... Det känns hårt, just nu...

...

Sova.

... Hur ska jag klara det här..?

Hur ska jag finna styrkan..?

... Jag måste se till att klara det här. Ta mig igenom det...

Jag tror att livet blev en känslomässig chock när jag blev utskriven...

Åter i vardagen. Åter i min vanliga berg-och dalbana...

... Jag orkar inte skriva något kvällsinlägg idag... Då allt, bokstavligt talat är ett helvete.

Ett helvete byggt på rädsla. På oro... Och egentligen inte så mycket ångest. Inte för tillfället...

Bara ovisshet... och omöjlighet... Förvirring.. Uppgivenhet...

... Men jag har mailat MinKontaktPåKommunen. Egentligen rätt så mycket, de senaste dagarna...

Men idag har jag gett mig på ett försök till hjälp... Tror jag iallafall...

Men jag vet varken hur eller om det ska fungera... Ovisshet.

... Inte heller vem eller vart...

Jag vet bara att jag inte äter någonting. En skvätt grädde om dagen, bara...

Och att det inte känns tryggt...

... Att smärtan gör att jag vill dö...

Rädslan gör att det känns resonligt...

... Och att jag inte vågar vänta tills jag hunnit få boendestöd(så att jag kan få lite välbehövliga rutiner)

En del av ett av dagens inlägg i min textsamling. Nyss skrivet..

Det här kom till mig(i mitt huvud) idag..

Lite historia. Rätt så hård sådan...

Men jag antar det kommer tillbaka.. med måendet..

Jag orkar inte med det här längre...

Jag orkar VERKLIGEN inte med det här längre...

En förändring måste ske...

Jag vill inte ha någon morgondag...

Känner mig uppgiven och...

Slut..

... Jag ORKAR inte mer...

... Men det kommer jag inte...

Så. Ingen onödig oro...