... Det är helt SJUKT, hur stort VAL jag har VARJE dag...

Men hur FEL jag väljer att välja... Och med den insikten, FORTSÄTTER jag göra samma val!

... För det första, så tappar jag allt mitt hår. Hårstråna är helt utmattade...

För det andra, känner jag mig på sätt och vis, nära bristningsgränsen... Kan inte se..

.. Och för det tredje, så vet jag inte hur mycket bloggningen orkar betyda för mig just idag..

Men kan passa på och säga att jag antagligen... Ja, det är ju bestämt men.. ska på praktik tillsammans med Jobbcoach på måndag och tisdag nästa vecka..

... Att jag i ren uppgivenhet och frustration, har målat mina naglar idag.. Japp. Den ni :P

... Och. Emmh. Ja-a..

Det var det.

Jag skriver ett bättre inlägg imorgon(Om jag inte får för mig att göra det senare inatt).

God natt med er <3

Mer om vad, ikväll <3

... Nu önskar jag att dagen kunde vara slut. Jag är redo. Jag är klar.

Men då jag har legat i sängen, halvdöd, nästan hela dagen idag, så förväntar jag mig ingen natt med god sömn och befriad från rastlöshet. *Suck*. Men jag får skylla mig själv.

...Men om jag ska försöka beskriva dagen idag, då. Med några få(antagligen väldigt många) ord..

Ja-a.. Vad kan man säga?

... Jag har känt mig... Ja, jag har känt en VÄLDIG massa. Och ingenting har varit en självklarhet..

... Okej. Börjar från natten.. Annars kanske det blir väldigt "få ord"...

Som jag i början hade tänkt. Då jag har varit såå trött och slut idag. "Ingen bloggning"...

Men men... Ja, natten igår.. Vet inte om jag minns så mycket.. Minns inte ens ifall jag klev upp igen efter att jag hade lagt mig.. Minns inte gårkvällens bloggning. Hur jag mådde...

Så kanske INTE det enklaste att börja från gårnatten.

Men jag vaknade iallafall, undrar om det var INNAN klockan ringde imorse..

Klev upp och gjorde mig iordning för att gå till bussen.. Och göra sig iordning, för MIG, är samma sak som att byta från mjukisbyxor till jeans.

Iväg till bussen, som gick klockan tio i nio, om jag inte missminner mig...

Och så blev det in till stan. Handling av "mat" på... Ja, jag gick FÖRST till Lidl. Men var inte sugen på NÅGONTING. Gick vidare till nästa butik.. Och hittade då någonting som jag kunde tänka mig.. Idag skulle det ju se lite annorlunda ut, hela alltet, med handlingen.. Vad jag äter och så vidare..

Men det är ju helt ointressant, när jag inte tänker berätta vad skillnaden är.

... Så. Jag går vidare.

Tillbaka till busstationen. Och sätta mig i ett bussbås och äta mitt första mål. Även fast det satt andra folk i närheten. Men jag ville inte vänta... Och visst. Obehag. Men det var någonting som jag bara tålde idag.

Istället satt jag och oroade mig för och HOPPADES på att inte alla dessa tjejer därborta skulle med samma buss som JAG. "SKANDAL!" ...

Förflyttade mig dock, efter "maten", in till väntsalen i ett par, ja kanske fem minuter. Trivdes inte riktigt därinne... med ALLA UNGDOMAR. STIRRANDE!

... Ut igen. Frysa lite grann.. Men det var ändå inte så farligt. Det är ju trots allt VÅR. Även om detta tycks kunna gå mycket upp och ner.

Fortsatte hoppas. Hoppas och hoppas.

Och när bussen kom... Sanningens ögonblick...

Japp. Alla dessa tjejer skulle INTE med. Men dock blev det lite FÖÖÖR många som klev på ändå, enligt MIN smak. Men. Tysta och lugna. Så ingen fara.

Hem. Känna sig lite "förudmjukad", kanske är rätt ord?

...Och in genom dörren.

Åt lite grann, med en kopp kaffe, framför ingenting alls på datorn. Ja, jag stirrade i princip bara på en tom skärm.. Antingen det, eller så var det en stilla mailsida eller en lika stilla skrivbordsbakgrund..

