... Livet känns bara så tungt, just nu... Sådär så att jag vill klä av mig kläderna, lägga mig raklång på sängen och dra täcket över huvudet... Blunda hårt och sedan... inget mer...

Jag vill inte se omgivningen runt omkring mig... Vill inte se insidan av min lägenhet. Vad som finns och inte finns... Den miljö som så väl beskriver hur min tillvaro, mina känslor och tankar rör sig just nu...

Jag vill inte se kaoset. Inte påminnas om hur rörigt allting känns... Hur hopplöst allt egentligen är...

Jag vill inte påminnas om allt som kan gå fel. Om allt som hänger över mig, som påverkas av vad jag gör och inte gör, och av hur jag gör det...

... Jag vill inte gå på ett minfält, mer nu... Jag vill gömma mig i mörkret. Ignorera allt, och bara... sluta. -Vila.

...

Jag köpte nya skor idag... -Och tårarna har runnit...

Det är så tungt att göra sådana förändringar. Och hade inte mina förra, både läckt in vatten och haft söndertrasade yttersulor, hade jag helt klart inte bytt... Lika väl som jag fortfarande har mina, nu trasiga skors föregångare(med hål, stora som mitt pekfinger), står i hallen för att jag fortfarande tror att jag kommer att vilja byta tillbaka till dem...

... De skor som jag nu ska byta mig ifrån, kommer även dessa, att få stå kvar i hallen. För att som det känns nu, vill jag inte se de nya skorna. Jag vill inte ta i dem en gång till och flytta dem ifrån köksbordet...

Det känns bara så obekvämt. Jag menar. Jag köpte ju skorna för att jag tyckte(och tycker) att det verkar som bra skor och de satt bra på foten... -Och så visade de sig även ha 70% rabatt!

... Men det känns så tungt. Jag är van vid mina gamla skor och jag vet vad jag kan förvänta mig av dem. Men nu känns det som att jag kommer att explodera om jag går utanför dörren med de nya, för att jag inte vet hur dessa kommer att reagera och fungera när de används!

... Jag hade en känslomässigt berg-och dalbana(eller ja, den stupade väl mest bara nedåt)när jag skulle spraya mina skor med sådan där spray som de alltid prackar på en när man köper nya...

Beskrivningen på flaskan, fick mig verkligen att känna att det var såå himla mycket som kunde gå fel, förstöras eller bli fult om man gjorde det på fel sätt eller inte gjorde det alls... Och eftersom att jag bara kunde hitta instruktionerna på engelska till en början och det kändes som om allt behövde gå så himla snabbt, blev jag väldigt, väldigt stressad...

... Det började kännas som jordens undergång att få det där gjort... Och jag var beredd på vilken skorelaterad katastrof som helst...

Jag bröt ihop... Men gick sedan på det igen, då det kändes som om det inte blev väl gjort...

Och jag vet att jag slarvade även andra gången som jag gjorde det. Då jag inte tog ur snörena, fastän om det skulle göras. Men jag har inte orken, och nu får det bli som det blir och gå som det går... -Skorna kanske inte ens blir använda!

...

Jag lyssnade på musik innan jag somnade igår natt...

Vaknade imorse...

... Eftersom att jag inte har betalat för något nytt månadskort för bussen, har jag inte heller, för tillfället som krav att åka in till stan varje dag...

Men idag ville jag åka. Jag ville passa på innan RödaVeckan skulle sätta igång ordentligt.. -Och solen sken ju såå fint!

Jag bestämde mig för att köpa skor idag, eftersom att jag inte hade några som både sitter bekvämt utan att skava och som inte läcker in... -Jag skulle ta tjuren vid hornen...

Jag kollade några olika skor. Testade två par innan jag testade de som jag köpte, tror jag. Och sedan var skorna utvalda.

Jag är ju så stressad när jag går i butiker. Så att jag övervägde det inte särskilt länge, utan jag bara ryckte åt mig dem när jag hade känt att foten fick plats.. i princip.

Sedan gick jag en mindre omväg tillbaka till busstationen, och svängde in på affären. Köpte frukt och grönsaker, och en påse godis. En drickyoghurt.

Väntade på bussen. Drack min yoghurt.. Och åkte hem.

...

Jag har ätit alldeles för mycket idag...

Jag har sett på tv. Kollat hundar på Blocket... Sprayat skorna...

