Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg den 23 februari 2016

Av D - 23 februari 2016 22:01

... Jag har problem. Bekymmer... Stora...

 

...

 

Jag var inte säker på, tidigare idag, ifall jag skulle fortsätta blogga eller inte...

Då det känns så meningslöst, alltihop. Och då saker känns så tunga och jag ändå skriver flera gånger dagligen, i Word.. så kändes det...

 

... Ja-a...

Men jag känner ändå att jag nog vill skriva. Blogga... Iallafall just nu ikväll... Så då gör jag väl det.. tills vidare...

 

...

 

I mitt huvud, är allt supertungt, just nu. Superrörigt och väldigt kaotiskt...

 

... Jag blir nervös och orolig, när jag attackeras av det ena frågetecknet och gnagande bekymret, efter det andra...

Och jag hakar upp mig på "livsavgörande" småproblem hela dagarna. Till den grad att jag skriver och skriver och skriver. För att försöka finna en lösning. Ett inre lugn...

 

... Och dessa bekymmer och problem. Dessa frågetecken, beror på att jag inte riktigt kan komma överens med mig själv, vad gäller mina "regler"...

De regler som jag sätter upp för mig själv, för att få lite klarhet och trygghet...

Jag börjar tvivla i takt med att ett nytt alternativ kommer upp i mitt huvud. Ett alternativ som då stör den balans som jag hade funnit "sist jag diskuterade och dribblade med mig själv för trygghet"...

 

...

 

Och jag blir bara så trött... Trött i huvudet.

Då det egentligen inte ska vara så svårt...

 

Till exempel, hela kvällen och natten igår...

Satt vid datorn. Skrev i min textsamling... Gjorde till och med uträkningar i procent(!)... För att komma fram till ifall jag skulle kunna tillåta mig själv att köpa färdiga drycker eller ifall jag skulle göra egna...

Och när jag inte kunde komma fram till ett klart och tydligt svar med ett bra argument... Så...

 

... Ja, jag kunde varken komma fram till det ena eller det andra... Eller känna trygghet i att göra både och...

"Jag vill antingen tillaga eller göra iordning allt jag äter och dricker, på något sätt... Eller komma fram till ett annat upplägg"...

 

För att just nu känns det inte tryggt att köpa färdiga saker. Varken dryck eller mat. Då jag är rädd att börja proppa på det någon gång.. "för att det är så lättillgängligt"...

... Och även om det då gäller någonting som jag knappast tror mig börja proppa på, så kan jag inte tillåta färdiga saker... "Eftersom att "reglerna" blir för flytande då"... Vad det är som gäller...

 

...

 

Så. Som sagt...

Jag blir väldigt stressad. Orolig... Jag blir trött...

... Och den diskning som trots allt började fungera när jag åt "helt kravlöst"... Helt kravlöst...

Den orkar jag nu inte längre med. Då...

Ja, jag har helt enkelt ingen energi. Varken psykisk eller fysisk...

... Och jag blir stressad "då jag har annat att tänka på"...

 

...

 

... Så idag har jag funderat på att bara börja svälta igen...

Jag har bara känt för att ge upp så att jag får vila. Slappna av. "Då det inte finns något möjligt sätt för mig att orka äta på. Och detta är kaos"...

 

... Men jag har, eftersom att jag egentligen inte vill börja svälta, även funderat på ifall jag kanske ska tillåta mig själv att äta vad jag vill och känner för.. "Men på speciella tider"... Så att det inte blir lika kaotiskt vad gäller hur många gånger jag äter... Eller dessa hastigt vågiga flytande tider emellan näringsintagen...

 

... Men då detta slog mig under den stund på dagen som bekymret låg i att jag inte kunde ta ett beslut om vad jag skulle äta av de saker som jag hade hemma, känns det ju inte som om "att äta precis vad jag vill och känner för, hjälper"... För att då blir det ju helt plötsligt ännu fler alternativ! ... Typ hela affären!!

 

... Så då funderade jag istället...

"Det enda sättet för mig att kunna fortsätta äta alls, är om jag lever på samma sak hela dagen, varje dag"...

