... Jo, jag borde blogga...

Men egentligen har jag ingen lust. Ork.

Jag har ångest. Känner mig misslyckad. Dov och osäker...

Jag VILL så mycket. KLARAR så mycket... Och har nu ORKEN till så mycket MER än vad jag trodde att jag hade...

... Men jag är samtidigt stressad. Jag vill för MYCKET för att orka hantera det när väl denna ältande osäkerheten kommer. När viljan blir större än orken. Entusiasmen för mäktig för att jag själv ska hänga med... Jag VILL fortfarande mer än vad jag orkar ta tag i...

Och egentligen vill jag bara avsluta nu. Lägga ner alla drömmar och visioner. All den styrka som jag nu tycks ha funnit... Jag behöver koppla av... Inte ha några ramar att leva mitt liv inom(tänker på mattiderna). Inga måsten eller borden... Ingen klocka som ringer flera gånger om dagen...

... Och inga planer och ideér...

Jag vill inte HA något bra liv med vänner och familj omkring mig. Jag blir STRESSAD när människor börjar intressera sig av mig och höra av sig... Även om det såklart är KUL också...

... Men viktigast av allt...

Ja-a... Min hjärna EXPLODERAR av att jag har börjat äta. Intressera mig för matlagning och bakning igen. Att jag nu vet att jag KAN och ORKAR...

Det blir så MYCKET...

... Och det här SÄGER jag samtidigt som jag ÄLSKAR att ha kommit igång med ätandet igen och kan NJUTA av det!

... Men iallafall...

Jag ska ta och rabbla lite snabbt, de saker som jag kan komma IHÅG sedan jag skrev sist..

Men det får nog bli från och med fredagen. För att torsdagen blir svår att minnas.

... Men jag vet inte hur stor LUST jag har...

*Suck*... Kan väl säga iallafall att fredagen kändes VÄLDIGT lång. Jag satt härhemma. Klev upp tidigare än vanligt. Då jag såg fel på klockan på en timme.. Satte mig vid tv:n... Och så väntade jag på pappa.

Han skulle ju hämta mig på fredagen efter jobbet, var det ju sagt när vi träffades på torsdagen förra veckan...

Men sedan dess, hade jag inte HÖRT någonting från varken mamma eller pappa...

Och jag är ju jag. Jag sitter ju hellre härhemma med ont i magen. Oro och ångest. Och undrar ifall de hade glömt. Ifall jag hade missuppfattat någonting... Skulle ha läst mellan raderna... Ifall jag hade GLÖMT vilken TID han skulle komma...

Ja, jag vågade inte höra AV mig, eftersom att det kunde verka pushigt.. Eller att någon av oss skulle behöva känna sig dum och skämmas. Att JAG kanske hade missuppfattat.. Eller att DE hade glömt...

.. Och ju längre tiden gick, desto mindre vågade jag höra AV mig, i rädslan för att de skulle tycka att jag var dum eller konstig för att jag hör av mig så SENT.. när de skulle ha kommit "DEN tiden"... "Och det borde ju jag ha VETAT"...

... Nej, jag gick runt, runt, runt här i lägenheten. Stirrade ut genom fönstren, och hoppades få syn på pappas bil snart...

Klockan blev två.. Den blev tre.. Fyra och fem...

Jag höll NÄSTAN på att börja stressäta. Hetsäta.. Men jag lyckades behålla min styrka som jag byggt upp de senaste dagarna.. Och åt mig "enligt schema", endast mätt..

... Och VILKEN LÄTTNAD, när pappa ringde och sa att han stod utanför! .. "Han HADE inte glömt!!"

... Jag tog mina saker.. Försökte få med mig allt.. Och så åkte vi iväg mot stan...

Pratade lite grann...

... Ja, inte så mycket mer att säga om DET.

Vi uträttade lite ärenden, och åkte sedan hem till mamma...

Den dagen åt vi bara lite smörgåstårta, och sedan blev det film framför tv:n. Med lite fika...

Jag hade dåligt samvete under... Ja, egentligen hela besöket hos mamma och pappa. Jag åkte dit i tron om att pappa skulle firas dagen efter... Och att sedan märka hur besviken han verkade när de sa till mig att det bara skulle bli JAG... Ja.. då tyckte jag bara att det var ÄNNU jobbigare att jag inte hade med mig någon riktig present till honom...

Och att sitta och känna mig skyldig... Ja, det GNAGDE inom mig. Och jag önskar bara att det var ombytta roller... JAG bryr mig inte OM presenter och födelsedagsfiranden. Jag... Om ingen hade tagit tag i födelsedagsfiranden och sådär när JAG fyllde år(ELLER någon annan), så hade jag bara ignorerat min(och andras) födelsedag. För att jag tycker bara att sådant är jobbigt.

Men ställer ju såklart upp för andra, om de ska firas...

... Så DET var synd...

Men han är vuxen, så han borde ju kunna hantera det..

Vi hade kul iallafall. Dagen efter. Då pappa SKULLE ha firats. Åkte pappa, mamma och jag in till stan och gick i hamnen. En entimmespromenad... Och så handlade vi och åkte hem igen. Skulle grilla tillsammans innan vi satte oss i soffan igen och såg på JohanFalk, den nyaste filmen...

Ja, det var därför jag blev kvar en natt till. Pappa lyckades på tag i den filmen igår, men inte i förrigår. Och den ville jag ju se!

... Ja-a.. Och idag.

Jag vaknade klockan åtta, när mamma började skramla i köket. Klev upp och åt frukost. Sedan kände jag mig bara väldigt bråttom att dra därifrån. Jag hade så mycket i huvudet, och kände att jag ville hem och fixa... Och TÄNKA!..

Jag var hemma igen vid elva... Då blev det att fixa och joxa lite...

Jag minns inte riktigt. Men jag vet jag sorterade lite tvätt. Då jag äntligen har kommit på hur jag ska hantera tvättandet, och ska tvätta igen på torsdag. Ska väl försöka komma ikapp mig lite...

Men det andra som jag...

Jo, just det ja. Jag försökte "plantera om" min bunt med sticklingar som jag hade stod i ett litet vattenglas på fönsterbrädan...

.. Men nej, jag orkar inte ta upp det. Joxade lite med DET iallafall..

Och så har jag försökt göra upp en matlista över veckan som kommer. Jag har kollat recept. Läst. Funderat.. Och försökt att planera...

Jag känner att jag ÄNTLIGEN kan hantera vardagen nu. Jag KÄNNER mig bättre. Starkare. Mer vuxen... Saker faller på plats...

Men en liten del av mig, vill bara backa undan. Lägga mig på rygg.. Huka mig i garderoben. Vill få det ENKLARE igen. Att livet ska åter krympa. Jag vill...

... Ja, jag vill inte att det VÄXER mer nu..

Hjärnan behöver stänga av. Vila för en stund. Jag behöver släppa iväg mina visioner och förhoppningar.. Dämpa det lilla ljus som jag äntligen, efter sex år som utflyttad, har lyckats tända...

Men, BARA för att det är jobbigt. Tungt att bära.. Och inte alls för att jag inte trivs. Inte vill...

... Nej, det HÄR klarar jag.. För att alternativet vill jag inte ha :)

God natt med er <3