Så.

Nu har jag lite mer tid på mig. Och kan FÖRHOPPNINGSVIS bli lite mindre stressad. Men jag ska FÖRSÖKA få det avklarat så fort som möjligt. IFALL att det blir leveranskrångel och sådant också...

Och så måste jag ju finna tillfälle att åka ÖVER med klappen till FÖRÄLDRARNA, också!

Förövrigt.

Jag mår illa. Känner mig spänd i magen...

Då jag gjorde varm kakao på typ en halv deciliter VISPGRÄDDE och VATTEN!

Mycket fett på en gång, då alltså. Men har ingen mjölk, så...

Har ju iochförsig gjort det på BARA vatten och kakao, FÖRUT... Men blir rätt så tråkig...

... Kanske ska jag försöka lura hit Xsambon. Så kan han hjälpa mig att ordna allt...

Och med "ordna allt", menar jag i första hand att hjälpa mig med 15-20kilospaketet, hem från posten... OCH hem till mina föräldrar!

... Men vi får se. Jag kanske klarar det SJÄLV, också...

Känns bara så bökigt. Läskigt... OVISST...

... Och som det ser ut NU, vågar jag inte ens BESTÄLLA!

... Men jag vill inte svika...

... Men det borde väl bara vara att beställa?

Jag kommer ju med största SANNOLIKHET inte EXPLODERA om saker kör ihop sig när det väl är DAGS..?

... I värsta fall, får väl "hemligheten" spräckas för mamma och pappa... BEHÖVER jag hjälp, så BEHÖVER jag...

Och de andra behöver ju inte få veta...

Jag kan inte åstadkomma mer än vad jag kan åstadkomma...

Han får väl låta BLI att önska sig så TUNGA presenter :P

... Får se när jag VÅGAR...

Men jag blir STRESSAD om jag inte vågar SNART!

Allt måste ju vara KLART till... den tolfte december!

... Jag har en halvjobbig natt...

Det, på grund av att jag åt utan att vara hungrig... Vid närmare MIDNATT, dessutom!

Varför?.. På grund av stress... och inombordslig tyngd... Kanske inte så mycket "stress"...

... Men jag har inte svält på länge. Och jag tänker inte BÖRJA med det, heller!

... Jag vet inte vad jag ska ta MED i mina inlägg, numera...

Jag SKRIVER mycket. Mest hela dagarna. ALLRA helst de dagar som är som denna...

.. Ångest. Sådär så att det både trycker, pressar och ilar. Smärtar...

Sådär så att man trycks ner mot golvet. Sätter sig ner i ett mörkt hörn... Eller bäddar ner sig så att bara ansiktet syns...

... Tung i huvudet. Sådär så att det nästan dånar... Sådär så att man får svårt att avgöra ifall man har HUVUDVÄRK eller inte...

När tankarna snurrar. Man känner av ett visst tvivel angående någonting som man inte riktigt kan greppa vad det ÄR...

Samtidigt som allt står stilla. Och tankarna beter sig som segdragen gummi...

Men jag vet inte vad jag sa skriva...

För att allt känns så MÖRKT just nu... Och de saker som jag VILL skriva. Har LUST till att skriva...

Ja, det är sådana saker som får betynga(betunga?) min textsamling med istället...

Men jag kan ju säga som så...

Att det mesta jag tänker på idag, blir ältningsmoment som leder till oro, i mitt sinne...

Och det känns som om INGENTING kan bli rätt. Kan lösas... Som om VAD jag än GÖR, kommer att bli en undergång på ett aller annat sätt...

.. Och för att kanske göra det hela lite KLARARE...

En av sakerna jag har ältat... har varit.. och ÄR!.. Grädden i kylen... "Vad ska jag göra med DEN?.. "INGENTING går!"...

... Att skriva såpass mycket som jag GÖR...

Jag tror att det stressar upp mig en aning. Tynger ner...

Men jag vet inte. Det är rörigt...

Och kanske gör alla dessa BOKSTÄVER som jag hela tiden ser, i långa texter.. I många stycken...

Kanske gör DESSA det ÄNNU rörigare i skallen... Det KÄNNS så, iallafall.

Imorse klev jag upp vid tolv. Närmare exakt 12.04

Jag kommer ihåg det, för att jag kollade klockan, och undrade varför den inte ringde som VANLIGT vid halv tolv..

