Jag vill hem nu.. Jag behöver verkligen hem nu!

… Jag känner mig ensam. Korridoren är tyst och kal. Ingen människa som rör på sig...

Och allt känns bara så meningslöst...

Lite bättre mår man ju iallafall när personalen visar sig. Springer fram och tillbaka...

När någon pratar högt. Skrattar och ler...

När korridorens kala väggar, åtminstone skvallrar om att det finns liv i Närheten...

Till och med deras ständiga tjat är bättre än det här...

Jag vet inte vart jag ska göra av mig själv.. Om jag ska sitta eller stå. Ligga...

Och nu vill jag bara bryta mig ut. Gå hem...

… Jag är klar...