... Imorse grät jag i halvt panik...

Eller egentligen i ren frustration och hjälplöshet...

Klockan var 10.35 när jag skrev inlägget nedan...

Det var ungefär tre eller fyra gånger så långt. Men tänker inte gå ut med vad frustrationen gällde. Så tog bara med en liten del..

... Ja, det kändes som jordens undergång...

Men egentligen handlade det bara om en sak jag inte kunde förstå mig på. Klura ut hur det fungerade...

... Och det var HEMSK!

... Men nu har jag gett upp med det.

Så det känns bättre.

Jag har varit och handlat. I stort sätt endast onyttigheter... Och nu hoppas jag på att jag inte ska hamna i propp... Alltså börja stressäta... Eller TVÅNGSÄTA.

... Det känns BÄTTRE just nu.

Jag känner mig lättare om hjärtat och mindre ängslig...

Fastän jag låter hjärnan gå i ett... Och FORTFARANDE försöker klura på hur jag ska lägga upp mitt ätande... Och att kunna våga LITA på att...

... Ja, men mest kanske våga TILLÅTA att jag inte kommer att kunna äta PERFEKT. Inte kommer att kunna FÅ ett såpass stabilt upplägg i min kost, som jag ÖNSKAR kunna få...

Och att inte känna att LIVET går under, om jag missar någonting när jag handlar!

... Men det är svårt...

För att. Min hjärna är INSTÄLLD på perfektion. Och något annat, ACCEPTERAS liksom inte... Vilket sätter kraven alldeles för högt för att jag ska kunna slappna av och slippa osäkerhet och ångest.

... Men som sagt. Jag känner mig lugnare för tillfället. TROTS den ständigt jobbande hjärnan.

Och sålänge som jag inte börjar proppa och FÖRSTÖR för mig själv, ska jag nog klara mig relativt bra för IDAG.

Imorgon blir det att tvinga iväg sig själv till affären.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...