Men den klockan var tydligen bara inställd på vardagar. Eftersom att det är DÅ HemTillGården går.

Jag satte mig vid tv:n. Gjorde iordning lite lunch...

Skrev upp vad jag hade ätit...

Ja, jag mådde DÅLIGT då. Ätstörningshjärnan är som sagt lite mer vaken och aktiv nu...

Och så har jag sett på tv. Sett på tv.. Sett på tv... Sett på TV...

Jag har skrivit en hel del i textsamlingen. Och vad jag minns, lagt ut EN av texterna HÄR...

... Och så har jag tagit tag i TVÄTTEN. Och jag såg faktiskt FRAM emot att få tvätta, idag...

Det är så mycket(typ ALLT!) i vardagen, just nu, som jag inte orkar hantera. Som jag inte lyckas få GREPP om... Ja men.. Som jag bara har släppt taget om.. och inte tycks finna vilja och styrka tillräckligt, för att ta mig FÖR att GÖRA...

Men just tvättningen...

Visst. Det var en hel del beslutsångest. Stress i att försöka bestämma vad som skulle tvättas och tillsammans med VAD...

Men det kändes ändå överkomligt. Och det är alltid trevligt med de saker som gör STOR skillnad mellan före och efter.

Doften av nytvättade kläder =} Värmen när dessa kommer ur torktumlaren :}

... Och så var det SKÖNT att äntligen UTFÖRA någonting.

Jag åt en gång till, efter lunchen, också...

Klockan... strax efter sex någon gång, tyckte jag, TROTS brist på hungerkänsla, att det nog var dags att ÄTA någonting...

Vilket väckte den STORA ångesten och PROBLEMLÖSNINGEN med GRÄDDEN i KYLEN!..

Men iallafall. Så jag åt ett par smörgåsar... Vilket typ är min basföda, just nu...

... Och så gick jag ner för sista gången, och hämtade in resten av tvätten...

Tvättandet gick rätt så smärtfritt. Förutom en del grubblanden och ältanden, på grund av det VAL jag behövde göra(och gjorde FEL!), när det gällde vad jag skulle TORKTUMLA och inte.

Vek den härligt doftande tvätten... La den, nu nytvättade filten, tillbaka på sin plats i soffan...

... Och skrev det här inlägget.

Nu blir det väl mer tv...

Ska försöka koppla AV ett tag...

Kanske försöka att INTE skriva något mer idag... Om det inte skulle vara ett inlägg av pepp...

För att... Jag vill inte BLI tyngre nu. Då SPRICKER jag väl. Blir till en lite blöt pöl på golvet.

God natt med er <3

Jag behöver bara hantera min VARDAG annorlunda.. Egentligen.

Det är så enkelt...

Jag var lite osäker först, på om jag skulle dela med mig av den här texten.

Har fått så svårt att "avgöra" det.. nu när huvudet känns så segt...

... Skrev en annan text igår natt.. Men den tror jag får hålla sig till textsamlingen...

... Nu ska jag tvätta om en kvart..

... Jag FUNDERADE på att ta en bloggpaus på typ en vecka eller något.. Som jag gjorde SIST som det körde ihop sig inombords..

Att jag liksom behövde ta AVSTÅND lite grann från alla andra. Även om jag faktiskt varken PRATAR, SKRIVER eller TRÄFFAR någon av de som LÄSER här...

Men det kändes som om jag kunde fokusera bättre på RÄTT SAK.. om jag skrev till BARA mig själv istället.

Och det fungerade rätt så bra. För en stund... Tills jag kände att smärtan var för hög.. och jag istället kände behov av att börja BLOGGA igen... Ca en vecka senare.

... Men jag vet inte.

Även om det kanske blir ENKLARE. Jag kanske lyckas finna min inre styrka... och åter kan fokusera RÄTT...

... Men jag tycker OM att blogga. Jag har ett samtidigt BEHOV av att blogga...

Antagligen är det också KUL...

För att.. ANNARS så kan det väl inte vara så stor skillnad mot när jag skriver till mig SJÄLV.. Och faktiskt kan skriva av mig PRECIS vad jag har på hjärtat!

