Hmmm...

Den här veckan... Vad har den här veckan handlat om?

... Jag vet inte hur det här inlägget kommer att sluta. Bli. Eller om det ens kommer att publiceras.

För att jag känner mig lite... off, idag...

Jag är... ängslig... Tjock i skallen...

Jag är osäker. Förvirrad... Kluven... Och jag känner av en uns av prestationsångest. Generell.. Allmän... ångest...

Jag har ont i skuldrorna. Båda två. Men mest den högra...

Som med det mesta andra med min kropp... Min hud.. -Är det den högra sidan som blir drabbad...

Idag gäller det mina sår. Dessa smärtsamma, lockande skrovliga sår.. som jag bara pillar upp, om och om igen...

Och det gör ont. Det gör ont...

Men trots smärta. Så ju mer dessa lockar på mig, desto oftare är mina fingrar där...

Och ju mer stressad jag känner mig... Ju mer tankar jag har i huvudet. Gnagande retliga. Nervösa... -Desto mer intensivt låter jag dem blöda...

...

Men nog om mina smärtande skuldror...

Dagarna handlar fortfarande om ätandet. Om inköp... Om erbjudanden och rabatter...

De handlar om prioriteringar. Om beslut och om prestationer...

Det handlar om kilokalorier... Om vikt och om en hel del matematik...

Om planerande och om dokumenterande...

Jag känner mig nöjd, trygg och tillfreds... För att sedan få ett, två... och ytterligare tre problem att lösa. Beslut att komma fram till...

Och vare sig allting går min väg eller helt fel, kan jag inte känna mig helt hemma... För att... det som är rätt, är på samma gång fel... Och det som är fel, kan inte vara mer rätt... för mig...

... Ibland är jag modig. Framåt... Blir nöjd, stor. Glad...

Ibland vill jag bara krypa ihop i ett mörkt hörn. Blunda... Få ett avslut...

Ibland säger mig känslan att jag är på helt rätt ställe. Och att jag är tillfreds med tillvaron...

Medans medvetenheten talar om för mig att jag är påväg mot... döden...

Att jag är ensam... Livet meningslöst...

Det säger mig att jag skulle kunnat ha så mycket mer. Livskvalitet. Glädje... Lite lycka och gemenskap...

Att livet kommer att hinna ta slut "innan jag har öppnat ögonen och börjat leva"...

...

I veckan har jag fått veta att vi ska fira pappa i slutet av denna månad... Någonting som jag hade fått höra tidigare. Men som jag, eftersom att jag inte skrev upp det, hade hunnit glömma bort.

Vi ska fira hans femtioårsdag. En överraskningsfest. Och jag ska stå för godis och snacks...

Jag brukar ha svårt för sådant. På grund av prestationsångest. Och jag brukar bli väldigt orolig. Nervös... Få ångest av bara tanken på den press som en sådan "förtroendeuppgift" ska ge mig...

Men idag är inte det problemet.

Det känns inte så jobbigt. För att jag har växt. Jag känner att jag har växt...

"Det jag gör får bli bra, helt enkelt". "Det är ju bara godis"...

... Utan idag handlar det mer om...

Jag rasar i vikt. Eller jag vet inte om "rasar" är rätt ord. Men jag fortsätter gå ner...

Och visst. Jag kan ha stora kläder på mig. Så inga problem med att de ska märka hur "bra" min självsvält funkar nu...

Utan det handlar snarare om... För det första, ångest. Det handlar om att jag för en dag, ska kunna tillåta mig själv att frångå kostschemat. Att jag för en dag, ska våga släppa på kontrollen. Vända håll...

Det handlar om att för en dag, både kunna tillåta sig själv att gå upp i vikt. Backa ett steg i "framgången", för att sedan återgå till vardagen...

Men det handlar främst(och allra främst) om att möta vad som sedan på natten, kommer... Som garanterat kommer att tillfalla(är det ett ord?) mig...

Det handlar om smärtan. Om illamåendet efter att än en gång ha chockat kroppen med mer näring än vad den är van vid. Än vad den har fått på bra länge. Att må illa. Att nervöst sitta och gunga mitt i natten, på badrumsgolvet... För att till slut lyckas få i sig lite vatten... och stilla den värsta upprördheten i magen...

Jag vet inte om jag är redo att möta det. Inte något av det...

... Men för min pappas skull. För familjens.. Mina syskons skull...

Jag vill göra det... Jag behöver göra det..!

...

Förutom det...

Vad har hänt denna veckan?

... Jag har väl iallafall promenerat lite grann...

Jag har suttit ute i solen...

Handlat...

Jag har som vanligt, räknat... Räknat, räknat och räknat. Planerat...

Jag har dokumenterat...

Skrivit lite grann...

...

Jag har inte diskat ännu idag...

Och för första gången på bra länge, tänker jag inte ens börja...

För att jag är slut. Känner av för mycket ångest och ängslan...

Och disken är så knapp idag. Så att... kanske mår jag bättre imorgon. Och då får jag väl ta det dubbla...

...

Jag tror att jag har pumpat den här veckan tillräckligt nu. Och om inte, har jag glömt något. Och det minns jag inte...

Så att, jag säger god natt nu.

God natt med er <3