... Jag vill inte tänka mer nu...

Idag har varit en jättebra dag, på såå många sätt..

Men jag vill inte tänka mer nu..

Jag vill bara skaffa mig en kärlek. En vovve. Utan att tänka på konsekvenserna... För att ett STORT faktum ÄR, att jag behöver annat i vardagen, att fokusera på... Jag behöver få tänka på och ängna mig åt saker som BETYDER någonting.. Som gör mig GLAD.. Och som får mig att känna mig VARM inombords...

Jag behöver få uppleva saker i livet, som gör att jag tydligt kan se dess VÄRDE...

... Och inte bara vara missnöjd... Sluta missnöjd för en det ena en det andra, varje kväll...

... Ja. Idag har varit en bra dag. Jag har mått bra. Och mitt huvud har varit fyllt med positivitet.. Hjärtat fritt från tyngder...

Jag minns inte så väl.. Men jag vet att jag hade svårt att somna inatt.. Då det var såå kallt i mitt sovrum.. Jag låg som vanligt med ett tjocktäcke, två filtar, och mjukiskläder på mig... Men SOM jag FRÖS!

... Ja, fönstret läcker kalluft.. HELT KLART.

Vaknade tidigt imorse.. Sov oroligt. Så jag vaknade flera gånger om...

Klev sedan upp... Ja, rätt så tidigt. Och tog första bästa buss in till stan.. Klockan.. Ja, tjugo över elva, tror jag.. Men jag gick ungefär en timme innan bussen skulle gå... Tog en omväg till busshållplatsen... Men fick ändå sitta och vänta i en halvtimme...

... Men jag hade ingenting emot det. Inte alls. Det var inget fel på att sitta i ett bussbås och stirra. Lyssna :)

Väl i stan... Ja, jag skulle bara handla dagens "mat".. Gick till lidl igen... Och sprang som en yr höna, med beslutsångest bland hyllorna... Men idag var beslutsångesten något positivt.. För att när jag väl hade hittat vad jag ville ha och var nöjd, kom jag tillbaka till busstationen lagom tills bussen tillbaka hem, skulle gå ;)

Åkte hem.. Och var hemma ungefär en och en halv timme efter att jag hade lämnat byn...

... Väl hemma... Ja, jag satte mig nog vid datorn.. Gjorde mig en kopp kaffe. Och började äta choklad :P Kaffe och choklad.. Det godaste som finns(nej inte alls. Men ändå). Men tråkigt nog, tar kaffet slut ur koppen, fortare än vad chokladen tar slut ur plasten.

Jag såg på lite serier. Kollade bloggar. Och blocket husdjur.. Ja, som vanligt dåda :P

... Och så har jag kollat upp soffan som jag ska köpa.. Om den fanns någon annanstans. Då jag gärna hade velat kombinera köpet av soffbord och soffa. För fraktens skull. Eftersom att jag behöver hjälp av pappa, att bära in möblerna..

Men tyvärr.. Bordet fanns inte på samma butik som soffan.. Så, får fixa det ändå på något vis..

... Annars. Jag har även kommit på hur jag vill ha mina(framtida) växter här i lägenheten. Jag tycker att det är såå snyggt att se rötterna..

Då jag har ett glas som är för litet.. Rötterna håller på att växa ur det. I köket. Med en massa sticklingar från min Ficus.. Och jag tycker att det är såå snyggt. Dessa står nu i bara vatten.. Men OM jag nu vill plantera mina växter i jord, så tror jag även att DET skulle vara riktigt snyggt, i en genomskinlig flaska. Kruka.

... Jag har ätit en MASSA choklad. Och druckit, jag tror det är FYRA koppar kaffe. Och varit allmänt glad.. Jag har känt mig uppåt. Framåt. Och ja-a... GLAD, helt enkelt.

... Men det blev lite långtråkigt. Så när klockan var runt sex, bestämde jag mig för att ta en promenad. Sinnet mår inte bra av att glo serier hela dagarna. Allra helst inte om man är tankspridd och har svårt att koncentrera sig samtidigt.

