Direktlänk till inlägg 11 januari 2016
Idag smärtar frukosten såpass att jag bara vill få den ogjord. Oäten igen.
Jag var inte hungrig. Men jag åt ändå. Tittandes på min lapp. Lappen som ska övertyga. Hålla mig kvar på rätt sida...
Igår var inte någon bra ätardag... Och känslorna och tankarna gjorde mig bara förvirrad. Trött...
…
Nu vill jag bara åka hem. Ta mitt pick och pack, skriva ut mig och ta bussen hem...
På något vis, verkar min desperation alltid tro att det blir bättre där. Men nu vågar jag inte ens åka hem utan en vårdplanering först. Vilket stör mig. Då det lär ta minst en vecka, enligt gårdagens kp...
Vet inte hur jag ska orka. Får ångest av allt det här. Av att vara ständigt frustrerad på mig själv... Av att försöka kriga mig framåt, fastän jag inte kan lita på mig själv eller livet, och tror att jag riskerar dö om jag åker hem... Och av att äta fastän jag inte kan se ett liv utan svält på hemmaplan...
…
Men jag måste vänta... Det skulle vara ett misstag att åka hem nu. Då jag stenhårt vill leva på kaffe med grädde i... Sålänge som jag inte får kontroll... Sålänge som jag inte tror...
Och jag orkar inte känna den hjälplösa känslan mot ett avslut igen...
… Men hur ska jag orka? Jag trivs inte...
Vill bara börja svälta i ren desperation igen... Känns så hopplöst...
Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...
Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...
Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...
Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera... ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...
Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|