Jag har skrivit av mig i min känslobok...

...

Jag blundar hårt och önskar bort mitt liv. Tillvaron...

Jag orkar inte hantera det längre... Jag nästan ryser när jag tänker på att det ska komma ännu en dag imorgon... -Jag vill inte mer...

Jag önskar att jag kunde vara tacksam för det liv som jag har fått... Men det är jag inte... Inte just nu...

Jag vill inte längre. Jag vill inte längre. Ingenting går min väg, och jag vill inte längre...

Tårar på mina kinder. Rödsprängda ögon... Ett huvud som värker... Och ooh, denna ångest... Ooh, dessa bekymmer och problem... -Och jävlar vilken oro!

Man kan liksom inte få en paus. Inte en tillräckligt lång paus för att kunna känna att det är värt alla kamper däremellan...

Jag orkar inte längre...

Vissa saker gör jag mot mig själv. Tvingar mig själv igenom... Och vissa saker blir man attackerad av, av simpla misstag, av missförstånd eller av att inte riktigt veta vad man gör... Hur man gör...

Och jag är så trött på att hela tiden ha minst ett stort bekymmer... Minst en motgång, i mitt sinne... Tyngd över själen...

Jag vill bara ge upp för att slippa misslyckas... För att slippa känna av dessa motgångar...

Och samtidigt som jag ger upp med precis alla bedrifter i vardag och liv, vill jag även sluta äta. Ta distans ifrån hela det problemet...

Jag har förstört för mig själv. Och det känns som att det redan meningslösa livet, nu har tagit ytterligare ett steg tillbaka in i den ännu djupare meninslösheten... -Jag orkar inte med fler motgångar nu...

...

Jag klev upp vid strax efter sju imorse...

Hörde att det både blåste och regnade(eller snöade spetsigt)... Visste inte om jag skulle åka in till stan då. Ifall det var värt två timmars väntan utan att ha någonting att göra, när det var både blött, kallt och blåsigt ute...

Satte mig i soffan. Funderade fram och tillbaka... Ältade... Jag kunde inte riktigt tillåta mig själv att vara hemma, då jag skulle ångra det... Men hade inte heller någon större lust att frysa i stan i två timmar...

... Till slut, skickade jag iväg ett mail till JobbCoach. Struntade i att jag sviker mig själv och kanske ger upp...

Och så gick jag och la mig igen...

Bara någon minut senare, skickar hon mess och skriver att det blir inställt "för att de inte kommer att vara där, på grund av vädret"... -Så att det var ju tur att jag inte åkte!

...

Jag såg på tv...

Funderade fram och tillbaka, på vad jag ville handla idag... Jag hade apelsiner på listan, men jag ville ha någonting mer. Någonting onyttigt...

Nej, grejen var ju att jag inte ville det. Jag var inte sugen, men min hjärna är beroende. Varav jag verkligen försökte tänka ut någonting som jag kunde tänka mig..!

Jag hittade ingenting. Och minutrarna gick, utan att jag tog mig iväg till affären... Men jag var ju stressad.. för att handla, det ville jag..!

... Jag gick iväg till slut. Köpte apelsiner och lite godsaker...

Jag åt smörgås när jag kom hem. Såg på tv...

Jag försökte torka av tv:skärmen, och frustrerade mig som bara den på den... Eftersom att, trots diverse olika microfiberdukar, ville inte skärmen bli fri från damm, eller ränder ifrån ett misstag med att använda fuktig trasa en gång... -Och det syns ju så väl i solljuset!

... Någon gång till eftermiddagen, tvingade jag iallafall mig själv att börja med soppan... Efter att ha skrivit av mig i min känslobok...

Skar morötter. Skar palsternackor. Mixade gul lök, lite lätt...

Ja, soppan blev bra. Bara att den kanske mer blev som puré med bitar, än som soppa... Dock hade jag problem med kryddningen. Den smakade bara sött, eftersom att både grönsakerna och löken, är söta... Den kändes inte tillräckligt salt, hur mycket salt jag än tillsatte. Och den krydda jag använde, kändes inte alls...

Det är jättesvårt, det där med kryddning. Men när jag sedan åt en kopp, smakade den gott. Perfekt med dessa små bitar av lök och grönsaker från mixern, som jag la i på slutet. Men även om den inte smakade för salt, blev jag väldigt törstig av att äta den... -Så att jag vet inte hur jag lyckades med det där!