En härlig. Men kall, promenad. Där jag funderade mycket hund.. Men svårigheten att hålla mig till samma ämne, gjorde att det var mycket annat som fantiserades och diskuterades på samma gång :)

Väl hemma igen, så blev det mer serier. Och trots brist på sug, "slutföring" av chokladätandet.

... Ja, jag tror att, på det sättet som jag äter nu, får jag nog i mig tillräckligt i "mängdväg", vad gäller ätandet. Men absolut inte rätt slags näring.. Och att känna att det finns så mycket ANNAT, godare att äta... Men veta att man ändå kommer att fortsätta på samma bana... Ja, det är det som gör att jag vill undvika att tänka... För att jag är missnöjd över att äta godis varje dag... Jag vill njuta av mat...

... Och jag tror att det kan bli enklare att koppla av och koppla bort, om jag hade haft någon att rå om och älska..

Jag...

Ja, jag hade helt enkelt kunnat fokusera min hjärna... Lägga betydelsen av tillvaron på något... Ja, något som BETYDER någonting, helt enkelt...

... Men så måste man ju vara beredd att dra på sig en kärlek som kommer att finnas vid ens sida och vara beroende av en i flera ÅR framåt!.. Och det är DÄR som kruxet ligger..

God natt med er <3

Nyss skrivet i min textsamling..

... Nej, det behöver inte vara superhälsosamt.. Jag nöjer mig med att uppgradera mig från godis till riktig mat...

... Men det är hjälplösheten i att inte få kontroll på mängd och rutiner... Och att känna mig såpass vilsen, att jag väljer att leva på godis och bakverk...

... Jag vill bara att någon hjälper mig... Räddar mig ifrån mig själv.. Men samtidigt som jag SÄGER det, vet jag också att jag aldrig kommer att kunna ta emot hjälp. Någonsin... Och det sänker mig..

Nu sitter jag här. Fryser. Och känner mig svag. Både fysiskt och psykiskt.

Jag önskar mig bort. Önskar bort min vardag. Mitt liv... Och mitt eget beteende.

... Jag känner mig uppgiven. Då jag lever ett liv som inte fungerar. Som inte är hållbart... Och som jag EGENTLIGEN inte trivs med! ...

Och att jag inte BRYR mig mer än vad jag GÖR, får mig att undra om jag NÅGONSIN kommer att ta mig vidare... Mot någonting som jag faktiskt TRIVS med! ...

Jag skadar mig själv.. Av fel anledning... För att sedan göra det av en LITE mindre av fel anledning.. Och sedan gå tillbaka till att ÅTERIGEN göra det av FEL anledning! En ej accepterbar sådan... Inte för att det NÅGONSIN är accepterbart att skada sig! Men...

... Men grejen ÄR trots allt, med denna texten, att jag är trött på det här nu... Och jag VILL ha en rätsida på det hela. Jag VILL ta mig ur det... Och jag VILL kunna "figurera ut" hur man gör.. Hur man hanterar livet... Hur man LEVER. Jag vill finna balansen mellan att ha kul, uppleva kärlek och gemenskap, göra rätt för mig... Att utföra vardagens sysslor... Och att ta hand om mig själv! ...

... Men att inte veta om det någonsin kommer att ske.. Samtidigt som jag inte har några som helst planer på att lämna livet... Ja. Att behöva riskera att sitta fast i det HÄR resten av livet(!)... Ja, det... typ SKRÄMMER mig!

... Vill slå mig själv i huvudet, så att jag vaknar...

Men. Dagen idag.

Jag vaknade vid halv ett idag.. Klev väl upp någon gång därefter... Och började direkt diska.. Då diskbänken i FLERA dagar nu, har varit MER än full! ... Jag orkade dock inte diska så mycket. Utan ordnade bara en "struktuerad smutsdisk" i diskhoarna..

Och sedan så började jag.. minns inte NÄR under dagen. Men plocka iordning lite grann i lägenheten. Slänga skräp. Och bädda sängen för första gången på flera veckor...

Och så har det blivit en kort promenad i det fina vädret, till affären. För att köpa dagens "mat"...

Hem igen. Dator. Serier på webben. Läsa bloggar. Kolla blocket husdjur.. Och mailen, såklart.

