... Ja, jag kommer nog inte att SLUTA bloogga, känns det som. Men däremot kommer det med största sannolikhet fortsätta som de senaste dagarna, att jag bara slänger in en kopia av mina texter från samlingen om jag råkar skriva någonting som jag känner att jag vill dela...

... Skrivet klockan 19.00 idag..

... Läkarmötet.

Japp. Avklarat.

Jag höll som vanligt mitt löfte till mig själv och gick på ett förstamöte...

Men jag vet inte.

Jag kände mig spänd. Rädd. Det var obehagligt... Och jag kunde varken känna en känsla av rätt eller fel...

Så det var väldigt svårt hela alltet. Men hur jag kände inför det hon sa... Nej, allt indikerade bara på att jag egentligen inte ville. Inte hade något intresse av att vara där. Av att ta emot någon hjälp...

Det kändes som om jag bara satt där för att få det avklarat och sedan kunna lämna det bakom mig... Vilket har varit min tanke, automatiskt, i flera dagar redan...

Jag var aldrig riktigt inställd på att ta EMOT hjälpen... Även om jag hela tiden har önskat att mötet idag skulle resultera i någonting helt ANNAT än vad det BRUKAR göra... Det vill säga.. En KLAR känsla av RÄTT.

... Nej, nu orkar jag inte. Mina känslor får tala för sig själva. Och jag tänker inte lyda mina desperata känslor av hjälplöshet något mer, till det håll att jag ansöker om någonting som jag självfallet inte vill HA eller tar EMOT sedan.

Med det sagt, vill jag nu avsluta med att antingen löser sig allting av min egen starka vilja och en hel del tålamod ifrån min EGEN sida, och på EGEN HAND... Eller så... Ja, då löser det sig aldrig...

Så nu gäller det bara för mig att vilja.

Önska mig lycka till.

Kanske uppdaterar jag er ändå ibland.

Men inte förrän jag satsar fullt framåt, kommer jag att börja med mina regelbundna kvällsinlägg igen. 

Egentligen är jag för trött...

Men jag ska bara säga att jag kom på att vi hade en källardörr. Tur för mig.

… God natt med er <3