...

Soppan fick stå och svalna i sina koppar och matlådor, för att sedan läggas i frys och kylskåp.

Jag satte mig vid tv:n. Åt lite till, efter en stund...

Jag plockade lite i köket. Torkade av bordet och vissa bänkytor...

Och nu precis, har jag brutit ihop. Då en sida som jag var registrerad på, hade byggts om, så att man behövde registrera sig på nytt... -Vilket inte funkade för mig!

Någonting blev fel, och alla mina tidigare uppgifter gick förlorade! Och då denna sida var någonting som man ständigt tar sig framåt i, känns det bara som ett stort bakslag...

... Och jag orkar inte bry mig längre...

... Men å andra sidan, börjar det kännas så vardagligt att allt går fel. Att det alltid finns en motgång, ett bakslag eller eventuellt bakslag, nu, att det inte känns värt att reagera lika starkt längre...

Jag menar. -Tillåt allt att gå åt helvete. Hantera det när det händer...

... Egentligen vill jag bara bli lycklig. Men för att orka leva, måste jag acceptera att saker händer och inte händer, och att jag inte orkar eller vill det jag önskar att jag orkade eller ville...

... Jag får acceptera livet och tillvaron för vad den är, eller fly undan och försvinna föralltid...

... Jag orkar inte kämpa längre, för någonting som jag antingen inte vill eller orkar nå...

... Borde sluta överväga och drömma hund, också... Eftersom att det aldrig kommer att hända i mitt liv... Inte i detta livet...

... Och egentligen kanske jag bara ska ge upp om sysselsättning också, när jag ändå håller på... Bara ge upp om allt... -Och vadå?

... Men jag vill inte prata med er om det...

Ska bädda ner mig i soffan nu...

... Jag måste blogga nu, om jag ska kunna gå och lägga mig...

Det är bara lite knappt sex timmar kvar tills jag ska kliva upp igen...

Den buss som brukar gå in till stan, så att jag bara hade haft knappt en timmes väntan till att möta upp JobbCoach, är inställd imorgon. Antar att eleverna har sportlov eller något...

.. Så att nu kommer jag att ha två timmars väntan, istället för en...

... Jag har funderat lite grann, på att ställa in besöket. Och jag kommer att så göra, om RödaVeckan skulle sätta igång för hårt... Men annars ska jag åka.

Tänkte köpa mig någonting att äta, och sedan gå ner till hamnen och sätta mig en stund. Jag hinner nästan precis dit, äta, och sedan är det lagom att börja gå till JobbCoachs kontor...

... Jag måste nämligen ta mig iväg om det känns möjligt. För att annars så blir jag uppgiven och känner att jag sumpar min enda chans till att ta mig ut på en aktivitet... Och att ge det en ny chans vid senare tillfälle, hade inte känts okej...

Nej, jag måste ut. Och jag måste dit imorgon... -Även fast jag vet att skavsåren på mina hälar, kommer att svida som f*n!

... Ja, jag var ute och gick idag, i decimeterhög kramsnö, på en kurvig och vågig grusväg... I mina för stora vinterstövlar som mina fötter inte alls är vana vid..! -Det kändes som knivblad mot hälarna!

...

Jag klev väl upp vid elva idag...

Såg på tv... Gjorde en smoothie... Och diskade lite grann...

... Sedan slängde jag på mig vinterstövlarna och ytterkläderna, och gick iväg på min långpromenad i solskenet...

... Det var tjockt med kramsnö. Träden glittrade alldeles underbart, och solen sken...

Men vägen som jag brukar gå på, var inte alls plogad. Det fanns stundvis, ett par bilspår att gå i... Men ibland varken fotsteg, bilspår eller upplogat...

Och det var tungt! Det var jättetungt att gå, vissa stunder. Men det som kändes jobbigt, var endast smärtan i mina hälar... -Allra helst i en av alla uppförsbackar, sved det och skar, så att jag nästan sprang(!) uppför den tjocktäckta vita backen sedan! ... -Jag ville bara slippa smärtan...

... Jag tog mig igenom promenaden, iallafall...

Gjorde någon smoothie till... Åt en banan... Tog en liten morot...

Jag har sett på tv. Vattnat mina växter... Och funderat på morgondagens förmiddag...

