... Det här blir nog mitt sista inlägg på den här bloggen...

Blir bara frustrerad på att skriva om det...

... Om livet lättar, kanske jag kommer tillbaka någon gång...

Men nu måste jag bara... isolera mig, känns det som.

Se till att antingen kämpa hårt... med alla mina krafter... Eller ge upp helt, och inte gnälla om det... Ja, inte till andra iallafall...

 

Carina

4 januari 2016 19:53

Styrkekramar till dig som kämpar! Du är inte ensam. Våga be om hjälp om du mår dåligt. Gör det som känns rätt för dig. Men sluta aldrig kämpa. Det kommer att bli bättre. Tro mig! <3

http://tokspontan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...