... Jag går igenom en jobbig period. En kris med inslag av glädje och framgångar... Och jag vet inte om jag ska känna mig lättad eller tyngd... Glad eller ledsen... Uppgiven eller hoppfull..

Har svårt att avgöra vad jag känner... Vilken känsla som väger tyngst...

Men det ÄR en jobbig period. En kris... Med inslag av glädje och framgångar...

Igår morse...

Ja, om vi börjar med onsdags natt...

Jag tror att det var den natten som jag...

Nej, jag minns inte...

Undrar om det VAR den natten som jag...

Äsch. Jag tror inte att jag kommer så långt i DEN tanken.

Men jag vet iallafall att jag somnade väldigt sent på natten. Och att jag sedan vaknade vid fyra på morgonen. Kände mig pigg.. Men nyvaken. Att jag klev upp och drack vatten. För att sedan somna om igen...

..Vilket inte hände. Utan istället låg jag kvar till klockan fem. Och klev sedan upp och satte mig vid tv:n.

Med ett leende på läpparna. Och en ovanligt fri och glad känsla inombords. Lätt.. Satt jag där och såg på tv. Den där "Ellen.." vad hon nu heters - show.

... Klockan sex fick jag istället för mig att gå på en morgonpromenad... Och så fort jag kom utanför dörren, blev min känsla, om möjligt, ÄNNU lättare, friare och gladare.

Luften var frisk och fuktig. Men långt ifrån tung. Fukten låg fortfarande och vilade mot bilarna, som små droppar... Och jag svär att jag nästan kunde flyga. Lyfte ifrån marken...

Jag kände hur leendet växte på mina läppar. Och utan att ha någon att visa det för, fortsatte jag att le. Utan någon anledning..

Jag kände mig så fri som jag inte har gjort på... Ja, jag vet inte om jag har gjort det förut... Men den känslan går nog alltid att toppa. Liksom känslan av tyngd och dovt mörker...

Jag tog mig bara en kort promenad. Då jag trots allt var väldigt trött...

... När jag kom hem igen, började jag kolla efter en matta till vardagsrummet.. Tänkte köpa en shoppingvagn. Nu när jag ska börja handla MAT istället för "dagens mat"... Men jag fastnade i matträsket istället..

Jag hittade en som jag ÄLSKADE! Och nu började den oändliga mätningen av golv. För mattstorlekens skull..

Mäta, mäta... Mäta. Försöka föreställa sig en rund matta på ett fyrkantigt golv. Utan att kunna göra en cirkel i rätt storlek, på golvet...

Stirra. Stirra... Stirra... Sitta på golvet och mäta... Fundera. Fundera.

Åt lite choklad från dagen innan.

Ja, för trots mitt proppande den kvällen(kvällen innan), hade jag för ovanlighetens skull, lyckats avböja från ätandet INNAN det var slut! Lite stolthet i det :)

... När klockan blev kvart i nio, messade jag mamma och frågade om jag kunde komma tidigare. Då jag hade vaknat vid fyra.. Blir lite långt att vänta tills fyratiden(på eftermiddagen). Då pappa skulle ha hämtat..

Så. Klockan halv tio. Eller om den var kvart i.. gick jag iväg till bussen..

Väntade på busstationen...

Nej, nu ljög jag..

Väntade på tågstationen. Då jag klev av DÄR istället. För att vara säker på att hinna med nästa buss..

Väntade LÄNGE.. Ja, eller ungefär tjugo minuter :P

Väl hemma hos mina föräldrar...

Ja, tänka efter.. Vad hände då?

Säkert så pratade...

Ja, just det ja. Mamma hade lite saker att göra... Hon skulle fixa med tvätten i tvättstugan...

Men förutom det, så åt vi lunch framför tv:n, mamma och jag. Vi pratade. Småpratade...

... Och sedan åkte vi iväg för att besikta hennes bil och handla mat... Ja, mamma skulle handla.. Själv köpte jag bara en liten yoghurt, och en choklad som jag ville att syskonen skulle smaka...

