... Det spelar ingen roll att jag skriver ner punkter på saker som jag behöver komma ihåg. Saker att göra... Saker att fixa och köpa...

...

... Vet inte om jag ska hantera det genom att ge livet en hård kamp... Eller ifall jag bara ska retirera... igen.

...

Jag vill fly någonstans. Men jag vet inte vart...

Jag klarar inte det här livet ensam..

... Jag är inte redo att leva. Inte redo att dö...

Men jag orkar inte leva med mig själv, i ett liv bredvid döden...

... Vakna D! Vakna!

... Önskar jag kunde hantera allt annorlunda.

Att mitt liv var möjligt på ett helt annat sätt...

.. Men utan hopp... Vad ska jag göra? Hur ska jag orka?

... När det går, men jag inte tillåter? Inte vågar tillåta? .. Hur ska jag orka?

... Känslan av att slitas mellan två världar, är mycket att hantera.

Med långa dagar utan mening. En motvilja att fylla dessa dagar...

Och en dragningskraft mellan att både svälta... till döds... Och att äta efter mitt "hälsosamma", goda schema...

En vilja till självskada. Vilja till grav viktnedgång... En samtidig "exaltering" till att få börja äta normalt igen...

En vilja till ett meningsfullt liv... En rädsla för att låta detta ske...

Detta evighethjul... Jag orkar inte mer!!

...

Och nu har jag ångest för att träffa 27åringen imorgon...

"Vill inte äta"...

Samtidigt som jag önskar djupt att jag kunde tillåta mig själv börja äta rutinellt igen... Redag idag!

... Ja, det är igång igen...

Jag tycker inte om att ha ångest för någonting som jag egentligen vill göra... Att känna oro för någonting som halva jag egentligen vill uppnå...

Äta. Viktuppgång till en hälsosam vikt...