Jag har funderat tillvägangångssätt i inköp och ätande... Och jag har velat köpa hund...

... Kollat lite kläder på internet... Och plåstrat om mina skavsår, med frystejp och spritade bomullspads...

...

Imorgon blir det studiebesök. På torsdag blir det soppkok och möjligtvis lite diskning...

... Att tvätta kläder, börjar kännas alltmer påträngande... -Jag behöver rena kläder!

... Ja-a... Nu går jag och lägger mig... -Ja, efter lite nedvarvande framför tv:n...

Jag vill gråta. Jag vill slänga mig ner för stupet. Springa iväg. Gömma mig i mörkret... Jag vill blunda hårt, och fortsätta blunda tills verkligheten försvinner...

... Jag känner mig bara så... -Jag vill inte finnas längre. Vill inte vara med... Jag vill varken se, höra eller känna...

Och jag är trött... Utmattad...

... Jag känner mig ensam... fastän det är delvis självvalt... Jag känner mig svag, fastän jag egentligen är stark... Jag vill, samtidigt som jag inte vill... Och jag kan, samtidigt som jag inte är helt säker på ifall det är sant...

... Ja-a... Jag försöker leva, men samtidigt hålla mig själv tillbaka. Förbjuda... -Och det känns inte som om jag får grepp om någonting alls... Samtidigt som jag bara behöver sträcka ut en hand...

Jag har ingen kontroll över min egen hjärna. Över mina egna handlingar. Kan inte göra vad jag anser är rätt, då jag går emot vad jag egentligen vill... Och det spelar ingen roll hur väl jag vill göra vad som är rätt för mig, eftersom att en annan del av mig, inte håller med...

Det är ett dödläge... och... fullständigt meningslöst..! Ingen lycka. Ingen glädje, framgång eller kärlek... Ingenting att i klarhet leva för...

... Det är så otydligt och förvirrande, hela grejen med att... vara jag...

Jag menar. Det har gått så många år nu, och jag vet inte längre vem jag är. Vad jag tänker eller känner... Jag vet inte längre varför saker inte fungerar. Varför jag behandlar mig själv som jag gör... Och jag har ingen aning om varför det ska vara så svårt att lyda min egen vilja och sträva efter att bli lycklig..! -Eller iallafall finna lite mening!

... Jag är en helt annan människa i vissa situationer, mot vad i andra... Och det gör mig förvirrad... -Väldigt förvirrad... Och att inte kunna känna mig säker på någonting alls... Att hela tiden känna att jag ljuger eller luras, vad jag än säger... Det gör att jag inte heller känner mig bekväm med att vända mig till någon som kan hjälpa mig göra skillnad... -För att hur skulle det gå till? Skulle det ens vara möjligt att göra en förbättring när jag redan har det bra..? Mår bra..? ... Klarar mig..?

... Jag har svårt att orka leva med mig själv... just nu...

...

Idag har jag...

... Jag har diskat lite grann...

Försöker beta av, så att jag har såpass ordning i köket på torsdag, att jag kan koka soppa av mina grönsaker då...

... Och så har jag sett på tv... Jag har ätit... Skrivit av mig i min känslobok...

Jag har kollat bilder på google. Mest på exotiska djur och sådant... Funderat på att skaffa hund...

... Imorgon blir det mer diska, och förhoppningsvis en promenad...

Jag hoppas på att kunna hålla mig till att bara äta råvaror från växtriket hädanefter, och sluta svika mig själv och få mig själv att må dåligt hela tiden...

Jag behöver finna kontroll. Ta kontroll... För att får jag inte kontroll, kommer jag inte att orka fortsätta stå ut med mina egna handlingar, tankar och känslor... Jag behöver förändring.. Annars orkar jag inte mer...

Jag sitter alltid uppe såpass länge, att jag inte orkar hålla ögonen öppna längre... Och jag tycks bara dra ut på det mer och mer, ju fler dagar som går...

Det är bara det att jag aldrig egentligen vill gå och lägga mig. Jag känner mig aldrig redo att avsluta dagen som är, för att påbörja en ny. Jag ser liksom inte fram emot morgondagen och vet aldrig hur jag ska hantera den. Hur jag kommer att må eller hur jag kommer ett vara mot mig själv... Jag vet inte hur jag kommer att klara dagen eller vad jag kommer att känna om mig själv och livet...

