... Jag vill flytta hem till mina föräldrar...

Jag är trött... Uppgiven och orolig...

Känner mig så handfallen i en alldeles för stor värld...

...

Och att bara leva.. Bara vara...

Det kommer inte att funka alls...

... Hade jag inte behövt äta, hade det nog funkat... Men för att få mat på bordet, måste jag tänka... Och jag blir orolig av att tänka...

..................................................
..................................................

 

T :)

25 januari 2016 20:28

Jag är glad att du ska fortsätta skriva här, tycker det är så intressant att läsa det du skriver & få följa med på din intressanta resa :) jätte kram

http://lev-i-nuet88.bloggplatsen.se

D

25 januari 2016 20:56

Tack, käraste T =} Jag uppskattar att du finns och stöttar mig genom min resa :)
Även fast det känns som om jag bara står och snurrar.
Vet inte vad jag håller på med, just nu..
Stor kram till dig =}

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...