Emmmh.. Ja, och sedan blir allt lite rörigt. För att jag har gått och lagt mig såå många gånger, och halvsovit. Lyssnat på lite musik... Jag har kollat mailen. Blocket... Jag har funderat fram och tillbaka, angående det här med hundvakt respektive praktik. Då jag varje gång som jag la mig och kopplade av, kände att hundvakteriet VISST skulle vara en bra sak för mig...

Jag har oroat mig över det faktum att det känns som om jag har blivit lurad... Och "varför har folk mail om den inte används?"... Jag tänker på butiken som jag gjorde en kundbeställning av lampor på, för några, typ fem veckor sedan.. De HAR en mailadress.. Men jag har skrivit två gånger... och inte fått något svar.. DET i "samband med"(säger man så?) att jag har BETALT lamporna, men inte fått hem dem.. Och det inte står NÅGONTING OM det på kvittot!

Ja, jag börjar bli orolig för att ha blivit lurad... "Jo, men dessa fick du hem direkt.. Det finns ingen kundbeställning här" ...

Men jag får väl gå dit någon dag och fråga henne. En butik mitt i stan... Nej, det känns konstigt om de skulle våga göra någonting SÅDANT..

Ja-a... Mer idag..

Ja. Jag har fått mail från Jobbcoach. Och nu tycks det som om vi ska... Eller rättare sagt. JAG ska få testa på att praktisera på det där slottet som jag och hon var på studiebesök på för någon vecka sedan. Men det är ju ingenting som är bestämt ännu. Kanske inte ens finns någon ledig plats.

Jag har gjort en slarvstädning av toalett och handfat. Och så har jag plockat ur diskstället.

... Känt mig... Ja, hjälplös. Önskat mig bort.. Då jag kom på mig själv med att säga(tänka) att det enda jag vill ha hjälp med. Göra. Är att få börja äta ordentligt igen.. Och att få någonting att GÖRA om dagarna, som bedövar mina känslor och tar fokus från mina tankar... Jag vill liksom inte ha något LIV för övrigt. Det bryr jag mig inte om. Jobba tills jag stupar... Och äta tills jag inte längre orkar stå.. SÅ känns det typ... Och det beror BARA på att mina vägar suddas ut framför mina fötter... Jag orkar liksom inte..

... Och just nu, ser det inte ut som om NÅGONTING av det kommer att hända.. Varken att få komma ur mat-oron eller... Ja, det andra.

... Jag har inte orkat se på serier. Inte orkat sitta upp en längre stund. Inte sett någon glädje i att gå ut i det soliga vädret... Och att sova, känns återigen som en bra flykt.. TROTS att det är lite svårt att komma till ro ibland...

... Jag vill BO med någon...

God natt med er <3

... VILL ju skriva ett inlägg nu... Men vet inte riktigt vad jag ska skriva...

Idag, till skillnad från igår, har varit en rätt så tung och seg dag.. Och det hände någonting inom mig. Någonting sprack.. Till det vis att jag nu har ändrat på det trygga sätt som jag ändå hade funnit, vad gällde ätandet... Det sätt som var ALLT utom hälsosamt, men ändå en överlevnad, bättre än många andra...

... Och jag har inte planerat om det till det bättre... Nej, jag överlever fortfarande... Men...

... Ja-a...

Igår natt var en rätt så lång natt.. Då den började med ångest som gjorde så ont i bröstet, att jag bara ville smörja på med bedövningssalva...

Klev då upp igen.. Tog mig ett okokt spaghettistrå, tände det batteridrivna vaxljuset i min "öppna spis" i hallen... Och satte mig i den korgfåtölj som jag aldrig tidigare suttit i...

... Stirrade en stund. Och gick sedan och la mig igen... Ångesten var nästan helt borta... Och jag somnade någon timme därefter.

... Jag vaknade tidigt imorse. Klockan halv sju. Vilket gjorde att jag då klev upp och tog bussen som gick tjugo över åtta härifrån in till stan.

Handlade. Och gick sedan tillbaka till busstationen...

Några minuter senare, kommer 14åringen in genom dörren, till väntsalen. Jag var inte så säker på att det var han först. Då han hade klippt sig och såg så mycket ÄLDRE ut! ... Och det faktum att han tittade på mig men bara gick förbi... Ja, det gjorde mig inte säkrare... Och inte heller på den frågan... "Ville han vara ensam?" ...

