Jag känner mig ensam.

Kroppen känns svag. Bröstkorgen öm och ansträngd...

Jag har en ständig smak av svält, i munnen...

Och personalen och jag kunde inte tänka mer olika. Se saken till ett mer motstridigt sätt...

För mig, är en hemgång, det enda sättet till en avslutad svält. Det enda sättet att ta tag i de problem som där finns...

För dem, en omöjlighet. Då de inte kan släppa någon som ännu inte äter...

Jag är desperat. Att börja äta här, känns som en omöjlighet...

Och jag önskar bara att jag fick komma hem... Så att jag kan kämpa för att få till rutinerna... Börja äta.

Flera fysiska kamper. Lyft och släp hit och dit. Skrik och panik...

En känsla av att inte bli förstådd...

Två tvångsmedicineringar och en bältesläggning...

Jag är färdig här nu...

Jag är trött...

"Varför kan ingen förstå? Varför kan de inte bara ge mig en chans? … Det dör jag inte av"...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...