... Ja-a. Jag har inte så mycket mer att SÄGA om det, tror jag.

Men jag kan ju säga att HELA den dagen, kände jag en äcklig känsla i magen.. Egentligen i hela kroppen. Det berodde säkert mycket på hur onyttiga saker... Hur mycket SKRÄP jag har ätit på sistone. Och att jag inte hade sovit mer än ett par timmar på natten. Och därför var övertrött..

Efter att vi kommit hem igen, åt jag min yoghurt. Och sedan tog vi en promenad. Mamma har en jättebra och lagom lång promenadrunda som hon tydligen går VARJE dag. Och igår blåste det som f*n och rundan kändes JÄTTELÅNG! Ansträngande.

Sedan blev det tv för mig. Vid det här laget hade jag börjat bli så trött att, att SITTA upp var en ren utmaning. Jag la mig på soffan. Frös. Och orkade inte prata för fem öre... Ja, jag blev väldigt osocial.. Och när man ligger ner... Ja, man blir ju inte piggare.

Pappa kom hem... Ja, vid fyratiden kanske. Och 14åringen hade precis kommit hem när vi kom in efter våran promenad..

Det blev middag. Och sedan.. Ja, undrar om jag inte satte på tv:n igen då...

När kloc...

Nej, nu höll jag på att ljuga.. Jag gick och la mig i gästrummet efter middagen. Pappa hade lagt sig och vilat i vardagsrummet. Och för att garantera mig själv att slippa någon som HELST kontakt, valde jag att vila i gästrummet istället..

Jag somnade aldrig. Men det VILLE jag ju inte HELLER. Ville gärna kunna sova på natten istället.

... Klockan halv sju... eller liknande, gick vi iallafall iväg, i blåst och kyla... Jag, mamma, pappa och 14åringen. För att titta på majbrasan..

Det var kallt. Och jag såg inte KLOK ut, med regnjacka, och fleecjacka uppdragen över hakan. Och en stor fleeceluva på huvudet..

Vi stod och frös ett tag. Hade nog allmänt tråkigt. Och det som skulle komma att bli brasan, var fyra gånger så liten som brasan vi brukade gå till som små...

Vi visste inte när den skulle tändas... Och ja... Vi frös..

Så vi bestämde oss för att gå hem istället. Vi hade ju iallafall varit där :P Och så skulle vi ta en fika och titta på film.

"Men det var ju roligt det där :P"

Ja-a.. Det blev fika. Glass. MASSOR! För typ fyra personer... på MIN tallrik!

Och så blev det till att se på film med en längtan efter slutet, från första början... Ja, för MIN del då. Som var såpass trött att jag kunde somna där och då.. Om det inte vore för att jag inte KAN sova framför tv:n.

... ÄNTLIGEN slut!

Och min konstiga mage. Jobbiga känsla inombords, gjorde att jag tog lite yoghurt och en banan. Och la mig i sängen och åt.. Innan jag somnade bums. I gästrummet. Det rum som jag har sovit högst tre timmar i. Utspritt på alla gånger jag FÖRSÖKT sova där!

Somnade DIREKT.

Vaknade sedan, vid åtta på morgonen. Av att mamma och pappa kom in i köket. Utanför gästrummet...

Åt frukost tillsammans med dem. Men sådär trött och smått osocial. Och direkt jag ätit klart, däckar jag i gästsängen igen. Frysande. Så att jag bara kunde halvsova...

Men det räckte.

När jag kände mig tillräckligt pigg, klädde jag på mig min scarf och fleecejackan. Och så satte jag mig framför tv:n. Klockan var halv tio... Eller om det var halv elva...

Sedan blev det lunch..

23åringen kom hem. Och likaså 18åringen... Som jag by the way inte har sett hemma på HUR länge som HELST! ... Jag kommer ju inte så ofta. Och NÄR jag har varit där så har hon oftast det inte.

Så det var trevligt.