Men jag gick fram, bakom hörnet där han stod. Sa hej. Och så stod vi där tillsammans. Ibland prata lite grann.. Och ibland bara helt tysta.

Klev på bussen tillsammans. Då vi skulle åt samma håll... Och då han ville lyssna på musik i bussen, kunde även JAG, efter en stund, slappna av.. Kände mig dock väldigt spänd och obekväm till en början. Då han själv, ibland kan verka lite osäker. Och jag ville inte att han skulle behöva känna att han dissar mig för lite musik.. Och jag ville inte heller att han skulle tro att jag FÖRVÄNTADE mig att han skulle vara social på bussresan.

Nej, jag sitter gärna tyst och dagdrömmer. Ingen fara brorsan ;)

... Väl hemma... Ja, det blev lite dator. Och att äta.

... Minns inte vad jag gjorde på datorn. Men jag läste iallafall lite bloggar. Ja, alla som jag alltid läser. Kollade efter lite nya. Och var inne på blocket för att kolla husdjur(inte för att jag ska köpa)..

... Ja, härefter kom mycket funderingar. Ältanden... Och huvudet blev tungt att bära...

Jag gick och la mig på sängen. Jag somnade en stund... Och sedan, efter andra gången på sängen. Med trasiga sår i ansiktet, som jag idag bara har struntat HELT i att lägga salva på. Då jag "inte orkar bry mig" ...

Jag började fundera på olika justeringar som jag kände att jag behövde göra för att "må bättre" igen... Justeringar som jag vet MED mig att inte är särskilt hälsosamma...

Vilket sa mig direkt, att jag inte klarar av mig själv just nu. Och att jag har en del att reda ut för att orka med... Så att, att vara hundvakt, kändes helt enkelt inte rätt.. "Skulle jag orka?" ... "Skulle jag klara av det?" ... "Och när jag ångrar mig gång på gång, vad...". Nej, jag kunde inte göra så mot hundarna. Och inte mot mig själv eller deras ägare..

Och en annan stor sak som satte kuggar i hjulet... "När jag inte längre orkar handla "mat" ...Vart skulle jag få min energi ifrån? Hur skulle jag överleva?" ..

... Så jag tog bort annonsen som jag la ut igår.. Jag har den kvar, sparad på datorn. Och den får helt enkelt läggas in när jag någon gång har fått ordning på hela den här soppan... För att det bör väl ske.. Eller?

Sedan dess... Ja, jag har stirrat ut genom fönstret. Velat gå ut... Men att det blåste och såg kallt ut... Nej, jag ville inte. Orkade inte..

Såg på lite serier på datorn. Och planerade om... Ja, i den planering som betyder ALLT för mig just nu! Och skrev av mig om dessa tunga känslor kring det hela..

... Nu hoppas jag starkt på att istället finna en trygghet och struktur på en praktikplats.. Och att sedan på NÅGOT sätt, finna vägen fram genom detta buskaget som jag kallar liv.. Fram till vad jag kallar "Det bättre, VÄRDIGA livet".

... Nu blir det sängen. Även om jag borde vänta... Men tråkigt och rastlöst, där... Lika tråkigt och rastlöst, här..

God natt med er <3

... Ja, just det. Höll på att glömma. Jag har plöjt igenom precis ALL disk på både bänk och i diskho idag! Så, den explossionen ligger nu väl(eller ja, inte "väl")-strukturerad i torkställningen istället :) Skönt att ÄNTLIGEN kunna SE diskbänken! ... Och fylla på med nytt skräp och smutsdisk :P

God natt med er <3

Eftersom att jag bara vill att den här dagen ska ta slut(har slut på sätt att aktivera mig själv), så bloggar jag nu och går och lägger mig sedan. Får väl försöka stå ut tills jag somnar.

Och så blir det nog en LÅNG dag i stan imorgon. Då jag inte vet hur jag ska få dagen att gå, om jag ska vänta till tolv innan jag åker.. Nog för att jag behöver både städa och diska. Men ingen motivation till det... Bättre sedan när jag... får ett LIV!

Ja. Men dagen idag. Ungefär iallafall.

