Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av D - 4 mars 2017 00:15

... Jahapp... Jag ska väl blogga, så att jag kan gå och lägga mig sedan...

Jag har haft lite smått ont i huvudet, hela kvällen. Har funderat på om jag skulle behövt dricka någonting. Har varit sugen på bär eller frukt mixat i vatten... men det ena känns för mäktigt, och det som inte känns för mäktigt har jag avfärdat på grund av att det blir ny disk, istället...


... Jaja. Jag är trött och det ska bli skönt att sova iallafall...


...


Idag har jag, sedan jag klev upp, städat en del. Diskat, handlat, sett på tv och ätit...

Jag började direkt efter HemTillGården...


Nej, just det ja.

Jag duschade. Jag duschade direkt som jag hade lyckats tvinga upp mig själv ur sängen... Grejen var ju den att vetskapen om att jag skulle duscha när jag klev upp, gjorde att min lust att kliva upp alls, minskade drastiskt mot vad andra dagar... Hade det varit städning eller diskning som skulle göras direkt, hade jag med största sannolikhet tagit mig upp lite(lite)fortare... -Men det där med att duscha...


... Så. Jag duschade. Sedan blev det HemTillGården. Ja, efter att jag hade tagit mig igenom programmet som var före...

Jag åt soppa. Såg på tv... Och sedan när HemTillGården var slut, gick jag iväg till affären...


Nej, nu ljuger jag igen.

Jag städade först. Städade badrummet. Städade vardagsrummet...

Bara såpass mycket som jag orkade... Så att det blev slarvigt gjort, men ändå bra mycket bättre än innan...


Köket bestämde jag mig för att jag inte skulle orka med "på tom mage"... -Ja, 90kcal soppa är inte så mycket att jobba på... Så att jag gick iväg till affären. Bunkrade upp med lite godsaker, och gick sedan hem för att se på tv och äta lite...


Efter att jag hade ätit, började jag ta tag i köket lite grann... Det, vardagsrummet och badrummet, var ju...

... Okej, alla mina rum är lika illa. Men jag struntade i sovrummet... -Dit behöver inte syrran gå...

Jag diskade. Och diskade... och diskade... Röjde lite grann...

... Tror att jag tog en paus för tv, lite längre fram... Och diskade sedan, igen...


... Jag har haft rätt så bra med energi idag, och humöret har varit bra... Lite ångest vid vissa passerande tankar och sådant. Men det är ju inte mer än normalt.

Jag har sett fram emot imorgon när jag ska träffa 28åringen. -Det har jag faktiskt. Jag har längtat efter det, och tyckt att tiden har gått extra segt de stunder som jag inte har städat eller diskat...


... Jag har ätit, men inte för mycket. Fel saker, men i en bra mängd. Och det har varit en förhållandevis bra dag... för andra dagen i rad! -Det måste ju vara rekort, these days!


... Jag minns att jag har sagt, även idag, att jag inte mår bra.. Rabblat det tyst för mig själv. Så att det är nog bäst att jag går och lägger mig och låter hjärnan vila nu. Så att dagen kan fortsätta kännas såhär positiv, dagen ut.

Av D - 3 mars 2017 00:46

... Inatt drömde jag om Vovven. Jag var ute och gick med honom, i lugnan ro... -Jag saknar honom...


...


Idag har jag diskat, och diskat igen. Och så har jag klippt lite på min växt och tagit fram ett par foton på Vovven, från ett skåp... Och nu innan jag började skriva detta, tvättade jag ur en bh lite snabbt i handfatet, eftersom att jag skulle känna kris imorgon efter att jag hade duschat annars...


... Och så svarade jag på 28åringens mess, och vi bestämde träff i stan på lördag...

Och eventuellt åker vi hem till mig en stund innan hon åker hem... Så att därför har jag börjat diska lite grann... och planerar att duscha, diska och städa lite snabbt imorgon...


... Jag tror att jag har mått rätt så okej idag. Jag har känt mig uppåt. Inte så tung inombords... Och det har känts rätt så lugnt...

Klart det har funnits störningar i själen. Men i det stora hela, bra.


Dock så har jag varit hungrig. Hela dagen idag, har jag varit hungrig.