... Jag menar. Jag är rätt så FRISPRÅKIG här på bloggen. Men när jag skriver till mig SJÄLV, så finns det INGA restriktioner! ALLT kommer med.

... Men SKULLE jag känna att jag nog måste vända mig till endast textsamlingen... Så får jag ju göra det.

Men jag ska se om jag kan vända på steken ÄVEN om jag fortsätter blogga :)

Jag menar. Jag skriver ju ÄNDÅ i min textsamling varje dag.

Imorse... klev jag INTE upp...

Nej, jag klev upp vid halv tolv i förmiddags. Hade varit vaken några gånger innan.

Klev upp... För att se på HemTillGården.. Trodde JAG!

Nej, det var någon presskonferans. Men jag orkade inte gå och lägga mig igen... Och "varför skulle jag?"...

Så jag låg kvar i soffan. Kunde nu istället, i lugn och ro, för en gångs skull, göra iordning min lunch... Och ÄNDÅ se kommande avsnittet av HemTillGården.

... Jag skrev av mig... tre gånger i min textsamling, under dagens gång. Varav TVÅ av texterna hamnade på bloggen.. tror jag.

Idag har väl...

Jag VET inte riktigt.

Det har varit ett STORT krig inom mig själv. Och på förmiddagen och början av EFTERMIDDAGEN, kände jag mig nere och deppig. Tung och förvirrad...

Och då ätstörningshjärnan tycks ha kommit tillbaka, hand i hand med kaoset som uppenbarat sig inombords.. OCH i LIVET!.. Så mådde jag även DÅLIGT efter att ha ÄTIT i förmiddags!

... Men jag har försökt peppa mig själv. FÖRKLARA för mig själv... Och DISKUTERA med mig själv. Försökt komma fram till en lösning till det ena och andra. Försökt ge en förklaring till allt som händer...

... Och jag har känt mig trött. Slut... Klar.

... Från början idag, var det knappt att överväga att åka iväg idag... "när jag ändå inte får någonting GJORT".. "Jag har ju såå mycket att göra"...

Men till eftermiddagen. Ja, men precis efter lunch. Då kändes det ändå som att... "Likväl åka IVÄG och inte få någonting gjort.. Som att stanna HEMMA och inte få någonting gjort"..

Jag behövde få må lite bättre. Komma HEMIFRÅN ett tag.

Så jag tog bussen in till stan. Klev av bussen en bit ifrån busstationen. Och promenerade raka vägen dit.. Eller ja. Vägen var inte rak.

Men jag blev trött så fort. Så att jag orkade inte promenera för PROMENERANDETS skull.. Utan det blev bara dit, och så första bussen hem igen.

Promenaden blev...

Ja, det var jag som gick med blicken ner i backen... och helst inte ville ta ögonkontakt...

Fick jag VÄLJA, skulle jag nog vara osynlig, just idag...

Väl hemma igen...

Diskutera med mig själv...

Jag köpte godis på hemvägen. Här i byn.

Ungefär 130gram. Så att det inte skulle bli något PROPPANDE på det...

... Men fastän det var så lite, så blev jag mätt innan det var slut... och satt bara och STIRRADE på det där godiset...

Gjorde mig en kopp kaffe. Och kände mig sedan TVUNGEN att bli AV med det. ÄVEN fast jag kände mig mätt och proppad..!

... Jag har börjat beta AV disken, lite smått... Tagit lite i taget, i pauserna av Idol...

Men jag känner mig trött. Slut.

Och känslan av ängslan inombords. Förvirringen som jag känner. Som uppkommer av att jag varannan gång, peppar mig själv. Varannan gång, diskuterar känslor och situation... Och varannan gång, bara klanker ner på mig själv och livet REJÄLT...

... Ja, motivationen till att diska eller göra NÅGONTING annat, brister lite grann...

... Men det BORDE vara viktigt för mig att hitta tillbaka nu!

... För att.. Kanske FINNS det något därframme.. Säger JAG, med HELT motsatta känslor och visioner.

... Det känns som om jag pushar mig själv att gå mot någonting.. som jag inte vill uppleva.. Som jag inte vill HA...

.. Ja, men mot någonting som jag gärna skulle SLIPPA.. Som inte BETYDER någonting... Inget annat än fortsatt smärta... VARDAG.

God natt med er <3