... Jag har även gjort en del sådana dära bilder med texter på, som jag brukar göra. Lite planeringar. Och påminnelser. Typ.

Och jag har sorterat upp bland mina bilder på datorn.. Eller börjat iallafall...

Och så har jag funderat på att starta upp ett e-sparkonto...

.. Ja, just det ja. Nu när jag kommer ihåg.

23åringen messade mig imorse. Då jag hade sagt att jag antagligen inte tänkte komma på dagens påskfirande med familjen.. Så hon undrade om jag tänkte komma eller inte..

Men grejen är den, att redan på mitt födelsedagsfirande, när syskonen började planera för ett påskfirande, och jag hörde att de tänkte att vi kunde ta med oss någonting att äta, allihopa. Så att mamma slipper göra allt. Och det är ju klart. Så ska det ju vara. Vi är ju vuxna nu..

Men redan DÅ, kände jag bara att jag inte orkade. Jag är osäker på att laga mat.. Allra helst när det ska bjudas på! ... Och jag ville inte ha det kravet på mig. Att laga mat till en viss dag. Och sedan ta med..

Och sedan, när 22åringen för någon vecka sedan, frågade om JAG kunde göra Janssons Frestelse i så fall, så kände jag bara ÄNNU mer att "Nej, jag klarar det inte" ... Vilket gjorde att firandet blev ÄNNU mer utav "inget alternativ"! ... Visst. Jag hade säkert inte behövt, om jag inte trodde mig klara av det.. Men rätt ska ju vara rätt.. Jag kommer helt enkelt inte om jag inte gör rätt för mig.

Men så idag, när 23åringen sa att hon hade en present till mig. Vilket hon såklart har till alla andra också.. Så kände jag mig bara taskig som inte kommer/kom.. Jag känner mig inte värd någon present, när jag inte kommer på grund av att jag skulle behövt laga mat.. Hur mycket visar jag att de betyder för mig DÅ?

.. Men ja..

Vad har jag MER gjort idag?

Jag har kollat igenom lite spel, verktyg och appar på... Ja, på vad för "butik" det nu är som jag har på datorn.. Crome? ...

Och så har jag druckit ett par koppar kaffe.

... Har jag inte glömt något, så var nog det, det.. Nu ska jag se på "Ack Värmland". Den har nog kommit ut på webben nu.

God natt med er <3

... Men mer om det, och varför jag inte gick, ikväll :)

Nej. Dags att rycka upp sig. Och få det här inlägget skrivet.

... Jag vet bara inte vad jag ska skriva. Hur jag ska börja. Då jag inte riktigt VET vad jag känner. Och inte heller riktigt vet hur jag ska beskriva.. få ut mina tankar...

.. Så jag börjar väl med dagen ifrån början..

Natten. Ja, det var som jag sa. Jag var hög på godis.. Funderingana snurrade hela natten.. Och jag minns jag var klarvaken, med stickningar i ögat, så fort som jag blundade, vid efter fyra på morgonen..

Vilket resulterade i. Att när jag väl somnade, vaknade jag inte förrän vid ett på eftermiddagen.

Jag gick ju och la mig, i tron om att det skulle vara helgdag idag. Och att bussarna då skulle gå väldigt sällan.. Men så kollade jag bussappen, och såg att mina bussar går precis som vanligt idag. Vilket resulterade i att jag gick iväg till den buss som gick efter den jag brukar ta. Då den jag brukar ta, gick när jag vaknade.

Idag.. Ja, jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag ville ju bara komma hemifrån.. Men efter att ha suttit vid datorn och gjort det vanliga. Kollat mailen. Blocket. Läst lite bloggar...

... Ja, jag minns inte. Så vi går vidare.

Väl i stan, visste jag iallafall inte vad jag skulle göra. Så jag gick och satte mig vid forsen och bara stirrade en stund. Och sedan bestämde jag mig för att gå till Lidl för en gångs skull.. Ja, det är en butik som jag tror att jag har varit i endast EN gång innan.. Tänkte variera mig lite. Kanske hade de något intressant, utöver det vanliga..

Väl där.. Ja, de hade saker som jag inte stött på förut.. Men allt JAG ville ha, var ju något litet att äta.. Så det blev en.. Ja, någonting som de kallade för äppelpaj, i hyllorna bland "lösviktsbakverken"..