Det är ju så... Smoothie på en frukt(kanske två) och vatten, är ju inte så många kalorier. Och som jag äter, inte i närheten av att fylla ett helt dagsbehov..!

Men jag har bara känt att jag har ätit hela tiden. Det har blivit minst tre smoothies. En kopp soppa, och en skål havregrynsgröt... Men ja-a... Kalorierna kom inte ens upp i femtio procent(av min energiförbrukning)... Så att det kommer ju inte att vara hållbart att äta enbart frukt och grönsaker. Jag behöver försöka få med nötter, fröer och baljväxter också... -Inte bara för kaloriernas skull! Utan också för proteiner och nyttiga fetter och sådant, såklart.


... Annars har det nog bara blivit tv...


Jag fick svar ifrån JobbCoach... Hon frågade vad jag ville börja jobba med i så fall...

Svår fråga. Men det är ju klart. Utan det svaret, kommer jag ju ingenstans ändå...

Jag kunde inte svara exakt vad jag tänkte mig eller vart. Utan bara att jag ville jobba med djur eller i natur... och gärna med någonting fysiskt tungt...


Jag fick inget svar på mitt svar. Men hon svarar kanske imorgon... Grejen med henne, är ju bara att hon har visat tecken på både att vara förvirrad och rörig, och glömsk, förut... -Så att det känns svårt att veta när det är dags att fråga igen...

Om de bara kunde svara att de återkommer... -Det vore så himla mycket enklare...


...


Ja-a... Var det något mer?

... Orkar inte fundera. Så att jag svarar "nej".

Av D - 2 mars 2017 00:51

... Jag börjar nog tröttna, känns det som.

Varje kväll, känner jag mig för ointresserad av att blogga. Och varje natt, väntar jag för länge för att känna att jag orkar...

Jag menar. Att skriva till mig själv i min egen känslobok, det har jag inget problem med. Men det är väl kanske blogginläggens utformning och de krav jag har satt upp i bloggandet, som gör att det känns tungt...


Vi får se hur länge jag orkar fortsätta. Men just nu är det ju det faktum att jag kommer att vilja ta upp bloggandet igen sedan, som håller mig igång och tvingar mig att fortsätta... -Jag vill inte hoppa fram och tillbaka... Göra en massa luckor...


...


Imorse tog jag bussen in till stan klockan halv nio...

Jag skulle möta upp JobbCoach för att gå på studiebesök på ett stall... -En möjlig praktikplats...

Jag var redan osäker innan jag klev upp, och låg kvar i några minuter och funderade fram och tillbaka, på ifall jag ens skulle bry mig om att åka in... Jag menar. Det känns som en sådan dödväg, då jag inte ser att jag kommer att kunna ta mig ut ändå... och börja arbeta... -Inte när jag inte känner mig trygg, bekväm och på rätt ställe...


... Jag menar. Jag tycker om arbetsuppgifterna som där är. Både på Brukshundklubben och på stallet, då jag får vara ute och jobba.. -Och in vill jag inte gå! Inte när jag känner mig pressad och inträngd i hörn...

... Men jag känner inte att jag passar in. Att jag är på rätt ställe, då jag känner att jag borde vara på en riktig arbetsplats där allt förväntas av mig, som förväntas bör... Jag kommer inte att kunna känna mig trygg om jag inte känner att jag passar in...


... Jag åkte in iallafall. Tänkte ta mig en promenad medans jag bestämde mig för ifall jag skulle möta upp JobbCoach eller inte... Men då det kändes lite kallt och jag inte hade humöret för att promenera, gick jag in och satte mig på en stol i en galleria, istället...

Jag skrev efter ett tag, till JobbCoach. Sa att jag inte tyckte att det var någon idé att åka dit "då jag ändå inte kommer att kunna ge mig själv en chans"...


Vi messade ett tag, några mess fram och tillbaka... Och ja-a...

Jag försökte få fram att jag hellre ville söka efter en vanlig praktikplats, där kraven känns mer rättställda. Där jag får jobba mer självständigt "för att jag skulle känna mig tryggare då"...

