... Snart gråter jag... Jag ORKAR verkligen inte. Orkar inte hålla på...

Just nu känns det som om ALLT har brakat samman... Jag känner ett STORT begär att bli AV med all mat jag har i skåpen. Då denna gör mig stressad... Och jag kan inte låta BLI att se FRAM emot den lugna och fria känslan som kommer när jag åter kan leva mina dagar av ingenting. Inga rutiner. Inga krav och måsten... Inga egna förväntningar på mig själv...

Jag vill inte känna mig DUKTIG och VUXEN på bekostnad av mitt lite mer utav inre lugn...

Visst. Jag tänker ALLTID mycket. Ältar och funderar. Gör uträkningar hit och dit. Vänder och vrider på saker och ting, tills jag finner någonting som verkar vettigt. Mer rätt...

... Men det här... Det KRÄVER för mycket... och jag kan inte ens känna mig NÖJD efter att jag har ätit. Får ALLTID en slags jobbig känsla... Dov eller mer intensiv...

Och jag längtar efter att kunna vara i STAN hur länge jag vill... Att inte känna att jag behöver PLANERA och FUNDERA dagarna i ända... Även om jag har ett stort INTRESSE av alla dessa avväganden hit och dit. Planeringar.. Och att slänga omkring med idéer i mitt huvud...

Och jag ÄLSKAR att handla mat. Att fylla frysen med matlådor fyllda med mat som jag SJÄLV har gjort...

Och nu känner jag mig bara BEROENDE av att FORTSÄTTA. Då annat vore att svika mig själv och att backa från någonting som jag ändå klarar av...

Känns såå ONÖDIGT.

... Och så har jag ju för MYCKET mat hemma just nu, för att kunna hetsa allt på en gång och börja med "dagens mat"...

... Dessutom gör min FAMILJ i mitt huvud, mig väldigt... UPPGIVEN.. Då DE är en stor faktor till att jag INTE kan ge upp om mig själv nu... Jag kan inte ge upp... Isolera mig ÄNNU mer... Och sedan bära på det TUNGA samvetet att jag "önskar att de kunde hålla sig på avstånd"...

Jag menar. Jag känner så NU OCKSÅ.. Men nu har jag iallafall ENERGIN till att tvinga ut mig själv på roliga(som jag vet att de blir) träffar med dem...

... Men jag bröt rutinen idag... Jag mådde dåligt. Ville ge upp... Och så åt jag en gång till... Bara för stressens och ätandets skull...

Och nu känner jag bara att... Det var okej för den här gången. Ingen skada skedd... Men gör jag det för många gånger, får jag bestämma mig för att sluta äta igen. För att jag har inte RÅD att hetsa för många gånger och SAMTIDIGT äta enligt mina rutiner...

Nu hetsade jag ju aldrig idag. Eftersom att jag endast åt en extra skål med mjölk och flingor. Så det kan man ju inte kalla att "hetsäta"... Men det är ju själva GREJEN. Att frångå sina rutiner och äta på grund av FEL ANLEDNING...

... Vet inte hur jag ska orka, bara...

Hade jag INTE haft så förjordans MYCKET mat hemma just nu, hade jag nästan GARANTERAT proppat i mig det och sedan börjat med "dagen mat" igen..

Det är sommar, och jag vill göra ANNAT. Ha ANNAT i tankarna, än äta, planera för mat, och LAGA mat...

... Jag vet inte om jag har lust att SKRIVA om min dag idag. Den har varit lugn och bra, tror jag.

Jag handlade mat utanför stan. Åkte vid lunchtid, som vanligt.

Sedan kom jag hem och lagade mat. Jobbade länge med att få till det rätt. Efter eget huvud. Utan recept. Bara fiffla lite grann.

Åt. Och diskade iordning. För att sedan sätta mig vid tv:n...

Det blev ett bad och dusch. Då jag ska åka till IKEA med pappa och 14årigen imorgon...

... Och sedan...

Jag fick för mig att försöka mig på att steka köttbullarna som låg i frysen. Då frysen börjar bli full... Och...

Ja-a... Dessa hamnade i soporna. En HÖG med disk i slasken. Och ett rent KAOS i huvudet. Ångest i bröstet... Och jag orkar inte ta tag i disken... Inte EN GÅNG TILL, IDAG...

Jag orkar inte... Är slut.

... Jag har lust att proppa. Men bara för att lindra min stressade hjärna. Och för att eliminera den sak i mitt liv som just nu ger mig den värsta stressen. Maten. Ätandet.

... Men samtidigt så får jag en på något vis, BRA känsla inombords när jag planerar för middagar. Skriver inköpslistor... Går i affären och plockar mina medvetet valda varor.. Varor av syfte...

