... Nu ska jag lägga mig framför tv:n en stund. Sedan ska jag ge sängen och lite sömn, en chans.

Jag had jättedåligt samvete.

Känner nu att jag har gjort fel... Kände det även INNAN jag gjorde det..

... Men...

Jag var hungrig...

Och TROTS att jag inte orkar... Inte vet HUR eller NÄR jag ska orka handla mat igen...

Alltså. Handla mat till det sätt att jag kan börja äta regelbundet och ORDENTLIGT igen...

Äta det jag BRUKAR äta.. till VARJE mål...

TROTS att jag inte vet när... eller OM jag kommer att klara det igen...

Inte LITAR på att jag kommer att orka ens börja ÄTA regelbundet!

... Så kände jag att jag behövde tillåta mig själv att köpa EN måltid idag...

... Men. Dåligt samvete.

För att... "SKA jag äta, borde jag äta RIKTIG mat. Och jag borde äta REGELBUNDET och flera gånger om DAGEN"...

"OCH.. Jag borde laga mat SJÄLV. Så att det inte blir så DYRT"...

... Det jag KÄNNER, är väl att jag bara "tar den enkla vägen"...

Och då vill jag hellre "ligga som jag bäddar", om man säger så...

"Orkar jag inte ta RÄTT väg, vill jag inte heller ta en GENVÄG"...

Men nu BLIR det inget mer med DET!

Nästa gång jag handlar, ska det bli frukost, lunch, middag och kvällsmål...

... Även fast jag VET att detta är mest ett sätt för mig att få SVÄLTA "fram tills jag orkar handla ordentligt igen"...

... För att. Jag mår inte BRA av att ha ätit idag. Även om det bara har varit EN gång...

Känns för MYCKET...

... Men samtidigt så vill jag inte SVÄLTA...

Förvirrad..

Antar att jag vill kunna äta på ett sätt som jag inte orkr UPPNÅ.. ".. Eller så vill jag inte äta ALLS..."...

... Nu är det dags att gå, om jag ska handla...

Vilket gör mig stressad...

För att. Jag BORDE. Men jag ORKAR inte..!

... Jag vet inte om jag kommer att orka FORTSÄTTA blogga... Eller skriva på DATORN, i och över huvud taget!

För att. Vissa gånger när jag sätter IGÅNG den, låter den såå HÖGT..

Och jag blir stressad.

Igår kväll, SKREK jag fram mitt sista kortKORTA inlägg i textsamlingen. För att jag höll på att bryta ihop på grund av BRUMMANDET...

Stängde av datorn. Gick och la mig... Och försökte skriva av mig mina sista känslor, på BLOGGEN istället. Genom MOBILEN...

Mobilen hann logga ut mig från Bloggplatsen.. innan jag blev klar... Och ville INTE kopiera inlägget..!

... Så. Gråt och frustration.

...

Men NU liger problemet på handlingen...

På handlingen. Och på ätandet...

Och jag vill bara GÖMMA mig...

Gömma mig någonstans där det är mörkt... Och bara IGNORERA verkligheten...

Så att jag slipper inse...

Jag vill inte SVIKA någon...

Men LIVET slår ner mig i backen, gång på gång. Och jag får svårt att orka ta mig upp...

Jag funderar på att inte handla imorgon..

Allt känns så ovisst...

Och det känns både som ett för högt berg att bestiga... Rent MENTALT...

OCH som en "vansklig" sak att göra.. Ifall jag inte lyckas få IHOP det sedan... Inte klarar AV att börja äta ordentligt...

... Jag har ju lite i frysen, att tillaga...

Men det känns som ett misslyckande, om jag inte handlar imorgon...

... Samtidigt känns det bara som att "Om jag IDAG mår dåligt utav att äta... Hur ska jag då lyckas börja äta REGELBUNDET igen IMORGON?!"...

... Jag sitter hemma... Funderar och funderar...

Över vart jag kan fly. Vem som kan räcka mig en hand...

... Men "Jag VILL inte... Det känns inte BRA.."...

... Det handlar BARA om att få handlat, så att jag kan få börja med matrutinerna igen... Så att jag kan bli lite piggare och mindre.. stressad...

Och sedan handlar det om att orka äta... Att orka hålla igång det hela... Och att VILJA..!

Jag orkar inte ta TAG i det!

... Önskar att mat inte var en nödvändighet...

Jag går emot en morgondag som jag inte vill uppleva... Som jag inte vill möta...

Och för varje minut som går, kommer jag ett steg närmre...

Jag kan inte ignorera det... Inte bara UNDVIKA det...

För att. Då SVIKER jag... Då MISSLYCKAS jag...

... Ja. Då FÖRSTÖR jag för mig själv...

Snälla, låt detta vara över nu...

... Blunda... Blunda hårt...

... Nu har jag gjort mig av med det jag proppade på...

Nästa gång jag äter, har jag börjat med matruntiner.

... Annars så får det vara.

... Och jag har inte gått och lagt mig ännu...

Men klart jag inte är trött...

Har ju dragit i mig energi i ett, hela DAGEN!

... Jag oroar mig för morgondagen... Att inte orka hantera den...

Oroar mig för nästkommande dagar... Att inte lyckas uppnå... Att inte finna svar...

Och min hjärna går på tomgång(om nu det är rätt ord)...

... Söker efter vägen... Men till blindo...

Ska väl lägga mig framför tv:n, och för första gången IDAG, försöka VILA lite...

Sedan blir det sängen.

... Nu ska jag ta med mig mina känslor, och gå för att försöka sova en stund.

Sömnen, den bästa tillflyktsorten... Ja, om man inte drömmer hemska drömmar, såklart.