Den köpte jag. Verkade intressant. ... Dock var den inte så jättegod. Då jag inte tyckte att äpplena smakade särskilt mycket..

Hem igen iallafall. Efter att ha väntat på bussen, i över en timme.

Väl hemma, åt jag min bakelse och drack en kopp kaffe.. Medans jag satt vid datorn och degade. Såg på serier.. Och ältade någonting som jag har ältat hela kvällen idag.. Toalettpapper. Och även... 

Ja, jag minns faktiskt inte...

Men kan väl säga som så, att jag har gjort en massa uträkningar idag. På priser och vikter.. Ja...

Nej, det känns tomt i huvudet. Och jag känner mig bara allmänt ältande och uppgiven.. Ingenting känns bra...

... Och jag har bara lust att vräka... PROPPA i mig någonting, tills det inte längre finns plats för något mer... Jag vill blunda för allt runt omkring mig.. Och jag vill FLY den vardag som jag lever.. och drömmarna om livet, som jag har...

Jag vill inte längre FUNDERA alla dessa tankar.. Inte VILJA det som jag vill... Och inte längre KÄNNA samma slags bejär.

... Jag vill inte prioritera som jag gör.. Eller stå stilla fastän jag borde röra på mig...

... Och jag vill bara dra mig undan... Dra på mig en STOR fetma, som jag inte alls bryr mig om... Och så bara leva tills jag dör... Inte bry mig...

... Ja, det är SÅ jag känner NU.. Men dessa känslor lutar sig mot uppgivenheten. Ovissheten.. Och bristen på svar... De vilar sig på svagheten.. Bristen på kontroll... Och det faktum att jag är TRÖTT på att kämpa för någonting som jag bara vill ha till hälften...

... Och de lutar sig även mot min vaga vilja att vika mig för det bejär som är minst av en kamp att lyda...

... Ja... Där tog det stopp. Så jag säger god natt.

God natt med er <3

... Ja. Jag ska väl sätta igång med ett inlägg.

Jag är nog lite hög på godis. Så vet inte när jag kommer i säng sedan.

Men jag börjar med dagen ifrån början. För att gårnatten orkar jag inte mig till att minnas.

Jag klev iallafall upp... Ja, rätt så sent imorse.. Runt... Strax innan tolv, kanske..

Det var nog när...

Nej, det var strax innan tolv..

För att, när jag stod och borstade tänderna, damp posten ner på golvet.. Beslutet(om boendestöd) hade kommit.. Så nu kunde jag gå vidare.

... Strax därefter, gick jag iväg till bussen.

... Har nog inte så mycket mer att säga om DET.. Mer än att. När jag väl kom till stan, gick jag direkt iväg till ÖoB. Tänkte att nog DE har bra och billigt påskgodis.. Påskgodis skulle jag åtminstone ha. Nu när jag snart ska försöka komma igång med ett friskare ätande..

Men ÖoB hade... Ja, de hade påskgodis.. Men jag var kräsen.. Blev stressad av att leta utan att hitta.. Så jag gick tomhänt därifrån.. Vidare till Coop..

... Kollade. Samlade på mig lite... Men lämnade, lite smått uppgiven, sakerna på en hylla, och gick därifrån.. Tomhänt..

Jag hade ont i höfterna sedan igår.. Inte sådär JÄTTEONT, men ändå så att det kändes när jag gick.. Kände att jag stapplade fram lite grann..

Nej, jag skulle INTE orka gå till en tredje affär. Och inte heller tänkte jag tillåta mig själv att köpa någonting icke påskigt på pressbyrån.. För att där är det ju DYRARE! Så då skulle jag ha passat på, på Coop eller ÖoB...

... Men jag gick ändå, relativt långsamt, men ändå i stressad takt, till MIN butik. Japp. Min favoritbutik för småköp.. Vet inte varför. Men jag trivs där. De HAR kanske inte så mycket.. Och jag VET inte hur det är med priset.. Men ja.

... Där FANN jag iallafall vad jag sökte! Plockade på mig. Och köpte även en munk för dagen.