Att jag har en PLAN... På något sätt.. ett LIV...

... Men att ständigt jobba... Aldrig vara ledig... förutom när jag sover(åh, den bästa tiden på dygnet)... DET kunde jag vara utan...

.. Så. Ska jag erkänna mig besegrad?.. Vara svag?

... Eller ska jag se denna kvällen som ett mindre nederlag? En stund av svaghet?.. Och ta nya tag imorgon?

Jag VET att det sistnämda är både smartare och mer rätt... Och jag KÄNNER mig ju trots allt starkare och mer vuxen... Önskar bara att jag kunde KOMBINERA detta framsteg(med tvätten och matrutinerna) med ett LIV. En VARDAG där det HÄNDER någonting... UTAN att jag ska älta mina rutiner och blir orolig och spänd. Fundera i TIMMAR på hur jag ska lösa det, det och det.. Vad som kommer att hända med det och det...

OROA mig för att ALLT kommer att braka samman för att jag inte kan, får, hinner göra just DEN saken, just DEN tiden.. Fråga mig VARFÖR...

... Ja-a. Jag vet inte.

Men att ge upp, känns inte rätt. Inte nu när det ändå GÅR så bra.

Jag får helt enkel ta nya tag. Försöka...

Och INTE tänka på kvällens avvikande från rutinen!.. Det gör mig svag...

God natt med er <3

Jag sitter här och FÖRSÖKER plugga in kartan, från där bussen stannar imorgon.. Så att jag kan gå till det köpcentret som jag vill handla mat på...

Men det är inte det enklaste. Jag kan inte komma ihåg vart den busshållplatsen ligger... Och inte heller tycks kartan visa vart gångvägarna finns... Åtminstone kan JAG inte hitta den... Även om jag tar på fotovy...

Det är jättekonstigt. För att jag VET att både busshållsplatsen och gångvägen FINNS där. Då jag har funderat på att kliva av där FÖRUT. För att se hur lång tid det tar att GÅ..

... Det jag är intresserad av, är väl ifall det kommer att gå snabbare för mig att kliva av DÄR och handla på en större affär i DET köpcentret... Än om jag går den dryga tjugo minuter långa promenaden till köpcentret utanför stan... Vilket känns stressigt.

... Men så har jag ju även ett TREDJE alternativ. Köpcentret dit jag gick ifrån STAN en gång. Vilket tog mig en timme i mixade takter...

... Ja, det är JOBBIGT att inte känna till det snabbaste alternativet. För att jag måste figurera ut det hela. Så att jag kan komma till butiker som inte ruinerar mig...

Men. Dagen idag.

Eehmm. Ja-a...

Jag ska ta det slarvigt och snabbt. Hoppigt och dant. För att jag är trött.. Och hade det inte känts så VIKTIGT för mig, hade jag hoppat bloggningen idag...

Dagen började som vanligt.

Kliva upp till klockan. Äta frukost. Diska efter mig. Och sedan kliva i säng igen...

.. När jag sedan vaknade och klev upp vid... Ja, elva någon gång, var det snart dags för lunch...

Jag vet inte hur jag ska skriva. För att jag minns inte så mycket..

Men dagen bestod i det stora hela av tv.. På dagen funderade jag mycket på...

Nej, jag vet inte.

Jag stekte iallafall några pannkakor på ett ägg... Det enda jag kunde tillåta mig själv i matlagningsväg, efter långa och intensiva funderingar fram och tillbaka. Mycket funderingar och dribblanden, vad gällde vad jag borde och inte borde köpa... Vill köpa...

Men det blev några pannkakor. Och så åt jag vanliga snabbnudlar till middag. Med en pannkaka bredvid...

Jag hade lust. VILLE försöka mig på att steka de där köttbullarna som jag la undan igår. Men jag fann aldrig orken till det...

Däremot passade jag på att ta ut lite sopor till soprummet, när jag ändå skulle ut på promenad...

... Under promenadens gång, kände jag mig ensam.. och livet var tråkigt. Jag ville bara börja LEVA, och jag kände mig fången inom mig själv. Där jag gick i min gula tröja. Stirrade ner i marken och såg asfaltet flytta sig under mina fötter.. Ensam... Lite uppgiven...

... Annars.

Jag har skrivit in i en kalender, vilka två näringskällor som gäller för varje dag till middag, hela månaden ut...

... Och jag har tvivlat på ätandet... Samtidigt som jag har fört in ny sak efter sak i min inköpslista. Då jag kommer på maträtter till matlistan... Och de saker som jag äter varje dag, en efter en, tar slut...

Hmm... Ja-a. Det var nog det... Känns det som...

... Så jag säger väl god natt.

God natt med er <3