Men det kändes inte som om hon ville gå med på det riktigt... Och när jag skrev att jag trodde att det skulle funka bättre för mig, fick jag inga fler mess...


Det svåra med när folk helt plötsligt slutar svara och inte ens meddelar att de återkommer senare(eller något), är ju att jag inte har någon aning om vad personen i den andra änden tänker... Jag menar. Ska jag vänta på svar? Tänker denne återkomma? Funderar hon? Eller planerar hon att svara men sedan glömmer? ... Eller tycker denne helt enkelt inte att det är värt att prata mer?

... Jag vet inte och det känns så tungt. Men jag skrev iallafall igen nu på kvällen. Frågade om vi kunde ge det en chans att hitta någonting annat "så att jag får försöka iallafall"...

Så att imorgon får hon ge mig ett slutgiltigt svar. För att jag behöver veta ifall jag måste finna en annan väg.. eller ge upp..! Jag har behov av att komma ut, men det måste vara på ett sätt som jag känner mig trygg med...


...


Annars har jag...


Ja, jag åkte hem några minuter senare, efter att ha köpt mig lite sallad ur salladsbaren...

Åt min sallad... Såg på tv... och har där suttit klistrad sedan dess... -Förutom när jag låg och sov vid mellan halv tre-och femtiden kanske(jag var så himla trött!)...


Jag fick ett mess från 28åringen. Hon undrade hur det var, och knuffade fram lite, det faktum att hon vill komma hit snart igen och sova här...

Jag har inte orkat svara. Känner mig så pressad, och mina hemmaförhållanden... Min tillvaro just nu, känns inte riktigt i balans för att ta hem besök... -Allra helst inte av henne! Hon är rätt så krävande.. Både socialt och ekonomiskt... Och jag orkar inte riktigt med det just nu...


Jag har funderat lite på vad jag ska göra på lördag... Ifall jag ska åka till mina föräldrar eller våga mig på att träffa 28åringen i stan...

Jag menar. Att träffa 28åringen skulle innebära en stor risk för att bli tjatad till att ha henne övernattandes här... -Och ångesten i det...

Jag älskar min syster. Men hon kan ha väldigt svårt att förstå när man är redo och inte... Vad det innebär när man inte känner att man orkar...


...


Jaja.

Av D - 1 mars 2017 01:57

Egentligen är jag för trött för att blogga. Men ska jag hålla igång, så.. ska jag hålla igång.


...


... Jag beskriver dagen, lite kort. Sedan ska jag gå och lägga mig, så att jag hinner sova innan jag ska kliva upp för att åka in till stan på studiebesök...


... Jag blev hemma idag också, av precis samma anledning som igår... -Jag kunde inte komma fram till ifall jag ville betala för enkelresa eller satsa på månadskort...


Det har blivit tv. Äta. Äta lite för mycket, men ändå inte extremt mycket...


...


Det har blivit mycket tv idag. Typ bara tv. Knappt ens dator, vad jag kan minnas...

Har halvsovit vid tv:n. Fått anstränga mig ibland, för att kunna hålla ögonen stängda... -Vilket innebär att jag hade varit pigg om jag hade aktiverat mig på något sätt...


... Men mer har jag nog inte att säga om dagen idag...

Det har varit en händelselös dag, spenderad i soffan. Oftast liggandes...

... Borde väl egentligen få någonting gjort, de dagar som jag stannar hemma... Men...

Av D - 28 februari 2017 02:50

Jag ligger och håller på att somna i soffan... Det är nog dags att få bloggandet avklarat, så att jag kan gå och lägga mig, nu...


... Men grejen är den att jag inte vet vad jag ska skriva. Jag har svårt att sammanfatta dagens dag, och hade det inte varit för det faktum att jag inte vill sluta blogga när jag vet att jag kommer att vilja börja senare igen, hade jag bara struntat i bloggen nu...


... Men jag ska beskriva dagen i korthet.


...


Jag hade lust idag, att åka in en vända till stan. Men det sattes stopp för, då jag inte kunde komma fram till på vilket sätt jag skulle betala dagens resa...

Jag visste inte hur mycket jag skulle vilja åka denna månad, och ifall det skulle vara mest gynnsamt att betala kommande resor med enkelbiljett eller om det var bättre att satsa på ett nytt månadskort...


