T :)

11 december 2015 23:58

Nejmen käraste D, vad har nu hänt!? Hur blev du inlagd?

D

12 december 2015 13:45

Hej käraste T.
Åkte till vårdcentralen och sedan psykakuten, tillsammans med min kommunkontakt. Då jag var orolig över min fysiska hälsa, efter nästan en veckas utan näring..
Dumt gjort, känner jag nu..

T :)

13 december 2015 00:14

Hejsan käraste D

Jag lider verkligen med dig, tänkt på dig hela dagen.
Det är bra att du åkte till vc och psykakuten, det kommer bli helt bra!
Blev så förvånad när jag läste att du var inlagd, insåg inte att du inte åt på så länge, trodde att du var hemma i din lägenhet.
Jag var själv på psykakuten i veckan, men när de frågade mig om jag har tankar på att skada mig själv sa jag nej, vilket inte är sant, så fick åka hem.
En vecka utan näring låter fruktansvärt!
Hur klarade du det?
Jag har i och för sig gjort liknande för många år sen.
Är du mycket underviktig nu?
Jag skulle egentligen också suttit i rullstol då när jag var inlagd senast. Men slapp.
Är du tvångsinlagd eller frivilligt?

Jag hoppas av hela mitt hjärta att du kommer att äta snart, för det måste vi göra, och det mår vi BRA av. Du behöver det min käraste bloggvän.
Var stark, kämpa på och försök ta emot den hjälpen du får, det blir bäst i längden.
Vet hur svårt det är.
Förstår dig helt.

Håller alla mina tummar för dig!!!!!

D

14 december 2015 19:21

Tack för din jättefina kommentar, käraste T!

Det går väldigt trögt med allt.
Tiden går långsamt. Det händer ingenting... Jag känner mig ensam. Och kan inte ens gå ut för en nypa frisk luft.

Tar jag inte medicinen frivilligt, blir det injektion direkt...
Jag kan knappt äta, och blir ständigt hotad med sond...

Och Idag fick jag veta att de tänker ha mig kvar här i tre till fyra veckor till! … Efter att jag har börjat äta bra!

… Men vi får se.
Allt löser sig nog till slut...
Hade bara varit så mycket enklare att åka hem. Så kanske svälten vänder igen...

Stor kram till dig, älskade T.

T :)

15 december 2015 17:33

Aww tack själv för ditt svar älskade D :)
Du ska veta att jag tänker på dig om dagarna, hur det går och så.
Blev lite orolig när du inte svarade, tänkte att du fått sond :( Skönt att du sluppit det.
Ät, så blir allt bra, fast jag vet hur jobbigt det är.
Men du behöver ju inte äta jättestora portioner, utan lite till varje måltid så din mage vänjer sig vid mat, och sen kan du gradvis öka portionerna, du klarar detta!
Har dina föräldrar och syskon varit och hälsat på dig?
Är du mycket underviktig?
Mådde du inte fysiskt dåligt när du inte åt på nästan 1 vecka?
Vad är det för mediciner du får?
Jag kan berätta att jag var emot tabletter innan, men jag kan säga att de har hjälpt mig jättejättemycket! Så ta dem, inte injektioner.

Allt kommer att bli bra min älskade bloggvän!
Jag tänker på dig varje dag, så känn dig inte så ensam.

Stoooor styrkekram!

D

15 december 2015 21:33

Nope. Än sålänge har jag sluppit sond. Men den är tyvärr ett dagligt hot. Jag har så många anledningar som attackerar mig hela tiden, att jag inte ska äta.. Ja, mer än några tuggor...
Och jag har svårt att "lyda" vad andra tycker och säger.

Tack för ditt stora stöd! Känns faktiskt lite bättre :)

… Nej, jag har inte bjudit hit dem. Vill inte blanda in dem i allt negativt. Hoppas på permis över jul. Så att det blir positivt när vi träffas =}

Jag ska väl väga som minst 54kg. Och nu väger jag runt 49kg...
Och jo. Det är rätt så smärtsamt efter några dagar. Hungerkänslan försvinner ganska fort, eller kommer inte alls. Men man mår inte fysiskt bra.

Tar zyprexa nu...
Men känner faktiskt ingen skillnad...
Lika jobbigt varje gång, att ta den där tabletten, när jag inte känner behov...

Tack för att du finns, käraste T =}

T :)

16 december 2015 20:10

Tänker på dig dagligen kära bloggvän!
Gjorde mig ont att läsa dagens inlägg. Så fruktansvärt för dig, hoppas att de inte släpar dig nästa gång :/ Vad bra att du kunnat öppna dig för nån i personalen, vissa är jättebra att prata med.
Hade vissa jag gillade när jag var inlagd medan andra inte var lika bra.
Du borde äta för att kunna komma hem till ditt hem och dina växter :) Tänk inte så mycket, utan bara ät. För din fysiska hälsans skull. För dig själv <3 du behöver det.
Aww vad glad jag är att höra att det känns lite bättre med mitt stöd! Menar allt jag skriver :) .
Jag hoppas också att du får permis över julen, men det tror jag.
Aha, då är du inte så jätteunderviktig än vilket är jättebra, att du hann stoppa det i tid!
Jaså, smärtsamt :/ Jag har glömt känslan, var så längesen jag svälte sist.
Zyprexa har jag också, och haft länge nu. Jag mår jättebra av den, så ge den en chans. Det tycker jag verkligen att du ska göra! Den är mot ångest också. Man blir inte bättre direkt när man börjar med den utan det tar lite tid innan den får sin fulla effekt.
Den har funkat jättebra för mig.
Tack själv för att du finns älskade D, kämpa på, du klarar detta, det vet jag!
Snart kommer du ut starkare än någonsin och mår bra fysiskt och psykiskt utan ångest.
Jättekraaaaaam!!