Jag klev upp, efter att ha vaknat av klockan, vid kvart i elva imorse... Skulle med bussen in till stan, 45 minuter senare...

Ja. Så. Jag minns inte så mycket. Men jag åkte in iallafall. Handlade det jag skulle ha. Var lite stressad. Då jag skulle med första bussen tillbaka igen. För att slippa vänta i flera timmar på bussen. Vilket inte passade så bra just idag. Då jag är inne i röda veckan...

Väl hemma igen... Ja, jag har ju såklart sprungit en del på toaletten.. Men den har för ovanlighetens skull, varit väldigt lugn och odramatiskt denna gången :)

... Jag har suttit vid datorn. Och ätit det jag köpt. Småkollat lite på serier på webben. Men saknat koncentration och intresse.

... Jag har varit på ett par promenader i solen. Varav jag på EN av dessa, bestämde mig för att ge hundvakteriet en ny chans.. Eller ny chans. Egentligen. Det låter fel att säga så. För att förra gången jag var hundvakt, gick ju allt bara utmärkt. Dock vet jag inte hur det kommer att gå nu när jag är ENSAM om det. Trots att det var jag, och inte Xsambon, som höll i själva hundvakteriet och besatt den största kärleken för hundarna...

... Så det var in igen. Och så börja fila på en bra annons att lägga ut. Gjort.

... Och ja-a.. Nu är det bara att vänta.

Jo. Det här med hundvakteriet. Jag känner bara att jag på något sätt vill få in hundarna i mitt liv igen.. Jag DÖR varje gång jag går ut på promenad, av känslan av saknad. Får ALLTID värsta suget efter att skaffa egen hund igen. En kompis att kunna ta med mig och någon att alltid älska. Att titta på. Att krama och prata med...

Men då jag känner att jag inte är REDO att skaffa hund, och att inte heller LIVET är redo för en hund på heltid just nu, så känns hundvakt som det rätta stället att börja på... Och att passa på, nu sålänge som jag ÄNDÅ inte kommer ut på praktik.

... Ja, kanske FLYR jag lite, och skjuter problemet med praktik framför mig... Men hundar är ju trots allt något jag brinner för. Och kanske öppnar det på något sätt, mina sociala vägar. Och gör mig tryggare i mig själv...

... Det blev en till promenad sedan. Framåt... Ja, om det var sex-eller halvsju-tiden...

En LÅNG promenad. Vilken gjorde mig glad... Ja, jag var nervös och orolig, under promenadens gång. Då vägen var ny.. En lantväg. Och jag visste inte ifall det var en återvändsgränd där längre fram.. Ifall jag skulle vara tvungen att gå tillbaka... Ifall jag skulle hamna på någons tomt... Eller hur LÅNGT jag skulle behöva gå för att ta mig runt eller tillbaka sedan.

... Men jag gick och gick och gick.. Jag trodde ALDRIG vägen skulle ta slut. Men det var en mysig väg. Vacker. Och när jag väl kom ut på en bilväg igen, och jag till slut insåg vart jag var... Ja, då kunde jag inte vara annat än glad.

... Vägen var underbar. Rundan lagom lång. Och jag behövde inte vända och gå tillbaka EN ENDA GÅNG.

... Och ett plus.. Jag kunde nästan RULLA in på min gata, när jag kom ut från lantvägen ;P

... Jag vet inte exakt. Men det kan väl ha tagit mellan en och en och en halv timme kanske... Men tog inte tid. Så jag ska kolla det noggrannare nästa gång.. Tänkte mig att den vägen ska bli min nya promenadrunda, när jag vill kunna gå lite längre.. Till exempel med hund sedan, om det blir något med det ;)

... Och nu till kvällen, har det bara blivit tråk, tråk, tråk... Känner mig rastlös och jag har en orolig, tankspridd känsla i kropp och knopp... Varför jag nu ska bädda ner mig och försöka koppla av.. Blir nog som sagt en LÅNG dag i stan imorgon. Då jag väljer bort den LÅNGA dagen hemma =)

God natt med er <3

... Hade jag velat ge upp nu, hade jag lagt mig på sängen och bara blundat. Låtit tiden gå. Och igorerat verkligheten..