... Ja. Beslutsångest... Så att jag gjorde inget av det och stannade motvilligt hemma...


... Jag har ätit i massor, och jag har sett på tv...

Jag har haft lite kontakt med MinKontaktPåKommunen, via mail. Och hon går på semester imorgon...

Ja, jag skrev till henne igår natt, då jag kände mig uppgiven... Och även om jag alltid vet vilket svar jag kommer att få och det alltid känns lika meningslöst att skriva, så är hon den enda jag har att vända mig till, som jag klarar av att uttrycka mig till... känns det som...


Jag har ju funderat kuratorkontakt, ett tag nu... Men jag har svårt att veta hur jag skulle få igång en sådan konversation. Vad jag skulle säga, då jag ju inte vet vad jag vill ha hjälp med. Inte kan säga hur jag mår eller vad för förändring jag vill åt... Jag har svårt att veta hur jag ska uttrycka mig utan att säga som jag känner.. "Jag mår bra och behöver ingen hjälp"...

Jag kommer liksom inte kunna ta emot någon hjälp, när jag inte tycks höra hemma någonstans i varken känslolivet eller... livet... Jag menar. Jag vet inte hur jag mår. Vet inte vad jag vill, kan, orkar eller tänker...


... Hon föreslog att jag skulle kontakta PersonligtOmbud och få hjälp med att ta emot stöd ifrån psykiatrin. Men grejen är ju den att det inte skulle kännas mindre komplicerat och problematiskt att försöka förklara för denne hur jag mår och har det, än för vilken läkare eller kurator som helst. Och för att hon ska kunna hjälpa mig i kontakten med andra, måste hon ju själv vara åtminstone lite insatt..!


...


Jag har läst lite av mina gamla texter.

Legat raklång på sängen och hållit mina händer för ögonen. Försökt drömma mig till en annan plats. Ett alternativt liv... Funderat "döden"... -Ett avslut.

Och jag har försökt så gott jag kan, att äta upp det sista av propparmaten, så att jag kan sluta äta sedan... Eller ja, inte sluta äta helt. Men börja leva på bara frukt och grönt, iallafall... Och äta långt(långt) ifrån lika mycket som jag har gjort det senaste! -Hoppas detta har varit den sista propparperioden nu!


...


Jag behöver egentligen diska. Och tvätta...

... Men jag har iallafall plockat bort lite skräp från skrivbordet idag... -Det behövdes verkligen!

Av D - 27 februari 2017 00:14

... För ett år sedan, skrev jag om hur jag inte ville bli 26 om inte livet kunde bli bättre... Att jag inte ville gå in på ett nytt år av mitt liv, när allt känns så meningslöst... -Jag ville inte bli äldre...

... Om några dagar, fyller jag 27... Livet är inte bättre. Jag har inte kommit längre... Och allt känns om möjligt, ännu mer meningslöst...


Jag menar. Jag har inte panik nu. Jag är inte påväg mot döden, mer än till en inre önskan... Men jag är säkert tio gånger mer övertygad om att livet är onödigt och meningslöst, och att det aldrig kommer att bli bättre, nu än då!

Jag har gett upp... Jag har gett upp mer och mer, ju längre tiden går. Ju fler övertygelser jag får om att allt ligger hos mig och att "jag" inte vill"... -Det är omöjligt om "jag" inte vill...


... Och jag orkar inte göra en förändring. Vågar inte göra en förändring... Vill inte, och tror inte på en förändring...

Jag litar inte på mig själv. Litar inte på livet, på omgivningen... Och jag har noll hopp om att jag någonsin ska lyckas ta ett steg mot någonting som kan göra mig lycklig. Som kan ge mig en känsla av mening.. Av styrka... Som kan ge mig värme och kärlek...

Det enda i livet.. Det absolut enda i livet, just nu, som betyder någonting, är mina syskon och föräldrar. De kan skänka glädje...

Men jag vill att mitt eget liv ska betyda någonting. Att jag känner att jag "har" ett eget liv... Men det har jag inte... Jag bara är...



...


