Livet ur D:s synvinkel

Direktlänk till inlägg 14 januari 2016

Hemma på permission!

Av D - 14 januari 2016 15:02

... Jag är hemma!

... Och till motsatsen mot vad jag befarade, känns det än sålänge väldigt bra och befriande.


Grejen var ju att min hjärna ständigt löpte amok därborta. Den jobbade i 180, större delen av dygnet. Och jag var ständigt stillaliggande i sängen. Blundandes. Och åt i princip ingenting...

Jag ville inte ha deras hjälp. Och jag försökte all vaken tid, komma fram till ett beslut som jag kanske egentligen inte behövde tänka på just då... Hade svårt att bara vara. Och att acceptera...

... Under min tid på avdelningen, gick jag ner ett kilo. Och hamnade på 47.5, mot mina minst 53 som jag egentligen ska väga...


...


... Nej. Funkar det inte, kändes det inte kriget värt.

Så jag bad om en permission. Efter att ha vägt fram och tillbaka. Diskuterat med mig själv... och tagit ställning till vilket av de två "livsfarliga" alternativen som skulle gynna mig mest...


... Och jag kom fram till att...

Jag kan ändå inte svälta mer än vad jag redan gör, när jag kommer hem. Och åker jag hem, blir dagarna trots allt lite enklare att hantera. Då jag känner mig tryggare till den del att jag kan förflytta mig hur jag vill där jag befinner mig "utan att någon iakktar mig"... Ja, jag tyckte inte om att bli sedd.


... Och den här gången, kommer jag ju hem i vetskapen om en bestämd tid att komma tillbaka igen. En tid som jag valde själv...

Och eftersom att jag vet med mig att hemma är ännu en plats att må dåligt på, såg jag till att få komma tillbaka dit på dagen på söndag. Istället för på kvällen. Så blir inte söndagen så lång... och inte heller tiden på avdelningen så ohanterbar. Då jag har vårdplanering på måndag morgon...


...


... Läkaren var noga med att säga det några gånger också, att platsen och stället finns kvar. Antagligen så att jag skulle veta att jag inte behövde stanna hemma under hela permissionen om det skulle bli för jobbigt. Och att jag såklart skulle komma tillbaka om jag fick några symtom på svälten...


... Men idag har jag ätit. Tog mig en wrap på Pressbyrån, och en kaffe. Innan jag tog bussen hem.

Och så har jag en del choklad som jag fick av mamma för någon dag sedan, också.


...


Det känns inte så jobbigt än sålänge. Vilket är skönt. Det gjorde mitt beslut rätt.

Tror att det har mycket att göra med, för det första att hjärnans helvetiska spel, nu har tagit en paus för en stund. Förhoppningsvis lång stund.

Och för att jag inte har någon anledning att ge upp hoppet ännu. Förrän jag har haft vårdplaneringen. Först då, vet jag ju ifall jag kommer att lyckas ta emot någon hjälp. Ifall jag orkar med någon vardag, liv och framtid, eller inte...


Men det känns ändå för tidigt att ropa hej, än sålänge. Då jag inte vet hur de närmaste dagarna kommer att se ut när det gäller ätandet vs svälten, ännu.

Jag har ju chokladbitarna. Mat i frysen. Men jag har också osäkerheten, svält- och ätstörningshjärnan... Hand i hand med min elaka hjärna...


Så vi får se. Men jag känner mig fri och munter för tillfället. Lite ängslan i bröstet, bara. Men det är lugnt.

Nöjd med mitt beslut. Och snart blir det nog lite tv.

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av D - 27 augusti 2018 10:22

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Av D - 2 april 2018 13:56

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Av D - 13 januari 2018 18:19


 

Av D - 22 september 2017 19:23

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
       
1
2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22
23
24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Januari 2016 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se