... Eller. Egentligen vet jag väl det...

Jag vet hur jag kommer att må nästa dag. Hur jag kommer att hantera mig själv. Hur jag kommer att tänka och agera... Jag vet vilka mina bekymmer kommer att vara. Hur omöjligt det kommer att kännas... och hur dagen kommer att se ut...

Och jag vet att, lika omöjligt som det har varit idag, kommer det att vara imorgon. Att lika lite livet betyder idag, kommer det att betyda imorgon... Jag vet att jag kommer att ha gjort lika lite för mig själv, min själ och hälsa, imorgon, som jag har gjort idag, igår och tidigare dagar...

... Så att... Ja-a...

Jag har ingen lust till att sova, om jag inte får sova förevigt...

Har ingen lust att påbörja en ny dag, när äntligen "denna" har tröttat ut mig och gjort soffliggandet helt okej...

...

Men jag är trött nu, och måste trots en ny morgondag som jag inte vet hur jag ska(orka) hantera, gå och sova. Njuta av det så länge det varar, och sedan ta mig igenom en ny dag imorgon...

... Men kort om dagen.

Klev upp vid... Det minns jag inte. Säkert runt elva någon gång.

Nej, kvart i tolv var det nog, när klockan ringde...

... Jag började dagen med att kolla bussar.. in till stan och tillbaka.

Ville åka in, men det tycktes inte gå så många bussar och jag kände ingen ork att gå till trafikplatsen idag...

... Jag bestämde mig för att ta beslutet om ifall jag ville åka eller inte, lite senare istället.. Och så gick jag iväg en vända till affären... Köpte frukt, en godsak, och nytt bröd...

Jag ångrar ju såhär i efterhand, att jag köpte bröd. Att jag köpte godsak...

Och nu efter en del hetsätande, är jag rätt så övertygad om att jag nog måste utesluta allt detta helt, och istället rikta in mig på enbart råvaror från växtriket... -Och acceptera det!

... Det skulle vara så skönt att bara äta färska och goda frukter, grönsaker, bönor och liknande...

Det skulle med största sannolikhet bli en hel del soppor... Och av frukten, smoothies...

Idag gjorde jag en banan-och kiwismoothie. Och igår gjorde jag en banan-och apelsinsmoothie...

...

Annars har det blivit tv. En massa äta...

En tripp till stan, där jag stressade mig igenom en kort promenad, eftersom att jag bara hade en halvtimme på mig innan bussen skulle gå tillbaka...

Jag har... skrivit i min känslobok...

...

Hmm... Där tog det stopp...

Imorgon ska jag diska.

På tisdag ska jag diska.

På onsdag ska jag på studiebesök på en sysselsättningsplats...

På torsdag ska jag ta tag i att göra soppa utav alla grönsaker, så att de inte hinner bli dåliga...

... Men nu ska jag sova.

... Jag är jättetrött och jag känner mig tom. Så att jag skriver bara... -

.. Jag vaknade vid... säkert samma tid som jag brukar.

Satte igång tv:n. Åt lite smörgås...

Skrev ett kort schema på VitaTavlan, om vad jag skulle göra och i vilken ordning...

... Tog min entimmespromenad, vid ettiden. Funderade lite grann. Stressade, men kände mig fysiskt trött...

.. Men solen sken och vädret var härligt.

Satte mig vid tv:n en stund när jag kom in. Drack en massa vatten...

Och vid strax efter två, började jag diska lite grann...

När jag blev för fysiskt trött, gick jag in till soffan. Väntade på att reprisen av MandelmannsGård skulle börja.

Och sedan har jag bara blivit sittandes framför tv:n. Ätit, och funderat mat. Vad jag får köpa och varför. Hur jag bör hantera mina vanor och begär... Och hur jag bör lägga upp allting...

... Och nu på kvällen/natten, har jag sett på två filmer som avlöste varandra, på 3:an...

Jag blev rädd, för någon minut. Då det slog mig att katastrofer händer på riktigt. -Och att det är smärtsamt! Att det leder till panikartad rädsla, skada och död...

Ja-a... I sådana situationer skulle jag nog hoppas på en snabb och smärtfri död, utan någon panik eller läskiga bilder...

...

Nu blir det sängen. Jag orkar inte skriva idag...

Kanske skriver jag tidigare imorgon, så att det känns mer.. "ordentligt"...