Klockan tjugo i ett går hon och jag till bussen. Hon skulle till sin kompis. Och jag skulle och handla och sedan åka hem..

Det kändes lite jobbigt att ha sällskap på bussen. Då jag var såå trött. Och inte hade någon lust att lyssna. Eller ORK till en social kravkänsla.. Ville inte hålla igång någon konversation... Eller behöva hålla på några bra svar... Nej, det kändes spänt.

Hon klev av. Och jag åkte vidare.

Väl på busstationen, gick jag direkt, med raka raska steg mot affären. Skulle handla mat... Japp. MAT. Och det kändes osäkert och nervöst... "Men nu gällde det!"...

Jag hade ont i huvudet... Trötthet. Press. Stress... Jag vet inte. Kanske vädret...

Men faktumet VAR... Jag hade ont i huvudet.. Och kände mig osäker.

... Beslutsångest i affären. Och ALLDELES för många varor. För mycket som man inte orkade titta på eller fundera över. Mycket som man kanske ville ha, men inte orkade ta... För att det blev för mycket i korgen. För mycket att hålla reda på...

Men jag tog mig ut därifrån. Med en del varor. Ingen fullbordad handling. Men tror jag fick ihop till iallafall minst en måltid. Det fick räcka...

... På vägen dit, tänke jag "Varför storhandla NU? Bara för att jag ska börja äta MAT... Borde ju kunna fortsätta handla varje dag. Även om det bara är för kompletterings skull" ... Så. Jag får väl handla igen snart. Helt enkelt.

Ut därifrån. Och sedan sitta och vänta på busstationen, på att bussen skulle komma...

Hem. Och då blev det att skära grönsaker... Hälla upp lite naturell yoghurt i en skål... Och dippa grönsaker, framför tv:n... GOTT.

Men redan DÅ, började jag känna av pressen... ORKADE jag detta? Denna förändring... Det kändes bara så mäktigt. Så krävande... Rent psykiskt utmattande... Även om jag samtidigt TRIVS...

... Kort därefter började helvetet... Eller ja. Det kanske är att ta i... Men nu när jag sitter här. Känner mig flygande uppgiven... Inte riktigt vet vad jag ska tycka om VAD. Och ifall jag ska retirera eller fortsätta kriga. "Hur goda är mina odds?" .. Ja, då vet jag inte om jag ska kalla mitt liv i kaos och framgångar, för helvete eller paradis... Kanske något mitt emellan?

... Det blev iallafall tv hela kvällen. Ja, jag satt såpass länge att tv:n för första gången, ville stänga av sig själv idag! ...

Jag lagade mat... Vilket... Ja, det var där någonstans som jag återigen började tvivla. Ja, tvivla sådär på riktigt. Så att jag funderar på att slänga all mat. Bara för att få börja med "dagens mat" igen.. Enkelt. Lätt. Inte alls krävande. Bara skita i allt. Retirera. Ge upp.

Men blotta TANKEN på det, gjorde att jag kände att jag svek mig själv. Jag vill INTE!

... Jag tänker inte retirera igen. Jag vill aldrig mer SE "dagens mat". Aldrig mer VIKA för min hjärnas svaghet och mitt hjärtas tyngd. Måste vara modig nu. För att annars. Om jag alltid viker för rädslan och smärtan... Ja, då kommer jag ALDRIG att nå äkta framgång och må bättre! ...

... Och en framgång som jag faktiskt HAR nått... Jag VILL må BÄTTRE!

Jag skrev lite i min textsamling. Och sedan satte jag mig framför tv:n igen... Och PROPPADE i mig smörgås! Efter smörgås... Efter smörgås... Och.. Jag mådde bara sämre och sämre...

Trots allt, fast besluten att jag INTE skulle slänga allt och ge upp. Jag skulle KLARA det här! Jag skulle visa mig själv STARK. Och jag skulle kämpa vidare... För att jag KAN.

Film...

Och nu bloggandet...

... Ja-a...

... God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...