... Det känns som om jag har MASSOR av får ur mig.. Skriva AV mig...

... Men jag lyckas inte få UT det på PAPPER...

Det kommer kanske..

... Hon har ännu inte svarat, dock. Jag messade henne för lite drygt en timme sedan...

Och nu känns det som om jag hålls på sträckbänken...

Det känns som om jag har MYCKET mer störande känslor och tankar inombords idag...

Men det kommer nog fler inlägg under kvällen...

... Och nu har jag tackat ja till att vara hundvakt till 27åringens två stressigt osäkra busvovvar i uppåt sju timmar på söndag...

Hon hörde av sig för några minuter sedan, och undrade...

Hon önskade att jag skulle komma redan på LÖRDAG. Så att vi hinner umgås...

Och då har jag TVÄTTID... Vilken jag blir väldigt nervös av att rucka...

Men ska kolla om det finns ny tid som passar, imorgon...

Så får vi se...

Händer mycket nu...

Jag blir stressad. Men ville inte säga nej...

.. Och det kan bli kul. Få prata med och "småträna" med vovvarna...

Kan nog må bra av det, när det bara är för en dag =)

Nu ska jag sätta mig ohc äta den sista chokladen. Fastän jag är mätt...

Kanske hjälper mot stressen... Om det nu inte väger upp i ångest, förståss..

Men imorgon blir det att äta gott. Det vill säga "MAT"... "NÄRING"... DET var länge sedan!

RUTINER.

... Det är bara  för mycket på en gång, just nu...

... Jag har fått hem allt jag skulle handla. Med bara en GNUTTA beslutsångest och trög skalle, på affären...

... Av och på bussen med DraMaten-vagnen, gick förvånansvärt smidigt idag.

Sedan jag kom hem, har jag försökt planera för NÄSTA handling. Vilket känns lite osäkert och pressigt.. Men än sålänge hanterbart...

22åringen har gnagit i mitt huvud, hela dagen...

Väntat på sitt svar på ifall jag har lust att komma över...

Jag vågar inte säga nej... Men orkar inte säga ja...

Dilemma...

Och svarar jag inte ALLS, är jag rädd för hennes KÄNSLOR istället...

27åringen hörde av sig för flera DAGAR sedan. Och väntar på mitt svar...

... Vilket gör att jag känner mig mer och mer pressad, för vart DAG som går...

... Och nu har jag indikerat att jag vill komma över till mina föräldrar... För att jag VILL det!

... Men det visade sig bli stressigare än vad jag trodde...

ÄNNU en press!

... Men jag MÅSTE kanske se till det som jag faktiskt UTRÄTTAT, istället.

Jag har äntligen lyckats HANDLA MAT en gång... Efter nästan en MÅNAD ifrån!

... Men det är SVÅRT att se till DET... Det är ju inte DET som gör att jorden går under.. Att min inre värld rasar samman...

... Att hjärtat nästan kvävs...