Livet ur D:s synvinkel

Direktlänk till inlägg 21 augusti 2015

Min skyldighet...

Av D - 21 augusti 2015 19:41

... Jag har städat idag.. Och DET är ju positivt!

Men något som INTE känns lika positivt, är vad jag känner och tänker...

Och just nu, har jag bara lust att proppa...

 

... Jag känner mig stressad. Orolig. Tyngd...

Och jag har ångest över... allt. Mig själv... LIVET.

"Vad är meningen?"...

 

Jag känner bara att jag vill komma VIDARE nu. Men när jag ser till mig SJÄLV.. Vem jag ÄR... Och hur jag HANTERAR allt...

Ja, då känns ingenting särskillt hoppfullt...

 

... Jag kommer ALDRIG att kämpa mig vidare. Tillåta mig själv att ta mig dit jag vill, med de medel jag behöver...

Men inte heller med de medel.. Den STYRKA som jag redan HAR...

För att det KÄNNS inte som om det är det jag VILL... Även om jag ÖNSKAR att det var det!..

 

... Och att gå runt hela dagarna och känna som jag gör... Tänka det jag tänker... Dessa tankar och känslor som blir så mycket mer INTENSIVA när jag börjar känna av något slags LIV... Eller PÅMINNAS om det! Om vad jag missar... Vad jag kunde ha... Uppleva... Vad jag hade kunnat känna...

 

... Det TÄR på mig. Allra helst när jag ständigt påminns om... Övertygas av mig själv, att någonting annat än det här, aldrig någonsin kommer att ske... "Inte med MIN tillåtelse!"...

... Det känns så deprimerande. Ensamt... Till intet.

... Och jag blir arg på mig själv... "Det är ju så ENKELT!"..

 

... Och det säger jag inte bara för att klanka ner på mig själv. Utan för att jag KÄNNER det... Jag KAN och jag ORKAR. Men NÅGONTING inom mig, säger alltid ifrån... Någonting som jag inte tänker nämna här på bloggen. Då det är ALLDELES för privat...

Fast jag TROR i och för sig att jag har "pratat" om det, tidigare i bloggen...

 

... Det är inget kul att ha "bra dagar", när jag alltid ska känna såhär... Vilket inte GÖR dagarna särskilt bra i slutänden...

... Jag tänker. Jag ältar... Jag funderar... Grubblar... Och får ångest...

Jag blir trött. Sliten... Deppig...

 

... Men IDAG tror jag ju i och för sig att det handlar mycket om att VERKLIGHETEN kom så mycket NÄRMARE igår... Och att då även SKULDKÄNSLORNA pressar sig inpå...

Jag menar. Från och med nästa år, ska jag bli vuxen. Alltså, ÄNNU mer vuxen än vad jag redan lyckats bli!

 

... Jag har växt en del, det senaste halvåret. Sedan jag flyttade hemifrån för andra gången... Och jag börjar sakta men säkert, få ihop någon slags vardag...

Men då har den ENDA sociala pressen kommit från FAMILJEN. Att träffa och ha kul med... Prata med DEM...

 

... Annars har det bara varit att få till ätandet. Att tvätta kläder... Handla... Planera för inköp...

Ja, men det är det som jag har börjat jobba på i vardagen...

 

... Men från och med nästa år, så måste jag finna ett sätt att göra RÄTT för mig i samhället. Jag måste TJÄNA... Eller FÖRTJÄNA mina pengar. Min "inkomst"...

Och jag måste komma ÖVER min rädsla och MOTVILJA till att gå ut på praktik. Att börja söka jobb... Plugga.. Eller vad jag nu vill göra...

 

... Och även om jag VET att jag är redo... Så vågar jag inte... VILL jag inte slänga mig ut...

... Och DET ger mig dåligt samvete!

"Jag kan jobba. Göra rätt för mig i samhället, likväl som någon ANNAN kan det. Och jag har PRECIS samma skyldighet att GÖRA det, som alla ANDRA!"...

... Men jag vet inte hur det ska gå...

 

... Och även det faktum att allt är så OVISST just nu... Att jag inte VET hur ekonomin kommer att se ut. Vartifrån jag kommer att få pengar att LEVA för... Ifall jag kommer att behöva flytta...

... Och ifall jag kommer att kunna samarbeta med någon ALLS... och inte bara sätta mig på tvären... "Inte orka... Inte vilja.."...

".. Då är jag inte VÄRD pengar!"...

.. "Då förstör jag mitt liv. Sänker mitt hopp.. ÄNNU mer!"...

 

... Ja, jag KÄNNER verkligen att jag gör ALLT för att rubba mitt eget liv, just nu. Slå ner mig själv... Och göra det OMÖJLIGT för mig att ställa mig upp igen och börja klättra...

Och... Ja-a... ÄNTLIGEN börjar jag iallafall REAGERA på det ordentligt!.. "Då kanske jag snart tar tag i det"...

... "Eller så dör jag olycklig... Fortfarande i samma situation"...

Fast å andra sidan... Förstör jag för mig själv mycket längre, så vet jag inte om jag orkar LEVA med mig själv särskilt länge till...

 

... Men jag mår bra.. annars.

Idag har varit en bra dag. Jag har ätit..

Jag har dragit ett varv med sopborsten(istället för att damma). Jag har dammsugit... Och så har jag slarvtvättat toalett och handfat.. (Orken tog slut)...

 

.. Förutom det, har det bara blivit tv...

Jag har ätit oregelbundet.. Antar att dessa gnagande tankar och känslor...

.. Ja, jag vek för dem... Kändes inte värt det att inte äta när jag var sugen...

 

... Vilket har fört med sig viljan... Begäret att "äta, äta, äta..."..

.. Vilket jag tror att jag ska ta och göra...

Även om det tar emot... Men jag känner BEHOVET...

"Och KANSKE har jag ny styrka till nästa vecka"...

 

... Nu blir det mer tv...

Och sedan, sängen.

 

... Imorgon åker jag till stan, vid åttatiden.. Blir där i ett par timmar. Köper kanske en chokladask eller något, att ge 14åringen i handen när jag kommer... Och så åker jag till föräldrarna.

 

God natt med er <3

 

 

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av D - 27 augusti 2018 10:22

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Av D - 2 april 2018 13:56

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Av D - 13 januari 2018 18:19


 

Av D - 22 september 2017 19:23

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22
23
24 25 26 27 28
29
30
31
<<< Augusti 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards