... Jag börjar tröttna.. Jag börjar röttna.. Jag börjar tröttna. Jag börjar tröttna...

Men samtidigt inte. Och det är DET som är så frustrerande!

... Ja, FÖRUTOM att allt går segare än gummi, när det gäller heminredningen... och egentligen ALLT annat runt liv, hälsa och hem! .. Så känner jag även att jag FÖRSTÖR allting hela tiden! Alltså, inte bara backar innan jag har hunnit gå framåt. Eller viker för rädslan... Bristen på ork.. Utan också rent fysiskt/praktiskt. Jag har sönder mina saker.. Först var det vardagsrumsgolvet.. En STOR och grov repa, gjord av en kartong.. Sedan var det vardagsrumsbordet.. En STOR och synlig repa precis där jag sitter och äter... Gjord av en kartong... Och nu, idag, när mamma och pappa var här, slängde jag min nya lampskärm i glas som jag köpte från tradera, i GOLVET! ... Och den gick i tusen bitar... BOKSTAVLIGT talat!

... Nu GRÅTER jag.. Och jag är såå trött på att kämpa för vad som betyder något, när jag hela tiden antingen förstör för mig SJÄLV eller ser livet lägga krokben på mig, gång på gång, på gång!

... Jag tycker ju REDAN att det är jobbigt att inreda lägenheten. Att sköta vardagens sysslor... Och att göra saker som jag inte riktigt förstår mig på...

... Jag har inte LUST med att försöka fixa upp efter misstag på misstag på misstag, hela tiden!

Nej. Sådant här får mig VERKLIGEN att önska att jag varken drömmar eller visioner hade... Att jag varken brydde mig om lycka eller glädje. Värme eller framgång...

Ja, jag önskar att jag bara ville dra mig undan för mig själv. Skaffa mig en liten(eller stor) vovve. Och leva mitt liv bortom alla andra.. Och att LEVA skulle vara ALLT jag brydde mig om!

... Inga saker. Ingen inredning... Inga pengar eller arbeten.. Ja-a... Inga förväntningar.. Varken från mig själv eller andra...

... Men jag BRYR mig för mycket. Jag VILL för mycket.. Och jag har MÅNGA visioner... MYCKET som gör mig glad... Om det blir rätt!

... Men just nu... Jag önskar jag kunde blunda för verkligheten.. Vill inte SE vad jag har omkring mig och vad jag önskar jag kunde uppnå...

Vill bara släppa allt nu...

... Jag har ingen LUST att beskriva min dag idag..

Men jag kan säga som så..

Dagen började med diskning av de få, få saker som hade blivit sedan igår..

Sedan blev det ut på balkongen för första gången sedan jag flyttade hit.. Ja, jag har aldrig ens ÖPPNAT den förut!

Satte mig på datastolen en stund i solen.. Men gick sedan in till datorn och började söka efter trädgårdsmöbler... Men har ingen lust att prata inedning eller sådana planer... Då det är förknippat med ett STORT misslyckande! ÅNGEST.

Mamma och pappa kom över vid... Ja, tre kanske. De satte upp(eller rättare sagt pappa satte upp) gardinstängerna åt mig. Medans JAG roade mig med att slänga min daggamla(hos mig) lampa i golvet.. Så att den numer är TUSEN SMÅ lampor! ...

Höll mig på gott humör till föräldrarna gick.. Och då kom tårarna per omgående.. Jag torkade av golvet med en vårt trasa där pappa hade lagt halva väggen(borrat)... Och började söka, söka och söka efter den lampskärm som jag precis haft sönder, över hela internet.. Men hittade INGEN! Inte ens en liknande!

... Och varje gång som jag TÄNKTE på den... Varje gång som jag gick IN i köket... Kom ångesten... Och tårarna pressade sig hårt mot ögonlocken...

... Gav upp. Skickade iväg ett e-mail till tjejen som jag köpte lampan ifrån. I hopp om att hon visste vartifrån den kom... och att den fortfarande skulle finnas KVAR där.. Visst. Jag är inte så säker på att det är jut DEN lampan som jag vill ha.. Men färgen är rätt för köket... Och lika så det svarta snirkliga metallet som utgör lampans fot.

... Men med tanke på hur jag behandlar mina saker nuför tiden, kanske jag ska söka en lampskärm i samma färg, men i TYG istället!

Satte mig i köket och drack en stor kopp te... Och en MASSA... Och då MENAR jag MASSA mackor! Både rågkusar och knäckesmörgåsar.. Och jag kan med mina ÄRLIGASTE ord, säga att jag idag åt för att försöka svälja/äta upp min ångest! Jag ville SPRICKA av mättnad! Jag brydde mig liksom inte. Och jag ville bara äta NU, så att det tog slut. Och sedan BLEV det inget mer helt enkelt. Aldrig någonsin igen...

Men med DET sagt, vet jag ju också att det VISST kommer att bli igen.. Vilket gör att sådanahära hetsätningar inte känns särskilt bra..

Jag går ju upp i vikt iallafall :) 52.5 nu.. Bara ett halvkilo till min målvikt. Sedan får hetsätningarna allt ta och sluta.

... God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...