... Jag har låst bloggen nu...

Jag känner mig praktiskt taget redan död. Och jag FÖRSTÅR inte hur allt har kunnat gå så SNABBT. Från att kämpa på het glöd.. Till att inte orka mer. Praktiskt taget ge upp...

Ja. Jag sa upp kontakten med Xsambon idag. Grät. Forsar. För allt. För livet...

Fick dock aldrig något svar ifrån honom... Börjar fundera på om han lever eller är död... Detta var det TREDJE messet på några dagar... Och jag har inte fått svar!

... Annars...

Ja, jag vet inte hur mycket mer jag vill säga... Jag är död.. Längtar. Vill bort...

... Ja. Hoppet... Det FINNS typ inte...

... Jag har suttit vid tv:n. Gråtit på hallgolvet...

Jag har skrivit i textsamlingen...

... Och jag har köpt "dagens mat" för första gången på länge... Dock så åt jag ju EFTER det, ur frysen... Men lugnade mig själv med att det blir bättre sedan när "frysmaten" är slut.

... Jag hade en VÄLDIGT orolig natt... Och jag LIDER av hur smutsig jag är... och av att praktiskt taget kunna KÄNNA stanken...

Jag orkar egentligen inte en DAG till... Men jag ska lägga mig vid tv:n igen...

Får se hur länge jag lever...

Jag sitter på vägräcket. Funderar på mitt nästa drag...

Jag mår skit. Funderar på attt kontakta Spanjoren. Men vi känner inte varandra. Har barra träffats på sjukhuset... Vem ÄR han?

Nej, det är bara en desperat tanke...

Jag trodde inte att det var möjligt. Men här är jag nu igen. Skillnaden är... att nu är jag helt ensam...

Jag vill inte gå hem... Vill inte...

Jag behöver någon att prata med... Men idag raderade jag Xsambons nummer. Orkar inte jaga längre..

Ja.. Tänkte egentligen bara säga att bloggen med största sannolikhet kommer att dö nu... Orkar inte dokumentera mer...

... Måste hem och hantera nu... HÄR kan jag ju inte sitta.

God natt med er <3

... I början av allt det här, kunde jag till och med FÖRSTÅ den sista meningens koppling till de övriga... Och det verkade LOGISKT...

Men inte nu längre...

... Kanske är anledningen att jag inte orkar tänka efter...

Men nu är allt bara så förvirrande...

... Jag skulle behöva duscha. Tvätta, så att jag får rena sängkläder...

Jag skulle behöva diska disken som gräver ner sig djupt och sträcker sig högt i diskhoarna...

Jag skulle behöva kontakta hyresnissarna, så att de kan fixa mitt läckande fönster...

Och jag skulle behöva börja få ordning i sovrummet... Men DET är ett senare projekt...

Just NU, har jag bara lust att ligga i soffan.. De irriterade såren i ansiktet... Det faktum att jag inte har duschat på så länga att jag känner mig stinkande... Och att mitt hår gör mig obekväm...

... Jag vill inte lämna lägenheten...

.. Inte heller vill jag börja äta "dagens mat" igen... Jag vill ha ORDNING.

Nyss skrivet i textsamlingen..