Hela eftermiddagen och kvällen... Ja, men enda sedan jag kom hem vid elva imorse, har jag stirrat till och från, på en bild i en BlocketAnnons på datorn... En liten vovve som jag önskar att jag vågade, ville, orkade och kunde köpa...

Jag cravar verkligen för en förändring... Jag behöver någonting som gör mig lycklig och ger mig en mening.. att fortsätta leva...

Ingenting fungerar. Och det känns som att, hur mycket jag än trampar med mina fötter för att ta mig framåt, kommer jag ingenstans alls... Jag känner mig desperat... men jag önskar att det fanns en utväg... -Jag vill bli beskonad från livet...


...


Jag gick och la mig imorse ändå, klockan halv fyra...

Tänkte bara att jag iallafall kunde sova i någon timme innan jag skulle upp igen... -Eller iallafall vila.

... Vaknade sedan vid sextiden och kände mig väldigt förvirrad. Kunde inte förstå klockan, och fick ta mig en ordentlig funderare för att komma fram till ifall larmklockan hade ringt eller inte... Jag konstaterade dock till slut att det var lite drygt en och en halv timme kvar. Så att jag somnade om en stund till...


Vid tjugo över sju ringde klockan...

Jag klev upp, gjorde mig iordning och gick direkt iväg till bussen...


... Jag bestämde mig för att gå den där mysiga vägen som jag började gå på en gång då jag hade lite bråttom. Den här gången skulle jag ta det lugnt och se vart jag hamnade om jag gick hela vägen...

Jag hamnade vid den stormarknad som jag brukar handla på ibland... -Eller ja, "brukade" handla på...

.. Så att jag bestämde mig för att svänga in där och handla idag...


Jag handlade en del... Lugnt och sansat... Och sedan började jag gå tillbaka.

Men nu hade jag ont om tid, om jag skulle slippa vänta i över en timme extra..! Så att jag jäktade på som bara den. Fick ont i vaderna, av de hoprullade sockorna som jag hade knölat ner i den bakre delen av stövelskaften...


... Ja, jag orkade inte använda de nya skorna idag heller...

Jag har nu lagt dem i en kartong som jag har ligger i hallen sedan jag köpte hem 24åringens present i julas... Och det känns inte som om jag är ens närapå att bli redo att börja använda dessa skor! Jag orkar liksom inte tänka på dem. Orkar inte hantera dem... Och varje gång som jag ska gå ut, får jag ångest för att jag måste hantera "skofrågan" igen... -Vilka skor ska jag ta? Och "Jag borde egetligen ta "dem"...


...


Sedan jag kom hem, har jag sett på tv. Jag har ätit en hel del.. Suttit vid datorn och kollat Blocket...

Jag har legat på sängen och stirrat... Låtit hjärnan gnaga hål i min själ...


... Ja, jag hann med den första bussen hem, förresten.


... Jag har saknat Vovven. Mest för att jag hade honom och nu inte tycks kunna ta samma steg en gång till...

Jag menar. Det var jättetungt, och min fixeringshjärna drev mig till panikattacker varje dag, då kraven och tankarna i huvudet, blev för många, för tunga, för intensiva och för röriga för att jag skulle orka eller klara av att hantera dem. Honom. Xsambon... Livet, vardagen och tillvaron... -Ja, allt!

... Men... jag hade honom. Och jag tappade aldrig hoppet om att jag skulle kunna bli lycklig tillsammans med honom och Xsambon... Ingen annan kunde förstå det, men det fanns ju en anledning till att jag alltid ville tillbaka till helvetet för varje gång som de ryckte mig därifrån... -Jag ville ju så gärna att det skulle fungera...


Nu känns det som om jag, när jag flyttade ifrån Xsambon och våran vovve och gav upp, sumpade någonting som jag aldrig kommer att lyckas åstadkomma igen...

Min initiativförmåga är och har alltid varit så himla dålig, och har bara blivit sämre och sämre på senare tid. Men det var jag som tog initiativet den gången, till att skaffa honom..! Det var även jag som tog initiativet till att bli hundvakter..! Men nu tycks det lilla hopp och mod som jag då kände, vara som bortblåst... -Jag vågar inte, längre...