... Jag är supertrött.

Har svårt att hålla ögonen öppna, där jag ligger i min soffa och försöker titta på tv...

.. Därför har jag dragit mig för att blogga ikväll... Men.. jag vill...

...

Kortkort, kan jag beskriva min dag...

... Igår, efter att jag hade bloggat, fortsatte ångesten. Jag kunde inte slappna av, och att gå och lägga mig istället för att se på tv, var inget alternativ...

Mycket berodde det nog också på att boxen fortsatte låsa sig och att jag envist ville se att det löste sig, innan jag gav upp för kvällen... Orolig för att behöva försöka sova med ångest och oro...

... Idag när jag klev upp, vid strax efter elva, och satte igång tv:n, upptäckte jag att problemet fortfarande var kvar... Började söka info, fortsatt från igår, om vad som kunde vara fel... Och såg sedan på HemTillGården, innan jag gick iväg till bussen...

Idag skulle jag bara in till stan för att handla. Godsaker och ekologiskt frukt och grönt...

... Medans jag stod och väntade på bussen, här i byn, skickade jag iväg ett mail till KanalNissarna och beskrev mitt problem och frågade vad det kunde vara för fel...

...

... Jag klev av bussen på en busshållsplats i närheten av den affär jag tänkte gå till, som någon passagerare stoppade den på...

Promenerade den bit som var. Lite smått stressad, då jag egentligen önskade hinna med nästa buss hem... -Vilket jag visste att antagligen inte skulle ske!

... Började tyda prisskyltar, och försöka avgöra vilka varor som vilken skylt egentligen tillhörde... Och gick omkring lite halvt stressad i mina beslut och sökanden...

Ja, vissa varor hade jag ju skrivit upp i min inköpslista, och dessa skulle ju hittas. -Vilket nästan uppnåddes.

... Hade ingen lust att fråga någon, idag. Inte ens när det gällde osäkerhet i vilken vara som erbjudandet faktiskt gällde, då "det är något som inte stämmer"... -Vilket försvårade en del!

... Jag fick iallafall ihop en del varor. Även om jag nu i efterhand, känner att det var dumt av mig att tillåta köp av onyttiga varor också.. eftersom att jag hetsar så lätt på dem!

Jag bar den tunga kassen till busstation. Väntade på bussen, och åkte hem...

...

Det stora bekymret med eftermiddagen, kvällen och natten sedan, har varit butikerna.

Jag känner att allt känns så otydligt och det är alltför ofta som det händer att en viss vara inte registrerar rabatten, även om skylten tydligt beskriver precis den produkten... -Antagligen för att de har lagt en likvärdig vara på den hyllan istället, eller något!

Och det händer lika många gånger att man väljer fel produkt av samma märke, för att beskrivningen av vad erbjudandet gäller, är ofullbordad eller utydlig...

Egentligen har det väl inte så jättestor betydelse för mig just nu, men jag vill ha kontroll. Jag vill känna att jag vet vad jag gör, och att det jag gör, också blir vad jag förväntade mig att det skulle bli...

Idag var det en vara som jag skulle köpa till Bonuserbjudande.

Skylten beskrev exakt samma sak som texten på förpackningen gjorde. Och jag dubbelkollade flera gånger om, så att skylten skulle vara placerad under varan och inte över... Och jag kollade de liknande varorna runtomkring...

Sedan, efter mycket övervägande då det ändå kändes som om något inte stämde, köpte jag den... -Chansade...

... Och ja. Jag tror inte att det drogs av något.

Jag tar ju inte emot kvitton, längre. Eftersom att dessa ger mig ångest, då jag får svart på vitt, vilka prissänkningar som faktiskt inte går igenom. Och att jag då får besluts-och prestationsångest av att jag inte orkar gå till kassan en gång till för att åtgärda problemet..!

... Så att, jag vet inte...

Men jag kollade veckobladet för butiken i fråga, när jag kom hem. Och bilden på varan, motsvarade inte den jag hade köpt... -Men allt annat stämde! Och då kan man ju undra hur många som inte kollar veckobladet, som har blivit lurade av dessa skyltar! Och hur många skyltar man egentligen blir lurad av, som bara finns i butiken!

Ja, jag skrev in till butikskedjan, och gav min synpunkt...

Och sedan, önskar jag att jag kunde säga att jag släppte det och kopplade av... Men det gjorde jag inte...