Och det känns både ohälsosamt och väldigt tråkigt...

Men det är ju enkelheten som lockar. Stabiliteten... 

 

... Det vore ju kanske att föredra att äta tre olika saker om dagen, till de tre olika måltiderna... Men då hamnar jag ju på i princip samma ställe som jag är idag... För många alternativ... För många frågetecken och bekymmer som måste knytas upp och lösas ut...

... Känns det som, iallafall...

 

...

 

Ja, det är en hel djungel...

Och det känns inte så konstigt att jag bara vill sluta äta. Ge upp... "Inga av alternativen jag testar, orkar jag ju fortsätta med"...

 

Det känns bara kaotiskt...

... Och nu känner jag mig flygande uppgiven...

 

...

 

Jag funderade på döden idag...

... Men inte heller den vägen, visar sig ju som en öppen väg på min karta...

"Det finns inga öppna vägar..!"..

 

... Och det gör en ju såklart, om möjligt, än mer uppgiven...

 

...

 

Jag har ju sysslor i hemmet, som skulle behöva tas om hand. För att livet och vardagen ska funka så bra som möjligt...

... Jag har syskon och föräldrar som nog gärna vill träffa mig då och då...

... Och ska jag leva, har jag även saker som jag vill uppnå för att få ett liv som känns värt att levas... Och inte bara överlevas "för att det är det enda rätta"...

 

... Men när jag tänker på det, vill jag bara blunda. Blunda hårt, och sedan ta klivet utför det där stupet. Ner i det svarta, tomma, djupa...

... Jag riktigt känner hur lugnet lägger sig inombords... "Jag blir lycklig"... Lätt... Harmonisk...

En härlig känsla...

 

... För att jag vill inte vara med längre, när det känns såhär. När livet ser ut såhär... Och när det jag ser där framme, är ett tungt faktum...

... Jag vill fly verkligheten... Bort.

 

...

 

Dagen idag...

Jag har fortsatt diskutera med mig själv. Blivit beskjuten av det ena bekymret och frågetecknet, efter det andra...

Jag har skrivit. Känt mig stundvis, mer uppgiven än innan...

 

... Jag har ätit...

Sett på tv...

Hållit på att somna vid tv:n...

 

Och så har jag tvingat in mig själv i duschen. För ett varmt bad... "Kan ju inte åka skitig till föräldrarna imorgon"...

Ja, jag måste dit. 18åringen ska ju firas. Som by the way får börja kallas 19åringen, nu...

Och jag kan inte svika... Även om jag egentligen inte orkar träffa någon... Allra helst inte hela familjen!

 

... Men å andra sidan. Träffar jag alla på en gång, kanske jag slipper prata för mycket...

Då är det bara att orka lyssna och visa att man bryr sig, som blir lite jobbigt...

.. Och alla intryck!

 

... Jag tror att mormor ska vara där, också...

Har inte träffat henne på länge...

Och ser inte så mycket fram emot det, heller...

 

...

 

Så.

Jag ska väl fortsätta älta problem efter problem. Och se om jag kan komma fram till hur jag ska gå vidare. Om jag kan finna någonting möjligt att utföra... Eller om svälten är och förblir den enda vägen, möjlig att gå...

... "Och vad har jag då för mening att leva?".. Eller rättare sagt "Hur överlever jag?"...

 

... God natt med er <3

 


Ja, just det.

Försäkringskassan mailade mig idag...

Jag måste skicka in läkarutlåtandet också...

Så jag får väl göra det imorgon...

 

... Jag är ju inte ens säker på att jag blir beviljad ersättning en gång till... Och blir jag inte det, kommer en sak till att orka med och att tänka på...

För att då blir det socialbidrag. Och regelbundna möten... Krav... För att ens få in pengar på kontot... Månad efter månad...

 

 

..

Av D - 23 februari 2016 19:27

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8
9 10 11
12
13
14
15 16
17
18 19 20 21
22 23 24
25
26
27 28
29
<<< Februari 2016 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards