon slags klarhet i hur jag ska göra...

...

God natt med er <3