... Det känns som om det är väldigt mycket på en gång, just nu...

Jag är stressad. Själen känns tung och grå. Huvudet fullt och tjockt... Samtidigt segt...

... Och jag har bara ALLDELES för mycket att tänka på, för att orka tänka på någonting alls...

.. Saker i vardagen, som fastnar i huvudet, och sedan bara snurrar runt däruppe. Ältas och gnags... Viktigare än vad det BORDE vara...

Frågetecken... och en känsla av otillräcklighet...

Punkter för dagen..

26åringen messade om nästa helg..

Frysen är fullproppad.. Vilket gör sinnet rörigare än rörigast...

Dagens middag... kändes som ett mindre misslyckande. Samtidigt som jag nog kanske ändå blev nöjd... Beslutsångest över vad jag ska känna...

... Trött.. trött... TRÖTT...

... Och såklart det gamla vanliga "inte komma vidare i livet"-bekymret...

... Och ALLDELES för mycket som ska HÄNDA, hela tiden...

Skönt att jag iallafall inte behöver HANDLA imorgon. Då blir det en hemmadag för vila...

Dagen idag.

...

Känner mig bara så deppig. Så har egentligen ingen lust att rabbla dagen..

Men den började väl som vanligt. Frukost vid åtta..

Lägga mig igen. Sova till lunchtid...

Äta lunch... För att sedan tvinga mig själv iväg till stan... för att handla för dagens mat... Tre dagar framåt...

Stressa, stressa, stress genom värmen, fram till affären..

Handla.. fort, fort, fort...

Betala. Och sedan, i lugn takt, gå mot närmaste busshållplats...

Vänta på bussen, i stan...

Åka hem...

... Väl hemma, skulle jag ta orken till mig, att laga mat. ChilliConCarne var dagens mat...

Och jag känner mig rätt så duktig och stark, som TAR mig den ork som inte FINNS, till att göra någonting som jag egentligen bara önskar att jag kunde strunta i...

Men man får ju välja på "jobbigt".. och "jobbigt"... Och just nu, väljer jag rätt :)

... Maten blev smaklös... och i ALLDELES för stor mängd!

... Jag kryddade och saltade lite till, efter att jag ätit. Innan jag fryste in den... Och blev då istället orolig att den hade blivit för SALT! Osäker... Ältande kluven... "Jag visste inte riktigt"...

... Att frysa in maten, gav mig också ångest. Det blev i för stor mängd... Och min lilla frys gör det omöjligt att få plats med ytterligare matlådor efter nästkommande matlagningar...

... Och saltningen... Ja-a...

26åringen messade mig när jag satt på bussen hem...

Ville ses igen, redan på fredag eller lördag!.. Och jag... fick ångest. Bara som en extra stor klump, till den redan lilla, som satte sig i bröstet. Sög sig fast... Växte och pressade mot min ömma bröstkorg...

... Jag ORKAR liksom inte. Det är för tätt inpå... Och jag känner bara att jag behöver vila... De senaste dagarna har det varit såå mycket pågång. Sociala sammankomster, på sammankomster. Dag efter dag...

Och har det INTE varit det, så har jag haft någonting som jag behöver fixa... Vilket jag FORTFARANDE HAR!... Det tar liksom aldrig slut...

... Jag har inget emot att träffa min syster... Men hon är så intensiv... Vilket tar väldigt mycket på krafterna... Och att ha henne sova över hos mig, redan till helgen...

... Nej, jag är inte redo för den pressen... "Ge mig några veckor, tack"..

Jag har dock inte svarat ännu...

Men ska ju såklart göra det. Vill bara ha en...

Ja men.. Jag vill inte att hon känner sig frånstött...

Efter middagen, har jag försökt ta reda på all disk som blev. I små rundor, har jag diskat sak för sak... Utan någon egentlig ork... Bara för att det måste göras... "Gör inte JAG det, så blir det inte gjort... Och DET vet jag hur det känns! Jag som levde i ett bombnedslag gjort på sopor, smutsiga tallrikar, damm, päls och mögel... Toppat med bråte överallt... I flera ÅR!!"...

... Och nu, precis innan jag började skriva, låg jag och försökte se på en film... Vilken jag INTE kunde koncentrera mig på! Då jag bara ältar och ältar.. Känner mig otillräcklig.. Vilsen... Och deppig...

.. Ångest.

Behövde bara skriva...

Och nu när det är gjort... har jag ingen ANING om ifall det hjälpte..

... Önskar jag kunde få ett avslut... Men jag vet inte HUR...

... God natt med er <3