Jag hade verkligen behövt gå ut på en lång promenad. Kanske lyckas samla mina tankar eller slås av en självklarhet. Fly undan verkligheten för en stund... Och bara besluta mig för, under härlig och lugn frihet, ifall jag skulle stanna eller åka hem. Och vilket som, hur jag skulle lösa matfrågan... "Jag vill inte äta"...

Och så fick jag inte gå ut själv.

Jag trodde att frivilligt inlagd, också innebar fri utgång. Men inte i detta fallet...

Och jag bara gråter och gråter. Äter inte. Gråter bara mer när de säger något till mig, personalen.

Klockan fem tidigast, kunde kp gå med mig ut på promenad. Men det kändes inte bra. Varken tidsmässigt, längdmässigt eller sällskapsmässigt. Vill vara för mig själv. Fri.

… Bad om att "bli utskriven i så fall". Men trots att hon skulle framföra det, har jag inte hört något...

Jag orkar inte detta. Och hade det inte varit för mina föräldrar. Att jag tänker på dem, hade jag skrivit ut mig, ögona böj.

Vad har jag att göra här, när jag ändå inte är intresserad av att äta? … När väntan på vårdplanering är outhärdig? … Och när jag mår bra förövrigt?

Jag vill ju bara hem och se vaf som händer...

Eller så är det åter flyktkänslan som ropar...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...