... En stor del av min tid idag, har jag lagt på att försöka lägga upp något slags schema över påskhelgen, som tar hänsyn till diverse busstider, öppettider på affärerna, och familjens påskfirande hos mina föräldrar...

Det är bara såå svårt att få allt att gå ihop, och jag kan inte riktigt få till det som jag vill ha det... Att det blir väldigt långa listor, med en massa siffror(tider) i rad, och väldigt många(okej, bara tre eller fyra) dagar att ta med i beräkningen, gör ju också att mitt huvud blir rörigt och jag inte orkar tänka alls... -Jag kommer inte fram till någonting...

Och nu på kvällen, blev även tisdagen ett frågetecken... Jag menar. Jag har ett möte då, men ingen passande buss därtill... "Ska jag besöka mina föräldrar före? Ska jag stå ut med väntan i stan? Eller ska jag promenera till trafikplatsen och ta en senare buss, därifrån?"...

...

... Annars har jag åkt in till stan en vända...

Jag har laddat mitt batteri till systemkameran och även lagt över fotona till datorn... Kollat igenom dessa... och känt röran som bara växer och växer i både själ och sinne, ju fler foton jag kollar på och inte kan avgöra ifall jag borde sortera ut och kasta de "fula" och "meningslösa", eller ej...

Och så har jag messat med 24åringen, som verkade försöka sälja in en av hennes sambos killkompisar, till mig :P

Jag har även tagit en stickling, ifrån en gren på min Fikus, som var längre än alla andra, och tänkte ge bort den till mamma... Sedan får hon göra vad hon vill med den. Ifall hon vill ge den ett försök eller.. ifall hon bara låter den vara. Det spelar ju inte så stor roll, eftersom att jag inte gjorde mer än att klippa en gren :)

Jag har ätit lite grann, och sett på tv...

...

Jag kände mig så orkeslös, idag när jag skulle åka in till stan... Jag menar. Det var en, oundvikligt, rätt så lång väntan på nästa buss hem, och jag kände egentligen inte alls för det... Men jag var fast besluten att åka in idag ändå, och köpa mig min lunchbaguette och någon liten godsak... -För att imorgon skulle jag bli hemma! Duscha och sådär...

Efter HemTillGården, fifflade jag en hel del med fotona ifrån systemkameran(okej, jag kollade bara igenom dem.. ordentligt), och sådär, och hade svårt att slita mig. Men när klockan väl blev dags att gå...

... Nej, före det. Jag gick iväg när det fortfarande var 40minuter kvar tills bussen skulle gå, och bestämde mig för att ta en liten omväg till hållplatsen. Jag orkade helt enkelt inte sitta hemma, längre.. och behövde ut... men orkade samtidigt inte gå till trafikplatsen.. Detta resulterade i att jag blev lite tidig.. men inte i närheten av vad jag ibland brukar bli..(!).

... När jag kom in till stan, hade jag tio minuter på mig tills bussen skulle gå tillbaka igen.. Och jag bestämde mig ganska snabbt för att skynda på lite grann och kanske hinna med den. Jag plockade på mig de två saker som jag redan hade planerat att köpa, och ställde mig i(den alltför långa) kassakön... Sedan gick jag så fort jag bara orkade, och gjorde en 4-5 minuters promenad, hälften så lång... och hann(precis!) med nästa buss tillbaka..!

... När jag kom hem, så åt jag min baguette, och började sedan kolla upp busstider, öppettider och så vidare, för påskhelgen. Gjorde en lång lista, och försökte lägga något slags pussel, med tider och dagar... -Alldeles för lite tid, och alldeles för få(men samtidigt för många) alternativ...

Men jag lämnade det där, efter ett tag, då det blev för tungt för själen att bära.. Eller så var det själen som blev för tung att bära...

Tv. Dricka kaffe och äta kakor.

Och så skickade jag iväg ett mess till mamma, där jag skrev vilken tid jag planerar att komma på lördag...

...

Hmmm...

Jag kanske inte har missat någonting, nu... I så fall, får det vara.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...