...


Nej, jag vet inte vad jag ska göra...

Mitt liv är redan över. Och så länge som jag är helt ensam och rätt så socialt isolerad, kommer jag aldrig att kunna öppna upp ens ett litet hopp...

Och det känns bara så tungt, meningslöst och out of controll, alltihop, just nu...

Av D - 26 februari 2017 02:04

Jag vet inte om jag ska gå och lägga mig alls idag... Jag ska nämligen åka in till stan imorgon klockan åtta, har jag tänkt mig... Ta en lång promenad. Möjligtvis slappna av lite, och handla en del...

Och även om jag är trött nu, rent psykiskt och fysiskt, är jag för uppe i varv för att vilja gå och lägga mig. Jag flänger bara runt i lägenheten. Hit och dit. Pendlar mellan datorn, tv:n, köket och badrummet... -Och att mina ögon håller på att falla ihop, det bryr jag mig inte om!


...


Igår natt eller idag morse, gick jag och la mig vid halv fyra. Det var en hemsk dag igår, och det sista jag tänkte innan jag somnade, var någonting som gav mig svettande ångest"attacker"... Jag är verkligen inne i en sådan där period igen, där jag känner mig gnagande orolig och nervös. Som om hela världen kommer att rasa samman under mina fötter "när som helst nu!"... -Och jag vet inte hur mycket mer själen och sinnet kommer att orka ta..!


... Vaknade när klockan ringde vid kvart i tolv...

Klev upp. Såg på tv och åt. Antagligen. Jag minns inte riktigt...

Funderade antagligen mer på "de där skorna..", och oroade mig och ältade...


... Efter några timmar, fick jag för mig att ta en promenad... Trots att jag egentligen inte ville gå ut när jag hade "mitt skobekymmer"... Jag menar. Det skulle kännas fel att ta andra skor när jag går ut, när jag nyss har köpt nya.. Men det skulle kännas jättejobbigt att använda de skor som just nu ger mig en sådan himla ångest..!

... Men jag tog andra skor. Jag funderade en stund på hur jag kunde göra mina vinterstövlar mindre för stora... Och så tryckte jag ner ett par hoprullade sockor, en i vardera sko, bakom hälen.... -Liksom sköt fram foten i stöveln...

Jag undvek nya skoskav, och mina fötter mådde bra...


...


Annars har jag bara ätit och sett på tv. Suttit vid datorn, och skrivit i min känslobok...

Räknat kalorier, som vanligt, såklart... Och kollat hundar på Blocket...


Och så har jag tvättat en av mina gammelgamla jumpaskor. De skor som jag hade när jag gick i högstadiet...

Jag har bara orkat med att tvätta en av dem, än sålänge. Men ska tvätta den andra också, inom snar framtid. Jag känner liksom ett extra stort behov just nu, av att ta fram så många backups till de nya skorna, som möjligt. Eftersom att jag egentligen bara vill slänga in dem i en garderob och glömma att de finns, just nu..!


... Och så har jag, halvt som halvt, brutit ihop...

Legat raklång på sängen och inte vetat vart jag skulle ta vägen... Känt mig väldigt uppgiven och förtvivlad... Trött på livet... På allt...

Och bestämde mig då för att dra åt tyglarna, vad gällde ätandet... Jag behövde sätta upp tydliga och fasta regler. Strypa det hela ordentligt.

Och med ens jag hade skrivit det nya schemat och gett mig själv en sista fri dag imorgon, mådde jag lite bättre. Kände mig lite lugnare...


... Ja. Och så har jag klippt av mig lite hår, också. Jag klippte bort några centimeter, då jag bara fick lust...


...


Sådär. Det kanske var allt...

Nu blir det tv. Säkert lite mer springande fram och tillbaka... Och om ingen sömn, iallafall stan om några timmar.

Av D - 24 februari 2017 23:25

Jag har skrivit av mig såå många gånger i min känslobok idag... och det hjälper inte... -Det hjälper inte..!


Just nu önskar jag bara att det kunde kännas mindre som om marken rasar samman under mina fötter... Att jag kunde få en paus ifrån det. En längre paus än vad jag vanligtvis får...