Tillbaka till busstationen. Och efte fem minuter kom bussen..

Jag brukar DRA mig för att ta just den här bussen. Då alla skolbarn åker hem den tiden... Men idag BLEV det inte så farligt. Så jag passade på att åka hem...

När jag kliver av bussen här i byn, kollar jag mobilen, och får se att jag har fått mail. Två stycken.. De var från Jobbcoach.

Hon hade varit i kontakt med psykiatrin. Och givit dem mitt nummer. Så att de skulle KONTAKTA mig nästa vecka! ...

Visst. Jag har bett... Eller TYP bett om det. Om en samtalskontakt.. Men så fort jag läste detta mail.. Att de vill prata med mig FÖRST... I TELEFON! ... Ja, jag fick ångest.. Min första känsla... Min första TANKE, var att jag inte hade någonting att säga till dem. Att jag inte skulle kunna SVARA på några som helst frågor... Och att jag liksom inte VISSTE vad jag ville ha hjälp med!

... Mitt ständigt uppdykande frågetecken, dykte återigen upp... "BEHÖVER jag det här?" ... Jag menar. Jag kommer ju liksom inte att kunna berätta vad jag har bekymmer med, när jag sitter där och inte känner av några bekymmer ALLS... ... Berätta på vilket sätt jag mår dåligt, när jag inte känner av några jobbiga känslor... Inte längre SER några problem...

Allt som kommer fram... "Nej, jag vet inte. Jag mår bra... Jag klarar mig fint"... Och det ständiga svaret.. "Ja, men varför är du här då?" ... Nej, det kanske de inte brukar säga... Det är nog mer mina medpatienter som brukar undra..

Men förstå problemet.

Och här står jag nu.. Inte redo att prata med någon om de problem som jag inte har... Samtidigt som DET känns som mitt enda passerkort till ett fungerande liv, i LITE mindre smärta...

... Jag funderade hundar, nu till kvällen.. Har suttit fram tills NU, och skrivit ihop en hundbudget... Och jag KAN faktiskt få det att gå ihop! ... Men ska jag ha en relativt stor hund.. så får jag ta bort den budget som jag nu har på "vård och omsorg", men ännu inte har använt mig av...

... Vilket betyder.. Varken boendestöd eller psykiatri.

Men jag vet inte.. Det känns som om ändå en hund kan göra mycket för mitt mående och vardagsliv.

Jag kommer ut. Och inte bara ensam! ... Jag får någon att rå om och att prata med.. Någon att älska och skratta åt :P ... Och jag får någonting att GÖRA om dagarna!

... Mycket krav. Jag vet.. Och det är väl det enda som skrämmer mig lite.. Men har jag nu BLIVIT såpass lugn som jag ibland känner mig, så kan jag nog klara det..

... Vi får se.

... Känns bara som att.. "Vilket alternativ som helst, som kan ersätta vården" ...

... Efter att jag har kommit hem.. Dator, dator, dator.

Jag har sett på serier. Läst bloggar. Kollat blocket. Och mailen.

... Och så har jag rivit i kartongen... Ja, en av kartongerna i sovrummet, efter min hålslagare som jag inte kan hitta.. Har ju äntligen grävt fram en pärm att lägga viktiga papper i.. Men nu har jag tappat bort hålslagaren... Annars får jag skaffa en ny... Vet ju inte ens om den befinner sig i lägenheten..

Och så ramlade jag in på plånböcker..

Jag hade ett SÅ bra system på mina busskort, bankkortet och legitimationen.. Men dessa låg bara pö om pö i lilla facket på ryggsäcken..

Vet inte om jag gillar det NYA som jag har fixat IDAG, BÄTTRE eller SÄMRE än vad jag hade ifrån början.. Men det märks väl..

Jag har klippt och knytit.. Trixat och haft mig.. Japp.. ALLA mina viktiga saker, sitter fast i väskan, med snöre eller band ;) ...

Och ja-a..

Jag har ätit och ätit och ätit. Och druckit två koppar kaffe.

... Jag har satt ett hårband i håret, för typ första gången i mitt liv.. Och jag har funderat över... Ja, vad som är rätt för mig.. De ringer ju nästa vecka!

... God natt med er <3