Men samtidigt vet jag hur HÅRT det känns att ge upp. Hur TRÅKIGT jag har... Och hur mycket SÄMRE jag mår.. av att endast se insidan av ett sovrums mörka väggar hela dagarna. Natt 24 timmar om dygnet. Ingen skillnad.

... Och då tänker jag. Varför göra någonting som redan är jobbigt, jobbigare? ...

Så det är därför som jag inte har viljan att ge upp.. Inte ens ORKEN till det. Samtidigt som jag inte heller har orken att fortsätta... Inte lusten..

Men viljan den finns. Eller är det tvärt om? Att lusten att fortsätta försöka, finns.. Men inte den egentliga viljan? Hjärtat vill, men hjärnan har tröttnat?

... Ja, jag vet inte. Men idag har jag, som så många dagar tidigare, insett att skrivandet. Det här, hos mig, väldigt ÄLSKADE och NÖDVÄNDIGA skrivandet... Ja, det är egentligen HELT meningslöst, om man tänker till framtidens och det lyckliga livets sida..

Och jag vet inte. Just nu känns det som om skrivandet är det enda jag har. Det enda jag klarar av... Ja, det enda som jag kan föra ett steg framåt varje dag..

.. För att ätandet... Ja, det fungerar "sådär" just nu. Jag äter. Men jag äter fel.. Antagligen för lite. Men samtidigt tryggt... Men jag är inte nöjd. Känner mig svag..

Praktik.. Ja, jag är för rädd.. För folkskygg.. Och jag har ett ALLDELES för dåligt självförtroende.. I kombination med att jag inte riktigt har viljan.. Då det i mitt huvud, känns väldigt rörigt att få livet att gå ihop, om jag ska lägga in en heldagsaktivitet också.. Men som sagt. Säkert bara som det känns NU, innan jag har provat.

Inte heller på kärleksfronten går det framåt.. Varken hund, barn, vänner eller sambo, tillhör min vardag just nu...

Ja-a.. Och en sådan, vad som BORDE vara ENKEL sak, som att få in en SOFFA som man har vetat vilken man vill ha i flera MÅNADER, har jag inte heller uppnått ännu.. Och lägenheten är fortfarande nästan halvtom..

Ja, nu överladdade jag bloggen med "självtyngd" här.. Men det jag ville komma till, var att bloggen... Skrivandet.. Ja, det är det enda som ger mitt liv en någon sånär mening, just nu..

... MEN.. Den för mig inte framåt. Den gör ingen skillnad i min situation... Och... Tyvärr... Men den gör mig inte heller STARKARE.

Dagen idag. Lite snabbt. Men jag tror att jag slarvar denna gången. Då jag VERKLIGEN inte har någon större lust.

... ... Och jag tycks inte heller kunna minnas särskilt.

... Jag har iallafall varit på affären en vända. Köpt mig den där pizzan som jag pratade om igår. Och sedan hem igen.

Jag åt lite choklad framför datorn. Såg på lite serier. Kollade mailen. Blocket husdjur. Och så läste jag lite bloggar.

Sedan åt jag min pizza. Även den, framför datorn...

Minns inte så mycket mer.

Men jag tog mig en promenad där någon gång vid femtiden.. Långsam. Långsam.. Ja, nästan så att jag stod stilla..

Och sedan när jag kom in, blev det nog mer segande framför datorn..

Fick svar från Jobbcoach. Men endast på det senaste av mina mail. Och alltså inte det om att jag ville ge praktiken en till chans nu på en gång...

... Jag har legat en stund på sängen.. Och nerbäddad... Jag har druckit en HEL del vatten. Då pizzan var så stark...

Och jag har funderat en del... ALLRA helst nu till kvällen.. Då allt började kännas så mycket jobbigare och mer tröttsamt..(Behöver VERKLIGEN ut på praktik)...

Skrev av mig i min textsamling... Men det hjälper inget nämnvärt... Fortfarande samma problem att möta.. och gå igenom...

... Hade jag orkat och velat ge upp, hade DET just nu känts som det bästa alternativet... Vad håller jag på med? Och när ska det ta slut?

God natt med er <3

Detta kanske hjälper på sätt och vis... Men det tar mig inte framåt. Gör inte saker annorlunda.

... Att skriva, menar jag... Det kan inte fortsätta vara mitt enda vapen...