Jag har funderat och räknat på det där. Försökt komma fram till, utan kvittot, vilka rabatter som kan ha blivit avdragna och inte... Och detta är inte för att jag har dåligt med pengar och har kris(jag kan ju inte heller kalla mig rik, -har ju bara aktivitetsersättning). Utan mer för att min hjärna kräver att få veta. Att få ett avslut i frågan...

...

... Jag har sett på tv...

Funderat grönsaker och soppor...

Funderat digitalbox(vilken tycks funka, för tillfället). Vilket energisparläge jag vill ha inställt...

Och jag har ätit..! -Som jag har ätit!

Det blev bara så. Men idag när jag köpte en massa frukt och grönsaker, tror jag att det ska bli enklare att vänja av allt skräp sedan. Då jag har grönsakerna tillgängliga...

... Min digitalbox fortsätter bara haka upp sig hela tiden, så att bilden fryser i några sekunder, kanske en minut... Inte alltid, utan just ikväll. Och det är bara så frustrerande..!

Det ska ju inte vara så. Och att inte veta när eller om det kommer att försvinna, gör mig lite tung över bröstet... Lite smått förtvivlad...

Jag har startat om boxen. Gjort den strömlös... Men den bara fryser...

Iochförsig så har det hänt förut. Minns bara inte när det var, men sedan dess har det ju ordnat sig igen, lika många gånger som det har börjat.

... Får hoppas på det bästa...

Det känns bara så dumt just nu, eftersom att jag inte känner ro till att gå och lägga mig. Men att sitta kvar uppe och försöka titta på en bild som då och då, stannar... Det skulle bara göra mig frustrerad...

...

Idag klev jag upp vid strax efter elva.

Satte mig vid tv:n... Såg på HemTillGården. Lite skidåkning medans jag inte orkade göra någonting annat...

Och sedan tvingade jag mig själv in i duschen "Ifall att jag ska träffa 24åringen imorgon"...

... Efter duschen, satte jag mig vid tv:n igen...

Tanken var ju att jag skulle stanna hemma idag. Duscha och diska... Men efter duschen, kände jag mer för att åka in till stan en vända... Vädret var tråkigt, men jag ville hemifrån. Hade ingen ro till att sitta hemma...

... Jag fick för mig att "Nu när jag har duschat", messa mamma och se vad de gör "i eftermiddag/kväll"...

De hade ingenting särskilt för sig, så att jag bestämde mig för att åka dit en stund. Prata lite och bara vara... Komma bort ett tag ifrån min egen vardag... -Vi har ju inte setts sedan nyår!

...

Mamma och jag satt och pratade... Pratade och pratade...

Vid sextiden blev det middag. Hajmal, ris och sås...

Sedan blev det film(fika och kaffe) tillsammans med mamma, pappa och 16åringen. En film som jag inte var särskilt intresserad av, men som ändå var någonting att vila ögonen på medans jag satt och funderade till och från...

Vid kvart över nio, gick jag sedan till bussen. Den busshållplats som jag inte visste fanns, då de har bytt hållplatser i deras by...

Jag hade ett nervöst bekymmer på vägen till mamma och pappa, eftersom att jag inte visste vart jag skulle kliva av och hur många hållplatser som där fanns. Vilket gjorde att jag inte heller var säker på att inte missa byn... -Ja, den är liten!

... Sedan satt jag iallafall och väntade på busstation, på min buss tillbaka hem...

Tog en kort promenad i mörkret, runt stan. Då bussen skulle komma först om 40minuter...

Lite smått paranoid till slutet. Men musiken i mina öron, lugnade en del...

På bussen hem, messade jag med 24åringen.

Vi hoppar Ikea imorgon, då hon är utmattad efter att ha jobbat så mycket...

Så att imorgon blir det en bussresa in till stan, och så handlar jag nog lite grann... En blandning mellan nyttigt, onyttigt och nödvändigt, tror jag...

... Ja, och nu till kvällen har jag skrivit upp lite olika erbjudanden från butiken jag ska till imorgon.. Och frustrerat mig över en film på tv:n, som hela tiden frös i både bild och ljud... Vilket berodde på boxen, eftersom att det löste sig varje gång som jag stängde av och satte på den... *Suck*...

... Ja. Jag åt havregrynsgröt när jag kom hem, också.