Jag behöver få hämta andan. Stanna upp för en stund... För att just nu orkar jag inte med den här ångesten. Den här oron och osäkerheten... Att hela tiden känna att tillvaron rasar samman omkring mig... vad jag än gör!


... Och jag äter för mycket. Jag äter för att jag är stressad. För att jag är orolig och känner ångest... Men också för att jag känner mig givmild mot mig själv... Att jag känner för "att tillåta"...

Men det är så jobbigt. För att jag orkar inte få ordning på mig själv, ens om jag hade velat(!), när jag känner sådan här oro, osäkerhet och ångest inför nya saker, på nya saker, på nya saker.. hela tiden! -Det går inte... Jag orkar inte...


...


Idag har jag bara ältat, funderat och oroat mig... hela tiden..! Jag har sökt fakta. Jag har letat lösningar... Och jag har funderat och funderat och funderat. Vridit och vänt på saker och ting...

Och likt som alltid när jag ältar upp mig på någonting, är det ju något som jag inte kan få svar på just nu... -Hur mycket jag än hade velat. Och som vanligt, spelar det ingen roll hur mycket, intensivt eller länge jag söker... Hur mycket jag funderar och ältar... -Jag måste vänta... och se...


...


Jag har tagit en kort promenad idag. Mest för att jag inte kunde sluta älta "skorna" imorse...

Jag bara fortsatte oroa mig för att jag kanske hade köpt för stora skor. Att det kanske skulle glappa när jag går. Att jag kanske därför skulle nöta sönder dem i hälarna... -Och allt vad det var...

Dock så har jag lämnat bakom mig, gårdagens orosdilemma... -Skosprayen, och ifall jag hade gjort på rätt eller inte...


... När jag kom in från min promenad, hade jag redan knutit och knutit upp dessa skor, några gånger om, för att jag var orolig att de glappade för mycket...

Väl hemma, knöt jag och knöt upp dem några gånger till... Fastnade i att försöka finna lösningar, skoinlägg och liknande. Hittade en massa olika alternativ, men kunde inte avgöra vad jag skulle köpa, då jag inte vet hur stora skorna egentligen är. Vilket innermått de har...


Jag har försökt jämföra mina olika skor. Försökt mäta utan rätt verktyg... Och jag har försökt komma fram till ifall "det eller det inlägget" skulle göra att skon istället blev för liten...

Och mina vinterstövlar. Dessa som är så himla för stora! Ja, dem hittade jag lösningar till... Och där oroar jag mig inte så mycket, förutom att de är mycket större än mina övriga skor i samma storlek! -Hur vet man vad man ska köpa för storlek på inläggen?


Jag mailade in till den webbutiken som jag kollade på grejerna hos, och frågade vilka mått de sulor som jag hade kollat på, hade...

Så att nu väntar jag bara på svar.


Jag hittade väldigt mycket som jag funderar på att köpa. Som stressar mig som f*n, just nu! ... Det blir mycket pengar. Är väl därför som jag blir så osäker, eftersom att jag känner att jag måste köpa för att chansa, samtidigt som det blir dyrt om jag inte behöver allt jag köper... -För att, att skicka tillbaka dem, kommer nog inte att hända!

... Jag planerar ju även att köpa tygbindor.. -Vilket lägger till en femhundring på summan!

... Så att det blir runt tusenlappen på bara en dag... Men vi får se...


...


Så att...

Hela dagen, kvällen och... ja, natten, har jag fokuserat "skor". Och det har inte spelat någon roll att jag har skrivit av mig gång på gång... för att jag mår inte bättre!

Jag känner mig tung i själen, och jag önskar att jag inte var någon kämpare. Jag önskar att jag kunde bli deprimerad och ge upp, så att jag slipper fortsätta...

.. Det känns så tungt... Och jag känner mig... utmattad. Trött...


... Jag har ätit, sett på tv... Försökt lösa skofrågan...

Ältat, stressat, ältat... funderat...


... Jag vill bort... Det är ett faktum... Det är sant... Så är det. Så ser det ut... -Snälla...

Det är sådant här som gör att jag vill dra mig undan morgondagen...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards